En slags resumé ...
.jpg)
Igår ringde Britt och frågade om vi kunde tänka oss att komma in till stan till dem och äta någon slags lunch, "ja, inte direkt mat, mera mackor", förklarade Britt.
Vi sa att det gick alldeles utmärkt.
Så där har vi varit idag. Som alltid såå trivsamt!
Det blev mycket prat om resor och vi fick veta att Britt och Ecke tidigare ofta rest utomlands kring påsk och Britt blev lyrisk och berättade bland annat om Madeira och hur outsägligt vackert där var!
Vi hann även med en sväng till Skottland (där ju även vi varit) och Ecke rekommenderade även mindre samhällen i norra Tyskland och båda hade vi varit i området kring Lüneburger Heide, ja, lite sånt prat blev det.
Och på väg till uterummet (där två ganska stora citronträd står och det ena bär frukt!), stannade jag till och beundrade en skål med påskägg, många målade av deras barnbarn, men det var ju förstås länge sedan.
"Titta Elisabet, det här ägget är väl också vackert ...?!" säger Britt och håller fram ägget.
På andra sidan gatan (hos Bengtsssons) står det här staketet och på avstånd påminde det om gammalmanshänder med tydliga ådror.
Telefonen ringde för några timmar sedan. Det var gossen som i morgon fyller 5 år och vi fick se hur fin tårtan var och tänk, att få äta tårta innan man går till förskolan, det kan väl inte bli bättre!
Upprymd .., var bara förnamnet.
För övrigt?
Läser DN. I en dödsannons har den avlidna kvinnan själv skrivit en hälsning. Så här:
"Tack min kära familj, släkt och vänner för all Er omtanke och vänlighet. Livet går upp och ner, så även för mig. Men jag har haft ett bra och händelserikt liv. Om jag sårat någon ber jag om förlåtelse.Vi kanske ses igen - vem vet. Farväl."
Så fint skrivet! Det känns som om den kvinnan varit en vänlig själ. Opretentiös. Jordnära, kanske.
I hemtidningen kan man - på avdelningen minnesrunor - läsa om Märta Andersson som lämnade jordelivet i en ålder av nittionio år. "Varje år stickade hon tjocksockor till alla i familjen", skriver dottern Maj-Lis och jag ser framför mig hur denna för mig okända Märta sitter om dagarna med stickningen i knät.
Och den första inskolningsdagen för Den Äldsta på akuten IVA i Lycksele är nu avklarad. Allt hade gått bra. Alla var så vänliga och välkomnande, sade hon.
Uppdatering: Upptäcker att jag stavade opretentiös felaktigt .., aj, aj. Nu är det rättat.
6 kommentarer:
I Lycksele?
Jag är imponerad av många yrkeskategorier, men allra mest av de som arbetar inom vården. Att byta arbetsplats är modigt bara det och att arbeta på akuten -nej jag skulle inte klara ens en timme.
Maj-Lis som är dotter till sockstickande Märta, hon är min svägerska! Vi fick en broderad duk av Märta när vi gifte oss. ellem
Fin bild med staketet, bruna kvistar och det som snart slår ut i grönt. Här är det vitt, bländande vitt och dags för solglasögon.
mossfolk: aldrig i livet jag heller! Jag tycker att det är tillräckligt obehagligt att sitta i ett undersökningsrum på akuten och höra människor som skriker eller har ont!
ellem: detta är ju helt otroligt! Av alla människor bland minnesorden, nog var det bekanta till er! Hälsa Maj-Lis om du träffar henne, att jag älskade dom där orden om tjocksockorna!
Gunnel: Så kanske det blir även här ..., en stråk med snö skulle röra sig från Göteborg och österut .., det är bara tolv mil härifrån till Gbg och det förvånar mig inte om vi har vita gräsmattor här i morgon! Endast +3 i morse.
Skicka en kommentar