Vaplanbilder ...

På Annas köksbord .....



Ååå, så jag känner igen omsorgen om den som har dåligt minne!

Så är det för Gunnar också.

Med ett slags lappsystem får han tillvaron för sin 94-åriga mamma att fungera.

Och när han får söderifrånfrämmande och åker till arbetet, gäller det att förklara för mamma vilka som har slagit upp ett tält på gården.



I huset alldeles intill Gunnar, bor hans bror och svägerska.

Bilder från morbror Olafs gård ..

Gäddskinn på tork.
Torkad gädda, det blir som chips nästan.
Fast godare.



Och disktrasan.



Utsikt från huset.
Hur många gånger har min mamma sett ut över potatislandet?
Vad tänkte hon?
Vad drömde hon om?



Och huset där uppe till höger, bara intill Olafs (det som var mormors) hus.

Här bodde mormor på sluttampen.

Bilder från Dikanäs ..

Mormors hus, som nu är morbror Olafs.
Dom två första våningarna byggdes av min morfar, Erhard Westerlund.

Tänk, när jag kommer in i farstun, blir jag sex, sju år igen.
Alla dofter susar in genom hjärtat.

På 3:e våningen har dörrarna små nummerskyltar på utsidan.
Det är från tiden när mormor hade rum för resande.



Och jag hittar min mammas farfars fars gravsten.



Gudrun blev motionsvinnare i maj.
Det var minsann inte dåligt.



Rabatt i södra Lappland.



Konsum finns kvar.
Och ett café .., och turistinformationen.

Hemma.

Hotellrummet är stort och rymligt och efter att ha installerat oss så där lagom, tar vi en promenad i samhället.

Vad ska man säga ...?

Att det blir kram på kram på kram på kram och hela tiden en massa värme.

Att vi möter Siv och Tage Lundmark, Lena Lindblom, Carola Westerberg, Roger Johansson, Ture och Margaretha Lindblom (tack för kaffet!) och deras son Simon .., vi möter Klara Öberg (tack för vattnet!) och när vi har parkerat och är på väg till Solviksbadet, stannar en bil till och jag ropar "men åååå, Greger Lycksell!!" och ut hoppar Greger som nästan bodde hemma hos oss när Anders var liten och det blir mera kramar .., och vi möter Maggan Wikström .., och Maria Johansson och kunder i affären där jag arbetar .,. och på väg till hotellet får pv tvärstanna bilen .., för då upptäcker jag Anders totalt UNDERBARA dagmamma Vega Hultdin som hoppar av cykeln och det blir en stooor och varm kram där också.

Nu är jag totalt slut på mentalt nästan .., så överfylld av all igenkänningsglädje!

Och Vega som berättar att hon har följt med i vad som hänt genom åren, ja, via bloggen - men aldrig vågat kommentera - åååå, du vågar och du är sååå välkommen!

Nu ligger pv på sängen och tittar på tv .., vi har Tjamstanberget utanför fönstret och jag undrar när jag senast var så lycklig!

Dagens fönster ...

... finns i Dikanäs.

På besök hos moster Lisbet ...

Och vi sitter ute i solskenet och så åker alla vänsterhänderna på bordet.

Längst uppe i mitten moster Lisbet .., till höger om henne dottern Inga-Lill, hennes man Bert (sjukskriven för ont i ryggen just för tillfället .., ajajaj ..!) .., bloggmadamen med sin fina silverring (tack alla arbetskamrater!) .., pv .. och sist av allt, kusin Barbros hand.

Morbror Olaf ..

Förr. I ett annat liv, när morbror Olaf var frisk.


Det är säkert tjugofem år sedan jag senast träffade morbror Olaf, - mammas så högt älskade lillebror -.

Han bor, tillsammans med Gunhild, i det som var min mammas föräldrahem.

För mig är huset MORMOR.

Till Dikanäs åkte vi om somrarna när det var dags för slåtter; mamma och jag med buss och rälsbuss och buss igen och mamma hjälpte till med allt möjligt .., med lagården och att räfsa hö och att städa.

Morbror Olaf fanns förstås alltid där.

Nu är han över sjuttio år och märkt av cancer.

Cortisonsvullen.

