Onsdagsfönstret ...

Om pv finge bestämma - vilket han inte får -, skulle julgranen stå kvar inomhus minst tills i slutet av januari eller kanske till och med ytterligare någon månad. Själv är jag precis tvärtom.
Så snart juldagarna är tillända, grips jag av en våldsam lust att plocka bort alla julsaker.
Man kan undra varför?
Är julen särskilt ångestfylld?
Kanske, men helt säker är jag inte.

Däremot vet jag hur ljuvligt det är att tänka på det nya året.
På januari och på ljuset som kommer åter, även om det dröjer.

Och till vanlig vardag.

Året i bilder ....

Januari. 
Ljuset är på väg tillbaka och glädjen över att ha svingat sig över den mörkaste tiden är stor.

Februari. 
Nya textpennor på jobbet och Johan Olsson tog VM-guld och vi firade med tulpaner.
Såväl lärka som koltrast har kommit och förgyller nu våra liv.

Mars.
Jag är på väg till Harplinge och tvärstannar och tar en bild.

Mera mars. 
Nelly älskar sol och har tagit siesta ute på altanen.
Vårlökar i krukorna.
På tv-antennen sitter koltrasten och flöjtar.

Ännu mera mars. 
Då diskuteras det hur mycket man kan böja sin tumme bakåt.
När grannar passerar nere på vägen, testar vi.
Christina Ekström i Norrtälje och Anitha i Bureå hamnar på delad förstaplats.

April. 
En liten rödhake har flugit rakt in i ett fönster och får vila ut i pv:s trygga hand.

Maj. 
Vi har varit i Skåne en sväng .... och hälsar nu på i Bjärlöv hos pv:s kusin Pia och hennes man.
Och deras två hundar.

Juni. 
Resan till Ghana tillsammans med Anders.
Flygresan till Kumasi .., kvinnan som erbjöd sig att bli hans fru - det är hon i rött -, alla skratt, all glädje, all värme. Annorlundaljuden. En resa att minnas.

Juli. 
Det har varit regnigt och eländigt medan vi varit i Afrika, ja, på hemmaplan alltså, men sen strålar solen i veckor!

Augusti. 
Vi tar en lillsemester på Bornholm ..., bor i Sandvig och senare i Svaneke .., jag tittar in i en trädgård och får träffa rara och fina Anette som lämnat livet på Själland och nu bor året-om i ett härligt hus på landet. På hennes altan (som påminner om en sån där i amerikanska södern, där någon sitter och gungar lojt i en gungstol allt medan syrsorna spelar ...) står en korg med sandaler.

Ännu mera augusti som är min favoritmånad.
Då har allt lugnat ner sig.
Tillsammans med friherrinnan åker vi till Särdal, inte långt hemifrån, och upptäcker nya stränder.
Eller: det är jag som upptäcker dem, för friherrinnan är detta inget nytt.

Augusti igen. 
På hemväg .., vi sitter på färjan från Rönne som ska ta oss till Ystad.

September. 
Skördetid.

Oktober. 
Nelly blir ormbiten och hamnar nästan i hundhimlen; i alla fall knackar hon på porten, men får vända om och det är vi innerligt tacksamma för.
Pv har hjärtflimmer.
Så här såg det ut på sal 1 i det gula huset.

November.
Friherrinnan gör mig sällskap till Antikhuset i Åkersholm .., vi kör fel (jag kör fel) och tre gånger på raken får vi vända och köra på toppen av Hallandsåsen och så ner igen.
Jag köper en bjällra som ska få träda i tjänst när det vankas Vasalopp.

December. 
Det blir en annorlunda julafton; för ovanlighetens skull stannar vi i landet Halland.
Från Skåne ansluter mina barns pappa och så Anders.
Av den senare får jag den här bilden som jag tycker så mycket om.
Kyrkan ligger inte alls långt från sonens lägenhet, men när bilden togs - ja, då fanns den i en vattenpöl -.

Det här har varit ett bra år.
Ett fint år, fyllt med värme och glädje!
Tack! vill jag säga.

//  Och till mig själv: 2014 års året-som-gick-lista, den såg ut så här. 

 2013. så här.

   2012 ....

 2011 ... 

2010 

 

Måndagsfönstret ...

När jag letade en bild till det förra inlägget, snavade jag över den här.

Ett av mina fönster i Ystad och dom frodiga pelargoniorna!

Det börjar på H ....

