... finns i Ystad och jag såg det genom mitt fönster.
Det var i samma hus som Möllers bageri fanns.
Och finns.
lördag 8 februari 2014
fredag 7 februari 2014
Dagens fönster ...
Utsikt genom bilrutan ..., jag har parkerat utanför Coop i Getinge .., har just handlat klart för frukostfikat tillsammans med den nyblivna pensionären (tillika f.d. arbetskamraten) och ska ge mig av, då det visar sig att bilen har avlidit.
Stendöd är den.
I ett par veckors tid har jag tyckt mig ana att bilen låter annorlunda vid start, men pv har sagt att näää, inte är det nåt sånt inte.
Nu finns det i alla fall inte minsta lilla ström kvar till att starta bilen.
Det är såna gånger man önskar att man hade bott kvar i Malå, så där så man bara hade kunnat lämna bilen och gå hem till sig, men nu är det inte så, nu är jag en mil hemifrån och jag sitter med min Iphone i handen och fingrar förstrött .., funderar vem jag ska ringa till?
Vem ska kunna hjälpa mig?
Så slår jag en signal till A-M (ännu en arbetskamrat) som bor några kilometer därifrån och hennes man säger att "gå ner till Statoil, dom är bra och hjälper dig säkert".
Så det gör jag.
Där inne i verkstaden står fyra bilar som ska repareras och i ett pyttelitet kontor sitter en kvinna bakom disken och jag berättar vad som har hänt och hon säger att just nu är det fikapaus, men hon ska fråga om någon av karlarna kan tänka sig att bistå en bedrövad västerbottensmadame i nöd?
Och efter en kvart så dyker en man i 40-årsåldern upp.
"Jadå, visst ska vi hjälpa dig!" säger han och så åker vi till parkeringen där den stendöda bilen står (harry sitter i baksätet och tycks förvånad ...) och med hjälp av nånting som liknar en hjärtstartare, en defibrillator, får han igång bilen.
"Om du vill kan vi kolla hur det är ställt med batteriet ..?" säger mannen och så blir det nytt besök i verkstaden och det visar sig att batteriet behöver bytas ut ..., det är ett originalbatteri från 2007 och inte mycket till kräm i det inte, så någon åker och hämtar ett nytt batteri som sedan sätts på plats och harry blir glad av att se nån som kanske är en ny husse som sitter i framsätet och testar bilen .., och han nosar verkstadskillen i nacken och viftar så glatt på svansen!
I själva verkstaden råder mer ordning och reda än i mitt eget hem och jag säger till en av bilmekanikerna att jag tror att nog pv skulle behöva gå en kurs i hur man förvarar sina verktyg .., och då ler mannen och säger att så säger nästan alla kunderna, ja, men här i verkstaden måste verkligen allt vara på rätt plats.
Jag tänker att det liknar en akutmottagning eller en operationssal.
Efter en stund är bilen fixad, jag har betalat 1200 kronor för alltsammans och är överlycklig ..., svänger återigen förbi Coop och köper en gräddtårta till den otroligt serviceinrikade personalen som var så hjälpsam och sen åker jag hemåt och bilen går som ett spjut.
Just så var det.
Utsikt genom bilrutan ..., jag har parkerat utanför Coop i Getinge .., har just handlat klart för frukostfikat tillsammans med den nyblivna pensionären (tillika f.d. arbetskamraten) och ska ge mig av, då det visar sig att bilen har avlidit.
Stendöd är den.
I ett par veckors tid har jag tyckt mig ana att bilen låter annorlunda vid start, men pv har sagt att näää, inte är det nåt sånt inte.
Nu finns det i alla fall inte minsta lilla ström kvar till att starta bilen.
Det är såna gånger man önskar att man hade bott kvar i Malå, så där så man bara hade kunnat lämna bilen och gå hem till sig, men nu är det inte så, nu är jag en mil hemifrån och jag sitter med min Iphone i handen och fingrar förstrött .., funderar vem jag ska ringa till?
Vem ska kunna hjälpa mig?
Så slår jag en signal till A-M (ännu en arbetskamrat) som bor några kilometer därifrån och hennes man säger att "gå ner till Statoil, dom är bra och hjälper dig säkert".
Så det gör jag.
Där inne i verkstaden står fyra bilar som ska repareras och i ett pyttelitet kontor sitter en kvinna bakom disken och jag berättar vad som har hänt och hon säger att just nu är det fikapaus, men hon ska fråga om någon av karlarna kan tänka sig att bistå en bedrövad västerbottensmadame i nöd?
Och efter en kvart så dyker en man i 40-årsåldern upp.
"Jadå, visst ska vi hjälpa dig!" säger han och så åker vi till parkeringen där den stendöda bilen står (harry sitter i baksätet och tycks förvånad ...) och med hjälp av nånting som liknar en hjärtstartare, en defibrillator, får han igång bilen.
"Om du vill kan vi kolla hur det är ställt med batteriet ..?" säger mannen och så blir det nytt besök i verkstaden och det visar sig att batteriet behöver bytas ut ..., det är ett originalbatteri från 2007 och inte mycket till kräm i det inte, så någon åker och hämtar ett nytt batteri som sedan sätts på plats och harry blir glad av att se nån som kanske är en ny husse som sitter i framsätet och testar bilen .., och han nosar verkstadskillen i nacken och viftar så glatt på svansen!
I själva verkstaden råder mer ordning och reda än i mitt eget hem och jag säger till en av bilmekanikerna att jag tror att nog pv skulle behöva gå en kurs i hur man förvarar sina verktyg .., och då ler mannen och säger att så säger nästan alla kunderna, ja, men här i verkstaden måste verkligen allt vara på rätt plats.
Jag tänker att det liknar en akutmottagning eller en operationssal.
Efter en stund är bilen fixad, jag har betalat 1200 kronor för alltsammans och är överlycklig ..., svänger återigen förbi Coop och köper en gräddtårta till den otroligt serviceinrikade personalen som var så hjälpsam och sen åker jag hemåt och bilen går som ett spjut.
Just så var det.
torsdag 6 februari 2014
Det bästa för Eva på Frösön ...
Hej!
Det bästa i veckan var inte bara en sak, har svårt att välja ut en så det kommer några stycken.
1. Lördagens vernissage med kompisen. Underbara, glädjefyllda tavlor.
Allt från broderier, akvareller och mosaik.
2. Besök av en vän som jag inte har träffat på 1,5 år. Att han hade med sig tulpaner gjorde inte det hela sämre :)
3. Gårdagens lunch på Jazzköket i Östersund. Ett mysigt ställe med mat från lokala producenter. Även här hade jag träff med en annan vän som jag inte har träffat på länge.
