Ännu flera bilder ...

12826 är pv:s rare brorson Emil Göransson.

Gårdagen blev en härlig dag i flödande solsken! 

Upptstigning klockan kvart i fyra på morgonen .., då husets tre herrar skulle göra sig klara för avfärd till starten i Berga By en timme senare.

AP var - som vanligt - chaufför.

Vid niotiden hade vi städat klart i stugan och begav oss i två bilar längs Vasaloppsvägen.

Hysteriskt med trafik förstås .., evighetslånga bilköer, men härligt ändå, då man från många platser längs vägen ser skidåkarleden ute på myrarna.

I Evertsberg stannade vi till och drack kaffe och inväntade åkarna.

Först kom Emil och Kajsa .., därefter en pigg Micke .., och efter en stunds orolig väntan: även sonen.

Åååå, så slut på han var och så ont i ryggen han hade! 

Nej, se Vasaloppet, det var inget han tänkte ägna sig åt framledes, det meddelade han raskt.

Utsikt från bilen.

Tänk, jag har nästan glömt hur vackert det är med riktig vinter.

Flera gånger under resans gång har jag sagt ..."men jag skulle nog kunna bo här .., det är ju tidigare vår i Dalarna än i Västerbotten och här finns fruktträd och ....".

Men så är det väl det där med havet, förstås.

Oxberg ..., där ligger kontrollen på en höjd, ja, kanske rent av ett berg.

Utsikten är hänförande! 

Vid det här laget hade vi delat på oss igen .., AP åkte till Hökberg för att ta emot Micke och pv, själv stod jag här och väntade aningen oroligt på Anders .., å, hur skulle hans rygg nu vara?

Intill mig stod en norsk lagledare och looog åt mitt eviga hejande på alla åkarna; främst på  kvinnor, men även övriga.

Vi kommer att prata om Marit Björgen och de övriga norska medaljörerna.

"Men jag kan glädja dig med att en svensk vann 5-milen ...", säger norrmannen leende, ja, när jag beklagat mig över broderfolkets eviga segrar i skidåkning.

Å, så roligt, heja Sverige!

 

Och jag hejar vidare. 

Det är roligt att se hur glada somliga blir .., många ler lite trött och säger .."tack, det behövs all hjälp!", andra stirrar rakt fram och tycks nästan se döden i vitögat. 

Somliga önskar nog att man höll tyst eller åtminstone åkte själv.

Halva sträckan kvar! 

 

  

Så här lät det i vid kontrollen i Oxbert.

Evert Sandin som sjunger, tror jag .., och tänk, en gång i världen hade jag en LP-skiva med den mannen .., jag minns tydligt hur fodralet såg ut och jag tror att den hade titeln "Helkul i Dalom".

I Oxberg köper jag varm korv till mig själv och Dextrosol till sonen (som senare ska dela med sig av detta till en tysk - och lika trött - skidåkarkollega.., och när den tyske mannen glatt ska ta sig en tablett, då dråsar han i backen .., men sen, efter en kvart kanske, var han ifatt och fick sig det där energitillskottet ..) och människor hejar och hojtar.

Först i mål av Göransson-Eikedahl-Widnergänget är energiknippet - tillika svärsonen - Micke.

Han åker som ett spjut och hinner ikapp såväl Anja Pärson (heja Anja, heja Anja!) som Kajsa.

Oförskämt pigg ser han ut efteråt också .., men säger ändå att aldrig i livet, aldrig en endaste gång att han ska åka Vasaloppet, nej, nu vet vi det! 

Grattis Micke till din fina tid  på sju timmar och fyrtiotvå minuter!

Tio minuter senare kommer Kajsa skidande .., och sjutton minuter efter Micke är det pv:s tur och 

han påminner mest av allt om en liten tomtegubbe när han åker och han ser pigg ut och åker iväg och hämtar sina kläder och äter mat (sitter mitt emot en fransyska som är så dålig och pv hämtar en funktionär som kallar på läkare .., den arma kvinnan är totalt slut på!) och återvänder sedan till stadion och oss övriga.

Just här står vi och inte förrän efteråt upptäcker vi skylten!

Vid halvsextiden, när det börjat skymma lite (det kommer inte Anders att gilla att jag skriver .., det där med skymningen ...,-) , får vi förvarning i mobilen om att Anders har 650 meter kvar till målet i Mora.

Nu åker flaggan upp och vi  sträääcker oss över planket för att möjligen kunna se honom och jag har - redan innan - sagt att vi står på den vänstra sidan (sett från åkarna), ja, jag har ju minsann köpt en stor krans till sonen som ska hängas runt halsen (ja, här räds vi inga överord .., mammor får vara omåttligt stolta över sina barn!)

Annas hejarop på lillebrorsan ekar över målområdet och Hilda hörs hojta "ja, kom igen!"

Och se ..., där kommer han .., trött och sliten, men orkar ändå ta flaggan och åka mot det hett efterlängtade målet och speakern säger att ..."där kommer en med en flagga, ja, jag ser inte vad där står för namn, men det är i alla fall en häst på flaggan och åkaren heter Anders Eikedahl!"

Då ler vi alla.

Tiden blir nio timmar och tjugofem minuter.