Ikväll hade jag i kassan den här mannen från Syrien, han som fick tanka med hjälp av mitt bankkort och så fick jag kontanter av honom i stället.

Hans namn är svårt att uttala .., det är som en harkling i början och så odor på slutet.

Jag frågade honom hur det stod till och om han börjat med judo här i Sverige, ja, han hade ju varit syriansk landslagsman i just judo och hade svart bälte och nånting mer som jag inte förstod fullt ut.

Jodå,  nu tränar han tillsammans med andra på Slottsmöllan, berättade han leende.

Och så letar han och frun efter ett hus.

"Här i Halmstad eller Haverdal ..?" frågade jag.

Jo, så var det.

Och jag förklarade att det är så himla dyrt här, då är det betydligt billigare att söka sig lite inåt landet, eller varför inte norröver, men det är klart, då blir det kanske svårare med arbetstillfällen .., och så skrev jag på en papperslapp upp hemnet.se och svensk fastighetsförmedling och sa att han skulle söka sig lite vidare omkring, men ååå, så jag hade velat ha en karta och kunnat visa honom! 

Då, när jag lämnade Ystad ....

Lite senare, när mannen tackat för sig, pratade jag med en annan kund om detta att börja om på nytt.
På helt ny kula!
Jag är så fylld av beundran för människor som vågar lämna allt och ge sig iväg till nånting nästan helt okänt .., att tvingas lära sig ett nytt språk .., försöka hitta ett arbete så man kan försörja sig .., ja, men hela alltet!

Och när jag körde hem, tänkte jag på mina egna uppbrott.
Först Malå till Lycksele, Lycksele till Sollentuna, från Sollentuna till Kungsängen, tillbaka till Malå, efter fjorton år hemma flytt till Ystad, så till Bjäresjö, till Ystad igen och så - slutligen - till landet Halland och till en man som jag ju aldrig bott tillsammans med, men allt det var ju ändå en fjärt i rymden, mot för vad alla dom som kommer nu är med om.

På allt det tänkte jag när jag någon timme senare körde hemåt i kvällsmörkret.

Det bästa .....

Från Turtlan i Karlstad, hon som snart susar iväg till varmare nejder, kom innan jul ett paket innehållande vinster till lotteriet. Det visade sig vara de allra vackraste konstkort inhandlade på Värmlands museum, om jag nu inte missminner mig.
Tack snälla Annica!

Vi delar upp det lite .., så det här - tre kort - är förstapriset:
Längst till vänster "Flicka och hund, olja, 1931" av Lasse Johnson, född 1899. Nästa bild visar "Takmålning från Gräsmarks kyrka, utförd av Erik Jonaeus år 1770".  Och kortet längst till höger "Landskap med järnvägsbro, Frankrike, olja 1923", av Arne Kilsby, född 1895.

Lasse Jonsson, värmlänningen, förälskade sig för övrigt i ön Ven utanför Landskrona och bodde där varje sommar från 1951, till sin död 1992.

Ja, men så var det ju då det här med glädjen.
Hittar ni nånting som gjorde er lite extra varma om hjärtat?

I så fall - om ni vill dela med er - är det bara att mejla den där glädjen till bisse151@gmail.com, så hamnar ni i glasbyttan och så blir det dragning på torsdag nästa vecka.

Välkomna med era bidrag!

(Tröstpriset är en överraskning).

Konsten att hålla sig vaken ....

Ja, den konsten har i alla fall inte jag lärt mig. 
Jag vet inte hur många gånger jag har krupit ner under täcket och beslutat mig för att lyssna till antingen en ljudbok eller reprisen av ett radioprogram, men det slutar alltid med att jag somnar innan det ens har gått tjugo minuter!

Mannen vid min sida är - om möjligt - än sämre på hålla-sig-vaken-konsten! 
Han slocknar inom två minuter.

I förrgårkväll gjorde jag ett försök med Lars Lerins vinterprat. 
Icke, sa Nicke.
På´t igen igårkväll. 
Samma sak .., då hann jag till avsnittet där denne filurige och härlige människa kommer till Iran och träffar en "liten sprätt i ljusblå skjorta, en hjärnkirurg", sen var det godnatt. 

Nu på morgonen tog jag tjuren vid hornen .., hoppade in där jag sist slutade och nu har jag äntligen lyssnat mig igenom hela programmet (med ett kort avbrott när Nelly spydde i sängen)! 
På en skala från 1 - 10 får Lars Lerins vinterprat en .....9:a. 
Och jag älskar hans sätt att pussla in ljud bland pratet .., raspet av en penna ..., fågelkvitter ., sånt!

