Det var alltså den rara Jessica i Västerås - kollega med mig - som sparat dem ..., och så glömt bort dem .., jo, dom låg i hennes väska och nu .., upptäckte hon skatten!
Tack snälla!
söndag 20 juli 2014
lördag 19 juli 2014
Alldeles nyss ...
Ett lååångt bad i havet .., pv, harry och jag själv.
Ljummet vatten.
Enstaka ofarliga maneter.
På klipporna satt människor utspridda och grillade.
Och lille Leo - grannens underbart goa barnbarn -, berättade glatt att han vunnit en krabbtävling, eller i alla fall hade han fångat flest krabbor, nämligen 174 stycken!
Ett lååångt bad i havet .., pv, harry och jag själv.
Ljummet vatten.
Enstaka ofarliga maneter.
På klipporna satt människor utspridda och grillade.
Och lille Leo - grannens underbart goa barnbarn -, berättade glatt att han vunnit en krabbtävling, eller i alla fall hade han fångat flest krabbor, nämligen 174 stycken!
Det bästa för ellem i Skellefteå ...
Hej!
Hej!
När vi kom hem från Värmland låg kuvertet med vinsten i posten. Tack för
det!
Vi har alltså varit i stugan i Ölme i två veckor. Vad som var bäst går inte
att säga.
Det var mycket regn i början men det gjorde inte så mycket. Det är
skönt att sitta framför brasan och läsa och tupplura ibland när man är lite
sliten.
Vi gjorde en tur till Rättvik oh hälsade på G, en vän sen slutet på
70-talet, som i år fyller 98. Pigg i huvudet men trött i kroppen. Roligt att ses
igen.Övernattning i vackra Tällberg. Synd bara att det regnade en del.
Tillbaka
i stugan träffade vi några kusiner med respektive, min bror med fru och
son och trädgårdsvännen A-L. Alla möten gav trevliga pratstunder om allt
möjligt, gammalt och nytt. Vädret blev fint på slutet och det blev några dopp i
Vänern, ca 20 grader.
Och Elisabet, jag kände som du när jag simmade omkring:
lycklig!
Nu har vi varit hemma några dar och det har varit väldigt varmt. Alltid
skönt att komma hem igen och spännande att se hur det ser ut i trädgården.
Krolliljor och schersminer blommar så doften är nästan bedövande på kvällarna
när man sitter ute och njuter. Nu packar vi om och imorgon åker vi till Finland
och släkten där. Det ska också bli trevligt. Men det får bli en annan
berättelse!
Hoppa det går bra för dig att börja arbeta igen. Du börjar ju om i den
ruschigaste perioden vad jag har förstått.
Kram från ellem
// Elisabet skriver: jag letade efter Babsans bästa .., tittade om det möjligen hamnat bland skräpposten - som jag ju själv inte rår över -, men där var det inte, däremot dessa rader från ellem, författade den sjunde juli!! Tur att jag tittade där, men hennes rader var dom enda som inte var rent spam.
I vanliga fall ....
... är vi två personer i det här hushållet. Tre, med harry. Fyra med sigge.
Nu är vi tolv.
Äldsta dottern, mågen, Emma och Emil och deras goda vänner från Väsby, två vuxna och två rara döttrar. En av döttrarna spelar i BSK flickor f. -99 och dom gick till semifinal i Gothia Cup, men förlorade mot något lag som jag inte kommer ihåg vilka det var. Men fantastiskt bra gjort ändå!
Hurra, hurra!
Nu har vi skjutsat hela surven till After Beach i Tylösand och om jag säger att det var hysteriskt med bilar och människor på väg dit - eller där -, så är det i alla fall ingen underdrift.
När jag kom hem igen, log jag när jag såg klädstrecket.
Två linor fyllda med tvätt.
Och fina spetstrosor i små storlekar.
Nåt helt annat än mina vita husmorsunderbyxor i slät bomull.
I hallen står inte längre enbart Birkenstock-sandaler och Foppatofflor ....
Och loppisbyrån i Gunnars rum .., översvämmas av smink!
Längst uppe till höger skymtar en tygdocka.
Den fick jag en gång i världen av en rar Ulrika som kom på besök till Ystad.
Och den virkade duken ..., den har vännen Bente i Norge gjort!
På väg till Tylösand förhörde jag Emil på åttans och nians tabell.
Det var lite si och så med kunskaperna på den fronten och pv sa att ..., "du ska veta en sak Emil, i gymnasiet har man igen alltsammans om man kan rabbla tabellen, jag har haft massor av elever som inte kunnat vanlig multiplikationsräkning och då inte heller division, då dom inte fixat tabellen , så den är viktig!"
Innan vi kom till Tylösand, satt den som gjuten.
Ja, i alla fall det mesta.
Men vi har söndag och måndag och halva tisdag på oss att plugga in resten.
Det här ska gå vägen, hälsar mormor Bettan som förstås borde ha blivit lärarinna.
(Nej, det borde hon inte ha blivit, då hon saknar tålamod ..).
... är vi två personer i det här hushållet. Tre, med harry. Fyra med sigge.
Nu är vi tolv.
Äldsta dottern, mågen, Emma och Emil och deras goda vänner från Väsby, två vuxna och två rara döttrar. En av döttrarna spelar i BSK flickor f. -99 och dom gick till semifinal i Gothia Cup, men förlorade mot något lag som jag inte kommer ihåg vilka det var. Men fantastiskt bra gjort ändå!
Hurra, hurra!
Nu har vi skjutsat hela surven till After Beach i Tylösand och om jag säger att det var hysteriskt med bilar och människor på väg dit - eller där -, så är det i alla fall ingen underdrift.
När jag kom hem igen, log jag när jag såg klädstrecket.
Två linor fyllda med tvätt.
Och fina spetstrosor i små storlekar.
Nåt helt annat än mina vita husmorsunderbyxor i slät bomull.