Fötterna liknar sprickfärdiga ballonger.

Och ändå .., helt sig lik.

Pratar jakt och jakt och mera jakt.

Vi sitter tillsammans runt köksbordet .,. det är han, den rara Gunhild som idag ska till Lycksele på hjärtundersökning .., och sonen Peder (min kusin) och hans syster Gunilla (också kusin).

Åååå, det känns så hemtamt och bra!

Och Olaf ler och säger att ..."ååå, Elisabet .., du skratta som Ann-Gerd ..., hä ä som å höra Ann-Gerd!"

När vi säger tack och hej på förmiddagen, kramar jag om hans av cellgift hårbefriade huvud och säger att ...."Olaf .., om du seglar iväg före mig .., så om det finns möjlighet .,. så hälsa till mamma!"

Det lovar han att göra.

Och så håller han gråten så gott det går och jag är alldeles inutivarm och rörd och är så innerligt tacksam för den här resan.

Hemresa ...

De första milen från Dikanäs och hemåt, har jag andnöd.

Det är så svindelvackert när vi tittar till höger eller bakom oss .., snöklädda fjälltoppar och illande gröna ängar .., och så alla blommor i dikeskanten.

Och det är varmt.

I Volvon finns ingen air-condition, så vi stannar till vid en sjö och pv kastar av sig kläderna och springer rakt ut i det iskalla vattnet!

En fågel piper ihärdigt där den flyger över vattnet.

"En strandpipare, kanske ..?" säger jag.

Och vi hälsar på bekanta till pv i Storuman .., helt ljuvligt vackert bor dom på Luspholmen och med vatten alldeles intill och det blir bad igen och nu även för bloggmadamen ..., och vi bjuds på hembakt mjukt tunnbröd och kaffe och vi sitter i tropiskt solsken och jag tänker att detta är inte sant!

Och nu .., är vi i Malå.

Hemma.

Mannen i receptionen talar nån slags stockholmska och hotellet är ombyggt sedan jag var här .., det är knappt att jag känner igen mig och vi får veta att i priset ingår middagsbuffé och frukost.

Nu ska vi ut och strosa och köpa glass.

När jag skriver det .., sitter jag och smajlar för mig själv.


Rissla som sover så gott ...

Hos morbror Olaf finns stövaren Rissla.

Under hela min uppväxt hade vi just såna hundar och när hon kommer och viftar på svansen, kan jag knappt hålla gråten stången!

Men åååå, så fin hon är!

Och när jag i morse kom ner till köket och hittade henne på morbror Olafs säng .., då viftade hon lite på svansen bara jag närmade mig sängkammaren.

Det är lycka det.

Torsdagförmiddag.

Sitter på ett internetcafé nedanför det som en gång var min mormors hus.

Hit kom vi igårkväll, efter en underbar dag tillsammans med min moster och mina kusiner i Vilhelmina!

Middag på hotell Vilhelmina med svindlande utsikt över Volgsjön och när man tittade ner mot vägen, såg man hela tiden sjalettklädda kvinnor komma promenerande i hettan .,. det hela såg så annorlunda ut .,. som om världen var upp och ner.

Och så hit, vägen till Dikanäs.

Solen uppe och fjällen var snöklädda .,. ängarna gröna och översållade med smörblommor, rödblära, hundkäx och i dikena såg jag kabbelekan.

Bäckar porlade.

Andnöd.

Och sist av allt då Dikanäs.

Mormors hus på kullen .,. tre våningar .., humlen som växer vid farstubron .., gädda som hänger på tork .., en stövare som får mitt hjärta att falla i små, små bitar .,. Rissla, heter hon .., sitter i mitt knä .,. ligger och sover på sängen .,. och morbror Olaf, svårt cancersjuk .,. berättar om jakt och fiske .,. hans fru Gunhild .,. lugn och trygg .., min kusin Peder .,. skäggig och storvuxen .,. lika lugn han .., kusinen Gunilla som kommer nu på morgonen .., vi sover i det som var mormors rum en gång i världen .., jag ligger i sängen och tittar upp i vitmålade paneltaket och tänker att man minns så fel .., inte var huset så stort som jag minns det .., inte var vägen så brant som när jag var liten .., men annat är sig likt.

