fredag 23 februari 2024

Hemma igen ...

Två nätter med mindre sömn än jag behöver - som alltid när vi inte är hemma - och däckar totalt efter hemkomsten, men först får Sigge mat och gos .., jag slänger tvätt i maskinen och harry får duscha och bli fin i pälsen (det är tack vare dig Henke Lundqvist!) och jag tänker på mamma som utan knot använde hundschampo när vårt eget var slut, sååå typiskt henne. 

Nattade 4-åringen en av kvällarna. Han har så många funderingar om livet och döden och nu var ju frågan hur gamla vi egentligen var och när skulle vi dö och jag sa som man gör att det vet vi inte, har vi tur, så kanske man får leva tills han är får köra moped kanske? 

Och Harry som har fått jättemycket grått hår runt huvudet och under hakan, tänk om han dör snart!

Den som är fyra men snart fyller fem .., älskar Sommarskuggan men tycker inte om monster. 

"Ibland farmor, ibland vill jag inte sova, för jag drömmer om monster ..", förklarar han. 

"Oj, så hemskt .,. det är väl som när farmor drömmer om höga höjder!" säger jag. 

Då pratar vi om hur det är att vara rädd och jag säger att när jag var liten, kanske fem år, då brukade min mamma sitta vid sängkanten och be Gud-som-haver för mig, prick varje kväll - om hon inte arbetade alltså - och jag sa att det kan vi göra, jag kan be att du inte ska drömma om monster. 

Så det gör vi. Eller jag. Av bara farten ber jag för alla i vår närhet. Jag tänkte att detta är ju ett vågspel, för tänk, om han vaknar och berättar att han drömt förfärliga saker om ruskiga monster, men se, det hade han inte! Inte ett enda monster dök upp under natten!

För övrigt ...? Pv som chansat på att köpa en billigare Vasaloppsbiljett, ägnar en del tid åt att titta på sidan startplatser.se där priserna är höga på startplatser där någon ångrat sig eller kanske blivit sjuk och det går väl si så där. En vecka kvar, lite drygt. 

"Det löser sig ..", säger han trosvisst. 

Ja, ja. Vi får väl se.

4 kommentarer:

Monica sa...

Gör nästan lite ont i hjärtat, barn, väldigt små har ju tänkt och funderat väldigt klokt och finurligt i alla tider men dessa tider är nog svårare med allt som sker och de hör om, ser, upplever.

Igår fick jag ont i hjärtat på riktigt. En mamma med leukemi men som botas med celltransplantation, det blir bra, berättade att pyttelilla sonen frågade: mamma, är det för att du födde mig som du blev sjuk?

Gunnel sa...

Fick en livfull skildring av mitt 5-åriga barnbarnsbarn om sommarskuggan, vårskuggan och godisskuggan som man blev lite rädd för. Underbara barn, så kul att få ha dem i sin närhet.

Anonym sa...

Monica: ja, det räcker ju att dom förstrött - mitt i en lek - råkar lyssna till nyheterna eller titta på Rapport, så kan nog hemska drömmar dyka upp. Hu! /Elisabet

Anonym sa...

Gunnel: Verkligen! Vilken gåva! / Elisabet