I hallen står inte längre enbart Birkenstock-sandaler och Foppatofflor ....
Och loppisbyrån i Gunnars rum .., översvämmas av smink!
Längst uppe till höger skymtar en tygdocka.
Den fick jag en gång i världen av en rar Ulrika som kom på besök till Ystad.
Och den virkade duken ..., den har vännen Bente i Norge gjort!
På väg till Tylösand förhörde jag Emil på åttans och nians tabell.
Det var lite si och så med kunskaperna på den fronten och pv sa att ..., "du ska veta en sak Emil, i gymnasiet har man igen alltsammans om man kan rabbla tabellen, jag har haft massor av elever som inte kunnat vanlig multiplikationsräkning och då inte heller division, då dom inte fixat tabellen , så den är viktig!"
Innan vi kom till Tylösand, satt den som gjuten.
Ja, i alla fall det mesta.
Men vi har söndag och måndag och halva tisdag på oss att plugga in resten.
Det här ska gå vägen, hälsar mormor Bettan som förstås borde ha blivit lärarinna.
(Nej, det borde hon inte ha blivit, då hon saknar tålamod ..).
Och så en inköpslista ...
Moppar till affären i Haverdal i akt och mening att vara där i god tid, innan alla andra kommit på samma tanke. Det har dom.
Vid fruktdisken står Mattias och Josefine .., tre kassor är redan igång och jag anar vad som komma skall! Det finns inte ord för hur mycket jag beundrar töserna som arbetar sex timmar på raken i kassan, ja, frånsett någon rast som ofta inte blir en hel rast.
Överallt i gångarna ser jag turister .., människor på väg till stranden, eller till sina sommarhus.
Utanför affären blir det lite småprat med en av året-runt-kunderna.
Hon heter Gunilla och står och pratar med hundens ägare - kanske är det hennes son ...? - och hon klappar hunden och det är då jag upptäcker .., och sen är det förstås kört.
"Samlar du på inköpslistor ...??" säger Gunilla häpet.
"Joo du, man kan ha många olika slags sjukdomar ...", svarar jag.
Och sen, när jag tagit bilden, åker jag hemåt.
Luften är mer än varm, den är lika het som när vi moppade i dom grekiska bergen .., och vid Steninge ser jag att stranden snart är packad med människor .., jominsann, det kommer att bli en fin dag det här.
Moppar till affären i Haverdal i akt och mening att vara där i god tid, innan alla andra kommit på samma tanke. Det har dom.
Vid fruktdisken står Mattias och Josefine .., tre kassor är redan igång och jag anar vad som komma skall! Det finns inte ord för hur mycket jag beundrar töserna som arbetar sex timmar på raken i kassan, ja, frånsett någon rast som ofta inte blir en hel rast.
Överallt i gångarna ser jag turister .., människor på väg till stranden, eller till sina sommarhus.
Utanför affären blir det lite småprat med en av året-runt-kunderna.
Hon heter Gunilla och står och pratar med hundens ägare - kanske är det hennes son ...? - och hon klappar hunden och det är då jag upptäcker .., och sen är det förstås kört.
"Samlar du på inköpslistor ...??" säger Gunilla häpet.
"Joo du, man kan ha många olika slags sjukdomar ...", svarar jag.
Och sen, när jag tagit bilden, åker jag hemåt.
Luften är mer än varm, den är lika het som när vi moppade i dom grekiska bergen .., och vid Steninge ser jag att stranden snart är packad med människor .., jominsann, det kommer att bli en fin dag det här.
Idag blir det dragning ...!
Ja, snart vankas det alltså dragning i glädjelotteriet!
Och idag är det ovanligt många som skvalpar omkring i den lilla tillbringaren av glas, till och med självaste Notarius Publicus vill vara med på ett hörn.
Ja, snart vankas det alltså dragning i glädjelotteriet!
Och idag är det ovanligt många som skvalpar omkring i den lilla tillbringaren av glas, till och med självaste Notarius Publicus vill vara med på ett hörn.
Här är alla som delat med sig av glädjen ...
Turtlan i Värmland
Anne i Mantorp
AP på Ekerö
Ann i Göteborg
Maggan i Huddinge
Anna-Lena i Tumba
Kattis på holiday
Eva i Tyresö
Jessica i Västerås
Eva på Frösön (men just nu i Sthlm)
Ulrika i Närke
Cecilia N i Härnösand
Aliceotigris
En pensionatsvärd i Halland
Friherrinnan i Steninge
Och vad var det som gjorde er glada?
Jo, det var Turtlan som vittnade om en vacker solnedgång sedd från en båt, tillsammans med M .., det var en underbar brittisk film som fick Annes hjärta att bli varmt .., AP kände tacksamhet över älskade syskon/syskonbarn/föräldrar och deras nya partner ..., i Huddinge blev Maggan överlycklig över sin nya rullstol (glädjen att komma ut!) .., Anna-Lena i Tumba njuter av balkonghäng under ljumma sommarkvällar tillsammans med Sir John .., Kattis hade fattat tag i modet, beställt en resa till ett ännu varmare land och där sitter hon och stickar på en balkong med utsikt över ett brusande hav .., Eva i Tyresö var lycklig över att Långe Maken äntligen börjar bli bättre .., han har haft en kämpig sommar med diskbråck i nacken! Och Jessica i Västerås har fått semester och firat detta med sin Kenneth .., Eva på Frösön kände glädje över sommaren .., och har ätit surströmming med goda vänner ..., Ulrika hade hälsat på fina vänner i södra Dalarna och berättade om Sammanhang och Tillhörighet .., Cecilia N hade slagit på stort och badat i havet .., Alicieotigris matte var lycklig över att katten Tigris Ferm repat sig från en eländig magåkomma ..., och herr pv .., ja, han känner glädje över allt jobb med att få nya fönster på plats. Friherrinnan i Steninge, hon hade handlat i affären och kände sig lycklig över sitt nya, fria liv .., "glad att slippa röran!" skrev hon.
