Bleckhornsgränd 9 på Söder.
Inget ställe att bo på om man har problem med sina knän.
Men underbart för övrigt.
Och där ligger
galleriet där Sven har utställning.
Bor du i Stockholm kan du titta in där hela veckan.
Underbart vilsamma akvareller med vintriga motiv från Porsön i Luleå.
Vardagsbilder.
Radhus .., några husvagnar .., en garagelänga.
Den som har skuttat omkring bland orden på
Svens blogg, känner igen sig.
Han är liksom inte den som använder sig av överordsströaren.
En litet häfte med de utställda bilderna, plus texter författade av Svens son Anders, finns att köpa.
Så här
bland annat, skriver sonen.
"Man får frågan hela tiden.
Jag kommer från Luleå ...
men bor i Göteborg. Det är mitt svar.
Om man ska vara noggrann så kommer jag från Porsön i Luleå men bor på Hisingen i Göteborg.
-------
Mina föräldrar kom till Porsön, och jag lämnade.
Och det är denna flytt som väcker den återkommande frågan.
Det är en bra fråga, socialt kompetent och klädsamt artig, det kan jag tillstå, det är inget fel på den.
Hur kommer det sig att du bor på Hisingen i Göteborg, blir följdfrågan."
Eller så här:"En konstant strävan bortåt är inte bara förbannat tröttsam, utan stört omöjlig. Det går inte att fly. På ett eller annat plan blir man ändå kvar. Vi borde därför försöka vända blicken, och se åt stagnationen till, det är ju stagnationen som står för trygghet och kontinuitet, var finns den?
Svaret är enkelt: Överallt.
Vi har den redan i oss, vi behöver bara se till uppskatta den mer.
Omfamna den."
Konstnärens vänstra hand.
Om jag minns rätt är han Vädur.
Ja, just den läkaren bar förstås inte kostym.
Hela Stockholm översvämmas av hjärtläkare, ja, där är tydligen en kongress av det större formatet och
var man än går, så ser man män med gröna väskor och en namnskylt dinglandes runt halsen.
Jag, som tillhör den barnsligas skara, har god lust att ta mig åt hjärttrakten och ropa "heeelp!", ja, liksom för att se hur många av de, oftast
elegant kostymklädda doktorerna, som skrider till undsättning.
Fast dom är ju förstås lediga och har inte tid med sånt.
Och jag ser nog hur många av dem stirrar hänfört på blonda tonårsflickor med decimeterkorta kjolar.
Jominsann.
På Söder.
En slags konst på ett stuprör.
Och en annan slags utsmyckning.
Nej, krukan med Basilika fick stå kvar, men idén var påhittig, tycker jag.
Jag vet en mig närstående man som nog gärna hade tackat och tagit emot.
"Och där är Operan!" säger
Rexxie och pekar med hela armen.
Rexxie är som ni förstår operafantast.
"Och där bor Fredrik och Filippa!" säger den frusna
Annika och visar med vänsterhanden.