4. Gårdagens reafynd: en tunn ullkappa. Att den är tre nr för stor syns inte så väl (tycker jag), modellen gör så att det funkar ändå. Kappan hade kostat 1 300 kr och nu betalade jag 300 kr.
En härlig vecka har det varit.
Kram Eva
 |
| Fina Eva i sin nyinköpta kappa .... |
Hej!
Det bästa i veckan var inte bara en sak, har svårt att välja ut en så det kommer några stycken.
1. Lördagens vernissage med kompisen. Underbara, glädjefyllda tavlor.
Allt från broderier, akvareller och mosaik.
2. Besök av en vän som jag inte har träffat på 1,5 år. Att han hade med sig tulpaner gjorde inte det hela sämre :)
 |
| Del av broderiet ... |
3. Gårdagens lunch på Jazzköket i Östersund. Ett mysigt ställe med mat från lokala producenter. Även här hade jag träff med en annan vän som jag inte har träffat på länge.
4. Gårdagens reafynd: en tunn ullkappa. Att den är tre nr för stor syns inte så väl (tycker jag), modellen gör så att det funkar ändå. Kappan hade kostat 1 300 kr och nu betalade jag 300 kr.
En härlig vecka har det varit.
Kram Eva
Det bästa för Ann i Göteborg ...
Det bästa i veckan var absolut att jag äntligen fått ordning på sömnen och kan sova igen! Halleluja!
Ann
 |
| Vilken outsägligt vacker kvinna! säger Elisabet. |
Det bästa i veckan var absolut att jag äntligen fått ordning på sömnen och kan sova igen! Halleluja!
Det tog två veckor, två läkarbesök, insomningstabletter, sömntabletter (som
gjorde att jag gick som i dvala hela dagarna) ångestdämpnade och antidepressiva
OCH eget sovrum.
Men nu sover jag som förr och det är ljuvligt!
Igår fick jag också mail om att jag vunnit en tävling hos gårdsbutiken där
fina Ulrika jobbar.
Presentkort, som jag genast handlade upp med fina silkegarnet “Shaman
Lover”
Det är handspunnet direkt från kokongerna och handfärgat!!! Såååå
fint!
Kram till er alla
Ann
Och vem ska bli kvar ....?
Fy, vad jag är less på alla program i tv där bara ska tävlas och tävlas.
Det här .., det blev en jättebesvikelse!
Gunnel .., hur kunde du!?
Fy, vad jag är less på alla program i tv där bara ska tävlas och tävlas.
Det här .., det blev en jättebesvikelse!
Gunnel .., hur kunde du!?
Här och nu ....
Ja, men det är ju faktiskt vad jag är - free - i alla fall idag och i morgon.
Så hur tar man tillvara den här lediga tiden .., tiden som är själva livet?
Jo, man städar badrummet i det som är gästrummet och en gång var Hildas rum.
Under tiden hörs nyheter från Sveriges Radio.
Fyra tusen tjänster ska bort från Volvo.
Arma människor.
Sen städar jag vidare.
 |
| Kylskåpsmagneten köptes i London, på Portobello Road. |
Ja, men det är ju faktiskt vad jag är - free - i alla fall idag och i morgon.
Så hur tar man tillvara den här lediga tiden .., tiden som är själva livet?
Jo, man städar badrummet i det som är gästrummet och en gång var Hildas rum.
Under tiden hörs nyheter från Sveriges Radio.
Fyra tusen tjänster ska bort från Volvo.
Arma människor.
Sen städar jag vidare.
Dagens fönster ...
Under ett besök i Köpenhamn för kanske åtta å sedan, upptäckte jag ett litet fönster som speglade sig i kaklet på en vägg.
Det var många minnen som tjoppade upp i den stunden .., den här sploanordningen till exempel, en sån fanns på övervåningen i det som kallades "Partiella" hemma i Malå.
Vi hade slöjd där uppe och där fanns just en sån toalett, med sits som inte var hel utan så där äckligt halv ..., och när man drog i kedjan och stroppen, så lät som en mindre jordbävning!
Jag undrar om inte liknande (offentliga) toaletter fanns nere i gamla kommunalhuset , lika hemska dom.
Under ett besök i Köpenhamn för kanske åtta å sedan, upptäckte jag ett litet fönster som speglade sig i kaklet på en vägg.
Det var många minnen som tjoppade upp i den stunden .., den här sploanordningen till exempel, en sån fanns på övervåningen i det som kallades "Partiella" hemma i Malå.
Vi hade slöjd där uppe och där fanns just en sån toalett, med sits som inte var hel utan så där äckligt halv ..., och när man drog i kedjan och stroppen, så lät som en mindre jordbävning!
Jag undrar om inte liknande (offentliga) toaletter fanns nere i gamla kommunalhuset , lika hemska dom.
Det bästa för Turtlan i Karlstad ...
Ibland är det väldigt lätt att hitta Veckans Bästa.
Utan minsta tvekan är det att kära M fick jobbet han sökte. Efter några turer så blev det han av alla sökande.
På måndag börjar han på nya jobbet. Känns lite pirrigt och säkert ännu mer pirrigt för honom.
Behövs inte mer ord än detta.
Helt enkelt bäst!
Turtlan
Ibland är det väldigt lätt att hitta Veckans Bästa.
Utan minsta tvekan är det att kära M fick jobbet han sökte. Efter några turer så blev det han av alla sökande.
På måndag börjar han på nya jobbet. Känns lite pirrigt och säkert ännu mer pirrigt för honom.
Behövs inte mer ord än detta.
Helt enkelt bäst!
Turtlan
onsdag 5 februari 2014
Det bästa för Anne i Mantorp ...
Här kommer det bästa i veckan från Mantorp som är en följd av små händelser och som nästan blir
Det började med senaste dragningen i lotteriet då jag vann chilipåsen och jag blev så himla glad att
Så ringde telefonen dagen efter och där var du Elisabet och undrade om jag verkligen ville ha chili
Efter ett par dagar kom ett brev med TVÅ små påsar med chili, en från Rom och en som verkar riktigt spännande, Chocolate Scotch Bonnet. Lycka!
Nu sitter jag här och är proppmätt efter att ha ätit köttfärssås smaksatt med chili från Rom. Gott blev
Kram till er alla två- och fyrbenta där nere i landet Halland.
 |
| Och chilin kommer från den generösa Lilla B. Tack! |
Hej!
Här kommer det bästa i veckan från Mantorp som är en följd av små händelser och som nästan blir
en följetång.
Det började med senaste dragningen i lotteriet då jag vann chilipåsen och jag blev så himla glad att
jag tjoade högt och väckte katten som sov bredvid mig. Och vilken dragning det var, den bästa hittills
enligt mig.