Själv blev jag överlycklig över några skrivna rader i ett kollegieblock på jobbet.
Dagens fönster ...
Vi brukar skoja om att i den här lilla familjen finns gott om bokstavskombinationer.
Den ene ser allt i bilder - och publicerar dem gärna och ofta -, har en förkärlek till bokstäver .., och måste prompt rensa hjärnan (läs: blogga) från intryck för att i möjligaste mån förhindra psykiskt haveri.
Den andre lever närapå för att cykla, drömmer om Vasaloppet redan i maj .., och älskar primtal!
Och så, när han väl sätter igång med nånting, blir det ett tempo som är rent omåttligt!
Snart är husgaveln klar och det är bara att invänta fönsterleveransen.
Så här såg det ut igår, när den idoge kämpade med isoleringen.
Vi brukar skoja om att i den här lilla familjen finns gott om bokstavskombinationer.
Den ene ser allt i bilder - och publicerar dem gärna och ofta -, har en förkärlek till bokstäver .., och måste prompt rensa hjärnan (läs: blogga) från intryck för att i möjligaste mån förhindra psykiskt haveri.
Den andre lever närapå för att cykla, drömmer om Vasaloppet redan i maj .., och älskar primtal!
Och så, när han väl sätter igång med nånting, blir det ett tempo som är rent omåttligt!
Snart är husgaveln klar och det är bara att invänta fönsterleveransen.
Så här såg det ut igår, när den idoge kämpade med isoleringen.
Det bästa för Turtlan i Värmland ...
Veckans bästa är två stycken för mig.
Först några dagar på stugan. Sen nu några dagar ute i båten.
I stugan lite sådärväder men där bekvämt och ombonat. Finvädret kom när dags för båtdagar. Sicken tajming.
Ett fint sätt att avrunda semestern. Många bad och läsa bok tid.
Ikväll var det också en så fin himmel över Vänerskärgården.
Helt ljufvligt!
Turtlan
Veckans bästa är två stycken för mig.
Först några dagar på stugan. Sen nu några dagar ute i båten.
I stugan lite sådärväder men där bekvämt och ombonat. Finvädret kom när dags för båtdagar. Sicken tajming.
Ett fint sätt att avrunda semestern. Många bad och läsa bok tid.
Ikväll var det också en så fin himmel över Vänerskärgården.
Helt ljufvligt!
Turtlan
fredag 18 juli 2014
Det bästa för AP ....
Det bästa i veckan.
Känslan av att syskon och syskonbarn är av absolut bästa sorten.
Det blir inte bättre.
Ja, och mamman och pappa också - men mamman vägrar ju alltid vara med på bild - :)
// Mamman säger: hur glad blir man inte när man upptäcker ett det-bästa från mellanbarnet!
AP står för AnnaPanna, om någon undrar.
Det bästa i veckan.
Känslan av att syskon och syskonbarn är av absolut bästa sorten.
Det blir inte bättre.
Ja, och mamman och pappa också - men mamman vägrar ju alltid vara med på bild - :)
// Mamman säger: hur glad blir man inte när man upptäcker ett det-bästa från mellanbarnet!
AP står för AnnaPanna, om någon undrar.
Mitt eget bästa ...
Att komma tillbaka till jobbet efter fyra månaders frånvaro, det kändes aaaaningen pirrigt.
Jag hade glömt mängder med plu-nummer .., och det var nästan så att jag undvek posten och ännu mera spelet.
Men nu, den tredje arbetsdagen, var allt så mycket enklare
Och när jag kom in i fikarummet, några minuter innan det var dags att gå till kassan, sa chefen att det var några meddelanden från töserna, ja, i kollegieblocket .., det där blocket som jag tycker är så himla bra, ja, helt ärligt är det nog mest meddelanden från mig på dom där bladen.
Så jag gick in och läste.
Och looog.
Och blev så innerligt glad.
Och tänkte att detta var allt mitt bästa.
Att mötas av så mycket värme och kärlek från unga töser som kunde vara mina barnbarn .., å, om ni bara visste hur det känns!
Att komma tillbaka till jobbet efter fyra månaders frånvaro, det kändes aaaaningen pirrigt.
Jag hade glömt mängder med plu-nummer .., och det var nästan så att jag undvek posten och ännu mera spelet.
Men nu, den tredje arbetsdagen, var allt så mycket enklare
Och när jag kom in i fikarummet, några minuter innan det var dags att gå till kassan, sa chefen att det var några meddelanden från töserna, ja, i kollegieblocket .., det där blocket som jag tycker är så himla bra, ja, helt ärligt är det nog mest meddelanden från mig på dom där bladen.
Så jag gick in och läste.
Och looog.
Och blev så innerligt glad.
Och tänkte att detta var allt mitt bästa.
Att mötas av så mycket värme och kärlek från unga töser som kunde vara mina barnbarn .., å, om ni bara visste hur det känns!
Det bästa för Ann i Göteborg ...
Med den fina påsen till “tvätteklämmor” måste jag ju vara med i dragningen även den här veckan.
Bästa
hälsningar
Ann
Med den fina påsen till “tvätteklämmor” måste jag ju vara med i dragningen även den här veckan.
Mitt bästa var den fina, första jordgubben från min lilla odling i
balkonglådan.
Jag har 4 plantor i lådan och en i kruka och det kommer bär hela
tiden.
Jordgubbar är mina absoluta favoriter och jag verkligen frossar under tiden
de finns. En liter om dagen är inte ovanligt.
Inte så strikt för en kolhydratjägare som jag, men när det gäller
jordgubbar så får det vara så.
Jag äääääälskar jordgubbar!
Så är det bara!
Ann
Det bästa för Margareta i Huddinge ...
Hade aldrig trott att jag kunde bli så glad över en rullstol. Den är verkligen det bästa i veckan.