Panelen i farstun .., d o f t e n av kallpotatis.

Vi sitter runt köksbordet och äter frukost och pratar om mamma och mormor och Peder hämtar släktforskningspapper och det visar sig att på min mammas morfars sida kommer folk från Ångermanland!

Stora, barnrika familjer!

Och nu snart hemåt mot Malå.

Jom, jag glömde Storavan när jag skrev om den fortsatta resan ..-)

Vi kommer i morgon.

Jag har köpt ett usb-minne för att lagra bilder, men får det inte till att fungera .,. ska höra om nån i Malå kan hjälpa mig, så jag får tömma kameran på alla bilderna .. morbror Olafs hand .., alla andra händer .., mormors hus i kvällssol .., graven där mormor ligger och min morfar .., allt sånt.

Det finns inte ord för hur underbar den här resan har varit.

Så många varma möten .., och att komma hem till det som är ens släkt .., människor som är ungefär som man är själv .., lite vildvuxna så där .., jo, det känns bra.

Och solen bara flödar! Det är otroligt varmt.

(Cecilia: vi ska försöka .., men om vi campar runt Höga Kusten kanske du kan ta bilen och komma dit och ta kvällskaffe eller äta med oss i stället? Du eller ni? Det gäller dig också Lyckliga Grodan!)

Onsdagmorgon.

Gunnar har åkt till arbetet ..., solen flööööödar .., Alsjön ligger nästan blank.

Och nu är det slut på bloggträffandet för ett par dagar .., nu bär det iväg till Vilhelmina och Dikanäs, till min moster och morbror.

Därefter hem till Malå ..., och så Gerd och Kjell i Norsjö .., övernattning i Skellefteå och så söderöver, med destination barn & barnbarn.

Tack snälla Gunnar för övernattningen här hos dig .., premiär i tält för min del .., och tänk, det gick ju det med .., och tack för trevligt sällskap hela gårdagskvällen och för väldigt mycket av mänsklig värme och gemenskap!

Ajöken, sa fröken .., och Lindalotta .., nu är det väl ändå dags ...?

Annas vänstra hand ...

På Kvarnsjö Camp, beläget på en höjd mellan Klövsjö och Åsarna i Jämtland, där tar Anna emot.

Sedan 1981 har hon och maken drivit camping och allt eftersom har det hela fortskridit.

"Inte ett lån har vi på det här ...., vi har tagit det pö om pö ..", säger hon leende.

Anna är en sån människa som har hamnat rätt i livet.

När man kommer till receptionen för att betala, står hon där så varm och rar och frågar om man vill ha frukostbullar nästa morgon och man känner sig välkommen, jo, så är det.

Anna är endabarn .., kräfta och på den där skalan mellan ett och tio, hur man trivs med sin tillvaro, så säger hon ..., åtta.

"Det är ju nackdelen med ett sånt här arbete .., det är inte ett arbete, det är en livsstil ., och man blir oerhört bunden och det är ju klart ..., jag kan längta mig sjuk efter barnbarnen ...", säger hon med ett visst vemod i rösten.

Så var det med Anna.

Två vänsterhänder från Vaplan ...

I ett rött timrat hus - vackert så man får ont i magen ! - och kanske femton meter från Gunnars hus, där bor hans storebror Bengt.

När vi på tisdageftermiddag kommer körande från Nälden där vi har handlat middagsmaten och nybakat tunnbröd (ååå, ljuvligheter!), då är Gunnar fortfarande i Östersund på jobbet, men Bengt och hans fru Marianne kommer ut och hälsar och jaha, då förstår vi, dom bor alltså där.

I väntan på Gunnar, blir vi bjudna att slå oss ner på deras altan.

Utsikt mot Alsensjön .., jominsann, det går an.

Jjämtlandsflaggan vajar i vinden.

Och jag frågar lite som vanligt .., och det visar sig att Bengt har arbetat som pilot åt SAS .., han är Oxe och storebror.

Hustrun Marianne som egentligen kommer från Hammarbyhöjden, har arbetat på bank .., hon är endabarn och trots detta Tvilling.