Så ringde telefonen dagen efter och där var du Elisabet och undrade om jag verkligen ville ha chili
eftersom jag redan vunnit det en gång. Om jag ville, dom andra är nu nästan helt slut. Och så hade vi
ett himla mysigt samtal om ditten och datten och en del skratt och fniss.
Efter ett par dagar kom ett brev med TVÅ små påsar med chili, en från Rom och en som verkar riktigt spännande, Chocolate Scotch Bonnet. Lycka!
Nu sitter jag här och är proppmätt efter att ha ätit köttfärssås smaksatt med chili från Rom. Gott blev
det och lagom starkt. Funderar på vad jag ska hotta till med Chocolate-chilin. Tips från någon i bloggflocken?
Kram till er alla två- och fyrbenta där nere i landet Halland.
Igenkänning ....
Efter promenaden ner mot havet till tar jag med mig kaffe och en macka och slår mig ner ute vid söderväggen.
Alldeles vindstilla är det.
Skator flyger förbi .., några kråkor kraxar .., och i hagen ser jag hästen spralla och slå bakut.
Fram och tillbaka till fröautomaten kommer småfåglar flaxande och nu har det börjat skira grönt på marken igen, ja, där alla frön har ramlat ner och börjat gro.
Och där sitter jag och tänker på allt möjligt, men mest på hur livet är och jag slår numret till Vilhelmina till min moster och hon svarar som hon alltid brukar göra ... "jaaa, Larsson .." och jag säger "jaa, Nilsson ...", men hör att det inte klingar bekant, så där som förut ..., så jag skyndar mig att förklara, för att inte göra det svårt för henne.
Vi pratar om mamma, om mormor och om dom två morbröderna, mest om han den blinde som dog så ung .. och vi pratar om vädret och jag säger att tänk, om du bodde lite närmare, så kunde du komma hit och dricka kaffe med mig.
"Men det är långt till Malå ...", säger hon som är min moster .., och jag förklarar lite så där allmänt att Malå är länge sedan, sen blev det Ystad och nu Halland.
"Oj, är du där .., det var det värsta!" säger hon förvånat.
Länge pratar vi och jag känner igen precis allt från mammas tid .., den där osäkerheten i pratet ., försöken att hålla sig på rätt köl och rädslan att det ska bli fel. Det måste vara som att gå svag is, med farliga isvakar runt omkring. Och den där skräcken att drunkna i glömskans hav.
Sen säger jag att jag måste sluta och att jag älskar henne, fast jag säger det på engelska, så där som jag brukar göra - på skoj -.
"Du vet att .., ja, att I love you!"
"Eliza ..., I love you, too ...", svarar hon då.
Efter promenaden ner mot havet till tar jag med mig kaffe och en macka och slår mig ner ute vid söderväggen.
Alldeles vindstilla är det.
Skator flyger förbi .., några kråkor kraxar .., och i hagen ser jag hästen spralla och slå bakut.
Fram och tillbaka till fröautomaten kommer småfåglar flaxande och nu har det börjat skira grönt på marken igen, ja, där alla frön har ramlat ner och börjat gro.
Och där sitter jag och tänker på allt möjligt, men mest på hur livet är och jag slår numret till Vilhelmina till min moster och hon svarar som hon alltid brukar göra ... "jaaa, Larsson .." och jag säger "jaa, Nilsson ...", men hör att det inte klingar bekant, så där som förut ..., så jag skyndar mig att förklara, för att inte göra det svårt för henne.
 |
| Hon som kallar mig Eliza sitter i mitten längst fram. |
Vi pratar om mamma, om mormor och om dom två morbröderna, mest om han den blinde som dog så ung .. och vi pratar om vädret och jag säger att tänk, om du bodde lite närmare, så kunde du komma hit och dricka kaffe med mig.
"Men det är långt till Malå ...", säger hon som är min moster .., och jag förklarar lite så där allmänt att Malå är länge sedan, sen blev det Ystad och nu Halland.
"Oj, är du där .., det var det värsta!" säger hon förvånat.
Länge pratar vi och jag känner igen precis allt från mammas tid .., den där osäkerheten i pratet ., försöken att hålla sig på rätt köl och rädslan att det ska bli fel. Det måste vara som att gå svag is, med farliga isvakar runt omkring. Och den där skräcken att drunkna i glömskans hav.
Sen säger jag att jag måste sluta och att jag älskar henne, fast jag säger det på engelska, så där som jag brukar göra - på skoj -.
"Du vet att .., ja, att I love you!"
"Eliza ..., I love you, too ...", svarar hon då.
tisdag 4 februari 2014
Nu är det den här härliga veckan igen .., med tre lediga dagar på raken!
Onsdag, torsdag och fredag.
Har man tur kommer solen att visa sig lite .., annars får man väl försöka göra det bästa av alltsammans .., bara njuta av den där ledigheten.
Många trevliga kunder har passerat revy idag .., en kvinna född i Kalix bland annat .., och så alla dom andra, dom som ofta kommer in på eftermiddagarna eller kvällarna.
Och dom nya pizzeriaägarna (pizzerian ligger bara något hundratal meter från affären) kommer mellan varven in och frågar efter proppar eller pluggar .., igår lånade han stegen .., och han säger att nu kommer allt att bli så mycket bättre, nu, i och med ägarbytet.
När han pratar om två av oss anställda, kvinnor båda två, kallar han oss "dom här damerna".
Han är oerhört artig, har svart, lockigt hår och nästan en tjusarlock i pannan.
Och det är mycket nu i butiken.
En har gått i pension .., en ska genomgå en knäprotesoperation - riktigt när vet vi inte - och blir borta i månader .., en tredje är sjukskriven för sitt knä och kanske blir det operation för henne också .., och en fjärde har två månader kvar att arbeta, sedan väntar barnledighet.
Man kan förstå att Mattias som gör våra scheman, har det aningen svettigt.
Nu måste dom som ska ta över läras upp när det gäller beställningar av tobak och postartiklar, någon ska gå en ATG-utbildning .., och någon ska beställa apoteksvaror, kassar och allt annat.
Ungefär så är det.
Fast allt det ska jag inte tänka på dom här tre dagarna.
Nu ska jag bara leva, så där rakt av.
Såja, då var det gjort ...
Den perfekta handspegeln gick i kras .., och det har varit svårt att hitta alla skäggstrån.
Men jag har känt dem.
Då tar jag kameran till hjälp .., aj, aj .., där är dom ju!
Och nu är det gjort.
(Knepet att hålla handen mot hakan och straaaama upp slapp hud, kommer från en begåvad dam i Lund.)
 |
| Nyplockad. Ja, det känns bra. |
Den perfekta handspegeln gick i kras .., och det har varit svårt att hitta alla skäggstrån.
Men jag har känt dem.
Då tar jag kameran till hjälp .., aj, aj .., där är dom ju!
Och nu är det gjort.
