Onsdag ....

Ser ut så här.
Besök på vårdcentralen klockan två.
Varje morgon, två, tre timmar efter att jag tagit min blodtrycksmedicin, börjar jag svettas KOPIÖST.
Det är som en tsunami från huvudet och ner mot halsen, nästan som kallsvett och själv har jag börjat tro att det är nån slags biverkning av min andra medicin, den som skulle vara vätskedrivande.

Läkaren var stressad (kom rusande med en matlåda fem minuter innan det var min tur) och tittade på datorskärmen när det gäller biverkningar (hittade inget) och satte sedan ut den här senaste tabletten och så skulle jag dubbla den andr,dea som jag haft under många år.

Och så blev det provtagning.
En alldeles underbart rar sköterska eller undersköterska - strunt samma - fyllde tre rör med blod (fick bli från handloven den här gången) och hon var så rar och fin ..,visade sig komma från Västerås, hette Anna och bor i Varberg.
Underligt hur det är med vissa människor, att allt stämmer så där på en gång.

"Men ska inte blodtrycket kollas ...?" sa jag.
Det var ju liksom därför jag kom dit, i alla fall trodde jag att det berodde på medicinen.
Nej, nånting sånt stod det inget om från läkaren.
Så jag undrade om hon kunde kolla det ..., så där i förbifarten ..., och det kunde hon.
Aj, aj, rejält högt!
(Nej, det förvånar mig inte .., så stressigt som det varit den senaste tiden, mest på jobbet där jag närapå haft ångest för att gå dit .., långa köer och stress för att inte hinna med det man vill).
Nu får jag komma igen om en tre, fyra veckor och kolla upp trycket igen, utan att beställa tid.
Härligt!

Bättre än alla medikamenter är det ju ändå att komma till havet och stranden.
I Särdal, som är paradiset på jorden (kom ihåg att jag i presentationen här har varnat för alla superlativ) satt friherrinnan och Shejken i en alldeles egen sanddyn och jag tog på mig min sladdriga baddräkt (måste köpa ny!!) och gick ut i havet, nästan till Danmark (långgrunt!) och så en liten simtur och så tillbaka.
Ljuvligheter. 

Friherrinnan hade med sig kaffe och nybakade bullar och där satt vi och jag tänkte att nåja, skulle man trilla av pinnen så där inom kort, så har jag i alla fall haft ett så bra liv.
Och jag berättade om sköterskan Anna på vårdcentralen.., hur gott det kändes när allt var klart och all den värme hon utstrålade och kramen efteråt.
L å n g a , varma kramar .., finns det nåt bättre?
Just en sån var det.
(Som när du kom hit ..., walkaboutsweden!)
Och kaffet var gott och fikabrödet också.
Mera bad! Jag höll i Shejken i kopplet medan hans matte badade och sen var det min tur.
Ljumma vindar.
En strandskata som promenerade vid vattenbrynet.
Skrattmåsar mot skyn.

På väg till bilen.
Det finns supermoderna villor med alla tekniska finesser, pool och hela rubbet, men för mig vore detta, att bo i en röd trälänga med halmtak och med havet intill .., det vore det absolut ultimata.
Till vänster om det här huset, finns ett som är till salu, men jag hittar det inte på nätet.

I skrivande stund är pv i stan för att köpa ny tvättmaskin.
För några veckor sedan investerade (?) han i en robotgräsklippare.
Sedan den dagen har gräset inte vuxit en enda millimeter! Helt förbränt är det.
Ungefär som när vi i Malå, tillsammans med två andra grannar, köpte en vattenpump som skulle ta vatten från sjön alldeles intill .., ja, sen blev det bara regniga somrar! 

Livet ....

Tre lediga dagar på raken .., som en ocean av ljuvlighet!
Och alldeles lagom varmt ute är det.
Igår såg det ut så här när jag tog harry på lillrundan, någon timme innan det var dags att ge sig av.

Nästan hemma, vid "polska ambassaden", där blommar överdådigt den här schersminbusken, ja, nu hoppas jag att det blev rätt, inte jasmin ,-)
Av kvistarna som hängde utanför muren norpade jag mig några kvistar och det doftade gammaldags tuggummi hela vägen hem och även nu, i vardagsrummet! Bugg. Bazoka. Minns någon ...? Man köpte dem en och en och dom hade lite papper runt om sig.