Jag fick den i tisdags.Väldigt glad över den. Jag har ju bedrövlig balans. Behöver rollator för att klara gå inne. Klarar inte längre att gå den lutande rampen till bilen. För rädd. I eftermiddag kan jag få en tur med bilen. Vitsipporna blommade sist. Glad!!!
Och i morgon får jag ut och åka igen, Det har varit jobbigt att inte kunna ta mig ut.
Hade aldrig trott att jag kunde bli så glad över en rullstol. Den är verkligen det bästa i veckan.
Jag fick den i tisdags.Väldigt glad över den. Jag har ju bedrövlig balans. Behöver rollator för att klara gå inne. Klarar inte längre att gå den lutande rampen till bilen. För rädd. I eftermiddag kan jag få en tur med bilen. Vitsipporna blommade sist. Glad!!!
Och i morgon får jag ut och åka igen, Det har varit jobbigt att inte kunna ta mig ut.
Kram till er alla!
Margareta i Huddinge
Margareta i Huddinge
//Så underbart för dig, Margareta!!!
Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...
Hej på er,
det bästa i veckan är ljuvliga kvällar på balkongen i Tumba bruk där det både spelas yatzy och kastas gris.
Vi iakttar också det nattliga djurlivet med fladdermöss i luften och rådjur och sorkar som rör sig nedanför oss.
Kram Anna-Lena.
//Elisabet skriver: den som följt med på bloggen ett längre tag, vet nog att jag brukar spana efter Lyckliga Par. Javisst, det hela blir oerhört subjektivt - det är ju bara vad jag tror - men ändå .., lite tror jag att det stämmer. Vad är det då som gör att somliga ser ut att ha det bättre än andra?
Jo, dom s e r varandra. Och pratar med varandra. Och verkar bli glada när dom möts, till exempel vid kassan i affären. Jag minns ett par som råkade hamna intill varandra, utan att dom visste om det .., båda kom från sina respektive arbeten och så upptäckte mannen att det ju var frun som stod där bakom i kön och han blev så innerligt glad och kramade om henne och jag sa då att .., å, vad ni ser lyckliga ut tillsammans! Det var dom också, sa mannen och kvinnan unisont.
Och precis så är det med Anna-Lena och hennes John.
När vi var där på vinst-avlämningsbesök i vintras, då tänkte jag just det.
"Å, vilket samspelt par! Här är några som verkligen har valt varandra!"
Hej på er,
det bästa i veckan är ljuvliga kvällar på balkongen i Tumba bruk där det både spelas yatzy och kastas gris.
Vi iakttar också det nattliga djurlivet med fladdermöss i luften och rådjur och sorkar som rör sig nedanför oss.
Kram Anna-Lena.
//Elisabet skriver: den som följt med på bloggen ett längre tag, vet nog att jag brukar spana efter Lyckliga Par. Javisst, det hela blir oerhört subjektivt - det är ju bara vad jag tror - men ändå .., lite tror jag att det stämmer. Vad är det då som gör att somliga ser ut att ha det bättre än andra?
Jo, dom s e r varandra. Och pratar med varandra. Och verkar bli glada när dom möts, till exempel vid kassan i affären. Jag minns ett par som råkade hamna intill varandra, utan att dom visste om det .., båda kom från sina respektive arbeten och så upptäckte mannen att det ju var frun som stod där bakom i kön och han blev så innerligt glad och kramade om henne och jag sa då att .., å, vad ni ser lyckliga ut tillsammans! Det var dom också, sa mannen och kvinnan unisont.
Och precis så är det med Anna-Lena och hennes John.
När vi var där på vinst-avlämningsbesök i vintras, då tänkte jag just det.
"Å, vilket samspelt par! Här är några som verkligen har valt varandra!"
Plötsligt händer det ....
Just som man har krupit under täcket upptäcker man en stege som reses mot fönstret ..., och strax dyker självaste Romeo upp!
Där står han, högt uppe i luften ..., men vad tittar han på?
Ja, inte är det på Julia!
Det är nog harry!
Just som man har krupit under täcket upptäcker man en stege som reses mot fönstret ..., och strax dyker självaste Romeo upp!
Där står han, högt uppe i luften ..., men vad tittar han på?
Ja, inte är det på Julia!
Det är nog harry!
Det bästa för Anne i Mantorp ...
Hej på er i landet Halland!
 |
| Bild från filmen ... |
Hej på er i landet Halland!
Nu så har jag bestämt att det bästa i veckan för mig var filmen Lavendelflickorna som jag såg på tv.
Så fantastiskt skådespeleri och en så underbar film.
Ofta går engelska filmer rakt in i mitt hjärta.
Jag säger bara "En förtrollad april", "Howards End", "Ett rum med utsikt".
Åh, dom är magiska!
För övrigt så kom fyndet och ätandet av kantarellerna på andra plats.
Kramar från Anne i Mantorp.
Fredagsfönstret ...
Hej!
Ett fönster fångat på väg hem från stugan idag.
Vi stannade vid Nässundets Station och tog en fika. Vedugnsbakade kanelbullar och varsin liten hallongrotta. Med hem i en påse kom deras underbara Äpplebröd.
Ett fönster kom med också
Turtlan
PS: Fler fönster kommer från vår tur till Skåne och kanske något mer land. De kommer när jag har "datortillgång". Ds.
Hej!
Ett fönster fångat på väg hem från stugan idag.
Vi stannade vid Nässundets Station och tog en fika. Vedugnsbakade kanelbullar och varsin liten hallongrotta. Med hem i en påse kom deras underbara Äpplebröd.
Ett fönster kom med också
Turtlan
PS: Fler fönster kommer från vår tur till Skåne och kanske något mer land. De kommer när jag har "datortillgång". Ds.
torsdag 17 juli 2014
Om man hade tittat lite mer noga ...
... på sitt schema, så skulle man ha upptäckt att det vankas arbete även på söndag.