Efteråt får vi av sonen veta att detta var första och sista gången han ställer upp något så galet ..,("ja, ja, men det säger många efteråt ..." säger pv:s storebror Tommy som skidar in ytterligare en dryg timme senare ...) och nej, han ska minsann hålla sig till det han är bra på och gärna - ja, till och med jättegärna ! - stafettvasan, men att göra om detta - nä, aldrig -!

På hallgolvet i morse.

Orkar ni mera?

Efteråt ... när sonen hämtat sin utrustning, åker vi till Orsa Grönklitt och lämnar skidorna .., jag kör dom första tre timmarna, sen tar Patrik över .., och från Göteborg är det pv som kör.

Halv tre natten mot idag är vi hemma.
Det är iskallt ute - kyligare än i Sälen - eller så är det närheten till havet som gör det ..?

Sigge möter oss jaaaaamande .., och nu är det måndag och jag ska köra till Ystad och hämta Harry och lämna sonen i Malmö, fast i omvänd ordning.

Tur att man är ledig idag!

Det är däremot inte pv som efter en och en halv timmes sömn, tog bussen till Halmstad.

Sist av allt: vasaloppspojkarna vid femtiden igårmorse.
Fr.v. Anders, pv och Micke.

Grattis till er alla tre!
Ni gjorde det sååå bra!

Och till er som orkade läsa ända hit ner:  grattis till er också!
Nu ska jag befria er från mer skidåkningsprat.

Vid niotiden ...

Sista kvällen i stugan handlar mest om att förbereda sig för avresan.

Nu ska allt packas samman .., det ska städas ., sorteras .., och pv ägnar sig åt att inmundiga nån slags energisörja som han tycker är förfärligt äcklig - men han vågar å andra sidan inte avstå - och efter kvällsmaten sitter nu alla utom bloggmadamen i hörnsoffan och tittar på Andra Chansen.

Herrar skidåkare ska upp klockan fyra noll-noll .., kvart i fem skjutsar AP dem till starten och efter att dom köat och fått ställa sina skidor i  bra position (tänk er om man kommer sent i sista startgruppen och får stå längst bak i ledet, då har man fem tusen åkare framför sig bara för att man inte haft bråttom att stiga upp ...).

Själv har jag vändstekt mängder med ägg som ska bli till pålägg till morgondagens äventyr.

Ajöken,sa fröken och tack till alla som önskat lycka till, särskilt Bente i Hamar/Norge, som ju er ordförande i pv:s skidfanclub ,-)

Ni vet väl ...

.. vem som fyller år idag?

Inte?

Jo, men den här gräbban.

Lördagsfönstret ...

Ni kanske tror att detta att agera publik är en baggis, men det kan ni glömma!

Heldagar går åt till att antingen förflytta sig med bilen till olika kontroller, därefter gäller det att hitta en parkering där man någorlunda lätt tar sig ut på vägen igen (och det är inte det enklaste, för p-vakterna är nitiska - om än vänliga) och det är bara att lyda order och parkera där man blir hänvisad ..., och sen står man ute i någon timme eller flera och inväntar åkarna .., försöker hålla värmen och så börjar allt om igen.

På hemväg från halvvasan (vi åkte vid åtta på morgonen och var hemma på eftermiddan någon gång), såg det ut så här i baksätet.

Patrik som sov gott.

Jo, fjälluften tar på krafterna.

Det finns bara en pinne i Skåne ...

Nästan varje dag kommer till min Iphone en liten film som visar hur harry och meja har det.
Åååå, så glad man blir!

Så här såg det ut häromdagen.

Dagens lista ...

"Hej Elisabet!

Skickar min inköpslista för helgen. Du brukar göra handstilsanalyser och den här ger dig nått att bita i. Jag har nämligen skrivit allt men med olika stilar. Vad säger det om mig?

Hälsningar Alexandra."

// Ja, du Alexabndra ..., här går jag nog bet ,-)

Erika und Bernt ...

Under halvvasan, när vi åker runt till några kontroller för att heja fram AP, hejar vi ihärdigt på en kvinna som har en mössa i form av jordgubbe .. ni vet, såna som var så moderna för ett antal år sedan.

När vi nu står och väntar på att AP ska komma i mål (igår alltså), så ser jag den här kvinnan passera och jag känner bums igen henne, ja, men det är ju verkligen hon med mössan och jag hinner ifatt och frågar om jag får ta en bild och hon säger - på tyska -, att åååå, ja, hon känner igen oss, ja, det var ni som hejade så mycket och kvinnan ser så snäll och rar ut. 

Det blir lite småprat - dom ska åka i morgon, hela loppet - och hon frågar om jag kan ta en bild med deras kamera, ja, där dom står vid statyn av skidåkaren och det gör jag, men passar då även på att själv fånga dem på bild.

Här är dom alltså .., det glada paret Erika och Bernt från Tyskland.

Bilder från gårdagen ...

Vallachefen Micke kör bilen till Berga By.

Det är tur för oss att vi har en projektledare i laget (egentligen två, men det är bara den ena som används i det här fallet ...), ty stafettvasan kräver planering vad  beträffar logistiken.

Två bilar ska köra .., lagkamrater ska hämtas och lämnas och nytt för i år är att kontrollen Mångsbodarna, där vi annars har mött upp förstaåkaren, där får vi bara susa förbi och dit åker nummer två med en löparbuss. 

Micke, som är en bergsget och skuttar lätt uppför tunga backar, tar förstasträckan.

