söndag 29 augusti 2010

Stockholmsbilder ...



Bleckhornsgränd 9 på Söder.

Inget ställe att bo på om man har problem med sina knän.

Men underbart för övrigt.

Och där ligger galleriet där Sven har utställning.

Bor du i Stockholm kan du titta in där hela veckan.



Underbart vilsamma akvareller med vintriga motiv från Porsön i Luleå.

Vardagsbilder.

Radhus .., några husvagnar .., en garagelänga.

Den som har skuttat omkring bland orden på Svens blogg, känner igen sig.

Han är liksom inte den som använder sig av överordsströaren.

En litet häfte med de utställda bilderna, plus texter författade av Svens son Anders, finns att köpa.

Så här bland annat, skriver sonen.

"Man får frågan hela tiden.
Jag kommer från Luleå ... men bor i Göteborg. Det är mitt svar.
Om man ska vara noggrann så kommer jag från Porsön i Luleå men bor på Hisingen i Göteborg.
-------
Mina föräldrar kom till Porsön, och jag lämnade.
Och det är denna flytt som väcker den återkommande frågan.
Det är en bra fråga, socialt kompetent och klädsamt artig, det kan jag tillstå, det är inget fel på den.
Hur kommer det sig att du bor på Hisingen i Göteborg, blir följdfrågan."

Eller så här:

"En konstant strävan bortåt är inte bara förbannat tröttsam, utan stört omöjlig. Det går inte att fly. På ett eller annat plan blir man ändå kvar. Vi borde därför försöka vända blicken, och se åt stagnationen till, det är ju stagnationen som står för trygghet och kontinuitet, var finns den?
Svaret är enkelt: Överallt.
Vi har den redan i oss, vi behöver bara se till uppskatta den mer.
Omfamna den."



Konstnärens vänstra hand.
Om jag minns rätt är han Vädur.


Ja, just den läkaren bar förstås inte kostym.

Hela Stockholm översvämmas av hjärtläkare, ja, där är tydligen en kongress av det större formatet och var man än går, så ser man män med gröna väskor och en namnskylt dinglandes runt halsen.

Jag, som tillhör den barnsligas skara, har god lust att ta mig åt hjärttrakten och ropa "heeelp!", ja, liksom för att se hur många av de, oftast elegant kostymklädda doktorerna, som skrider till undsättning.

Fast dom är ju förstås lediga och har inte tid med sånt.

Och jag ser nog hur många av dem stirrar hänfört på blonda tonårsflickor med decimeterkorta kjolar.

Jominsann.



På Söder.
En slags konst på ett stuprör.



Och en annan slags utsmyckning.



Nej, krukan med Basilika fick stå kvar, men idén var påhittig, tycker jag.

Jag vet en mig närstående man som nog gärna hade tackat och tagit emot.



"Och där är Operan!" säger Rexxie och pekar med hela armen.

Rexxie är som ni förstår operafantast.



"Och där bor Fredrik och Filippa!" säger den frusna Annika och visar med vänsterhanden.

6 kommentarer:

ab sa...

Fina bilder!

Och så tredimensionellt det blir när någon står och pekar!

Elisabet. sa...

annika: jag tänkte samma sak när jag såg bilderna!

Och tack för sällskapet!

Att ni kom dit, båda två!

Bloggblad sa...

Jaha. Ingen speeddejting för oss över 45... fast å andra sidan, jag hade nog glömt den förste när jag kom till den siste... och så är jag visst redan gift också!

Elisabet. sa...

Bloggblad: nä, över 45 .., då förmodas man förmodligen inte hinna uppvisa alla goda sidor man har på en sån speedad dejting ,-)

Sven Teglund sa...

Å...det var verkligen roligt att äntligen få träffa dig, Elisabet, och du var lika glad och positiv som jag hade föreställt mig dig. Såå levandasglad att hela min familj, särskilt min fru tog dig till sitt hjärta. Jag är säker på att vi kommer att hälsa på när vi har vägarna förbi, och smakar på era goda gifflar!

Och tänk att du direkt visste att jag var Vädur!

Jag hade en fantastiskt rolig dag på vernissagen, men det var hela tiden så mycket folk att prata med, svårt att hinna med, och ibland kände jag mig okoncentrerad, glömde att presentera min fru till exempel men där grep du in! Tack.

Ha en fin dag i ditt fina Halland.

Elisabet. sa...

Sven: det var då en himla tur att du berättade om Väduren .., för pv tror att jag inte kan det där ,-))

Och allt du skriver är ömsesidigt.

Ni är såååå välkomna förbi!