Nästa på tur är journalisten Terese Cristiansson.

Efter vinterpratet och glädjen över Lars Lerin (jo, en riktig glädje .., en tacksamhet över att man lever i samma tid som honom och får ta del av den mannens tankar ...) lämnar jag sängvärmen, pv och nelly som inte har mått så bra. 

Ställer mig som alltid vid västerfönstret och tittar ut.
Häpnar! 
Snö!!! 
Eller åtminstone snöblask.

  
Mot öster såg det ut så här. 
Bengtssons hus dolt av regndroppar.
Aha, östliga vindar idag alltså.

Och jag slänger på mig den slitna yllekappan och går ut och ger fåglarna mat. 
Tre fröautomater fylls på .., pv kollar musfällan i köket, den där nio små möss mött döden, men nu äntligen tycks det vara tomt .., kanske har dom lärt sig .., eller kanske var det en hel liten familj som seglade iväg till mushimlen?

Senare idag väntar jobb och inte det minsta ont i några knän hade jag igår.
Man får ta det som ett Gott Tecken.

Radions nyheter pratar om kravaller i Växjö och någon annan stad .., kanske jullovslediga ungdomar som ledsnat på sina datorer ...?  Ja, hjälp.

Söndagsfönstret ...

Flitigaste fönsterfångerskan ever-ever .., ja, just det, ni vet förstås att det är Ulrika, hon besökte ett litet torp i Fjugesta igår och tro det eller ej - hon hade håven med sig -!

Tack snälla!

Igår ....

Piren är flera meter hög och ändå såg det ut så här!

Vilka krafter.

Bilden togs av Tommy E.

På jobbet ...

Ingen större hets bland kunderna .., mest är det kompletteringshandling och så mängder, mängder med chips och godis.

För att inte tala om alla som idag har spelat på hästar, på Lotto eller köpt Trisslotter.
När jag förundrad berättar det här för en kund som just satsat på travet, så säger han att det borde jag väl ha förstått .., det är ju för att många har ont om pengar nu efter jul och hoppas på en vinst, ja, antingen på hästar eller på nåt annat spel!

"Har du verkligen inte tänkt den tanken ..?" säger mannen.

Nej, det har jag inte.

Inte för mitt liv skulle jag våga satsa pengar på spel, om jag nu hade ont om den varan.
Pengar, alltså.

Jag skulle  a l d r i g  våga.

Efteråt ....

Ja, jag påstod bestämt att jag inte alls hade drabbats av någon julstress, men man kan ju ha fel, för så här - som på bilden - kändes det igårkväll. När allt var över.

Eller så här: med alla ljusen nedbrunna.
Men det blev ett härligt julfirande; det mest stillsamma hittills.

Och tänk, att små tomtar av plast - tomtar som skiftar färg - kan sprida sån glädje!
Babsans lilla Noelle i Norge, hon säger i ett videoklipp att hon "bare  e l s k e r  Petter Northug!", och hon säger det med sån bravur.  Precis så är det med mig och dessa tomtar, inhandlade på Clas Ohlsons, 3 för 49:-.

Från Skåne kom på julaftonen mina barns pappa och så Anders (som arbetat dag och såklart blev det ett väpnat rån som försenade ankomsten ...)  och det kan ju många tycka är underligt - hur kan man fira på det viset ! - men det tycker inte vi.
Och i Skåne firade pappans fru jul med sina fyra döttrar med familjer och släkt ..., i Ghana julade AP och Micke och i Upplands Väsby arbetade äldsta dottern bland yttepyttesmåttingar på KS .., Emma låg på en strand i Thailand och övriga var hos farmor och farfar på Ljungvägen.

När det sista programmet i årets julkalender (som jag älskade hela vägen fram!) sändes, togs detta upp med hur det kan se ut i olika familjer och hur olika man kan fira jul.
Alldeles varm i hjärtat blev jag!

Det blev ett på alla sätt och vis stillsamt julfirande.
Maten förstås .., och så satt vi i vardagsrummet och tittade lite på tv .., delade ut låtsasjulklappar - nytt och gammalt - ...,  Anders började bli sjuk .., jag kände mig bättre.