Kollade posten och på anslagstavlan intill satt den här fina lappen uppe. Tänk, vad några prickar kan göra! Upptäckte att jag har ett paket att hämta ut från Gudrun Sjödén; en prickig klänning i glada färger. På bilden i katalogen har modellen en mörkrosa kofta till klänningen och jag beställde båda två .., såväl kofta som klänning, men fick igår meddelande att koftan är slutsåld. Jaha. Då åker nog klänningen tillbaka.

Sedan Gudrun Sjödén hamnade i medialt blåsväder (hon menade att kvinnor med låga pensioner faktiskt får skylla sig själva och lite så är det väl - dit hör ju jag -, men då får vi också avskaffa yrken där arbetsgivarna mest ger kvinnorna deltidsscheman .., som inom handeln eller vården och så finns det ju människor som - av olika orsaker - faktiskt inte  k a n  arbeta heltid) tycker jag att det bara forsar in reklam från det företaget!

Blivande doktor Henningsson ....

Kom till jobbet vid tvåtiden och ute på lagret upptäckte jag till min oerhörda glädje och förvåning Hampus! Hampus har arbetat hos oss under flera somrar och är den vänligaste av vänliga människor och jag blev så vansinnigt glad av att se honom!
Vi stod en stund och pratade om sommaren (han och Kalle åker till USA och Canada på en roadtrip eller nåt sånt om någon vecka eller två, men sen blir det jobb hela sommaren) och när vi sedan gick ut i butiken, då stannade en äldre kvinna till och hälsade honom välkommen tillbaka.

"Du må tro att jag har saknat dig!" sa hon.

Ja, det har sannerligen jag också gjort.
Och snart kommer Elin tillbaka från sitt pluggande i Örebro och det känns bra med sommarjobbare som kan det hela ., som vet hur post och spel och allt fungerar.

Vi var tre i kassan igår: Emma, jag själv och Hanna, som är ny för året i kassan.
Igår var det hennes andra dag i kassan och då blev det ett längre pass än den första dagen.
Hanna är en så fin tös som snabbt kom in i det hela, men det är ju ändå så oerhört mycket nytt att ta in.

Ett tag när jag stod i kassa 1 och Hanna i kassa 2, då kände jag mig som en flygledare i ett torn.
Nån ville ha hjälp med ett postpaket .., en tysk man tyckte att Hanna slagit fel pris på vattenmelon (det hade hon inte, delad melon är dyrare) och jag försökte förklara på skoltyskan och det gick bra och så ville någon tredje veta vad glasspaketet kostade och så kom postnordkillen med en ung flicka intill sig (hon i sin tur skulle lära sig hur hämtning av posten fungerar) och jag sprang mellan och svetten lackade!

"Det är tur att du är så norrländskt lugn ..", sa en kund och jag tänkte att då ska jag genast söka in till scenskolan, för något lugn kände jag sannerligen inte av.

Dom sista tre timmarna var det Emma och jag själv och när klockan var kvart över nio låste vi och larmade och sa tack och hej!
Jag stannade till i Steninge och pv kom cyklande hemifrån .., nej, han badade inte, men det gjorde jag och det hade blåst en hel del och havet var väl måttligt inbjudande .., men det var skönt ändå.
Dessa kvällsbad är min räddning.

I motljuset såg det ut så här.
Och det som liknar påsar vid räcket och stegen, det är tång som blåst upp och snurrat fast sig.

Idag är det avslutning för pv:s del. Återstår så tre veckors arbete för honom när skolan börjat igen.
För mig är det annorlunda. Ynka sju arbetsdagar återstår; avslutar mitt verkliga yrkesliv med ett förmiddagspass nästa söndag. Jag undrar hur det ska kännas.

Onsdagsfönstret ....

En bild fångad i flykten för att dokumentera klockslaget häromdagen. 

Men så insåg jag nu när jag skulle sudda den att - det är ju en fönsterbild!

Cecilia N

Körsång ...



Jag tycker verkligen om John Rutters musik.
V e r k l i g e n!

Och det han berättar om här på videon, är väl vad pv säger var gång han kommer hem från en körövning.

Näst sista veckan på jobbet ...