Elva till två.
Jo, men det ska gå bra.
Världens finaste arbetskamrater .., dom finns nämligen på Ankaret i Haverdal.
(Och hade friherrinnan också arbetat, så hade det varit fullkomligt).
 |
| I kassan My ., vid tuggummit står Therese. |
... på sitt schema, så skulle man ha upptäckt att det vankas arbete även på söndag.
Elva till två.
Jo, men det ska gå bra.
Världens finaste arbetskamrater .., dom finns nämligen på Ankaret i Haverdal.
(Och hade friherrinnan också arbetat, så hade det varit fullkomligt).
Det bästa för Kattis ....
Det bästa i veckan, det är att jag vågade, och bokade en semester för bara mig.
Jag njuter enbart mitt eget sällskap, och det var minsann väldigt länge sedan som det begav sig!
Solvarma kramar från Kattis
 |
| Foto: Kattis. Ja, det där kan man kalla att "bädda sängen"! hälsar Elisabet. |
Det bästa i veckan, det är att jag vågade, och bokade en semester för bara mig.
Jag njuter enbart mitt eget sällskap, och det var minsann väldigt länge sedan som det begav sig!
Solvarma kramar från Kattis
Det bästa för Eva i Tyresö ...
Det allra allra bästa är att min make är bättre i ryggen!
Ett diskbråck i nacken har förmörkat sommaren!!! Värk, värk och piller i massor.
Till slut med hjälp av min sjukgymnast håller det på att lugna sig!!!
Puh! Han är 70 år och har aldrig plågats så.
Vilken lättnad!
Från Eva i Tyresö.
Det allra allra bästa är att min make är bättre i ryggen!
Ett diskbråck i nacken har förmörkat sommaren!!! Värk, värk och piller i massor.
Till slut med hjälp av min sjukgymnast håller det på att lugna sig!!!
Puh! Han är 70 år och har aldrig plågats så.
Vilken lättnad!
Från Eva i Tyresö.
En dag kvar innan dragning ...
Någon fler som vill vara med?
Förstapriset är en klädnypeväska, eller nåt sånt .., (sigge sponsrar) och tröstpriset är en ljuvlig tvål i en lika ljuvlig liten äggformad "ask", den är skänkt av Monet.
Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com, så är du med i dragningen.
Friherrinnan .., jag väntar på ditt bidrag!
Någon fler som vill vara med?
Förstapriset är en klädnypeväska, eller nåt sånt .., (sigge sponsrar) och tröstpriset är en ljuvlig tvål i en lika ljuvlig liten äggformad "ask", den är skänkt av Monet.
Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com, så är du med i dragningen.
Friherrinnan .., jag väntar på ditt bidrag!
Det bästa jag vet ...
Det finns saker - såna där rent primära saker - som gör att jag blir alldeles varm i hjärtat.
Till expempel detta.
När våra töser var små, då brukade jag ropa in dem vid sjutiden på kvällarna .., så blev det bad i badkaret eller dusch .., på med pyjamasen .., sen fick dom kvällsfika i form av varm nyponsoppa och en smörgås, ja, eller nåt sånt .., borsta tänderna och sen i säng.
Men när såg dom Bolibompa?
Eller John Blund?
Kanske ropade jag in dem lagom till barnprogrammet?
Ja, ja.
I alla fall kände jag den allra största tillfredsställelse som mamma, då, när dom var rena och fina och mätta och belåtna och sen kröp dom ner i sina sängar och jag läste någon godnattsaga .., Lotta på Bråkmakargatan eller Hattstugan (och för Anders blev det Pettson) och så kanske vi bad Gud som haver och så blev det godnatt.
Vilken känsla det var!
Precis på pricken den känslan får jag varje morgon och kväll, när harry och sigge har fått mat.
Då, när jag ser glädjen hos sigge när han får Hemköps kalvmeny i pytteliten bytta och han äter så att det inte finns minsta lilla bit kvar!
Eller när harry får rester av middagen ..., stekt fisk, potatis, broccoli och morötter och äter med god aptit och sen slickar sig om nosen och tycks så nöjd.
Och pv säger ..."ååå, harry, du har världens snällaste matte!"
Det är grejer det!
Då blir man glad.
 |
| Lilla Veras hand. |
Det finns saker - såna där rent primära saker - som gör att jag blir alldeles varm i hjärtat.
Till expempel detta.
När våra töser var små, då brukade jag ropa in dem vid sjutiden på kvällarna .., så blev det bad i badkaret eller dusch .., på med pyjamasen .., sen fick dom kvällsfika i form av varm nyponsoppa och en smörgås, ja, eller nåt sånt .., borsta tänderna och sen i säng.
Men när såg dom Bolibompa?
Eller John Blund?
Kanske ropade jag in dem lagom till barnprogrammet?
Ja, ja.
I alla fall kände jag den allra största tillfredsställelse som mamma, då, när dom var rena och fina och mätta och belåtna och sen kröp dom ner i sina sängar och jag läste någon godnattsaga .., Lotta på Bråkmakargatan eller Hattstugan (och för Anders blev det Pettson) och så kanske vi bad Gud som haver och så blev det godnatt.
Vilken känsla det var!
Precis på pricken den känslan får jag varje morgon och kväll, när harry och sigge har fått mat.
Då, när jag ser glädjen hos sigge när han får Hemköps kalvmeny i pytteliten bytta och han äter så att det inte finns minsta lilla bit kvar!
Eller när harry får rester av middagen ..., stekt fisk, potatis, broccoli och morötter och äter med god aptit och sen slickar sig om nosen och tycks så nöjd.
Och pv säger ..."ååå, harry, du har världens snällaste matte!"
Det är grejer det!
Då blir man glad.
Torsdag ....
Helt ledig dag, ja, för min del.