"Jaha .., en pilot och en bankanställd .., då borde ni båda vara analytiska människor som har vänster tumme upp ...?" säger jag.

Det har dom också.

Inspektion ...

Anna, 94 år, kollar munspelet som sonen Gunnar har hämtat.

"Få se nu ...., det är så länge sedan jag spelade ...", säger hon.

Och sen spelas det minsann.

Dagens fönster ...

... finns i båthuset nere vid sjön, hos Gunnar.

Midnatt på Alsensjön ...

Klockan är nästan tolv på natten när vi tar oss fram över Alsensjön.

Snöklädd Åreskuta i bakgrunden.

Jämtland.

Tystnad.

Actionfilm nr 3 ...

Hos Eva och Mats på Rödön pratas det actionfilm.

"Men jag kan minsann också ...!" säger Eva.

Och fram åker kameran ...

Tisdagkväll i Jämtland ..

Att sitta tillsammans och äta god mat och dricka ett gott vin .., att småprata och ha solen mot kinden ..., att ha goda vänner omkring sig .., att slänga brödbitar till husets skata som skuttar omkring på gräsmattan .., finns det egentligen nånting i livet som betyder mera?

Det här med vänskap, det är som en enda stor present.

Och det är sommarkväll i juni och vi är i Jämtland där jag lätt som en plätt skulle kunna bo .., och Gunnar och pensionatsvärden sitter intill varandra och tar upp var sitt munspel.

Ja, ja ..., det är väl inte som den eminente Sven Zetterberg, men ... ja, glad blir man då!

(Obs. lägg märke till Gunnars allt mer illröda kinder ...,-)

Anna spelar munspelspolska ...

Gunnars mamma är 94 år ung och visserligen har hon problem med minnet, men för övrigt är hon pigg och alert.

En gång i världen var Anna kulturnämndens ordförande i Krokom .., hon har suttit som nämndeman ..., och när hon var ung kompade hon sin pappa .., ja, hon spelade orgel och han, "Ol-Larsa", spelade fiol, ja, hon är musikalisk och kan traktera såväl munspel, fiol och orgel.

Så här berättar hon i bladet med titeln "Låtar och visor":

"Min far, min farbror Gustaf i Hag och deras goda vän Ol-Jonsa träffas för några timmars fiolspelande. Det blev många låtar och många kommentarer kring dessa. Jag som liten flicka fick detta i blodet och ganska snart kunde jag kompa dessa låtar på orgeln, det var kanske inte så roligt alla gånger, vädret var vackert och andra lekar hägrade, men jag satt troget kvar och trampade på den gamla orgeln."

Och vig är hon också.

När hon går uppför backen till sig, råkar Anna snava och faller handlöst till marken och jag tänker att hjälp, nu dör människan .., men efter några sekunder tittar hon upp och sedan är allt bra igen.

Vid middagen sitter pv och Gunnar och spelar munspel, så där som en liten duo.

"Det kan ju jag också .., jag har upptecknat en polska .. så här låter den ...!" säger Anna och sträcker sig fram och tar tag i munspelet.

Det blir nästan lite magiskt.

Och väldigt, väldigt mycket glädje.

När paradisen står som spön i backen ...

Och så är vi framme hos vännen Gunnar i Vaplan, bara några mil väster om Östersund.

Det blir grillkväll nästan nere vid sjön och hans mamma Anna som är nittofyra år, gör oss sällskap.

"Ååå, är du från Västerbotten .., min mamma kom från Norrfors, också i Västerbotten, hon hette Alma Bergwall!", säger Anna.


Sommaren kommer senare till Jämtland, men är lika vacker.


Definitivt en klicka-på-bild.

Rakt över vägen ligger Alsensjön.

Pensionatsvärden får testa Gunnars kajak.

Det är lugnt och stilla ute och detta är en drömsemester.

Så är det.

Tisdag

Åååå, detta underbart vackra Jämtland!

Idag tar Eva oss på tur runt Frösön .., det blir lunch på Stocke Titt som är som ett slags hembygdsområde och med utsikt mot snöklädda fjälltoppar där på andra sidan Storsjön!

Det är soligt och varmt .., busslaster med turister stannar till .., och vi sitter mot timrade väggen och bara gottar oss.