(Knepet att hålla handen mot hakan och straaaama upp slapp hud, kommer från en begåvad dam i Lund.)
måndag 3 februari 2014
Det bästa ....
Ja, så kan ni sätta igång och börja fundera över vad som värmde era hjärtan så där mer än vanligt, inte exakt den här veckan, utan rent allmänt.
Vad var det som gjorde att ni kände hopp?
Eller log lite extra-mycket?
Ett möte ...?
En tanke ...?
Veckans vinster är först och främst den helt ljuvliga dokumentären "Kinshasa Symphony" där man får följa människor i Kinshasa i den här stora kören och man får även göra nedslag hos några av körmedlemmarna.
Jag tycker att filmen är övermåttan härlig!
Man blir glad .., får tilltro till människors förmåga att klara av saker som kan tyckas omöjliga till en början .., man får perspektiv på sin egen tillvaro .., och pv sa igårkväll, när han satt intill och tittade på hela filmen, att "oj, jag får nästan tårar i ögonen!"
Den som själv sjunger i kör, har säkerligen än större utbyte av den här dokumentären.
Filmen kom som present från Annika i Kävlinge, men hon skrev också att "den kanske kunde bli till utlottning i evighetslotteriet?" och det är vad den får bli.
Tack snälla, rara Annika!
Om man vinner filmen och känner att näää, det här är inget för mig, bättre att någon som verkligen är intresserad får ta den .., så är det bara att säga till, då blir det nånting annat som 1:a-pris.
Ja, så kan ni sätta igång och börja fundera över vad som värmde era hjärtan så där mer än vanligt, inte exakt den här veckan, utan rent allmänt.
Vad var det som gjorde att ni kände hopp?
Eller log lite extra-mycket?
Ett möte ...?
En tanke ...?
Veckans vinster är först och främst den helt ljuvliga dokumentären "Kinshasa Symphony" där man får följa människor i Kinshasa i den här stora kören och man får även göra nedslag hos några av körmedlemmarna.
Jag tycker att filmen är övermåttan härlig!
Man blir glad .., får tilltro till människors förmåga att klara av saker som kan tyckas omöjliga till en början .., man får perspektiv på sin egen tillvaro .., och pv sa igårkväll, när han satt intill och tittade på hela filmen, att "oj, jag får nästan tårar i ögonen!"
Den som själv sjunger i kör, har säkerligen än större utbyte av den här dokumentären.
Filmen kom som present från Annika i Kävlinge, men hon skrev också att "den kanske kunde bli till utlottning i evighetslotteriet?" och det är vad den får bli.
Tack snälla, rara Annika!
Om man vinner filmen och känner att näää, det här är inget för mig, bättre att någon som verkligen är intresserad får ta den .., så är det bara att säga till, då blir det nånting annat som 1:a-pris.
Andrapriset är en kylskåpsmagnet med motiv från stranden i Haverdal.
Ja, nu är det bara att sätta igång!
Dragning på söndag vid elvatiden.
Välkomna med era bidrag .., som mejlas in till bisse151@gmail.com.
Måndagsfönstret ...
Om man kör kustvägen norrut från Haverdal .., och så tar man höger och svänger in där det står Särdals reningsverk eller nåt sånt .., följer den lilla slingriga vägen där man knappt kan mötas, då kan man upptäcka gamla hus med så mycket själ så det är inte sant!
Det var vad vi gjorde igår, svängde av från kustvägen, alltså.
Och just som jag stod och tog en bild av det här ödehuset, hörde jag pv ropa ..."nu kommer det en bil, skynda dig!!" och det blev lite snett och vint det där dörrfönstret .., men ändå, ni förstår känslan ..?
Om man kör kustvägen norrut från Haverdal .., och så tar man höger och svänger in där det står Särdals reningsverk eller nåt sånt .., följer den lilla slingriga vägen där man knappt kan mötas, då kan man upptäcka gamla hus med så mycket själ så det är inte sant!
Det var vad vi gjorde igår, svängde av från kustvägen, alltså.
Och just som jag stod och tog en bild av det här ödehuset, hörde jag pv ropa ..."nu kommer det en bil, skynda dig!!" och det blev lite snett och vint det där dörrfönstret .., men ändå, ni förstår känslan ..?
söndag 2 februari 2014
Nu får vi hålla tummarna ...
... för nu har det hänt igen.
Å, du rare Guy om du läser här ..., så stor kram från oss i landet Halland.
... för nu har det hänt igen.
Å, du rare Guy om du läser här ..., så stor kram från oss i landet Halland.
Tidsmaskinen ....
På Facebook dyker ett gammalt klasskort upp och Ulla som lagt in det, tror att det är från när vi går i 2:a klass i lågstadieskolan i Malå, som då hette Malåträsk. Själv tror jag att det togs i tredje klass.
Alla är födda 1953, utom jag själv, som föddes ett år senare.
Å, så länge sedan jag såg detta!
Och alla kamraterna!
Räknar ut att där vimlar av småsyskon ..., nr 2, 3, 6, 8, 10, 11, 13, 14, 15 , 16, 17, 18, och 21 har alla äldre syskon. Möjligen nr 19 också.
Nr 1 är det enda endabarnet! Helt otroligt.
Vad hände med alla .., vad blev det av dem?
1:an Rolf, bor i Småland, var (tror jag) det enda endabarnet i klassen och arbetar, precis som sin pappa, med skog på nåt vis. Hans mamma Elin var ett tag föreståndare på biblioteket. Han var med när vi första gången någonsin lyssnade till musik i hörlurar .., det var The Ventures, "Walk, don´t run".
Efter bilolyckan 1970 när jag låg på Umeå lasarett, fick jag ett handskrivet brev från Rolf och jag minns att jag skrattade så tårarna rann när jag läste om friluftsdagen i vid hoppbacken i Lycksele.
2:an - Torbjörn, lillebror -, var duktig i hockey, spelade i tv-pucken och hans pappa Joel omkom i jobbet, om jag minns rätt .., han var busschaufför och hans mamma arbetade på sjukstugan, tror jag.
Nr 2:s syster har kommenterat här några gånger.
3:an - Johnny -, bor numera utanför Malå .., men bodde på samma gata som jag själv, pappan arbetade som mejerist och hade vita kläder och en liten vit mössa på huvudet när han gick tvärs över gatan till sitt värv. Lillebror.
Nr 4 var den snällaste pojken i klassen, hette och heter ännu Anders, blev polis och bor utanför Sthlm .., det var han som utmanade mig på ett första-oktober-bad-i-havet.
Äldst av tre bröder och två av hans brorsöner deltar i hockey-OS och heter Ericsson i efternamn. Pappan, som hade en - som vi tyckte - annorlunda dialekt (kom från Karlsborg) hade möbelaffär och var oerhört pratglad .., mamman (som blev gymnastiklärare) åkte skidor och hade kolsvart hår .., pappa sa att hon var underbar att dansa med!