Igår, mitt på dagen, tog vi en tur ner till lilla hamnen.
Det var soligt och fint .., blåste rejält, så där så skummet  y r d e  från havet - det liknade snö! - och det var så vackert så där så man nästan tappade andan!
Och vågorna slog upp över klipporna .., harry sprang som en galning - vild av glädje att alla var med - och lilla Nelly fick spatt och sprang runt-runt-runt hon också och alla stod vi där och log.

Foto: pappan

Anders lär ska ha skägg fram tills i april och jag tycker att han kan ha det betydligt längre.

Foto: Anders

Andra har kortare skägg.

Så här glad var lilla pigan!! Anders tog bilden.

När allt lagt sig till ro och skåneherrarna vänt söderut .., såg det ut så här i Gunnars Rum.
Tala om två utslagna kompisar!

Och nu är det lördag och jag ska arbeta från klockan två .., full fart till och med nästa fredag, frånsett min lediga onsdag.

Den nya almanackan har invigts.
Tisdagen den femte januari är det återbesök i Hässleholm för utprovning av den där skenan, eller bandaget som läkaren kallar det.
Och den nittonde mars är det "Night of the Proms" i Friends Arena - tack för det Maria -!
Det ska bli jätteroligt!  (Ja, om jag nu lyckas byta helg).

Och finns där någon som läser bloggar under julhelgen, så önskar jag er En God Fortsättning!

Från Turtlan i Karlstad kom vinster till glädjelotteriet, så lite senare idag ska jag lägga ut bilder på just dessa och så kan ni börja klura ut vad som gjorde er lite varma i hjärtat!

Jag kan på en gång säga vad som gjorde mitt hjärta varmt; det var den helt magiska insamlingen till flyktingar som kommit till USA och det är denna - i mina ögon - så fantastiske Brandon Stanton som drar igång allting.
Ibland tänker man ju .., "tänk om alla människor gav bara en femma var .., vad det skulle betyda!"  Precis så var det igår och förrgår med den här insamlingen.

Annandagsfönstret ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och där, i det rummet där fönstret är, där ligger en trött pensionatsvärd och sover gott, tillsammans med en stor och en liten hund. Nåja, han var uppe tidigt och rastade åtminstone en av hundarna, så det är honom väl unnat att vila ut.

Från Kerstin i Dalarna ....

.... kommer en God-Jul-hälsning som jag lägger in här.

Och vid pilen uppe till vänster, där sitter din fina domherren av garn, gjord av den STORARTADE madamen i Göteborg - det var hon som stod för vinsten den gången -.

Det lär ska hänga ännu en fågel i granen, men den ser jag inte.

Kerstin - nybliven mormor till en liten dalmas -  kan man hitta på Instagram under namnet lifelivingitnow.

Lillejulafton en kväll i förväg ...

Och det blir förstås alldeles på tok för mycket mat, men det är väl det vanliga.
Vi är sex personer runt bordet , tre färre än i fjol, men det går det med.
På bordet i köket trängs veganmat med julskinka och prinskorvar.
Pv har slagit på stort och gjort en underbart god Skagenröra efter ett recept i tv, ja, han såg Lasse Kronér göra detta och nu säger vi alla att "men åååå, så gott!" och pv ser ut att bli nöjd, ja, rent av lite mallig.

Annat går på tok.
Mymmels " inlagda morotsslantar (lövtunna) som vi föll pladask och liksom inte fick nog av i fjol, dom smakar annorlunda i år.
"Ååå, det är för att jag inte hittade det rätta receptet!" säger hon leende och friherrinnan som är en ärlig typ, säger att dom i fjol var hundra gånger godare och så hade dom  en annan färg.

Och friherrinnans omtalade långkål, den fick ligga för länge i stekpannan och vi skojar och säger att grönkålschips minsann inte är det sämsta. (Idag jag ätit upp resterna av grönkålen och torrt eller inte, så tyckte jag om det!)

Och vi öppnar paket - inte många men vettiga saker -  och det vackraste julpapperet har Mymmel (Hildas mamma) slagit in sin klappar med och jag tänker att man nästan skulle kunna ha det som en fondvägg, om det nu inte vore för att jag inte vill ha vinterkänsla året om.

Papperet från Lagerhaus och är också så fint. Titta bara!
Det skulle man också kunna ha som fondvägg!

I fem timmar blir vi sittande runt bordet och Nelly vill inget hellre än att få smaka av Hildas goda mjuka pepparkaka med lingon ovanpå .., ååååå, så gärna hon vill få en liten (läs: stor!) smakbit, allt medan Harry ligger på soffan och sover.