Så här (bilden ovanför) ser det ut när vi åker iväg. 

Jo, det är trångt i bilen!

I Berga By (starten) ser det ut så här på parkeringen.

Och vi ser hela startfältet, fjortonhundra åkare, ge sig iväg i strååålande solsken!

Hökberg. Lilla Nelly är bästa supporten. AP inväntar Hilda.

Vi träffas sedan i Evertsberg, där en trött pv ska skicka "pinnen" vidare till Anders.
Det blåser stormvindar nästan .., men solen flödar.

Nästa stopp är Oxberg, där årets lagdebutant Hilda ska ge sig av (hon har sällskap - ja, inte i spåret - av sin kusin Kajsa - som har åkt fem vasalopp hittills - hennes Emil och så Hildas pojkvän Patrik).

Via mobilen får vi höra att avlösningen gått bra .., debutantens pappa ler och slappnar av och vår bil är redan då i Hökberg, där AP väntar på att Hilda ska komma.

Vi står nere vid sista backens början och väntar och plötsligt hojtar pv till .., jag kan säga att åååå, så lycklig han låter .., för där kommer dottern skidande och ser pigg och glad ut och det har gått fortare än han förväntat sig och nu blir det AP:s tur att ge sig av och vi (nu har andra bilen anslutit, men Patrik missar PRECIS flickvännens målgång!) tar sikte på målet i Mora.

Flaggan är målad av min systers dotterdotter Nathalie.

Där står vi och väntar .., Team-Taurusflaggan är redo .., och lilla koskällan som används flitigt av pv som hejar och hurrar för trötta skidåkare som kommer mot målet!

Mera väntan ...
Anders i blå jacka längst till vänster .., pv i tomteluvan och Micke redo att ta emot AP.

Från vänster pv, debutanten Hilda, Micke, AP och Anders.

Och AP är pigg och stark när hon visar sig och på storbildsskärm ser vi prins Carl-Philip intervjuas, ja, han har också varit med i stafettvasan tillsammans med bland annat sin flickvän som kommer från Älvdalen och Micke berättar att han minsann åkte om prinsen och kände igen honom!

Jaha, så är den tredje omgången av stafettvasan avklarad och alla är glada och precis hela vägen hem pratas det hur loppet har varit .., om barr och kvistar i spåren .., om glädjen i att känna sig stark .., ja, sånt!

Här står dom, Team Taurus.

På kvällen blir det den obligatoriska räkgrytan .., sång förstås och när klockan är tio stupar vi i säng, allesammans.

Och Hilda är entusiastisk värre och planerar redan nästa års stafettvasa.
Patrik tar då Hildas sträcka och Hilda åker halvvasan.
Heja, heja friskt humör!!

// Jag förväntar mig inte att bloggvännerna ska finna detta lika intressant som vad jag själv gör, men det här är ju mer som en dagbok för mig och orkade ni hit ..., så .., ja, ni vet .., det där med medaljer!
Det är svårt med bilder också .., ty mobilen används mest till att stämma av med övriga och ha koll på när någon är på ingång .., vips är batteriet slut! 

Meja och Harry ....

Om harry har det bra där ute på landet i Skåne?

Jodå.

Den här filmen kom igår.

Vid tvåtiden ...

Utsikten från solstolen ..., nästan som hemma i Malå i Tjamstanbacken,

Pensionatsvärden har tagit bilen till Mora för att hämta brorsdottern Kajsa med pojkvän .., i soffan ligger AP och vilar och Micke har kommit hem från vasaloppsstarten där han hämtat nummerlapp och chip inför söndagens äventyr .., Hilda och Patrik tar igen sig bara .., ja, då tar jag på mig anoraken och knatar iväg till backen, men först till det fina bageriet där jag köper ett avlångt bröd som inte är av denna världen (inte priset heller, för den delen ...) och sen tänker jag slå mig ner i en sån här ihopfällbar stol och sitta där i solskenet.

Dom fällbara stolarna förvaras i en stor trälår intill ingången till restaurangen.
Längs väggen sitter nu turister och tar igen sig ..  ,idag är där färre ungdomar än igår och inga glassiga typer, men tänk .., ändå, så står jag där och tvekar lite .., jag tycker att det känns så dumt att spatsera framför hela sällskapet .,. så där som om man ska bli bedömd.

Alltså står jag en stund och låtsas ungefär som om jag väntar på nån .., jag tittar upp mot backen och spanar efter det obefintliga sällskapet, tills jag får nog av mig själv och hur dum jag är .., då stegar jag ner till den den trälåren (ja, det är en liten sluttning och där är våldsamt halt ...) och hämtar stolen.

Åååå, så ljuvligt att ha den med sig och sedan - i lätt avskildhet - kunna sitta och låta solen värma kinderna!

I kanske en och en halv timme sitter jag där och lyssnar till mammor och pappor som säger till sina  barn att nu är det snart färdigåkt för nu stundar middag och barnen knorrar och vill åka fler gånger .., "bara två gånger till .., snäääälla!"

På väg hem passerar jag en liten tös som jag sett åka upp och ner i backen.
En av gångerna stod hon intill sin mamma och tittade åt mitt håll.
Så där .., så att våra blickar möttes.