Det blir frukost ute på altanen och vi ser hundratals starar komma farande för att landa i grannen Ingers körsbärsträd .., ljudet av alla vingeparen är nästan öronbedövande och jag skyndar mig in för att hämta kameran - nu ska detta förevigas! -, men då flyger dom förstås iväg och där står jag och väntar och väntar och väntar.
Harry har lagt sig på gräsmattan .., struntar som vanligt i morgonmat och skålen med dyr Pedigreefrukost står orörd. Den där labradorgenen som han lär ska ha, den ser man inte till särskilt ofta.
Och pv ska fortsätta med husväggen. Det ska reglas och isoleras.
Själv funderar jag på ett morgondopp i Steninge.
 |
| Parasollet nu på morgonen ... |
Helt ledig dag, ja, för min del.
Det blir frukost ute på altanen och vi ser hundratals starar komma farande för att landa i grannen Ingers körsbärsträd .., ljudet av alla vingeparen är nästan öronbedövande och jag skyndar mig in för att hämta kameran - nu ska detta förevigas! -, men då flyger dom förstås iväg och där står jag och väntar och väntar och väntar.
Harry har lagt sig på gräsmattan .., struntar som vanligt i morgonmat och skålen med dyr Pedigreefrukost står orörd. Den där labradorgenen som han lär ska ha, den ser man inte till särskilt ofta.
Och pv ska fortsätta med husväggen. Det ska reglas och isoleras.
Själv funderar jag på ett morgondopp i Steninge.
onsdag 16 juli 2014
Efteråt ...
Tre timmar arbetar jag och det är full fart hela tiden.
Jag tar några postärenden och nåt enstaka spel .., börjar komma ihåg plu-nummer som fallit i glömska .., tar kundkorgarna .., fyller på frukten .., pratar med turister från Italien (Verona) och Danmark .., och där är ett par från Älvsbyn i Norrbotten som tror att jag också är därifrån .., och en liten flicka som fyller tre år i november visar sina prinsess-skor som är silvriga, nästan guldiga och jag tänker - som alltid - att det är småttingarna som betyder mest!
Innan jag moppar hemåt skriver jag i kollegieblocket, det som ligger på bordet i fikarummet, och berömmer sommarjobbarna!
Då ser det ut så här på husgaveln .., pv har reglat och fått borta det mesta av tjärpappen och jag fixar middag (färdigmat i ugnen) och vi tar var sitt glas vin och jag berättar om hur det har varit på jobbet och hur glad, ja, rent av lycklig, jag är .., ingen smärta alls i mitt knä!
Det är som ett mirakel.
Vid fyratiden åker jag till jobbet .., jag tar moppen och luften är ljummen och pv, han säger att nu, när jag inte är hemma, lovar han att inte vingla omkring längst uppe på gaveln, nej, nu ska han bara ta sig an den nedre delen.
Vinglar gör han aldrig; han har världens balanssinne.
Det är jag som är "kassaskåpet".
Tre timmar arbetar jag och det är full fart hela tiden.
Alla tre kassorna är igång och töserna har koll på det mesta; cigarettskåpen ovanför kassa ett och två är välfyllda och likadant är det i snuskylen. Jättebra!
Jag tar några postärenden och nåt enstaka spel .., börjar komma ihåg plu-nummer som fallit i glömska .., tar kundkorgarna .., fyller på frukten .., pratar med turister från Italien (Verona) och Danmark .., och där är ett par från Älvsbyn i Norrbotten som tror att jag också är därifrån .., och en liten flicka som fyller tre år i november visar sina prinsess-skor som är silvriga, nästan guldiga och jag tänker - som alltid - att det är småttingarna som betyder mest!
Innan jag moppar hemåt skriver jag i kollegieblocket, det som ligger på bordet i fikarummet, och berömmer sommarjobbarna!
Vad skulle vi vara utan dem?
Hur skulle vi fixa alltsammans?
Såååå duktiga är dom!
Kommer hem vid halv åtta.
Då ser det ut så här på husgaveln .., pv har reglat och fått borta det mesta av tjärpappen och jag fixar middag (färdigmat i ugnen) och vi tar var sitt glas vin och jag berättar om hur det har varit på jobbet och hur glad, ja, rent av lycklig, jag är .., ingen smärta alls i mitt knä!
Det är som ett mirakel.
I morgon är jag ledig.
Lycka, det med.
Ja, den vänsterhanden .....
Och så ringer sonen.
Han berättar att nästa vecka kommer han på besök och så får jag veta lite om tjänstgöringen i Karlsborg senare i höst och sen kommer det ...
"Du mamma, jag var i Båstad med några kompisar och vet du, där satt någon som jag kände igen och jag tänkte .., tänk, tänk om man skulle fråga om man fick fånga vänsterhanden till sin mamma ....?"
Nu gjorde inte sonen det.
Men tänk om ....
Och så ringer sonen.
Han berättar att nästa vecka kommer han på besök och så får jag veta lite om tjänstgöringen i Karlsborg senare i höst och sen kommer det ...
"Du mamma, jag var i Båstad med några kompisar och vet du, där satt någon som jag kände igen och jag tänkte .., tänk, tänk om man skulle fråga om man fick fånga vänsterhanden till sin mamma ....?"
Nu gjorde inte sonen det.
Men tänk om ....
Besök ...
Herr och Fru Jehovas Vittne tittar förbi .., dom kommer in på gården så där tyst, nästan smygande .., och jag tänker på alla gånger jag står naken och svalkar mig med trädgårdsslangen, i tron att ingen ser mig.
Kvinnan har vit kjol och blå kavaj och mannen kostym.
Hon är av den mer pratsamma sorten .., medan mannen inte svammelpratar så mycket .., han vet vad han vill. Jag känner igen den sortens män från min uppväxt i Pingstkyrkan .., väckelsepredikantsorten som bara väntar på Det Rätta Tillfället.
Dom kommer just som jag står och funderar på hur jag ska ha det i rabatten .., och kvinnan frågar hur det är med mitt knä, för förra gången pratade jag i telefon och pekade på mitt nyligen opererade knä, ja, något surr blev det inte då .., nu står vi där och jag hummar som vanligt och är en mespotta .., och till sist får jag två broschyrer och mannen frågar om jag brukar titta i dem .., ja, läsa dem?
"Ibland ...", säger jag.
Om han hade sett min tunga, hade han upptäckt att den just då var svartprickig.
Efteråt lägger jag mig på soffan Ektorp och lyssnar till gårdagens sommarpratare, Marianne Bernadotte, 90 år. Helt otroligt är det ..., på rösten låter hon säkerligen tjugo, trettio år yngre!
Igårkväll var det Allsång på Skansen och när bluessångaren Dough Segers sjöng, gick någons mikrofonljud ut i etern och allt blev bara galet och när sedan The Real Group sjöng, ja, då var det en enda mikronfon som verkligen hördes.
När jag idag läste på Allsångssidan på Facebook, förstår man att det lätt blir krig.
"Skjut ljudteknikern!" skrev någon.
Arma människa att läsa allt detta!
Och i morse när det var dags för Sjörapporten, då kom ett helt annat program in samtidigt.
Ja, det är inte alldeles enkelt så här i semestertider, tänkte jag ..., jag som själv hade glömt plu-numret till såväl salladslök som jordgubbar och kände mig aningen ringrostig.
Herr och Fru Jehovas Vittne tittar förbi .., dom kommer in på gården så där tyst, nästan smygande .., och jag tänker på alla gånger jag står naken och svalkar mig med trädgårdsslangen, i tron att ingen ser mig.
Kvinnan har vit kjol och blå kavaj och mannen kostym.
Hon är av den mer pratsamma sorten .., medan mannen inte svammelpratar så mycket .., han vet vad han vill. Jag känner igen den sortens män från min uppväxt i Pingstkyrkan .., väckelsepredikantsorten som bara väntar på Det Rätta Tillfället.
 |
| En liten Elisabet viftar med armbågen ... i Pingstkyrkan i Malå. |
Dom kommer just som jag står och funderar på hur jag ska ha det i rabatten .., och kvinnan frågar hur det är med mitt knä, för förra gången pratade jag i telefon och pekade på mitt nyligen opererade knä, ja, något surr blev det inte då .., nu står vi där och jag hummar som vanligt och är en mespotta .., och till sist får jag två broschyrer och mannen frågar om jag brukar titta i dem .., ja, läsa dem?
"Ibland ...", säger jag.
Om han hade sett min tunga, hade han upptäckt att den just då var svartprickig.
Efteråt lägger jag mig på soffan Ektorp och lyssnar till gårdagens sommarpratare, Marianne Bernadotte, 90 år. Helt otroligt är det ..., på rösten låter hon säkerligen tjugo, trettio år yngre!
Igårkväll var det Allsång på Skansen och när bluessångaren Dough Segers sjöng, gick någons mikrofonljud ut i etern och allt blev bara galet och när sedan The Real Group sjöng, ja, då var det en enda mikronfon som verkligen hördes.
När jag idag läste på Allsångssidan på Facebook, förstår man att det lätt blir krig.
"Skjut ljudteknikern!" skrev någon.
Arma människa att läsa allt detta!
Och i morse när det var dags för Sjörapporten, då kom ett helt annat program in samtidigt.
Ja, det är inte alldeles enkelt så här i semestertider, tänkte jag ..., jag som själv hade glömt plu-numret till såväl salladslök som jordgubbar och kände mig aningen ringrostig.
Dagen idag ...
Huvva, så hemskt att hela tiden höra eller skåda någon som vinglar omkring på en ranglig stege!
Men skorna är i alla fall utbytta.
Och är man själv höjdrädd, så tycks detta att befinna sig på nästan-taknivå, som att vara i himlen.
Och hur lätt kan inte en stege dråsa i backen!
Själv tänker jag ägna mig åt sånt som att vattna blommor.
Nånting frodigare än aubergineplantan har vi nog inte i växhuset!
Vilken kraft!
Tomater får vi i massor, men nästan ingen gurka längre.
Huvva, så hemskt att hela tiden höra eller skåda någon som vinglar omkring på en ranglig stege!
Men skorna är i alla fall utbytta.
Och är man själv höjdrädd, så tycks detta att befinna sig på nästan-taknivå, som att vara i himlen.
Och hur lätt kan inte en stege dråsa i backen!
Själv tänker jag ägna mig åt sånt som att vattna blommor.
Nånting frodigare än aubergineplantan har vi nog inte i växhuset!
Vilken kraft!
Tomater får vi i massor, men nästan ingen gurka längre.
tisdag 15 juli 2014
Göteborg tur och retur ...
Det börjar eländigt.
Först upptäcker vi att mobilladdaren i bilen inte fungerar och min Iphone är närapå halvdöd, i alla fall medvetslös och vi hade mer än gärna sett att gps:n fungerat och det hade även varit angenämt att kunna få kontakt med Äldsta Dottern med familj - hela surven befinner sig nämligen i Lilla Paris -.
Och knappt har vi konstaterat detta, så märker vi att höger blinkers där bak inte heller fungerar.
"Jaha, då får jag vifta med min högra arm genom fönstret ...", säger jag till pv.
I Björkäng fixar vi mobilladdaren.
Ny lampa till blinkersen inhandlas, men den fungerar ändå inte.
Rackarns!
Och så kommer regnet!
Inne i Göteborg säger jag till pv att "lägg dig i vänsterfilen!", men det gör han inte, han velar lite och vips, har vi kommit fel och irrar omkring ute i periferin och gps-röst-damen låter irriterad och säger att vi ska göra en U-sväng och jag får nästan migrän.
Men det löser sig och vi gapskrattar unisont när vi väl är framme och har parkerat och pv säger att "nu du Elisabet, var det nära att jag tog tillbaka frieriet!"
Jominsann, det är i bilen våra häftigaste diskussioner äger rum, men vi blir vänner lika fort.
Jag verkligen älskar idén med Gothia Cup!
(Klicka gärna på länken, man häpnar över hur många olika nationer som deltar!!)
Detta att barn och ungdomar från hela världen kommer samman och spelar matcher mot varandra och lär sig umgås och hela alltet; jo, jag tror verkligen att det här - om nånting - är ett fredsprojekt!
Och sen finns ju Kim Källström Trophy Cup; en cup i cupen, där barn med utvecklingsstörning tävlar mot varandra. Alldeles underbart är det! I år deltar trettio lag från totalt tretton länder och fler står på kö och vill vara med! Och igår kom självaste Kim Källström och visade upp sig, kanske skulle han komma även idag.
Jag tror att det här är fjärde eller femte året på raken som vi åker upp och tittar på.
Här står till exempel ett gäng gossar från Indien!
Och vi mötte finaste Emil och Emma och deras pappa och när Äldsta Dottern sedan visade sig, ja, då visste harrys glädje inga gränser; det var nästan så att han kunde pinkat på sig av lycka!
Sen kom regnet.
Det regnade och regnade och regnade och paraplyet var för litet och vid fyratiden tackade vi för oss och susade iväg söderut .., pv blev plötsligt hysteriskt trött och jag övertog ratten och så småningom svängde vi in i Falkenberg och köpte en stavmixer (den första i mitt liv!) till Gunnars urgoda libanesiska soppa, den han bjöd på när vi var uppe i Jämtland .., och sen var vi ju nästan hemma och nu är det min tur att vara hysteriskt trött och jag tänker på att Äldsta Dottern sa att jo, hon hänger på till London i september .., (AP och Micke kommer också) och det gjorde hjärtat så glatt .., tänk, vi ska titta in i akutväntrummet på Kings College Hospital och lämna nåt gott fika, eller i alla fall ta en bild .., för ååå, så vi har sms:at var gång vi tittat på programmet!
Nu får jag bara inte glömma att boka ännu en biljett till konserten i Hyde Park.
Så har den här dagen varit.
Och nu ska jag lägga mig raklång och lyssna/titta på Allsång på Skansen.
Fast så värst mycket allsång är det inte numera.
Det börjar eländigt.
Först upptäcker vi att mobilladdaren i bilen inte fungerar och min Iphone är närapå halvdöd, i alla fall medvetslös och vi hade mer än gärna sett att gps:n fungerat och det hade även varit angenämt att kunna få kontakt med Äldsta Dottern med familj - hela surven befinner sig nämligen i Lilla Paris -.
Och knappt har vi konstaterat detta, så märker vi att höger blinkers där bak inte heller fungerar.
"Jaha, då får jag vifta med min högra arm genom fönstret ...", säger jag till pv.
I Björkäng fixar vi mobilladdaren.
Ny lampa till blinkersen inhandlas, men den fungerar ändå inte.
Rackarns!
Och så kommer regnet!
Inne i Göteborg säger jag till pv att "lägg dig i vänsterfilen!", men det gör han inte, han velar lite och vips, har vi kommit fel och irrar omkring ute i periferin och gps-röst-damen låter irriterad och säger att vi ska göra en U-sväng och jag får nästan migrän.
Men det löser sig och vi gapskrattar unisont när vi väl är framme och har parkerat och pv säger att "nu du Elisabet, var det nära att jag tog tillbaka frieriet!"
Jominsann, det är i bilen våra häftigaste diskussioner äger rum, men vi blir vänner lika fort.
 |
| Spelare i Kim Källström Cup. Dom röda från Danmark, dom svartklädda från Karlstad. |
Jag verkligen älskar idén med Gothia Cup!
(Klicka gärna på länken, man häpnar över hur många olika nationer som deltar!!)
Detta att barn och ungdomar från hela världen kommer samman och spelar matcher mot varandra och lär sig umgås och hela alltet; jo, jag tror verkligen att det här - om nånting - är ett fredsprojekt!
Och sen finns ju Kim Källström Trophy Cup; en cup i cupen, där barn med utvecklingsstörning tävlar mot varandra. Alldeles underbart är det! I år deltar trettio lag från totalt tretton länder och fler står på kö och vill vara med! Och igår kom självaste Kim Källström och visade upp sig, kanske skulle han komma även idag.
Jag tror att det här är fjärde eller femte året på raken som vi åker upp och tittar på.
Här står till exempel ett gäng gossar från Indien!
Och vi mötte finaste Emil och Emma och deras pappa och när Äldsta Dottern sedan visade sig, ja, då visste harrys glädje inga gränser; det var nästan så att han kunde pinkat på sig av lycka!
Sen kom regnet.
Det regnade och regnade och regnade och paraplyet var för litet och vid fyratiden tackade vi för oss och susade iväg söderut .., pv blev plötsligt hysteriskt trött och jag övertog ratten och så småningom svängde vi in i Falkenberg och köpte en stavmixer (den första i mitt liv!) till Gunnars urgoda libanesiska soppa, den han bjöd på när vi var uppe i Jämtland .., och sen var vi ju nästan hemma och nu är det min tur att vara hysteriskt trött och jag tänker på att Äldsta Dottern sa att jo, hon hänger på till London i september .., (AP och Micke kommer också) och det gjorde hjärtat så glatt .., tänk, vi ska titta in i akutväntrummet på Kings College Hospital och lämna nåt gott fika, eller i alla fall ta en bild .., för ååå, så vi har sms:at var gång vi tittat på programmet!
Nu får jag bara inte glömma att boka ännu en biljett till konserten i Hyde Park.
Så har den här dagen varit.
Och nu ska jag lägga mig raklång och lyssna/titta på Allsång på Skansen.
Fast så värst mycket allsång är det inte numera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)