Men först svänger vi förbi hemma hos Eva och Mats på själva Frösön.

Vi tittar in på Svenssons Café med 50-talsstuk och vi beundrar Evas akvareller hemma i deras lägenhet.

På köksbordet ligger madamens kom-ihåg-lista.



Stocke Titt igen.

Vänlig personal .., unga flickor som bakar allt som serveras.

Morotskakan var något av det bästa i den vägen som jag smakat.



Och sedan .., Wilhelm Peterson Bergers hem ..., och "Intåg i sommarhagen" .., och kan man tänka sig, sommarhagen ligger verkligen där nedanför huset som är annorlunda och påminner liiite om Zorngården.


Sist av allt Frösö kyrka, som är Evas "hemkyrka".

Vi går omkring och tittar på gravstenar .., titta där .., där ligger rader med män som alla varit piloter .., dom flesta har slutat sina liv i 30-årsåldern .., kanske störtade dom till marken?

Och själva kyrkan .., med gästboken och bönboken .., där småbarn skriver till Gud .., och äldre också.

Snart ska vi tacka för all den här gästfriheten och köra vidare till Gunnar i Vaplan.

Dit är det inte långt, bara några mil.

Pensionatsvärden påstår att han ska testa att paddla kajak hos Gunnar.

Det ska inte jag.

Ajöken, sa fröken.

Till Emil!

Födelsedagsbarnet längst nere till höger.
Hans storasyster förfärdigade hela familjen.

Idag fyller Emil 10 år, tänka sig .., vad tiden går!

Om man är mormor, så tycker man förstås att där inte på hela jorden eller ens i hela universum finns en så fin och go och rar Emil som just han som är Kapten Lintott och det är precis sånt släktingar får tycka.

Och nu, i gröngräset här på Rödön, bland tre hästar i en hage .., familjen Blåmes i sin lilla, lilla holk, har vi sjungit och gratulerat och pv har spelat "ja, må han leva!" på sitt nyinköpta munspel, allt medan Eva stampade takten med sandalklädda foten.

Grattis igen Emil!

Morgon hos Eva och Mats ....

Tisdagsfönstret ...

... visar utsikten från Eva och Mats utedass.

Igårkväll inkluderade den här vyn även tre hästar i hagen.


Egentligen är utedass inte min melodi, men det här var lika fint som Dr Böhlanders svärmorsdass och det går minsann inte av för hackor.

Här bodde vi ...

... i lilla, röda stugan på Kvarnsjö Camping.

Är någon intresserad, så kan vi varmt rekommendera platsen!

Tfn. 0682 - 220 16

Eller info@kvarnsjocamp.com

Eller http://www.kvarnsjocamp.com/

Klockan 22.30 ...

.... och vi har ikväll bjudits på underbart god middag (fiskgryta med bulgur och sallad ...!) och har nu gjort kväll eller natt i lilla gäststugan alldeles intill häbret.

Att Sköna Hem kan göra ett reportage om Eva och hennes mans boende här ute på landet .,. därom råder inga tvivel .., åååå, så ombonat och vackert och e n k e l t här är!

Alldeles nyss när jag ställde mig på bron för att ta en bild av ljuset ., här är ljust som på dagen ., kom husets herre promenerande på väg till utedasset.

Utsikten därifrån är obetalbar; tre hästar i en hage och en äng fylld med sommarblommor!

Nu ska jag lägga mig och reprisläsa en av mina favoritböcker .., nämligen "En bön för Owen Meany" av John Irwing.

Pensionatsvärden sover redan, tror jag.

Och så voro vi komna till Östersund!

Titta, en bloggerska har butik i Östersund .., eller!

Och vi parkerar inte långt ifrån gågatan och så spankulerar vi iväg.

Det är tur att man inte ofta befinner sig så nära många butiker, för här susar pengarna iväg!

Pensionatsvärden köper ett sprillans nytt munspel för dryga trehundra kronor och nya gitarrsträngar .., och själv fyndar jag ett stooort grattiskort till Kapten Lintott som i morgon fyller tio år .., ett vykort till pv:s mamma och till Pelle (som tydligen trivs som fisken i vattnet hos sin nya matte .., han ligger och sover hos henne om nätterna och på dagarna, när hon tar siesta på soffan, då hoppar han upp på hennes mage och ligger där och spinner ...) och ett usb-minne till datorn .., liten present till Eva på Frösön och så blir det lunch på Kebab City.