Nu står hon och hennes storasyster och väntar utanför bageriet och just när jag passerar säger den yngre tösen "hej!" och jag hejar också och så småpratar vi en stund och jag gissar att hon är fem år och det är precis vad hon är.

Det kändes bra.

Den där pratstunden.

Henriks vänstra hand ...

Alldeles komplett underbart är det ju att - utan att man ens har förväntat sig det -, så kommer ett stycke vänsterhand susande genom rymden .., från Göteborg och krokiga spåret upp till en stuga i Sälen i Dalarna!

Så här skriver avsändaren:

Den här vänsterhanden tillhör Henrik.

Henrik är född i Stenbockens tecken och är äldst i en brödraskara på tre.

På bilden kan man se en glimt av en av hans tatueringar. 

På underarmen står det: Genom svårigheter mot stjärnorna.

Han har hållit på med idrott sedan barnsben och som lite äldre på elitnivå. Han tränar fortfarande minst ett pass varje dag. Han är en mycket målmedveten person, som inte ger upp i första taget.

Som liten var han försiktig och gjorde sällan något, som han inte var säker på att klara av, men numera provar han gärna nytt antingen det gäller matlagning, klädstil o.dyl.

Han kommer från Göteborg och har en skånsk mamma och en pappa från Norrbotten.

Henrik studerar på Textilhögskolan i Borås och när bilden togs var han i faggorna att ge sig iväg på utlandsstudier i Tyskland.

Om han får som han vill så vill han starta och driva ett modeföretag i framtiden, då med herrkläder och ev. damkläder.

Tillvaron tycker han befinner sig på en 7:a och det är nog mest för att hans flickvän fick sin utlandstermin förlagd i Manchester och han saknar henne.

Hans bästa egenskaper är hans drivkraft och hans goda minne och när han knäpper sina händer har han höger tumme upp. (Kan man ha nåt annat, undrar han?)

Du kanske har gissat att handen tillhör min förstfödde?"

Tack snälla, rara Ann! säger jag.

Till hon som fyller år ...

Idag är det födelsedag för en madame som i många år har varit flitig på att kommentera här på bloggen, nämligen den rara ellem från Skellefteå.

Här kommer ett stort grattis härifrån!!

Förmiddag i landet Dalarna ..

Hilda löser korsord .. mental träning inför morgondagen.

Efter en onsdagkväll då åtminstone halva styrkan däckade så snart lammsteken var avklarad (pv hade testat första backen i Berga By tillsammans med Micke och var totalt död när han kom hem och klockan 20.00 gick han helt enkelt i säng ...), blir det torsdagmorgon och då är det andra bullar! 

Innan halv sju är vi uppstigna och det blir frukost och planering inför dagens utflykt till Tandådalen och våffelstugan (dit skidar alla utom bloggmadamen, som ska vara hemma och umgås med Nelly) och senare ska pv köra till Mora och hämta brorsdottern Kajsa och hennes Emil och sen väntar uppladdning inför stafetten i morgon.

Hilda, som i år gör debut i laget, har oroat sig för att köra vilse, men för övrigt är hon lugn som en filbunke.

Heja henne!!

Och AP har hittat ett pussel där några bitar är borta ...

Dagarna bara susar iväg! 

I morgon fredag .., då är det alltså näst sista dagen här i Sälen och på lördagkväll ska det plockas ihop och packas och städas det mesta .., söndagmorgon vid fyra stiger vasaloppsåkarna upp och vi som är kvar ska  lämna stugan i fint skick .., och sen iväg för att agera hejaklack! 

En stund senare är det klart.

Hej å hå! 

Dagens fönster ...

"Hej.

Jag brukar  läsa Bakom orden, bloggen där Nelsson skriver. 

Då kikar jag oxå på din blogg bla om dagens fönster.

Tänkte då att Du kanske ville ha ett gårdagens fönster från mej, 

Jag heter  Sigurd Fûrst  alias Sigg och är en grå jako. (kunde inte
skriva det tyska "y"et)

Jag bor ca 2 km från Nelsson  (nära hallandsgränsen)  och har en
långhårig schäfer  Harry som kompis.

Jag vet inte om du brukar ta in sånt här, men chansar lite, Du gör ju
som du vill, det är din blogg.
Matte kommer att läsa den iallafall ;-)

Hälsn Sigge o matte Anneli."

// Klart att det kommer in! Hälsa så mycket till Sigge! Elisabet

"Oh, niiiice ...!"

I  lilla stugan alldeles här intill.

Och så slår jag mig ner vid solväggen där i Gustavsbacken, just där det finns en massa hopfälla stolar som står på rad och jag har med mig en bok och intill mig sitter ett par i min egen ålder och bakom mig, ett sällskap ungdomar, vilka - ska det visa sig - alla är säsongsarbetare.

Några diskar, andra serverar, en tredje arbetar med att städa hotellrum.

Hela tiden pratas det högljutt .. , och det beställs in champagne i iskylare och öl i stora stop .., och jag får höra allt om hur det varit på jobbet och allt är "niiiiice" ...,  där är en som arbetar i Norge och tjänar multum och inte behöver man slita sig fördärvad heller, "i Norge, fy faaan, det är inget tempo alls, man börjar med fika och det är långa luncher, nästan så man skäms och jag jobbar bara med norrmän och dom är hur lata som helst!" säger den unge mannen som nu har en ledig vecka och ska festa mest hela tiden.

Och det pratas om förhållanden hit och dit.

"Är du tillsammans med henne ännu ...?" frågar en ung tös en lika ung man.

"Nja, det är ungefär som att gå på svag is och jag funderar som bäst på att hitta ett sätt att ta mig till ett säkrare ställe, ja, du förstår ...?" säger mannen.

Jo, hon förstår.

Och en annan ung man, han har bakåtvänd keps och glasögon som man kan se sig själv i .., frågar en ung kvinna: "tjena, fick du ligga igår ..?" och den unga kvinnan säger att oh, ja .., visst, det var helt okej!

Så där går det på.

Så värst mycket läsning blir det inte och vid ett bord, lite till vänster, upptäcker jag Henrik Schyffert i orangefärgad fleecejacka ..., och plötsligt sätter sig en bredryggad man precis framför mig och skymmer solen och det är väl ungefär då jag tar mitt pick och pack och går hemåt.

På parkeringen möter jag två poliser som kollar nykterheten hos bilisterna som kommer eller åker.

Och nu har jag gjort två stora laddningar med potatisgratäng, allt medan det övriga sällskapet är spridda för vinden.

Lammstek till middag.

Mums!

I Sälens by ...

En upphittad inköpslista på Ica i Lindvallen.

En sån där "man-tager-vad-man-haver-lista".

 

Och nere i själva byn sitter Vildmarkshasse och säljer korv och inte långt därifrån, en trottoarpratare där man kan anta att ordet "hemlagat" spelar en viss roll.

Så här blev det ...

Tisdagmorgon.

Uppstigning i ottan .., ordna kaffetermosar och stekta-ägg-mackor .., och så iväg, i två bilar.

Jag sitter i baksätet hos Micke och AP och har lilla Nelly i mitt knä.

Ååå, så hon undrar vad som är på gång!

Vägen till Oxberg ser - helt obegripligt - annorlunda idag, mot för bara någon dag sedan .., och jag blir osäker om vi verkligen är på rätt väg?

Börjar tänka på hur det skulle se ut om dottern missar starten .., ack och ve! 

Nåja, vi kommer fram i god tid och som alltid är det fenomenalt bra ordnat med parkeringsplatser.

Mot snödrivor står hur många män som helst och pinkar helt öppet.

Kvinnorna får vackert köa till uppställda bajamajor.

Så även AP.

 

Alldeles innan det är dags att ge sig iväg, värmer hon upp och viftar ihärdigt med armarna.

 

"Så här sa alltid pappa att man skulle göra och så vifta med dom åt olika håll, ja, det var när han följde mig på skidtävlingar!" säger hon smajlande.

Kvart över tio går starten ..., och vi åker genast vidare till Oxberg där vi tar emot och hejar och lilla koskällan gör nytta .., pv är på hugget och hejar och springer jämsides med somliga åkare .., vi klappar händer och möts av varma - men ibland rätt trötta - leenden.

I Hökberg blir det ännu mera hejande! 

Ett norskt par i min ålder står och väntar på sin dotter och jag frågar vilket startnummer hon har  - 2395 - säger pappan och vi får veta att tösen heter Gina (uttals med g som i gott) och att familjen kommer från Lilleström.

Så vi lovar att heja på Gina när hon kommer och dom i sin tur ska heja på AP. 

Ååå, vilken glädje att se denna Ginas min när vi - en eldig pv .., Anders, Micke, Patrik, Hilda och jag själv - hejar alldeles våldsamt och ropar "heja Gina, heja Gina!"

Mellan varven tar Anders - via mobilen - fram namnen på de olika åkarna, via startnumret förstås - och då blir det samma effekt .., många förvånade miner när vi gör vågen och hejar på Lars, Sonja, Annika och alla de övriga.

En äldre farbror blir så till sig, så när han ska till att vinka och tacka och viftar med staven, håller han nästan på att tappa balansen.

Ååå, alla leenden värmer hjärtat!

Efter tre timmar och fyrtiofem minuter är AP i mål.

Bra gjort! tycker lagledaren och kramar om henne efter målgången.

"Och bara tolv kilometers träning på snö i år, tänk nästa år .., då kan du köra hela sträckan!" säger pv leende.

Kanske är det så att det här med att rida, mocka, kånka på hö,- och halmbalar och foderhinkar .., det gör sitt till.

På kvällen blir det sång - förstås -, med text skriven av PV.

Så här gick den sista versen, som sjöngs solo av AP:s lillebror.

"Idag är jag för syrran min, så extra mycket stolt,

hon åkte som ett batteri på hundratusen volt.

Fast kroppens alla muskler värkte, var det inget gnäll, 

hon jobba på och slet likt en kanin från Duracell."

Jag kan säga att skidåkerskan var kritvit i ansiktet mest hela kvällen, så slut på var hon, men nu är det ny dag och såväl hon (nu pigg som en lärka!),som pv har givit sig ut på en träningsrunda.

Ja, så var det.

 

Onsdagsfönstret ...

Här kommer ännu ett fönster från Värmland och den där "vinterstugan" som byter namn när sommaren kommer.

Turtlan höll i håven.

Sköna Hem ....

Så här ser det eleganta vardagsrummet ut i vår hyrda stuga.
En hörnsoffa, modell sjuttital kanske ..., glansigt tyg .., och med orangefärgade kuddar och plädar till den något lilaaktiga soffärgen, men det går bra det med.

På väggen till vänster om bordet hänger tv:n.

Här satt vi igårkväll och tittade på Akuten - det var Hilda, Anders, pv och jag själv och så mycket sällskap har jag aldrig någonsin haft när jag suttit i soffan Ektorp hemma - , ja, och tittat på samma program.

Och så idag då .., krumleurig resa till Orsa Grönklitt och där, inne i skiduthyrningslokalen (där det vimlade av turister som väntade på slalomskidor, löparskidor, brädor och pjäxor av allehanda slag och modeller ...) lyssnade jag till en dam i 65-årsåldern kanske, en dam som var såååå upprörd över att hennes skidor inte fungerade som hon tänkt sig ..., och det finns inte ord för hur mycket jag beundrade den unga expediten som inte med en m i n   förrådde vad hon garanterat tänkte .., för mer oförskämd kund har jag sällan varit med om.

Precis ALLT  var fel.

Till slut visade det sig att damen hade gått upp i vikt och då blev det ju såklart andra förutsättningar än tidigare år ...., ja, med fäste och sånt.

Tack och lov att jag inte arbetar i den affären .., jag undrar om jag hade kunnat hantera det hela lika bra som den unga tösen?

Skiduthyrningen var rena kaoset - men ett organiserat sådant -.
Trevlig personal .., ja, det var imponerande hur väl det fungerade.

Sen hemåt.

Vid Oxberg, eller utanför Oxberg, såg vi starten för morgondagens Halvvasa, där AP ska ställa upp.
Klockan åtta får vi nog ge oss av .., starten går klockan tio och sen åker vi troligen i två bilar - hejaklacken består av övriga sällskapet - och kaffetermos och mackor ska förstås med och koskällan och flaggan!

Sist av allt - nu är det nutid -, tog vi lunch i Gustafsbacken (med f eller v .. strunt samma) och nu är alla utom Patrik och jag själv ute och tränar i spåret.

Hilda, som har sträcka fyra på fredag (den som först "dr Böhlander" och sedemera Josefine hade) har för idag för första gången någonsin stått på längdlöpningsskidor, men det gick bra .., och pv trodde att Hilda och Patrik (debut även för honom i längdspåret) klarat av en sex kilometer och inga incidenter av större slag hände .., allt hade gått enligt ritningarna.

Nu inväntar vi bara stockholmsgänget och lilla Nelly, förstås!

När Anders och pv återvänder, blir det en sväng till en Outlet här i närheten, för inköp av diverse utrustning ..,. nu har ju alla utom sonen såna här tajta kläder .., kanske känner han en viss press ..?

Ja, det var dagens andra rapport.

Här sitter vi ..., mitt emot varandra, Patrik - som håller på att färdigställa ett reportage till tidningen 7 Dagar som kommer ut i Halmstad - och jag själv.

Nu får det vara nock!

Här och nu ....

Allt väl i landet Dalarna! 

Tre stugor finns på gården där vi hyr ..,  det visar sig att Anders nu har bott i alla, ja, utom den som ni ser en bit bort på bilden! 

Underbart väder!

Har idag kört till Orsa Grönklitt och hämtat sonens skidor ..., en härlig tur, då vi såg Öppetspåråkare längs vägen och nu ska vi upp i backen och äta lunch! 

Det är ju löning idag ,-)

Ha det gott, govänner!

Dagens fönster ...

Det var när Monet besökte La Bastide du Moulin i La Cadière d'Azur, som hon tog den här bilden.

Herrekors, så vackert där är! 

Där har jag lovat mig själv att en gång i livet övernatta.

Klockan 4:49 ...

Och nu är jag så pigg och alert, så nu spelar det ingen roll att jag inte har kunnat sova.
Man hinner mycket på natten.

Jag har packat det sista .., börjat elda i pannan ..., tagit mig en macka med gravad lax på ..,
och är så tacksam för att min f.d. svägerska ska sköta om hus och katt medan vi är borta.

Och när jag letar en bild på henne, snavar jag i stället över en bild av mamma - den är från malåsidan som Ulf Bergström sköter om - och alldeles varm i hjärtat blir jag när jag tittar på den.

Pappa brukade kalla mig för "Brännbergs-Frida" när jag var liten - det berodde på att jag så ofta tittade in hos grannarna -, kanske för att det oftast bara var just pappa och jag själv som var hemma.
Det blev väl för enjängt, förstås.

På bilden sitter alltså mamma och Frida Lundström och mamma har kjol som vanligt och det tjocka håret i hästsvans.
Titta, så ömsint dom håller om varandras händer!

Nu ska jag lägga mig och vila en stund på soffan Ektorp.

Om en timme lär pv ska stiga upp.

Det är nog bättre i landet Halland ..-

Den store ledaren i Nordkorea Kim Jong - Un, har meddelat vilka frisyrer som nu gäller i landet.
Damer har fjorton varianter att välja på, männen tio.

Själv har den store ledaren en lite fluffig och elegant frisyr, ja,  ni ser ju själva hur stilig han är.

Och övertecknad hade förmodligen hamnat i fängelse, då jag under de senaste trettio åren haft såväl långt som uppsatt hår.

Söndagsfönstret ...

Vilken vacker bild, visst är det!

Så här skriver hon fönsterfångerskan:

"Hej!

På besök på sommarstugan, idag omdöpt till vinterstugan.

Vi åkte ut efter dagens "släktlunch" och tittade till huset.

Stilla, snö, vitt och vintrigt.

Passade på fånga ett vinterfönster till.Dig.

Turtlan."

En ny vän ...

Ikväll fick jag en vänförfrågan på Facebook.

Det var från Gösta, snart åttio år, ja, ni vet .. Notarius Publicus.

Han har nämligen skaffat sig ett konto där.

Om jag tackade ja?

Gissa två gånger!

Sömnlös ...

 Mariagatan i Ystad. En annan sorts natthimmel.

Natten mot idag kunde jag omöjligen somna och jag vred och vände mig .., låg åt andra hållet .. ,bad pv vända sig .., puttade på harry .., gosade med harry .., ställde mig vid fönstret och tittade ut .., - nej, ingen råbock vid lilla eken -, däremot månen (inte vid eken, men på himlen!) som lyste så där så man kunde tro att vi hade tänt en lampa ute på gården.

Vid tvåtiden tog jag mig en kaviarmacka.

Och sen drog jag täcket om mig och lyssnade till nattradion i P4 där Rickard Herrey var programvärd och tog emot samtal från när och fjärran (efter en stund bad han vänligen dom som var berusade att inte ringa .., det blev liksom inga bra samtal och by the way fick vi veta att programvärden aldrig i hela sitt hade varit berusad ...) och han läste upp sms (bland annat från ett par som var i Mexico på semester och just skulle gå ut och äta middag ...) och jag tänkte att hans trygga röst blev som en vän i natten och ännu mer tänkte jag på hur mycket det ska betyda för människor som ligger alldeles ensamma och kanske är ångestfyllda?

Människor som har fått svåra besked.
Som är sjuka.
Ensamma.

Och sen kom jag plötsligt ihåg att Rickard Herreys mormor och morfar drev Forumbiografen hemma i Malå ..., och brödernas morbror ramlade i en gruva och dog alldeles för ung .., och deras moster bor i Frankrike och är gift med skådespelaren Frej Lindkvist.

Sånt kan man tänka på när man ligger i sängen och inte kan sova.

Sista dagen ..

Lagårdsvägg på Ven.

... på ett tag som jag ska stå bakom kassan och det känns skönt - även om det var underbart att komma till jobbet och få träffa arbetskamraterna och stå och skoja bort en stund - sånt där vardagligt småprat bara.

Och rara kunder.
Vi pratade om Melodifestivalen och om man tittar eller inte .., alla köper chips, läsk och dip och alla säger att det är ju så enbarmligt dåliga låtar i år, men ändå .., jo, man ska titta.

Idag var första dagen på länge som det blev rejält med kö - en del sommarstugeägare har dykt upp igen -, någon från Ljungby i Småland och några från Jönköping.

"Du vet, vårvärmen ska komma i helgen ...", säger mannen från Jönköping.

En kvinna i min ålder har köpt naturgodis som är dyrt och i väntan på sin tur i kassan, norpar hon hela tiden godis från påsen och står där och tuggar helt ogenerat.

Det är sånt man inte förstår.

Nu är arbetsdagen tillända och när jag kommer hem ser jag Sylvia Vrethammar i glitterfodral; hon sjunger om trivialiteter och jag säger till pv att ja, ja, åtminstone kommer tyskarna att rösta på henne om hon vinner den svenska uttagningen.

Ungefär så har det varit.

Och är det.

Dagens fönster ...

Från Hedgrenskan i Skåne kommer dagens fönster; fångat i ett stall.

Och när jag sms:ar och frågar vem som har den här utsikten, kommer - inom loppet av tio sekunder - en ny bild, nu av hästen som heter Coffee.

Jaha, ja.
Det är han som bor där.

Tack Kerstin!

Nu minsann ....

... har jag iklätt mig dom rosarutiga pyjamasbyxorna.

Med snörning.

Om jag säger som så .., så föll inte pv till golveet av hänförelse.

Men det gjorde jag.

Idag har jag ...

Om ni bara visste hur mycket jag strääääcker på halsen! Nästan så nacken går av.

... köpt mig en pyjamas som är så fin, så fin .., ja, så där mjuk och len så att jag lätt skulle kunna tänka mig att ha den på för jämnan.

Ja, vad är det som säger att nånting tillverkat i lenaste flanell måste användas just på natten?

Åååå, så jag tycker om den!

I hemtidningen ...

... läser jag om renskötaren Anders Pilto som inte längre finns i livet.

Bilden visar en man med silvervitt och lite rufsigt hår (så där som hade han precis tagit av sig mössan) och isblå ögon.

Så här står det:

"Anders Pilto har avlidit. Hans omisskännliga röst har tystnat efter 79 år.
Han avled på sin skoterväg från fjällbostället vid sjön Tjetnjalis till åretruntbostaden i Laisvallby.

Anders Pilto var född renskötare och hade renen som det stora intresset livet igenom.
Han såg dagens ljus för första gången i sommarvistet i Skaule och kom sedan att växa upp i Svaipavalle. Han var äldst i en syskonskara på fem och han blev faderlös när han var åtta år gammal.
Han gick sexårig nomadskola i Arjeplog och från det han var 14 år blev det renskötsel för hela slanten.

Anders Pilto var med i renskötseln då flyttningarna mellan fjäll och kust gick manuellt. 30 mil på hösten från Svaipa till trakterna vid Jörn, Stavaträsk, Drängsmark och ända ut till Kågefjärden och 30 mil tillbaka på våren.

Han var en kunnig renskötare och hade kännedom om renmärken som få. Han var ingen inbiten jägare men jagade och fiskade för husbehovs skull. Han följde med i debatten och hade alltid svar på tal. Han var en mycket social person och en sådan som alltid tog sig tid för en pratstund. Han var dessutom en fjällets man i ordets rätta bemärkelse och kanske den siste med rätt att bära det epitetet.

På 1970-talet uppförde han stugan i Tjetnjalis där han vistades vårvinter, vår och höst.
Ett kärt ställe som han lämnade med björkveden glödande i järnspisen."

Och jag tänker på hullerombullerlivet.

I vissa nekrologer travas fina karriärer på löpande band och det är ordenssällskap och annat tjusigt.
Och här .., en man som har gått sexårig nomadskola i Arjeplog och kanske bar på en helt annan sorts klokskap.

Det är vad jag tänker på när jag tittar på mannen med dom blå ögonen och det rufsiga håret.

Ett fredagsfönster från Halland ...

Ett somrigt fönster som får bli fredagens .., bara för att det gör mig så innerligt glad.

Eckes, förstås.

Nästan så man hör fågelkvittret där utanför ...

Två vänsterhänder - fångade av Ann i Gbg -.

Kostrådgivaren som drömde om att bli läkare.

 

Så här skriver Ann: 

Anneli hyr ett rum hos oss och är kostrådgivare, född i Vädurens tecken. 

Hon är också utbildad kock och från Örebro. 

När hon knäpper händerna har hon vänster tumme överst.

Om hon fick börja om så skulle hon försöka bli läkare. 

Det är en dröm hon haft sedan hon var liten. 

Tillvaron just nu är en 8 och hennes bästa egenskap är att hon är driftig och orädd.

Och sekreteraren som köpte sig en bil i stället för att ....

Elizabeth har jag lärt känna genom ett kvinnligt nätverk jag är med i och nu går hon en nybörjarkurs i stickning hos mig.

Elizabeth har en mamma från Australien och en pappa från Estland men är född i Göteborg i Tvillingarnas tecken.

Hon är sekreterare och har höger tumme överst när hon knäpper händerna.

Om hon fick börja om så skulle hon utbilda sig till copywriter eller art director. 

Hon hade pengar till en utbildning en gång på IBM, men valde då att hellre köpa en bil .

På en skala mellan 1-10 tycker hon att tillvaron just nu är 8½. 

En av hennes främsta egenskaper är att hon är mångsidig och att hon kan lite om mycket.

Fler vänsterhänder kommer så småningom. 

Båda kvinnorna tycker att det är en jätterolig idé och villa ha länken till din blogg, vilket jag lovade dem.

Kraaaam

Ann

// Elisabet - men inte med z - säger: så här var det .., jag telefonsurrade med Ann och hon berättade om stickkursen som hon skulle hålla i och jag sa ..."men kan du inte fånga några vänsterhänder när du ändå är i gång ...?", för nu, när jag bor ute på landet och mest har småfåglar att titta på, blir det ytterst få tillfällen till att fånga några händer.

Och Ann hakade på! 

Jodå, visst skulle hon fånga några händer! 

Och så kom dom susande genom rymden och jag blev så glad, så glad! 

Den övre handen påminner lite om min yngsta dotters hand och jag tycker att den ser så otroligt kraftfull ut .., som en kvinna som vet vad hon vill och kan - kanske spelar klockan in också -?

Inga smycken.

Intressant. 

Det skulle inte förvåna mig om hon tycker om hästar.

Min namnes hand är i mina ögon en "snäll-hand", en sån som stilla smekte min arm när jag precis hade vaknat ur narkosen på Ystad lasarett. 

Det är inte långt ifrån att jag börjar gråta när jag ser bilden.

Jag tror att Elizabeth har ordning och reda i sina skåp hemma.

Tack till Anneli och tack till Elizabeth och framför allt: tack till dig Ann som gjorde mig så glad!

Utläst ...

Vilken bra bok!

På den där skalan från 1 - 10 ..., säger jag 7.

Så här ser författarinnan Kathryn Stockett, f.1969, ut.

En annan bok som behandlar samma ämne - rasmotsättningar -, var den här.

Den hade allt.

Plus och Minus ...

Det finns tv-program som jag tycker mer om andra.

Ett av dem är Plus.

Enjängd som jag är .., så hade jag förfärligt svårt med det nya programupplägget, ja, när Sverker tackat för sig, men nu ..., nu tycker jag att Plus har blivit jättebra!

Frånsett bakgrundsmusiken som ibland dränker pratet, är det finurligt upplagt .. jag fullkomligt älskar jämförelser mellan olika varor (för några år sedan utsågs Serla toalettpapper till det mest prisvärda; gissa, vilket jag använder sedan dess ..) och ikväll var det så dags för jämförelser av olika spolarvätskor, där det uppenbarades att den billigaste varianten - STARTA - var den klart bästa!

Jag kommer även ihåg när Icas teflonstekpanna skåpade ut andra, betydligt dyrare sorter!

Jepp!
Plus är ett program helt i min smak!