Gungig hemfärd ...
Dagen börjar med solsken och tvätt av kapellfönstren .., därefter var sitt dopp i havet. Det är fortfarande grumligt, men härligt svalt.
På väg till båten för att ge oss av, blir det en stunds småprat med den danske mannen, han som såg ut att vara så gymnastisk. Jodå, vi får veta att han är 81 år och har arbetat med precis allt möjligt. Som ung gick han tidigt till sjöss ., han har arbetat som lärare, militär ("det är därifrån jag har fått min spänst", förklarar han skrattande när jag säger att det är ju inte klokt hur alert han tycks vara) och han också arbetat som kock och inte minst champinjonodlare!
I fyrtio år har han varit ägare till sin segelbåt (den närmast i bild) och den är supersnabb, säger han. Blåser det 2 meter/sek kan den göra 4 knop och han har totalt seglat flera varv runt jorden, om man lägger samman alla sjömil. Hemmahamn är Hornbaek på Själland.
Mannen är kortvuxen och har vitt - lite yvigt, pojkaktigt hår - och hela han utstrålar så mycket energi, men mest av allt g l ä d j e. Livsglädje, kanske.
När jag igårkväll passerade deras båt, hörde jag hur den energiske och hans fru (det var hon som gick med hjälp av rullator) pratade och skrattade så gott där inifrån båten.
"Dom kanske nyss har träffats, kanske via Tinder ...?" säger jag till pv.
Nej, så var det inte alls. Vi fick veta att fruns 60-årsdag hade firats hos en bekant till dem båda; en sjökapten i Grötvik, inte långt från Halmstad, men det var länge sedan.
Vid 10-tiden kastade vi loss. Det visade sig bli en betydligt gungigare hemfärd än åtminstone jag väntat mig.
Ingen stark vind, ändå åkte vi upp och ner och hit och dit och när pv skulle förbereda tampar och fendrar innan vi kom till Skallkroken, hade jag all möda i världen att hålla kursen.
"Det är för att vi har vinden precis bakom oss, då svajar den hit och dit ...", förklarade han.
Nåja, det gick bra.
Kaptenen själv och en snutt av Harry, med huvudet nära husse. Det känns tryggt.
Harry vet precis när det är dags att lägga sig i akterruffen, dvs, när fendrarna kommer på plats och när seglet/seglen tas ner.
När vi sedan lagt till vid vår plats, då blir han så ÖVERLYCKLIG och vet inte till sig av glädje!
Själv tog jag inom loppet av fem minuter ett långt dopp i ett för dagen kristallklart hav, så underbart ljuvligt!
Harry, denna så innerligt älskade kamrat, han blev rastad, fick mat och lade sig sedan och sov på bryggan.
Nu ligger han här på soffan Ektorp och sover igen. Det tar på krafterna att vara på utflykt. Många hundar - stora som små - att hålla koll på, nya rundor (även om Torekov är bekant) ., annorlunda dofter.
Oj, vad han har fått vara med om mycket de sista fem åren!
Så många nya hamnar! Vindön, Björkö, Donsö, Gullholmen, Skärhamn, Mollösund, Grötvik, Glommen, Halmstad, Torekov, Mölle, Viken, Barsebäck, Borstahusen, Ven (bäst!), Helsingborg, Limhamn, Falsterbo, Gislövs läge, Abbekås och Ystad.
Bilden från Mölle, där det är nästan knepigast att lyfta upp Harry. Det var högt upp till kajen! Året var 2019.
8 kommentarer:
Härligt att få hänga med ut på havet - här på/i stolens trygghet vid datorn.
Tack! <3
Barbro D
PV utstrålar verkligen lugn och harmoni, dvs "nu är jag i mitt rätta element."
Så härligt ni kom iväg på ännu en segelutflykt.
Känns som om jag lite varit med på resan. Fast jag slapp gunget :-)
Roligt detta med Harry och fendrarna. Koll på läget om man säger så.
Hornbæck var ju vi i somras. En liten idyll… förutom danska kronkursen…
Go afton från norröver.
Barbro D, Turtlan och bettan: tack för trivsamt sällskap! Och - ja, bettan - i båten trivs han nog allra bäst.
Det är ju suveränt att ni kan vara med alla tre! / Annannan
Du och dina fantastiska och underbara berättelser om människor, möten och vardagslivet just nu.
Annannan: Ja, verkligen! Det kommer att bli sååå tomt utan den där kompisen, men vi att kunna segla längre sträckor, gå och äta på restaurang (alla ställen släpper inte in hundar och det kan jag förstå), ja, lite sånt. Men inte vill jag vara utan honom.
Tony: Om jag kunde göra ett hjärta här, så hade jag gjort det ,-).
Skicka en kommentar