Fast så blir det ju inte, inte i verkligheten.
Fem extradagar i vecka 29 är inbokade och sjukdom har tillkommit på jobbet, så vi får väl se hur det blir. Som det nu är finns i alla fall tre helt blanka veckor i kalenderna. Inte en enda arbetstid är nedplitad och jag har sagt att under fotbolls-VM, då kvarts, - semi och själva finalen går, då lönar det sig inte att ringa hit ,-)

Tittar på morgon-tv.
Trump och Kim Jong-Un.
Experter i tv läser av kroppsspråket och kommenterar.
Själv tycker jag att den nordkoreanske ledaren tycks aningen vilsen .., ska han hålla upp underskriftsboken eller inte ...., ska han le eller inte? För mig ser han ut som en liten pojke som träffat sin farbror som nu klappar honom lite vänligt på axeln .., så där .."lille vän, det har ska vi nog fixa och håll för allt i världen masken inför kamerorna .., tänk, att du har fått sitta i min fina bil, det var väl jätteroligt?"

Men det är jag det.
Och jag är ju ingen expert.

Igår kaos i kassan.
Kassabandet slutade att fungera som det ska; i stället bara forsade alla varorna fram i en vådlig hastighet .., omöjliga att stoppa och varuberget blev stort .., andra kunders varor blippades in när varupinnarna inte längre gjorde som dom skulle!
Jodå, det finns en avstängningsknapp, den användes flitigt, men då får man i stället  f ö s a  fram alla varorna och likadant när dom ska på andra bandet, ner till den som står redo att packa.
Mange ringde reparatören och förklarade eländet (detta händer  v a r j e  sommar!) och det är klart, att just när han skulle beskriva hur det blir, ja, då fungerade det!
Fem minuter senare var allt som vanligt - kaos -.
Tala om frustrerande.

Nu har friherrinnan varit på sedvanligt 11-kaffe.
I mer än timmes tid blev vi sittande ute på altanen, under parasollet.
En enda koltrast som flöjtade hörde vi .., inte ens gransångaren och nu, när jag skriver, är det en irriterad skata - möjligen en skatunge - som tjattrar oupphörligt.

Så är det här i landet Halland.

Dagens och morgondagens fönster ...

Från en trött och vaaaarm diakoniassistent som bakar kakor i ett kök som är ungefär smältugnshett. Puh.

Från Ulrika, alltså. 

Tack snälla, rara!

Nån slags resumé ....

Emil och Emma.

Hej å hå vilken studentfest vi har varit med om!
Om jag säger att familjens hela  bekantskapskrets och därtill deras ungdomar och så släkten då, ja, alla var dom där och det var jättegod mat och det var enorma skålar med sallad och röror och full fart precis hela tiden, i alla fall efter maten.
Emils farmor hade bakat två jättestora tårtor, typ som en ugnsplåt stor och ja, det var så trevligt.

Vi som inte höll igång så mycket, vad gjorde vi?
Jo, vi satt och pratade och pratade och pratade.
Om vad?
Om förhållanden .., om detta om man pratar med varandra - sin partner, alltså - och om inte .., vad gör man då?
Måste man prata med varandra?
Och vi pratade likheter och olikheter och vad man tycker om hos sin partner.
Om folkdräkter pratade vi också ..,och om civilkurage och mobbning i skolan.., ja, lite så.

Med på festen var Emils farmors bror - han heter Stig och bor i  Luleå - och sedan han blev änkeman, ja, då har han träffat rara och fina Lisbeth, även hon från Luleå. Och änka.
Tidigare på dagen hade dom varit på Skansen där Gammelstads manskör fick en flagga av självaste kungen och Stigs "fjälla" (som han uttryckte det), hon var iklädd Norrbottensdräkten; den här varianten från Luleå.

"Du kan aldrig tro hur fotograferade vi blev av turisterna, ja, särskilt japanerna och där var polska kvinnor som bar sina dräkter och dom ville känna på allt i dräkten, t.om agrafferna!" sa Lisbeth och log.

För femtio år sedan bodde dom på samma gata, men var gifta på var sitt håll.
Tänk, att det kan bli så bra! sa som unisont.
Det formligen strålade kärlek om dem!
Och här kan man lyssna till manskören som sjunger lämplig sång till de nyförälskade.

Ååå, Lisbet var så fin i sin folkdräkt och så rar och trevlig!
Om henne kan man bland annat berätta följande: hon är mellanbarn (en yngre och en äldre bror) och är född i Kräftans tecken.