Nr 5, Dan - storebror -, som ofta fick stå i skamvrån, blev åkeriägare hemma i Malå och var ofta i slagsmål med nr 6 - Matz som var lillebror -, och blev ingenjör och bor i Borås, tror jag.
Matz har samiskt påbrå och svängde sig med amerikanskt uttal när han talade engelska och det tyckte inte läraren om.
Nr 7 - Stig -, flyttade nånstans ..., hans föräldrar drev färghandel i byn och hade till julskyltningen en livs levande apa i skyltfönstret och där stod d r i v or med åskådare och tittade på detta filuriga djur!
Nr 8 - Bosse -, var ett enda fnitter .., yngst av tre bröder, pappan var journalist på Norran. Familjen flyttade senare till Skellefteå. Under en lektion i sexualundervisning i 6:an blev Bosse och jag själv utvisade ur klassrummet, vi var så fnittriga. Yngst i klassen båda två.
Mittenraden.
Nr 9 - Martin - bodde i Fårträsk utanför Malå, blev ofta retad i första klass, men var som Emil i Lönneberga, en seeeg herre och blev - om jag inte missminner mig - kommunfullmäktiges ordförande vad det led.
Mellanbarn, tror jag.
Hem till honom fick vi cykla hela klassen, ja, det var besök på bondgården.
I sista uppförsbacken blåste Frökens hatt iväg och hamnade bland ekrarna i en cykel - åååå -, så roligt!
10:an - Gunnar - var yngst av tre bröder och en syster, på familjens gräsmatta fanns en uppkritad tennisbana, han hade ursnygg namnteckning och kom att arbeta som sjukgymnast i Helsingborg. Hans pappa var föreståndare på posten, mamman arbetade som kontorist och pratade nästan stockholmska och det begrep vi aldrig, hon var ju från Västerbotten.
Gunnar är för övrigt den ende pojken som - på bilden - inte har översta skjortknappen knäppt.
Det uppmärksammade minsann Ulla som lade in klassfotot på Facebook.
11:a är Gudrun, lillasyster .., och Gudrun kom att överta föräldrarnas bok,- och pappershandel i Malå. Hon hade en konstnärlig handstil, tecknade himla fint och bar ofta virkade överdelar. Fick en dotter som blev min AP:s bästa kompis. Gudruns pappa var organist i kyrkan och spelade ibland falskt, men vi tyckte om honom ändå. Han var också byns fotograf och det kom Gudruns man också att bli.
Nr 12, Jannike, bodde på samma gata som jag själv .., är storasyster .., var - liksom nr 9 vänsterhänt, men tvingades av vår stränga fröken att skriva med höger hand. Hamnade i Örebro och är, tror jag, musikpedagog.
Nr 13, Annika, är lillasyster till en storebror, hade vuxen och driven handstil redan i mellanstadiet .., sällskapade ett tag med byns tuffing som var svartklädd, rökte cigaretter och körde moppe. Jag tror att hon flyttade till Vilhelmina eller nåt sånt. Ingen aning vad hon arbetar med. Något med kontor, tror jag.
Nr 14, Ulla... är också lillasyster om jag minns rätt och på hennes flickrumsvägg fanns en affisch av tjurfäktaren El Cordobés. Ulla bor numera i Gamla Uppsala.
Nr 15 är hon som numera mest går omkring i anorak eller linnekläder.., jag undrar om mamma hade grävt fram byxorna från någon soptunna ,-) Alla andra är finklädda (utom min bästa kamrat Gunilla som står intill mig) och våra mammor var inte hemmafruar och hade säkert inte tid att bry sig i skolfotografering, eller så var vi bara envisa och vägrade finkläder ,-)
Jag är alltså lillasyster, kassörska och bor i Halland.
Nr 16 .., Gunilla, mittenbarn .., vi hade följe till och från skolan från ettan till nian.
Hennes bror körde bilen som voltade och där jag var med .. han dog relativt ung. Gunillas föräldrar hade barservering i Malå och ibland efter skolan fick man följa henne till baren och så stod hon där och lyfte på kastrull-locken för att se vad som var godast. Gud, så avundsjuk jag var! Hon bor kvar i Malå och har i alla fall tidigare arbetat inom vården. Gunillas föräldrar hade turkosfärgat porslin i badrummet - det var som i Hollywood - tyckte jag.
Raden längst fram.
Nr 17 Ann, och nr 21 - Gun -, är tvillingar och bodde bara några hus bort från mig.
Båda bor kvar i Malå och har en storebror som spelade hockey i södra Sverige (Rögle) och en storasyster som hette Irene och helt plötsligt ändrade sitt namn till Elisabeth och vi bara gapade!
Va? Kunde man göra så?
Denna tjusiga Irene som blev Elisabeth, gifte sig med en engelsman med påbrå från Indien och hjälp, så exotiskt detta var!
Jag tror att både Ann och Gun har arbetat inom SGU, Sveriges geologiska undersökning.
Nr 18 bodde tvärs över sjön, från vårt vardagsrum såg man deras röda hus och det hände att hennes pappa rodde henne över sjön, när det var skoldags.
Lilian har samiskt påbrå och bor kvar i Malå.
Lillasyster till en storebror.
Nr 19, Ing-Marie (också samiskt påbrå) var den som först fick bröst i klassen, ja, en av dom första och om jag säger att vi var avundsjuka, så är det inte en underdrift ...
Jag minns att hon berättade att det ena bröstet var större än det andra och så visade hon oss under stort hysch-hysch. Himla spännande!
Nr 20 - Eva -, blev min allra bästa kompis under många år, särskilt i högstadiet.
Storasyster. Duktig i skolan, gick ut med lysande betyg och kom att bli lärare och forskare, arbetar i Sthlm. Våg, det vet jag.
Det var vi två som tog Lapplandspilen till Göteborg och vid 17 års ålder arbetade i var sin Konsumbutik.
Hennes mamma, Dagny, rökte Bill cigaretter, dom hade en pudel som hette Fia och pappan var storvuxen så nånting. Underbara föräldrar! Jag tyckte såååå mycket om dem!
I Evas rum spelade vi Spelolles gånglåt på hög volym och sjöng med av hjärtans lust.
Under ett uppträdande av Claes-Göran Hederström på Borgen i Malå, fick hon hans autograf på insidan av sin ena arm.
Eva sa att hon aldrig mera skulle tvätta den armen.
Nr 21. Tvillingsyster till nr 17 .., snäll och rar. Blev kvar i Malå.
Saknas på bilden gör Maria och liksom nr 1 var hon endabarn och hon var omåttligt söt .. hade alltid fina kläder och var väldigt populär. Hon blev tandsköterska.
