Måndagsfönstret ...
Så här skriver fönsterfångerskan: "Det här fönstret fångade jag en dag i början av juli när jag hade ätit lunch på lokal. I Porto är det väldigt ofta så att gatuhusen ligger på ett plan och deras bakgårdar på ett annat - som kan vara både högre och lägre.
Här på caféet (eller téet, för det är deras specialitet) i Rota do Chá får man gå upp en trappa till trädgården. Det är helt ljuvligt där, påminner om Engelska Bokcaféet i Ystad."
// För den som aldrig hann besöka Engelska Bokcaféet i Ystad, kan jag tala om att det var som paradiset. Bilden här ovanför, togs just där, ja, från utsidan.
Så här skrev jag på Malåsidan - det var någon gång 2005 -, när jag vittnade om denna lilla pärla.
Engelska
Bokcaféet är mitt smultronställe i Ystad. Det är som himlen; ja, det
kan knappast, enligt mitt sätt att se det, vara bättre där?
De
första åren i stan, huserade Alina Högasten just här och drev själva
café-delen, jämte biblioteket där medlemmar får låna hem böcker på
engelska eller bara sitta och läsa eller bläddra, medan man dricker
kaffe.
Alina
hade ett livsöde värt en film: utsmugglad just i tid för att klara sig
från nazisterna .., kom till England .., åkte till Italien, på tåget
träffade hon Hans Högasten .., gifte sig med denne mycket äldre man från
Ystad och tillsammans var dom så driftiga; hade Z-möbler, konstgalleri
och så detta då. Alina dog i cancer för flera år sedan; tänk, hon gick /rörde sig
precis som min mamma, lite framåtlutad och med full fart.
Och inte var det väl svårt att räkna ut vem som höll i fönsterhåven. Nej, just det. Och här skriver hon om vad hon skulle göra när hon fyllt sextiofyra år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar