Inte som man tror ....

På stranden i Steninge (jag åker dit vid halv elva, tar ett isdopp och sitter sedan och njuter av solen ...) och på hällar och långt ut på "ön" ser jag kvinnor som övar sig i akvarellmålandets konst.
Medelåldern är hög; kanske är dom alla pensionärer och kursledaren är en betydligt yngre kvinna som går med rak rygg (jag tänker att hon är säkert duktig på att dansa .., hon liksom går så lätt på hala stenar ...) och mellan varven tar hon sig en titt på sina adepter och ger dem goda råd.

Jag sitter en bit ifrån och småtittar lite.
Lyssnar förstrött.

Snett nere till höger anar jag en rosa jacka och jag närmar mig och det blir lite surr.
Kvinnan som kanske är i ålder som min störstasyster kämpar med en sten .., ja, att få den som hon vill ha den och vi pratar om målandet och hur det är att bo på vandrarhemmet som numera heter "Kuststationen i Steninge" och jag får veta att kvinnan kommer från Skåne - från Göingetrakten - och i min fantasi har hon varit kontorist eller lärare, men nej då .., hon har arbetat som ingenjör och utvecklat bilmodeller på Volvo!!

"Du förstår, jag har rest jorden runt och haft världens bästa jobb!" säger hon leende.

Och när jag säger hur häpen jag blev .., det var så häftigt tycker jag, det här att en kvinna i sjuttioårsåldern har utvecklat Volvobilar .., då ler hon ännu mera och säger ..."och mitt barnbarn, hon drömmer om bli astronaut!"

Kräfta är hon också.
Kvinnan är så vänlig .., lättpratad ., en sån där människa som man nästan på en gång tycker om.

är är hennes vänstra hand.

Sen blir det ännu en stunds småprat när hon har packat ihop alla attiraljer och ska återvända till vandrarhemmet bara snett över vägen ..., det är lunchdags .,. och jag gör samma sak .., viker ihop solstolen .., åker hem .., sitter ute på gräsmattan tillsammans med harry och nelly .., båda ligger raklååånga - det är varmt - jag hör och ser herr eller fru Stare på tv-antennen .., en lång daggmask dinglar från fågelnäbben och jag hör småttingarna gasta efter mat.

Och nu är det dags att sätta sig på cykeln .., nu stundar arbete till nio och sedan återstår bara tre arbetspass .., sen är det   s e m e s t e r   på riktigt.

Dagens fönster ...

.... finns i landet Halland .., det ligger under två körsbärsträd och väntar på att ..., ja, på vad?

Fönstret byttes ut förra sommaren och har väl helt enkelt gått i pension.

En torsdag i början av juni ....

Sover oroligt natten mot idag.
Stiger upp strax efter att pv cyklat till stan - då är klockan sex -.
Blå himmel, men blåsigt.

Tittar på SVT:s morgonprogram med Lotta Bouvin och Alexander Norén. 
Solklart mina favoriter som programledare.

Ger hundarna mat ., går ut en sväng .., dammsuger golven .., repeterar gårdagens yogapass på ynka tjugo minuter .., mår inte illa .., ringer A och bokar tid för kloklippning och får besked att jag kan komma på en gång.

Tar hundarna i bilen och kör söderut, till Haverdal.
Såväl harry som nelly är lösa och springer glatt fram till kloklipperskan och hon börjar med nelly som står stilla på det svarta bordet och harry noooosar i en papperskorg fylld med schnauzerhår och sen är det hans tur och då viftar han inte längre på svansen.

"Såja harry, du är en duktig gosse du ...", säger kloklipperskan och klappar om honom.

Nelly står på golvet och viftar på svansen.

Sen hemåt.

Får besked av AP att det våldsamma störtregnet som fallit över Accra har ställt till stora bekymmer, om än inte för dem personligen, ja, annat än utebliven el och inget vatten i stora duschen, men det är ju inget att gnälla över, skriver hon.

I DN kan man läsa om en explosionsartad brand i Ghanas huvudstad Accra, en brand vid en bensinstation och det visar sig att den branden har krävt minst 78 människors liv.
Nu är dödssiffran uppe i över etthundra!

"Branden ska ha utbrutit samtidigt som kraftiga skyfall lamslagit huvudstaden, med flera strömavbrott som följd. Vattenmassorna ska ha översvämmat flera gator, bland annat den rondell där den olycksdrabbade bensinstationen ligger."

Så här såg det ut igår i staden.

Under många år, även i Malå, drömde jag att jag kom körande bil på en vanlig väg och så plötsligt visade det sig att älvar och sjöar svämmat över och jag hade ingenstans att ta vägen. Det var hemska drömmar ., jag vaknade kallsvettig och kunde - otroligt nog - ofta känna igen mig i drömsekvenserna och tänkte .., ahaa .., nu är jag här igen!

Allt det tänker jag på när på en Ghana-sajt ser den här bilden.
Det är likadant med bilder från Venedig.
Aldrig i livet att någon skulle få mig att åka dit och det är ju egentligen underligt, för jag är ju sannerligen ett vattendjur!

Hittar ett meddelande i min mobil.
Det är Josefine, som till vardags studerar i Linköping, som nu har sett sommarschemat och undrar om jag kan tänka mig att ...?
Det kan jag.
Vi byter rakt av; hon tar min torsdagkväll och jag har hennes lördagförmiddag.

Härligt med sommarjobbare som har varit med under flera år och vet och kan precis!
Och L som är så självgående på jobbet och har tagit ett sabbatsår men arbetat extra i affären, hon har kommit in på läkarlinjen.  Så roligt, men oj, vad jag kommer att sakna henne!
Fina töser är dom allesammans!

En bagatell i det stora hela - eller inte -, är det insektshotell som inhandlades på handelsträdgården igår. Det gäller - för oss alla - att vara rädd om våra insekter.
Nu ska den bara sättas upp på ett för regn skyddat ställe och hoppas att bin och andra småkryp kan hitta dit.

Over and out - Elisabet -.

Dagens fönster ...

Från den alltid så minnesgoda Cecilia N i Härnösand kommer den här vackra bilden.

Tack snälla! säger jag.

Så här ...

... såg det ut i Accra igår.

Regnperioden har börjat.

En vecka kvar tills vi ska åka.

Här och där ...

Svänger förbi handelsträdgården, den som ligger nära affären där jag arbetar.
Längst uppe på en hyllsektion (utomhus) har fru Koltrast byggt bo och ligger där och ruvar.
Allt jag ser är hennes näbb.
Och så skylten.

Handelsträdgården som heter Trädgårdskompaniet, har blivit så fint.
Ombonat.
Hemtrevligt.

Små arbetsmyror kunde man också hitta.

Inne bland tujans grenverk fanns ännu ett bo.
"Den här fågeln är knallgul ...", sa trädgårdsmadamen och log.

Var gång jag cyklar till jobbet, ser jag det här huset, beläget högt uppe på en kulle och en helt fantastisk utsikt måste det vara därifrån.

Ovanför Steninge - det kanske heter Särdal det här också - där är man i paradiset.
En liten grusväg .., nyslaget hö .., näktergalen som slår när man kör lite längre in bland träddungarna.

Och helt otroligt välskötta kor!

Nyfikna ..,  alla kom raskt promenerande, ställde sig på led och stod och tittade på mig.
Och jag gick fram och kliade kossa 1076 lite på huvudet.

En onsdag ...

 ... och man är ledig och drömmer de mest underliga drömmar, men man tänker att det har väl med anspänningen inför resan att göra och så är det inte mer med det, men friherrinnan har också drömt - jo, att jag återvänder från Ghana och i en väska har jag ett litet afrikanskt barn som jag överlämnar till henne - friherrinnan - och jag säger att "du har ju inga barn ...", och såklart vet jag att den kvinnan hade varit en alldeles underbar mamma, så det var ju omtänksamt. 

Sen blir det förmiddag och jag tar hundarna med mig och det blåser nåt hemskt. 
Först var det sol, sen kom regnet, så blev det uppehåll och nu vräker regnet ner! 

 
Men innan regnet går vi rakt ner mot havet, svänger höger mot hamnen till, sen över färisten och så höger in i hästhagen och sen över den hala lilla "bron" över bäcken (den som snart är framme vid havet, jag undrar hur den känner sig ..., är det spännande ...?) och så vinklar vi vänster in i skogen och följer den nästan igenvuxna stigen ..., på vänster sida hör vi porlandet från bäcken och en fågel som varnar oss eller sin ättelägg ..., lite längre fram skymtar vi Eckes stugor.

Ååå, det är så många härliga dofter att nooooosa på när man är en hund! 
Och har harry lyft på benet, så gör nelly sammaledes.
Och här ..., mmmm, vad är det som doftar så gott .., åååå, jag måste känna efter riktigt noga! tänker hon nog.

"Vad har du hittat harry ...? Är det nåt i matväg ..? Du, jag hjälper dig att gräva lite!"

Så här vackert är det .., hela vägen längs bäcken växer stoooora sjok med rhododendron och det doftar ljuvligt och hela tiden hörs humlesurret!

Och vi går hemåt och nelly skuttar först av oss upp för backen .., nu sover dom gott såväl hon som harry .., från Spotify hörs stillsam gitarrmusik och jag är frusen och ska nog lägga mig och vila en stund .., ja, jag testade ett nybörjar-yogapass på 20 minuter - låg på golvet och streeeeetchade baksidan av låren och ryggen och rumpan och det blir nog bra det -. 

Efteråt var jag nästan kräksjuk.
Det är inte alldeles enkelt att böja benen hur som helst.

 

Och här simmade rödspättor ....

Pensionatvärden, han påminner ofta om att här, där vi promenerar omkring med hundarna i hästhagen ..., eller när vi sitter ute i det som kallas för "trädgården", där har det en gång simmat fiskar.

En gång var marken vi går på havsbotten.

Det märks tydligt när man gräver i jorden .., det är mest sand bara.

Och har man livlig fantasti - och det har man ibland - kan man fundera över hur det en gång såg ut.

Dagens fönster ...

Från Monet i Frankrike kommer det här vackra fönstret, fångat i fosterlandet hos goda vänner.

Så här skriver hon:

 

"Här kommer några svenska fönster, tagna hos goda vänner i Stockholmstrakten för cirka en vecka sedan när solen faktiskt sken en dag!! Här har vi nu 28 grader, sol, blå himmel och ljumma vindar. Prunkande rosor och en blommande trädgård. Härligt att vara hemma igen!!

Kram från mig

Monet"

Tack snälla! säger jag.

Idag ...

Blåsigt (inget nytt ord för dagen ...) och duggregn, men uppehåll när vi gick på promenad ner till havet. Vi blev rejält utskällda av herr och fru Gräsand som kanske gömt ungarna någonstans i närheten, så stranden skippade vi.

Från fågelholmen som syns på bilden hördes ett oherrans liv!
Oj, vilket fågel-BB där är!

Ännu blommar trift och smällglim .., och smörblommor och styvmorsvioler.

Nu är vi i hästhagen, men hästarna är någon annanstans, kanske närmare hamnen och det är jag glad för. Men gott om hästlortar är det .., så det gäller att se sig för var man sätter ner fötterna.

Tar en titt i växthuset - bilden är tagen med min Iphone - grönskan syns inte riktigt bra.
Ser ni vinrankan som sträääcker sig längs efter ena sidan och över gavelfönstret och snart längs mittsektionen i taket.

Där inne är det ljummet och fuktigt.
Det doftar ljuvligt.

Och nu återstår två timmar innan det är dags att börja arbeta.
Fem arbetsdagar kvar.
Fyra, om jag inte hade tagit på mig lördagspasset.

Ja, ja.

Ruta Ett i rutan ....

En tv-stjärna i vardande .....

Igårkväll tittade jag på tv4-play i mobilen, det var när jag hade gått i säng för natten, ja, det var ju i programmet "Halv åtta hos mig" och Ann skulle vara en av de tävlande.
Hon, den STORARTADE.

Ann: du var helt perfekt och en sån solstråle .., bjöd på dig själv och var så vacker!
(Det viktiga i livet är absolut inte att vara vacker, men nu var du just det),

När programmet var sänt hade jag ett meddelande på facebook, från Harriet, f.d. malåbo.

"Vilken cool kvinna hon är, Ann!" stod det.

Just det.

Och nyss ringde friherrinnan och öste lovord över dig!

Heja, heja! säger jag bara.

Missade ni och vill titta på "Halv åtta hos mig" så har ni länken här.
Ikväll tisdag är det Ann som bjuder på middag.

Igår ....

... så blev det fixande av skylten som nu står i entrén i butiken och när kunder kom som jag vet har småttingar, ja, då tipsade jag lite extra.

En man som tidigare besökt Ghana frågade om det var jag som Bettan och jo, så här var det, han hade arbetat åt läkemedelsföretag och hade massor med reklampennor, ville jag kanske ...?
Det ville jag.

En timme senare kom mannen in och looooog så gott och så överlämnade han pennor i massor och jag bad att få hans namn, så ska jag ta bilder när skolan får presenten.

Och en varmt leende kvinna böjde sig fram (jag stod vid posten) och sa att "Elisabet, vi har inga kläder hemma, men här, jag lämnar det här bidraget så kanske du kan se till att det kommer fram på ett bra sätt och gör nytta ...". 
I min hand hamnade så 500 kronor och jag tappade alldeles orden!

Igår var första kvällen som vi nu har öppet till 21.00 - en timme längre än under övriga året alltså -. Juni, juli och augusti är öppettiderna 8 - 21 och själv har jag fyra kvällspass per vecka.
Ja, det är tur att det är under en begränsad tid, då går det ju bra.

Cyklade till jobbet och även hem då, förstås.
Åååå, det är en sån glädje!

Vid Särdal såg det ut så här ..., och i Steninge kom den där mjuka, lena doften av tång och salt hav ...., häggen som doftade så ljuvligt förra veckan - nu är den utblommad - och vid Skipås mötte jag herr eller fru Grävling som kom springande över vägen, ja, vi var inte mer än fem meter från varandra och den fnös lite och var så fin!

Idag nytt kvällspass .... tidningarna kommer .., jag ska göra mejeriordern och arbeta med Fanny som i vintras rest runt världen i tre månader, men nu ska kampera med mig, ja, nästan alla kvällar i sommar. Man kan sannerligen undra hur roligt det är för en ung tös på tjugo att arbeta med en 61-åring och i charken har vi fått ännu en ny tös, Maria, som ska sommarjobba hos oss.
Rar och fin och go verkar hon vara och sa att "det varit jätteroligt!", den där första arbetsdagen, men huuuu, så mycket att lära sig!

Den som aldrig arbetat i en chark, vet inte hur mycket som ska dokumenteras .., och så är det ju grillning och allt annat!

Nu mot kaffebryggaren!

Dagens fönster ...

Jominsann, jag fortsätter att vittja ellems fönsterhåv.

Två fönster i en port ..., så vackert, så vackert.

Idag ...

... blev det en sväng till affären där jag skrev en skylt om insamlingen av diverse barnkläder och skor och lite annat, ja, inför resan till Ghana nästa vecka. ("Nästa vecka" .. tänk, nu är jag snart där!

Chefens fru stod vid svenska-spel-datorn och jag tyckte att hon såg så allvarsam ut ..,  och jag frågade vad som hänt? Jaha ja .., inbrott igen! Den här gången hade dom slagit sönder rutan på entrédörren och mer eller mindre rusat in och tagit det dom kom åt. Jodå, vi har larm, men det här var mer smash &grab-varianten.
Så himla trist!

Därefter åkte jag in till Flygstaden där återvinningsstationen är och tömde två bananlådor fyllda med - mest glas -, men även annat skrot. Det bruna fruktfatet som några av er tyckte var så fint, ja, det står förstås kvar hemma. Ni tror väl inte att jag är sån .., nej, jag tänkte väl det.
(Fast jag hade god lust ...).

Tvärtittade in på Team Sportia och lämnade igen dom nyinköpta sandalerna som jag nästan inte kunde i på jobbet .., inga problem, rar och vänlig expedit fixade det hela galant.
Tack för det!

Och så hemåt.
Vattnade i växthuset .., flyttade om ena rosen som hamnat hel galet nu när allt annat dragit iväg i rabatten .., rensade lite ogräs med betoning på liiiite och nu bär det strax av till affären.

Jobb måndag, tisdag, torsdag och fredag, men Johanna undrade om jag möjligen kunde ta någon av hennes helgdagar och först tänkte jag "absolut nej", sen kollade jag schemat och tänkte lite annorlunda ..., tre till kvart över nio på lördag ger himla bra med pengar.
(Ja, ja, allt är relativt, men för mig är det bra).

Ja, ja, vi får se.

Det var bara Ludvig som var intresserad ...

Nej, se moppen genererade inga horder av spekulanter på vare sig Blocket eller Tradera, men det hade jag inte väntat mig heller .., fast kanske att åtminstone tre hågade köpare skulle höra av sig ...., men icket.
Bara Ludvig och han dök inte upp. 

Men se glasen .., där har det hänt grejer!

Och i morse, innan pv cyklade iväg till jobbet, sa jag att ..."men har vi inget mer att sälja, det här är ju hur roligt som helst!"

Anna Fransiska Elisabet, f. Hansson

Under en tid i livet drev min mormor affär i Dikanäs .., min egen mamma hjälpte indiankvinnor att starta försäljning av indianskt hantverk och om jag har tur kanske affärsgenerna susar omkring i mitt blodomlopp ...?

Ja, eller man kan ju hoppas i alla fall ....

Få se vad har vi nu som skulle kunna gå till försäljning ...?
Några avdankade gitarrer på övervåningen .., jodå, Vasaloppsmedaljer med blågula band runt om .., och se där, vad skådar mitt ena öga, om inte ett brunt fat!!

Nu blir det till att lägga in bilder på Tradera!
Hej å hå!

Gissa vem som är på tv ikväll ...!

Jo, fina, härliga, modiga Ann från Göteborg, ni vet, hon den STORARTADE! 

Nu arbetar jag till 21.00 såväl måndag som tisdag och tisdag är Anns egen dag, men Gunnar i Vaplan berättade att allt går att titta på i repris - SVT-play -!

Perfekt!

Lycka till Ann!

Utanför Coop i Getinge ...

... upptäckte friherrinnan den här inköpslistan och tog med sig den hem!

Alltså .., glädjen när vänner dråsar över sånt här och sparar listorna, den är såååå stor och jag blir så glad, så glad!

Dagens fönster ...

Ja, vi fortsätter väl att vittja i ellems stora fönsterhåv ...., titta, här, ett låtsasfönster som också är ett fönster, även detta fångat i Härnösand.

Nu ni ...

När det röjs i skåpen, då åker grejor till auktionen :)

Och ja, helt naturligt är det ju att ställa ett vinglas på gräsmattan ...

Någon vacker dag i maj ...

Kanske finns där nån liten smula ...? tänker Nelly och kollar det nystädade skåpet.

Det var igår som vi bestämde oss för att röja i köksskåpen.
Eller vi och vi .., det var kanske jag som tyckte att nu fick det vara nog.

Och så började vi!
Ååå, hjälp så mycket som plockades ut ur skåpen .., och sen kom ju frågan - vad skulle vara kvar och vad skulle slängas, alternativt hamna på någon loppis -?

Idag, medan pv bakar bullar och bröd, har jag tömt dom övre skåpen.
Upptäckte att vi hade hur många äggkoppar som helst .,. och otaliga vinglas av enklare modell ., och där dök mina Ulrika Hydman - glas upp, dom som jag inte trivs med till vin (tjocka, inte genomskinliga) och jag funderar på Tradera, men hur förpackar man såna på ett vettigt sätt så dom inte går sönder?

Ett brunmurrigt fruktfat dyker upp och då visar sig en av mina allra sämsta sidor;  jag kan omöjligen låtsas nånting som jag egentligen inte menar.

"Ska det här fatet vara kvar ...?" säger jag med ett försök till neutral röst.

Jodå, fatet ska vara kvar.

Säger pv.

Jaha, på det viset.

Röjningen fortsätter.

Vi är ännu sambos.

Mona Eva Agnetha och Anders Olov ....

Ann-Gerd Reine och Karl Gustav Ivar ....

Letar efter Birgitta, hittar en hel drös annat.

Ja, tänk .., vad vi har sysslat med underliga saker!

Hurra, hurra, hurra, hurra! 

 Birgittas händer ....

Idag fyller två fina bloggvänner år .., båda har hittat till det gula huset och hälsat på!
Först är det chilimadamen nummer 1, Birgitta Palm - Andersson Västmanland!
Ni vet .. hon med det magnifika växthuset!

Och så är det Karin - mossfolk - som också har födelsedag!
Denna mossfolk som vi har fått följa så länge .., från ridskoletiden .., sen när hon träffade mannen som skulle bli pappa till lille Noah .., och så väntans tider och nu - att få följa längs vägen som mamma!

Stort, stort grattis till er båda!

Dagens fönster ...

Rara ellem från Skellefteå har varit på vift; närmare bestämt i Härnösand och där, må ni tro, drog hon fram största fönsterhåven och fångade en hel svärm i ett enda svep!!

Tack snälla! säger jag.