// Ingen enda av alla barnen hade föräldrar som var skilda .., möjligen - men bara möjligen - en.
 |
| Bilden togs i illande solsken .., det var knappt vi kunde titta mot fotografen! |
På Facebook dyker ett gammalt klasskort upp och Ulla som lagt in det, tror att det är från när vi går i 2:a klass i lågstadieskolan i Malå, som då hette Malåträsk. Själv tror jag att det togs i tredje klass.
Alla är födda 1953, utom jag själv, som föddes ett år senare.
Å, så länge sedan jag såg detta!
Och alla kamraterna!
Räknar ut att där vimlar av småsyskon ..., nr 2, 3, 6, 8, 10, 11, 13, 14, 15 , 16, 17, 18, och 21 har alla äldre syskon. Möjligen nr 19 också.
Nr 1 är det enda endabarnet! Helt otroligt.
 |
| Här växte vi upp ....vid rosa pilen bodde jag. |
Vad hände med alla .., vad blev det av dem?
1:an Rolf, bor i Småland, var (tror jag) det enda endabarnet i klassen och arbetar, precis som sin pappa, med skog på nåt vis. Hans mamma Elin var ett tag föreståndare på biblioteket. Han var med när vi första gången någonsin lyssnade till musik i hörlurar .., det var The Ventures, "Walk, don´t run".
Efter bilolyckan 1970 när jag låg på Umeå lasarett, fick jag ett handskrivet brev från Rolf och jag minns att jag skrattade så tårarna rann när jag läste om friluftsdagen i vid hoppbacken i Lycksele.
2:an - Torbjörn, lillebror -, var duktig i hockey, spelade i tv-pucken och hans pappa Joel omkom i jobbet, om jag minns rätt .., han var busschaufför och hans mamma arbetade på sjukstugan, tror jag.
Nr 2:s syster har kommenterat här några gånger.
3:an - Johnny -, bor numera utanför Malå .., men bodde på samma gata som jag själv, pappan arbetade som mejerist och hade vita kläder och en liten vit mössa på huvudet när han gick tvärs över gatan till sitt värv. Lillebror.
 |
| 1:a oktoberdoppet .. här är beviset. |
Nr 4 var den snällaste pojken i klassen, hette och heter ännu Anders, blev polis och bor utanför Sthlm .., det var han som utmanade mig på ett första-oktober-bad-i-havet.
Äldst av tre bröder och två av hans brorsöner deltar i hockey-OS och heter Ericsson i efternamn. Pappan, som hade en - som vi tyckte - annorlunda dialekt (kom från Karlsborg) hade möbelaffär och var oerhört pratglad .., mamman (som blev gymnastiklärare) åkte skidor och hade kolsvart hår .., pappa sa att hon var underbar att dansa med!
Nr 5, Dan - storebror -, som ofta fick stå i skamvrån, blev åkeriägare hemma i Malå och var ofta i slagsmål med nr 6 - Matz som var lillebror -, och blev ingenjör och bor i Borås, tror jag.
Matz har samiskt påbrå och svängde sig med amerikanskt uttal när han talade engelska och det tyckte inte läraren om.
Nr 7 - Stig -, flyttade nånstans ..., hans föräldrar drev färghandel i byn och hade till julskyltningen en livs levande apa i skyltfönstret och där stod d r i v or med åskådare och tittade på detta filuriga djur!
Nr 8 - Bosse -, var ett enda fnitter .., yngst av tre bröder, pappan var journalist på Norran. Familjen flyttade senare till Skellefteå. Under en lektion i sexualundervisning i 6:an blev Bosse och jag själv utvisade ur klassrummet, vi var så fnittriga. Yngst i klassen båda två.
Mittenraden.
Nr 9 - Martin - bodde i Fårträsk utanför Malå, blev ofta retad i första klass, men var som Emil i Lönneberga, en seeeg herre och blev - om jag inte missminner mig - kommunfullmäktiges ordförande vad det led.
Mellanbarn, tror jag.
Hem till honom fick vi cykla hela klassen, ja, det var besök på bondgården.
I sista uppförsbacken blåste Frökens hatt iväg och hamnade bland ekrarna i en cykel - åååå -, så roligt!
 |
| Ungefär så här skrev han i mellanstadiet, fast proffsigare .. |
10:an - Gunnar - var yngst av tre bröder och en syster, på familjens gräsmatta fanns en uppkritad tennisbana, han hade ursnygg namnteckning och kom att arbeta som sjukgymnast i Helsingborg. Hans pappa var föreståndare på posten, mamman arbetade som kontorist och pratade nästan stockholmska och det begrep vi aldrig, hon var ju från Västerbotten.
Gunnar är för övrigt den ende pojken som - på bilden - inte har översta skjortknappen knäppt.
Det uppmärksammade minsann Ulla som lade in klassfotot på Facebook.
 |
| Alltid så rara Gudrun. |
11:a är Gudrun, lillasyster .., och Gudrun kom att överta föräldrarnas bok,- och pappershandel i Malå. Hon hade en konstnärlig handstil, tecknade himla fint och bar ofta virkade överdelar. Fick en dotter som blev min AP:s bästa kompis. Gudruns pappa var organist i kyrkan och spelade ibland falskt, men vi tyckte om honom ändå. Han var också byns fotograf och det kom Gudruns man också att bli.
Nr 12, Jannike, bodde på samma gata som jag själv .., är storasyster .., var - liksom nr 9 vänsterhänt, men tvingades av vår stränga fröken att skriva med höger hand. Hamnade i Örebro och är, tror jag, musikpedagog.
Nr 13, Annika, är lillasyster till en storebror, hade vuxen och driven handstil redan i mellanstadiet .., sällskapade ett tag med byns tuffing som var svartklädd, rökte cigaretter och körde moppe. Jag tror att hon flyttade till Vilhelmina eller nåt sånt. Ingen aning vad hon arbetar med. Något med kontor, tror jag.
Nr 14, Ulla... är också lillasyster om jag minns rätt och på hennes flickrumsvägg fanns en affisch av tjurfäktaren El Cordobés. Ulla bor numera i Gamla Uppsala.
Nr 15 är hon som numera mest går omkring i anorak eller linnekläder.., jag undrar om mamma hade grävt fram byxorna från någon soptunna ,-) Alla andra är finklädda (utom min bästa kamrat Gunilla som står intill mig) och våra mammor var inte hemmafruar och hade säkert inte tid att bry sig i skolfotografering, eller så var vi bara envisa och vägrade finkläder ,-)
Jag är alltså lillasyster, kassörska och bor i Halland.
Nr 16 .., Gunilla, mittenbarn .., vi hade följe till och från skolan från ettan till nian.
