Ingalills vänstra hand.
På tåget hem.
Vi sitter mitt emot varandra, kvinnan och jag, och börjar att småprata.
"Vilken cool katt du har ...", säger hon och böjer sig fram och tittar in till Pelle som ligger och halvsover i kattburen.
Pelle, som idag har lämnat landet Halland.
Från Malmö till Ystad pratas det oavbrutet.
Det visar sig att kvinnan, som är narkossköterska, under några dagar ska arbeta på sjukhuset här i stan och ännu mera visar det sig att hon ska bo i en lägenhet snett mitt emot min.
Och medan ett somrigt landskap susar förbi, krumelurar sig samtalet hit och dit.
Det handlar om allt från själva livet .., skilsmässor .., arbete .., mod .., rädsla .., till hästar ..., och jag får veta hur det gick till när hennes sto fick avlivas och efterlämnade ett litet föl på bara tre dagar och hur alldeles tvärt hopplöst det var att få tag i en "ny amma" .., så fölet fick födas upp med flaska och valacken Sigge blev styvpappa och tog hand om den lille krabaten!
Sånt pratar vi också om och man blir bara så glad och lycklig.
Kvinnan heter Ingalill, är två år yngre än bloggmadamen, född i Vädurens tecken och bor egentligen i Kalmar.
På fredagkväll ska hon knacka på mitt fönster och få sig en kopp kaffe och då får jag väl veta om hon har vänster eller höger tumme upp.
Tänka sig, så härligt krumelurigt kan livet vara!
4 kommentarer:
Och så mycket trevligare resandet blir av intressanta samtal!
Ska du jobba idag?
Livet har ofta många både trevliga och otrevliga överraskningar att komma med.
Du är ju makalös på att lära känna folk överallt! Undrar just hur det skulle gå om vi satt bredvid varandra på ett tåg... jag som är så himla emot att börja prata då. Har bara hänt en gång, vad jag minns, men då blev det så speciellt om minnesvärt att jag inte kunde blogga om det ens, har inte pratat om det eftersom det blev ett sånt där makalöst samtal om liv och död att man inte kan berätta om det för då kanske det försvinner.
Ellis: ja, jag har jobbat till åtta.
Cicki: absolut!
Bloggblad: men man ser ju vilka som vill prata och hon var lika öppen som jag själv .., det ena gav det andra .., och det händer ofta att jag sitter mol tyst och bara halvsover också. När man är för trött för att ens orka vara trevlig.
Men den här kvinnan .., det var nånting särskilt med henne, så där som hade man känt varandra sedan tidigare.
Skicka en kommentar