Jominsann.
Här gäller det att hålla koll på saldot!



Och Gunnar från Vaplan .., han dyker upp från sin låssmedsaffär.

I morgonkväll ska vi hälsa på hos honom och sova över!



I musikaffären där pv köper gitarrsträngar, hittar jag en sektion med jämtländsk musik.

Där finns t.om. cd-skivor med dragspelslåtar!



När Evas man kommer hem från jobbet, blir det guidad tur till en skog inte så långt därifrån.

Där växer stora sjok med Guckusko!

Och aldrig i mitt liv har jag sett något sådant, inte en endaste gång!

Och överallt ...

... växer ängsblommor!

När såg jag till exempel fröken Rödblära senast ..?

Det måste vara evigheter sedan!

(Nä, hon är inte med på bilden .., men man ser henne överallt!)

Överraskning ...

I loppishuset någonstans kring Orsa ., jag står ute på gården och pratar med självaste loppiskvinnan och pensionatsvärden är kvar inne i huset .., han går där och tittar lite bland allt som är till salu.

Plötsligt hör vi musik!

PV har hittat ett gammalt munspel

Och jag vet precis varför jag tycker så mycket om den mannen.

Receptionen på Kvarnsjö Camping.

Längst uppe i backen finns receptionen där den vänliga jämtländskan Anna huserar.

Åååå, där är mängder med blommor och hur mysigt som helst!

På väg dit för att hämta frukostbrödet, upptäcker jag två små tält .., det är en tysk familj som just har vaknat till .. jag hör småbarnen ropa på "Mammi! Mammi!"

Titta så vacker humlen är!

När jag föreslog pv att vi skulle plantera humle mot hans gula husvägg, tittade han lite klentroget på mig.

Humlen kom dit .., och nu tycker han att det är jättefint!

På begäran ...

Ellis gullber att jag ska visa utsikten från lilla stugan.

Jodå, genast!

Vad som inte syns är att lägdan är översållad av smörblommor och maskrosor!

Längst till höger i bild skymtar en lada .., där bakom går svartvita kossor och betar.

Till vänster i bilden, det som inte heller syns, där ser man Kvarnsjön .. och bondens röda hus .., en traktor .., en husvagn .., tio kor kanske som ligger i gröngräset och gottar sig .., man anar en hundgård med en jämthund och en finsk spets (fågel,- och älghundar ..) och man ser också en liten lintott i 3-4-årsåldern som står intill traktorn.

Svalor flyger av och an!

Nu ska jag gå och hämta det nybakade frukostbrödet.

Livet är härligt!

Hos Ingrid och Hans i Falun ...

Ingrid.
Flitig brevskriverska till min mamma under många, många år.
Älskad lärarinna på högstadiet i Malå.

Guldstjärnestund kring köksbordet.

Prat om allt och inget.

Om Parkinsons och Alzheimers .., minneslund eller vanlig begravning .., om sommarblommor och blå himmel .., om semesterplaner och om vänskap.

Och om brevväxling.


Hans. Min pappas chef under ett par år i Malå.

Den förste vuxne mannen som visade en tonårig Elisabet verklig r e s p e k t.

Sånt sitter i.

Måndagsfönstret ...

Loppisfönster i Jämtland.

Det är måndagmorgon.
Klockan är snart halv åtta.

På affären hemma i Ystad är det nu full rulle .., fruktdisken ska rensas och fyllas på .., och samma sak med mejeriavdelningen .., Emelie har sitt och det är ganska mycket det .., nån ska fixa skyltar för veckans annonsvaror om det inte gjordes igår .., och så är det frukosten som nu bloggmadamen inte alls ansvarar för och vid halv nio är det möte i personalrummet då veckans annonsblad gås igenom.

Klockan nio öppnar butiken.

Och här, i Semesterlivet, vad händer här?