Hennes bror körde bilen som voltade och där jag var med .. han dog relativt ung. Gunillas föräldrar hade barservering i Malå och ibland efter skolan fick man följa henne till baren och så stod hon där och lyfte på kastrull-locken för att se vad som var godast. Gud, så avundsjuk jag var! Hon bor kvar i Malå och har i alla fall tidigare arbetat inom vården. Gunillas föräldrar hade turkosfärgat porslin i badrummet - det var som i Hollywood - tyckte jag.
Raden längst fram.
Nr 17 Ann, och nr 21 - Gun -, är tvillingar och bodde bara några hus bort från mig.
Båda bor kvar i Malå och har en storebror som spelade hockey i södra Sverige (Rögle) och en storasyster som hette Irene och helt plötsligt ändrade sitt namn till Elisabeth och vi bara gapade!
Va? Kunde man göra så?
Denna tjusiga Irene som blev Elisabeth, gifte sig med en engelsman med påbrå från Indien och hjälp, så exotiskt detta var!
Jag tror att både Ann och Gun har arbetat inom SGU, Sveriges geologiska undersökning.
Nr 18 bodde tvärs över sjön, från vårt vardagsrum såg man deras röda hus och det hände att hennes pappa rodde henne över sjön, när det var skoldags.
Lilian har samiskt påbrå och bor kvar i Malå.
Lillasyster till en storebror.
Nr 19, Ing-Marie (också samiskt påbrå) var den som först fick bröst i klassen, ja, en av dom första och om jag säger att vi var avundsjuka, så är det inte en underdrift ...
Jag minns att hon berättade att det ena bröstet var större än det andra och så visade hon oss under stort hysch-hysch. Himla spännande!
Nr 20 - Eva -, blev min allra bästa kompis under många år, särskilt i högstadiet.
Storasyster. Duktig i skolan, gick ut med lysande betyg och kom att bli lärare och forskare, arbetar i Sthlm. Våg, det vet jag.
Det var vi två som tog Lapplandspilen till Göteborg och vid 17 års ålder arbetade i var sin Konsumbutik.
Hennes mamma, Dagny, rökte Bill cigaretter, dom hade en pudel som hette Fia och pappan var storvuxen så nånting. Underbara föräldrar! Jag tyckte såååå mycket om dem!
I Evas rum spelade vi Spelolles gånglåt på hög volym och sjöng med av hjärtans lust.
Under ett uppträdande av Claes-Göran Hederström på Borgen i Malå, fick hon hans autograf på insidan av sin ena arm.
Eva sa att hon aldrig mera skulle tvätta den armen.
Nr 21. Tvillingsyster till nr 17 .., snäll och rar. Blev kvar i Malå.
Saknas på bilden gör Maria och liksom nr 1 var hon endabarn och hon var omåttligt söt .. hade alltid fina kläder och var väldigt populär. Hon blev tandsköterska.
// Ingen enda av alla barnen hade föräldrar som var skilda .., möjligen - men bara möjligen - en.
lördag 1 februari 2014
En annorlunda förmiddag i landet Halland ...
Arbetskamraten som nu har tackat för sig och ska leva friherrinnedagar, har bjudit på champagnebrunch hemma hos sig och jag är en av dom inbjudna.
Om man står och tittar ut vid fönstret på bilden, ser man - sommartid - Stigs kossor och så havet.
Ååå, det blir så himla trevligt!
Där är även A-M som just nu är sjukskriven och har samma knäelände som jag själv och vi skojar och säger att vi kanske hamnar på samma sal efter operationen .., och snett mitt emot mig sitter friherrinnans moster som har två nya knän och så blir det förstås prat om detta också.
Allt är underbart gott .., där är olika sorters snittar, små krustader fyllda med smetana, citron, räkor och lite dill .., där är en stor paj och sist av allt bjuds vi på Lenas egenhändigt gjorda ostkaka med jordgubbssylt och vispad grädde till!
I köket just innan vi ska till att sätta oss till bords.
Där finns en vacker katt och så hunden Shejk som håller vakt och skäller så snart han ser någon passera ute vid vägen, den som går längs havet.
En av snittarna ...
En liten fågel sitter framför mitt glas och funderar över tillvaron, medan pratet går fram och tillbaka. Skrattet också.
Framför mig sitter en kvinna som är 78 år och hennes mamma är 103 år och sköter sig själv, har inte ens glasögon! Jag har någonstans läst att Hallands befolkning har den - i genomsnitt - högsta levnadsåldern i vårt land, ja, det förvånar mig inte.
Vad pratar vi mera om?
Jo, om tipskuponger (ett av paren har drivit en spelaffär) .., inloggningstrubbel .., pensionsglädje .., pastorsexpeditionsarbete (att göra fel i ATG-maskinen må vara en sak, men tänk, om man råkar dödförklara någon av misstag !!) ..., kaffesorter (jag frågar, alla köper nästan olika sorters kaffe och vi är dom enda som dricker Zoegas ...) och det pratas resor (Island eller Jukkasjärvi, säger friherrinnan att hon drömmer om ...och pv (som efter tre timmar kommer och hämtar sin sambo) säger skrattande att hon kan få komma och bo i vårt igenfrusna växthus och jodå, vi ska bjuda på whisky och så kan hon låtsas att detta är ett ishotell ..) .., och sen åker vi hemåt och upptäcker att det har börjat töa och det är aningen slirigt att köra uppför backen till det gula huset.
Där väntar en överlycklig harry.
Och så var det med den härliga förmiddagen.
Arbetskamraten som nu har tackat för sig och ska leva friherrinnedagar, har bjudit på champagnebrunch hemma hos sig och jag är en av dom inbjudna.
Om man står och tittar ut vid fönstret på bilden, ser man - sommartid - Stigs kossor och så havet.
Ååå, det blir så himla trevligt!
Där är även A-M som just nu är sjukskriven och har samma knäelände som jag själv och vi skojar och säger att vi kanske hamnar på samma sal efter operationen .., och snett mitt emot mig sitter friherrinnans moster som har två nya knän och så blir det förstås prat om detta också.
Allt är underbart gott .., där är olika sorters snittar, små krustader fyllda med smetana, citron, räkor och lite dill .., där är en stor paj och sist av allt bjuds vi på Lenas egenhändigt gjorda ostkaka med jordgubbssylt och vispad grädde till!
I köket just innan vi ska till att sätta oss till bords.
Där finns en vacker katt och så hunden Shejk som håller vakt och skäller så snart han ser någon passera ute vid vägen, den som går längs havet.
En av snittarna ...
En liten fågel sitter framför mitt glas och funderar över tillvaron, medan pratet går fram och tillbaka. Skrattet också.
Framför mig sitter en kvinna som är 78 år och hennes mamma är 103 år och sköter sig själv, har inte ens glasögon! Jag har någonstans läst att Hallands befolkning har den - i genomsnitt - högsta levnadsåldern i vårt land, ja, det förvånar mig inte.
