måndag 30 augusti 2010
För mycket ...
Om man bor på landet och största delen av dagarna går omkring och småpratar, antingen med sig själv eller med två katter, då är det såklart inte alls konstigt att man, under ett besök i en stor stad, - Stockholm i det här fallet -, känner att det kan bli lite för mycket.
Så när jag sitter tillbakalutad på pendeltåget från Centralen till Rotebro, då studsar alla runtomkringorden mot huvudet och själen .., så där så jag nästan får blunda.
Bakom mig sitter en pratglad man från South Carolina i USA .., (med en röst som får håret på armarna att resa sig ..., han låter som Clint Eastwood ..) och mitt emot mig en trött mamma som ser ut att ha vuxit upp i Kina och intill sig har hon sin familj.
Hela familjen är finklädda.
Och jag tar upp min kamera .., riktar den mot ingenting och ..., bara lyssnar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Det där måste vara åtminstone femte nivån i helvetet.
HU.
Tacka vet jag Lapplandsskogen. :)
Kram!
Det märktes tydligt att jag vant mig av med alla ljuden. Oljuden.
Du vet ju hur jag bodde .., med ett konstant ljudbrus utanför fönstret .., utom på söndagmorgonarna ... och att nu kastas in i detta .., det här myllret av ord som studsar mot en .., det var ... en annorlundakänsla.
Storstad. Japp. Och jag tycker att det är helt okej och ganska roligt för en dag eller två :)
En film om ingenting men med massor av innehåll!
Tänk att amerikaner alltid hörs så väl?
I lägen när jag inte vill höra sånt prat tycker jag att det är så gott ha en liten mp3 spelare eller radio med små öronsnäckor att stoppa i öronen och försvinna in i musiken istället.
Efter ett par dagar i storstadsbruset så är det skönt att få åka hem till sin mer tysta mindre stad.
Skicka en kommentar