Jo, vi vaknar vid femtiden och framför allt pensionatsvärden är jättepigg .., och han kollar aktiesidor på börsen och han tittar ut genom fönstret och säger att "men ååå, det är jättefint idag ..!" och själv går jag till ett litet vitt hus 25 meter bort; där finns tre toaletter och två duschrum och allt är så fräscht och fint .., på skötbordet finns en liten nalle .., och där är blommor i en vas.

När jag går tillbaka till den röda stugan, ser jag kalldimmorna sväva över vattnet där nere i dalgången.

Och jag kryper ner under täcket och kan inte somna om, men vilar.

V i l a r.

Nu sitter jag ute på lilla pytteverandan och ser ut över ängarna och bergen där på andra sidan.

Småfåglar kvittrar.

Bondens jämthund skäller.

Men frånsett detta, är här alldeles, alldeles, alldeles totalt t y s t.

I en smörblommerik hage alldeles här intill, ligger fyra svartvita tjurkalvar och sover.

En bil kör förbi.

Himlen är ljust, ljust, ljust blå.

I gästboken .

I en jämtländsk kyrka, belägen högt, högt, högt .. med milsvid utsikt.

Där skriver vi en hälsning.



Och Joel och hans pappa låste kyrkan den första juni.

Klockan kvart i åtta.

Pip.

Kväller ....

Utsikten från lilla stugans fönster.

Vilken dag!

Tänk er att vi åker från landet Västmanland i strålande solsken och så blir det ömsom ösregn och ömsom sol igen .., vi stannar till i Falun och tvärhälsar på hos Ingrid och Hans; Hans som var min pappas chef på Domänverket hemma i Malå .., och vi dricker kaffe vid deras köksbord och får titta på deras fina trädgård.

Sen vidare.

Sol och regn.

Loppis och mera loppis och jag fyndar och hjärtat blir glatt.
Tio exemplar av tidningen Husmodern från 1935 och en svensk flora ... summa 70:-
(Sjuttio kronor tycks vara min melodi .., det kostade ju tallrikarna och asietterna också)-

Och så Jämtland.

Jag har alltid sagt att Jämtland är ett av vårt lands allra vackraste landskap och jag har gullbett pensionatsvärden att vi ska stanna till i Klövsjö som är som paradiset på jorden.

Det gör vi.

Det är s v i n d e l v a c k e r t.

Vi letar campingplats men hittar ingen .., kör vidare norrut .., ser en skylt .., Kvarnsjö Caming och vägen går genom skogen .., det ser trist ut .., skog på ömse sidor av vägen .., men sen .., sen snirklar sig vägen upp längs sluttningarna och det är Sound-of-music-gröna-ängar och kossor och rödblära och smörblommor och längst uppe på toppen, ligger lilla campingen.

Där finns en liten röd stuga med veranda och den kostar 270:-/natt och den hyr vi.

Utsikten från verandan där jag sitter går inte att beskriva i ord.

Jag ser tre små sjöar eller tjärnar .., svartvita kossor, gärsgårdar .., frodigt, grönt gräs .., maskrosor, rödblära, smörblommor ... midsommarblomster .., och allt som hörs är fågelkvitter.

Sädesärlor.

Rakt framför mig berg och mera berg. Till höger såg vi snöklädda fjälltoppar.

Och jag sitter här i stugan vid ett litet bord och pv ska ut och springa och jag ska gå förbi kohagen och i receptionen huserar värdinnan som heter Anna är så vänlig.

Åååå, sicken lycka detta är!

En egen liten timrad stuga för en natt!

Som ett eget litet "hem"!

Och solen f l ö d a r och det är varmt och jag ska förebereda för kvällsmat.

Vad det blir?

Kycklingklubbor och potatissallad .., bröd och lite rött vin.

I morgon får vi färskt bröd till frukosten för 5:- stycket.

Jag känner mig som den lyckligaste människan i världen.

Eller som Henning Sjöström skrev i sin mammas nekrolog: "kan man begära mera av livet?"

Broöppning i Motala ...

"Äntligen, en film med lite handling i!" tycker pensionatsvärden.

Söndagsfönstret ..

I lilla, lilla rummet där vi har sovit.

Snedtak.

Ett hela-natten-öppet-fönster.

Fågelkvitter.