Vad pratar vi mera om?
Jo, om tipskuponger (ett av paren har drivit en spelaffär) .., inloggningstrubbel .., pensionsglädje .., pastorsexpeditionsarbete (att göra fel i ATG-maskinen må vara en sak, men tänk, om man råkar dödförklara någon av misstag !!) ..., kaffesorter (jag frågar, alla köper nästan olika sorters kaffe och vi är dom enda som dricker Zoegas ...) och det pratas resor (Island eller Jukkasjärvi, säger friherrinnan att hon drömmer om ...och pv (som efter tre timmar kommer och hämtar sin sambo) säger skrattande att hon kan få komma och bo i vårt igenfrusna växthus och jodå, vi ska bjuda på whisky och så kan hon låtsas att detta är ett ishotell ..) .., och sen åker vi hemåt och upptäcker att det har börjat töa och det är aningen slirigt att köra uppför backen till det gula huset.
Där väntar en överlycklig harry.
Och så var det med den härliga förmiddagen.
Sista kvällen med Lena ...
Ja, så har då Lena tackat för sig och avslutat sin yrkesverksamma tid på Hemköp.
Precis som jag själv har hon arbetat hela sitt vuxna liv i butik och att det tär på kroppen, det kan jag lova er alla .., hårda stengolv (stenhårda golv, kan man säga ...) , tunga lyft och många gånger oerhört stressigt.
Men roligt!
Nu är det i alla fall över.
Och på fikarumsbordet stod vackra blombuketter, där var ett stort kuvert från en kund .., och det blev kramar och mycket småprat om detta vad hon nu ska syssla med .., och frågor om hur det kändes den här sista kvällen?
"Bra!" sa Lena och log.
Och så fixade hon tidningsreturerna för sista gången.
Och namnskylten fick följa med hem .., ja, har vi tur kanske Lena gör små inhopp så där när det krisar sig i affären.
Åååå, så jag kommer att sakna henne!
Ja, så har då Lena tackat för sig och avslutat sin yrkesverksamma tid på Hemköp.
Precis som jag själv har hon arbetat hela sitt vuxna liv i butik och att det tär på kroppen, det kan jag lova er alla .., hårda stengolv (stenhårda golv, kan man säga ...) , tunga lyft och många gånger oerhört stressigt.
Men roligt!
Nu är det i alla fall över.
Och på fikarumsbordet stod vackra blombuketter, där var ett stort kuvert från en kund .., och det blev kramar och mycket småprat om detta vad hon nu ska syssla med .., och frågor om hur det kändes den här sista kvällen?
"Bra!" sa Lena och log.
Och så fixade hon tidningsreturerna för sista gången.
Och namnskylten fick följa med hem .., ja, har vi tur kanske Lena gör små inhopp så där när det krisar sig i affären.
Åååå, så jag kommer att sakna henne!
fredag 31 januari 2014
Herrar som retar mig ....
Det är lustigt det där, hur det fungerar i Vår Herres Hage.
När min mamma någon gång på 90-talet kom hem på besök, hade vi ett ganska stort akvarium.
Där fanns olika sorters fiskar, men särskilt en av dem utmärkte sig - det var en Scalare - och den var en riktig mobbartyp .., oj, så den sjasade iväg dom andra fiskarna när det vankades mat och somliga fick gömma sig bakom små gröna växter och mamma, hon var så omåttligt irriterad på den där Scalaren, ja, det hände att hon tåg den lilla akvariehåven och försökte daska till fisken när den var mer än lovligt egenyttig och ilsken.
Hennes uppfostran lyckades inget vidare.
Så småningom avled herr Scalare och vi tänkte att nu blir det nog lugnt och fridfullt i akvariet.
Nej, då började en av de andra fiskarna, den som fått mest på pälsen den nu bortgångne mobbaren, då började d e n att vara elak mot sina tidigare kamrater!
Då gav mamma upp.
Ungefär så är det här ute på gården.
Varje morgon skivar jag fyra, fem äpplen och lägger ut dem vid vedhögen; det är väl tänkt till koltrastarna. Men se koltrastherrarna är hopplösa och så fruktansvärt egoistiska och vill alltid ha äppelskivorna för sig själva .., ååå, så dom jagar iväg dom andra fåglarna - särskilt koltrasthonorna -!
Det där har irriterat mig, så jag försöker lägga äppelskivorna lite här och där, så det blir svårare med bevakningen, men det har inte hjälpt nämvärt.
Men se .., nu har en ny herre-på-täppan uppenbarat sig; nämligen herr Björktrast!
Och nu åker koltrastarna på däng och jagas iväg med våldsamt kraft och ensam bland allt frukten står nu herr Björktrast och äter frukost eller middag.
Så är det med livet på landet.
Och jag har givit upp som fredsmäklare.
Det är lustigt det där, hur det fungerar i Vår Herres Hage.
När min mamma någon gång på 90-talet kom hem på besök, hade vi ett ganska stort akvarium.
Där fanns olika sorters fiskar, men särskilt en av dem utmärkte sig - det var en Scalare - och den var en riktig mobbartyp .., oj, så den sjasade iväg dom andra fiskarna när det vankades mat och somliga fick gömma sig bakom små gröna växter och mamma, hon var så omåttligt irriterad på den där Scalaren, ja, det hände att hon tåg den lilla akvariehåven och försökte daska till fisken när den var mer än lovligt egenyttig och ilsken.
Hennes uppfostran lyckades inget vidare.
Så småningom avled herr Scalare och vi tänkte att nu blir det nog lugnt och fridfullt i akvariet.
Nej, då började en av de andra fiskarna, den som fått mest på pälsen den nu bortgångne mobbaren, då började d e n att vara elak mot sina tidigare kamrater!
Då gav mamma upp.
Ungefär så är det här ute på gården.
Varje morgon skivar jag fyra, fem äpplen och lägger ut dem vid vedhögen; det är väl tänkt till koltrastarna. Men se koltrastherrarna är hopplösa och så fruktansvärt egoistiska och vill alltid ha äppelskivorna för sig själva .., ååå, så dom jagar iväg dom andra fåglarna - särskilt koltrasthonorna -!
Det där har irriterat mig, så jag försöker lägga äppelskivorna lite här och där, så det blir svårare med bevakningen, men det har inte hjälpt nämvärt.
Men se .., nu har en ny herre-på-täppan uppenbarat sig; nämligen herr Björktrast!
Och nu åker koltrastarna på däng och jagas iväg med våldsamt kraft och ensam bland allt frukten står nu herr Björktrast och äter frukost eller middag.
Så är det med livet på landet.
Och jag har givit upp som fredsmäklare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)