![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjgjzqhphQD06gQjO_JbW6FNXDWGVcYwsVbuNT0-KTwp0QqMiQ4GkcN8N_BNhXgHF2X7SiPM0zTZxLFkxR8JkmIRJKnbYcv_GlbBGM1SjapTg8UT080e1UCd2pnEXSporLKWVI9_7EHsdo/s400/IMG_4866.jpg)
"Hej Elisabet!
Skickar några fönster från Grisslehamns Havsbad .
Hämtat en nöjd men trött son som gått av efter en hård vecka som kock.
Ha det så gott och hälsa PV att han ska vara rädd om sig, det finns ju bara en PV.
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_dtIM3rwpONmd35a28RcIpuzsdk1-y3cLPteIBCCkPkeyf-NGkwFTk5cBnmyaLOCJ9kLXQrLxSk995I3V-VZMMZ2YwEGh9HOIIKiyJM0xjpap8iPnmf4i4FjFjO23SPhF58W5neLKNHc/s400/IMG_4868.jpg)
Kram Babsan."
Kanske för att jag vaknade vid fyra och sedan omöjligt kunde somna om .., kanske är det därför ...?
Jo, idag har mycket hunnits med.
Det har städats, fejats och handlats och pv kom cyklande till Maxi och sedan åkte vi hit och åt lunch som var jättegod .., dillstuvad potatis samt stekt lax med honungsglacerade morotsstavar .., oj, oj, oj!
(Och tror ni inte jag upptäckte två ystadbor vid bordet intill .., ååå, det blev rena kramkalaset!)
Och på tillbakavägen tvärhälsade vi på hos Axel Jonsson som växte upp utanför Malå och under många år sände ett radioprogram som hette "Aloha ...", där det enbart spelades söderhavsmusik.
Axel är 84 år och jag säger bara det ..., vore det inte för att han ska få vara med i min Handelskrönika i juni, så skulle jag berätta för er om hur sanslöst härligt ett människoliv kan vara även när man är till åren kommen .., ja, faktiskt hade jag då kunnat berätta för er vad som kan hända med en åttiofyraårig man som tänker sig att åka buss till Oslo.
Då, kära vänner, kan hela livet förändras inom loppet av två timmar.
Det var för övrigt Axel som vid åttio års ålder förverkligade en dröm.
Han köpte sig en grön Cadillac.
Just så.
Och mera ...?
Jo, på eftermiddagen har herrn i huset klippt gräs och vi har suttit på den inglasade altanen och planerat sommarens resa norröver.
Två hotellnätter i Malå är nu bokade och jag smajlar när jag skriver detta.
Ååå, jag tänker på att promenera längs Kärleksstigen alldeles vid mitt barndomshem .., och kanske Lindenäsvägen ..., känna doften av pors och tall och myr .., och säga hej till Gerda som var min arbetskamrat på Nilahallen .., och visa pv utsikten från toppen av Tjamstanberget .., känna igen människor som man inte behöver förklara nånting för .., ty dom vet redan ens bakgrund .., och tänk, att få snippa in på affären och hälsa på dom som man en gång arbetade med .., ja, såna saker.
Att Komma Hem.
Ååå, vilken glädje!
Inte var det dyrt heller - hotellboendet - 595:- för ett dubbelrum och då ingår frukost och man får checka in vid lunchtid och stanna lika länge.
Helt perfekt.
Tanken var också att hyra stuga i Dikanäs där min mamma växte upp, men kanske får vi tälta på morbror Olafs gård, jo, det tror jag nog.
För att riktigt komma i tältstämning (det är inte min idé om nån tror det ..., det här med tältande ... och inget av mina barn kommer att tro det heller ..,-), så slog pensionatsvärden upp denna övernattningsvariant ute på gården, som ett litet test .., och så gick vi in och satte oss en stund.
Jo, men det ska man väl fixa.
(Och ihopvikbara bilkartor .., det är då ett rent h-ete att få ihop utan att det krånglar till sig.)
Öresundståget tisdagkväll.
Mitt emot mig sitter en kvinna och läser en deckare.
Inte förrän vi är i Landskrona, upptäcker jag att i kvinnans knä ligger en liten hundvalp!
Men ååå, så fin den är!
Det visar sig att den lille krabaten är tio veckor gammal och just den här dagen har valpen lämnat sin mamma och sina syskon på Irland, för att till sist hamna på Kastrups flygplats, där en ny matte väntar och så blir det tågresa till Göteborg, där sju andra jaktlabradorer väntar på sin nya flockmedlem.
Den nya matten, det är hon som sitter mitt emot mig.
Nästan hela tiden ligger valpen och sover i kvinnans knä.
"Åååå, han måste vara alldeles förbi av trötthet!" säger kvinnan och stryker honom över huvudet.
Nånstans utanför Ängelholm vaknar han dock till liv och blir lite piggare.
I en sportbag på golvet, med ett härligt skinn som underlag, hamnar den lille krabaten och där, i väskan, finns ett märgben ..., och då blir det skojigt värre.
Bara nån enstaka gång tittar han upp.
Hela eftermiddagen har jämtlands-gunnar försökt förmå Pelle att hoppa upp i hans knä.
Gunnars knä.
Och så ... äntligen.
Länge ligger Pelle där och låter sig bli kliad.
Gunnar tycks nöjd och belåten.