Och vi pratar om det fortsatta firandet.
För vår blir det lugnt .., men ungdomarna får liksom tre julaftnar .., någon annan ska göra Paris under fyra dagar och friherrinnan firar jullunch med oss i morgon, men själva julafton hos goda vänner i Haverdal.

Så här ser det ut när det är dags att säga tack och hej.
Det är dom grönklädda skorna som ska till Paris. Ett ben fattas - det är friherrinnans -.

Och nu är det dan för dan och vi har tagit ett "kärringadopp" i havet - vilket betyder att vi inte gick i från stegen då vågorna hela tiden slog över rejält - nej, vi gick i från land och kastade oss inte oförfärat i, utan lät vågorna skölja över det mesta av oss.

I morgon stundar detta.

Dagens fönster ...

... finns här i landet Halland.

Ser ni småtomtarna på fönsterbrädan?
Tänk, vad jag tycker om dom!
Dom ändrar färg och är väl så fel inredningsmässigt som det kan bli .., men jag blir så innerligt glad av dem.
Finns på Clas Olssons för en tämligen billig peng!

Dan före dan, före dan ...

Igår var det sista dagen för mig på jobbet, ja, fram tills nu på lördag klockan tre.
Det var inte långt ifrån att ångesten kom krypande enbart vid tanken på alla paket som skulle komma och hur skulle dom få plats .., men det ordnade sig.
Och lika roligt är det var gång man hämtar ett paket till en kund, ett paket där man tydligt ser att här är det julklappar ..., eller att det står att det är till barnbarnen si och så. Mängder med paket kommer från leksaksföretag!

Nåt större kaos var det inte heller bland kunderna.
Malin kollade datum på kolonialen och jag tog mig an ost, juice etc.

Det är Carina som är ansvarig för den avdelningen och jag har inte ord för hur mycket jag beundrar henne och hennes jobb! Tänk, att försöka få till rätt mängd varor inför julen eller andra storhelger när det gäller färskvaror!
Det får absolut inte bli för lite, men inte heller för mycket, så att det slutar med rent svinn.
Och det som gick bra i fjoljulas, kanske inte alls är nån storsäljare i år?

Carina sköter om beställningen på all sill, all ost (en stor avdelning), alla juicer och all yoghurt, hela mejerikylen och som om nu inte detta vore tillräckligt, så har hon hand om beställningen av allt bröd som vi själva gräddar och bara den biten fyller ett eget frysrum!
Mellan varven är hon också rastavlösare i kassan.

På samma sätt är det med Anne-Marie i charken.
Vilken ångest det måtte vara att få ordning på beställningarna!

Nåväl.
Kvällen susade iväg i en väldig fart och det blev många god-jul-önskningar från rara kunder och väl hemkommen bröt förkylningen från helvetet ut (tack snälle pv!), men nu är det ju så  .., att en kvinnlig förkylning inte går att jämföra med en manlig, så jag ska väl inte klaga.
Bara lite.

När jag blir förkyld, spränger det i såväl över, - som underkäken .., ja, det känns som om det är tandvärk i stället för fyllda bihålor!

Men nu stundar adventskalender (jag älskar den fortfarande, gårdagens 70-tal var på pricken fångat!), en skinkmacka (tunnbröd och Garants goda färdigkokta för 39:90 kilot) .., och så Västervikssenap, som fungerar precis som Nezeril nässpray.

Måndagsfönstret ...

.... är grannens, ja, eller egentligen inte, för huset är ju redan sålt och står nu tomt i väntan på dom nya ägarna. Men ungefär så här är det idag. Ett blått ljus ute.

Och vår julgran, den är så vacker, så vacker .., jag har aldrig i hela mitt liv haft en finare julgran!

Söndag ...

Helgen blir så lugn, så lugn.
Lördagkväll är vi båda förbi av trötthet och ingenting förstår vi.
Och pv är ju förkyld, förstås.
Dagen har bjudit på storhandling och inköp av gran och inte så mycket mera.

Och så blir det söndag.
För mig ligger julafton hur långt bort som helst, det är som om jag blivit totalt "dygnsvill" och jag tänker att nu gäller det att gunga friskt i den nya gungstolen.

Vid halv tolv ringer friherrinnan och undrar om vi ska ta ett dopp, så det gör vi.
Det är östlig vind och gräsligt kallt i vattnet, men det underliga är att det är precis tvärtom när man kommer upp. Inte det minsta kylslaget!

Och vi åker hem till Stensjö och friherrinnan har med sig nybakade havrekex (efter alla åren i Skåne och nu i Halland upptäcker jag att jag numera säger "tjex" lika ofta som "kex") och vi sitter vid köksbordet med alla fyra adventsljusen tända och jag tänker att egentligen är ju detta allt som behövs.

Sen städas det lite.
Pv sitter vid pianot och klinkar .., kören Västanvind har konsert i Vallås kyrka, men jag blir kvar hemma och ska förbereda lite inför lillejulafton på tisdag.

Från Maria kommer ett sms .., vill vi följa med dem på Night of the Proms i Friends Arena den nittonde mars? Ååå, jag kollar i kalendern och ser att det just då är jobbarhelg, men kanske, kanske att man kan byta helg med någon annan, eller ordna det på nåt annat vis?

Nog vore det roligt.

Dagens fönster ....

Titta, så vackert fönstret i Gideå kyrka speglar sig i altartavlan!

Fantastiskt!

Det var Cecilia N som påpassligt fångade bilden (exakt klockan kvart över ett igår!) och om Gideå kyrka och just altartavlan kan ni läsa här. (Är inte målningen underbar!!)

Tack Cecilia!

Litet brev från Nelly ...

Kommer ni ihåg mig?
Det är jag som är Nelly.
Nu har jag snart bott här i landet Halland i ett års tid och från början tyckte jag inte att det var så värst roligt, men nu trivs jag jättebra!
Harry och jag är bästa vänner; han vaktar och beskyddar mig när andra hundar kommer för nära, fast jag egentligen klarar mig själv och får gå lös och bara viftar på svansen när jag ser dom, men Harry, han morrar jättemycket och vill liksom visa att jag är hans bästa kompis.

Här finns även en katt som heter Sigge.
Jag hatade honom i början och jagade iväg honom så fort jag kunde och han var alltid så rädd för mig, det tyckte jag om.
Men så ..., ja, så blev jag biten av en orm i höstas och var nära att dö - det är sant, jag låg på ett djursjukhus alldeles ensam i ett litet bås och jag ville bara hem till Harry eller till Anna och Micke som är matte och husse på riktigt - och när jag då kom hem och var sjuk och eländig, då började Sigge att mopsa sig lite och nu är han inte längre rädd för mig.

Jag får på inga villkors vis morra åt honom, då läxar Elisabet upp mig.
Men när hon inte ser det ..., då brukar jag visa tänderna för Sigge om han kommer för nära och då behöver jag inte morra, då hoppar han genast upp på en stol eller på ett bord och låtsas som om jag inte finns.

Idag har jag fått en egen stol - den kallas för gungstol - och det är den ni ser på bilden längst uppe.
Först vågade jag inte hoppa upp i den, men sen tordes jag och jag har legat i den ganska länge.
Det var ännu värre att hoppa ner, för då gungade stolen till, så där som att den skulle tippa, men nu fixar jag det galant.

Elisabet har hört i ett radioprogram att om man gungar i en sån stol, då är risken mindre att man drabbas av nåt som heter demens, så nu ska både hon och jag gunga.
Dom köpte den idag på en loppis i stan.

Jag och Göran, vår granne. Jag gillar honom skarpt.

Jag ser ganska dåligt och jag hör dåligt också.
Ibland går jag nästan vilse och när vi är ute på promenad går jag hundra meter bakom Elisabet och Harry, men dom väntar alltid på mig, jag är ju elva år och blir tolv till våren.

Jag och Harry. Jag kollar på ekorren där ute.

Ja, nu vet ni lite hur jag har det.
Ikväll har förresten pv tagit in ett träd i huset, en gran.
Elisabet skrev på Facebook till en som heter Helena att .., nej, nej, inte tar hon -Elisabet  - in granen före den 23:e december, men det är precis vad hon har gjort. Eller vad pv har gjort. Matte bara kommenderar, ibland tycker jag synd om pv, för han är den snällaste jag vet, ja, näst efter Harry och Micke och Anna.

Nu ska jag gå och lägga mig.
Jag har förresten ett eget rum, det som förr var Gunnars rum.
Men Gunnar, han är ju i Afrika och ser krokodiler och flodhästar, så han bryr sig nog inte i att jag lånar hans säng.

God Jul till er alla! från er vän Nelly.

Lördagsfönstret ...

Ååå, är det inte ett alldeles ljuvligt adventsfönster!?

Det är Cecilia N från Härnösand som varit framme med håven.

Tack snälla!