Meja, kanske 11 år, från Ystad .., på studentfest. Kanske sista sommaren för hennes del?

Pv var den som gick i säng först av alla - han hade en ytterst viktig golfmatch dagen därpå - och sen var det väl i åldersordning som vi stöp. Ungdomarna och många av deras föräldrar höll igång till långt in på natten.

Vid halv två på söndagen var det så dags för golfrundan som skulle gå av stapeln på Väsby golfklubb. 

Jag gjorde herrarna sällskap (herrarna = dotterns svärfar Berra, pv och så Peter, min svärson). 

Ett rejält spann åldersmässigt alltså. 

En på 46, en snart 77 och så pv på 62.

Fine Berra som kört lastbil i hela sitt liv.

"Ge mig den farsan ska jag hjälpa dig ...!" Jo, jo. Det gick inte.

På det sjunde hålet (av nio) slog Berra en "birdie", alltså ett under banans idealslag på just det hålet och det skulle firas med whisky och whiskypluntan hade han i golfbagen, ja, hade haft den där länge .., utifall att! Nu kom den fram, men ack, korken hade väl rostat igen så herrarna bara låtsades och Berra var så glad och uppåt, föryngrades nog minst tio år på den där rundan!




Söndag tackade vi för oss och susade mot Skåne.
I bilen fanns då även min australiensyster Birgitta som satt i framsätet hos pv och tänk, så mycket vi hann prata om! Det är ett suveränt sätt att komma nära varandra; eller i alla fall närmare. Utrymmet är begränsat och man har gott om tid.

Det blev kaffepaus på Ekerö där vi fick träffa Annas häst Gabbe.

Och jag hade med mig morötter och kliade honom på pannan och blev själv kliad minsann .., ja, han liksom tuggade på min axel och det killade så det var inte klokt och han var bara så fin, så fin!

Jodå, pv fick också ge Gabbe morötter ....

Döttrarna må vara hur tjusiga som helst i festklänningar, men allra finast är dom naturella.
Så här. Kanske för att dom då ser så lyckliga ut.

Sist av allt raka spåret till Skåne, till min störstasyster.
Birgitta åkte med oss och jag tänkte på hur bra det är att åka bil tillsammans .., det blir intimt och många frågor och svar och prat om förr .., om pappa och mamma och om hon minns när hennes mamma gick bort - då var Birgitta bara fem år - ja, sånt.
Och vi äter Ahlgrens bilar (både sura och vanliga) och dricker från vattenflaskor som legat i frysen hela natten.
I Skåne kommer regnet och vi jublar av glädje!
Så skönt!
Trettioen graders värme är säkert underbart för många, men inte för mig.
Idag är det mulet och helt ljuvligt!

Och det var inte så att jag tänkte sluta helt att blogga - Ulrika vet i alla fall att så var det inte - jag ville inte skriva ut precis att vi lämnat huset och allt.
Men tanken på att sluta finns verkligen. Allt blir ett enda upprepande. Jobb, promenader, mat.
Ungefär så ,-)

Och så är det ju det där med medaljutdelning och så .., ja, ni vet.

Bloggpaus ....

Ja, så får det bli. 


Njut av soliga dagar och allt annat och stor kram till er alla!

Dagens fönster ...

Tänk, så många vackra fönster det finns!
Och så många fina byggnader!

Ulrika bor tydligen i paradiset, i alla fall när det gäller det senare.

Tack som tog fram håven! säger jag.

Solbritt och Solveig ...

Grattis på namnsdagen till två sååå rara och fina människor,
nämligen Solbritt (solupp) i Ystad och Solveig i Dalarna!

Dagens fönster ...

Hej!

Här kommer ett fönster som skymtar där i allt det gröna.

På bakgården till vårdcentralen där jag numera arbetar så växer denna enorma grönska längs en hel lång vägg. För att få med allt på en bild så behövs en bra vidvinkel så jag valde den delen med fönstret enbart.

Vad det är som växer? Ja just det....?

Hälsningar Turtlan med en veckas ledighet framför sig :-)

//Tack snälla, rara! säger jag.

Söndagsfönstret ...

Vad sägs om ett badrumsfönster så här på söndagmorgonen?
Eller är det kanske bara en toalett?

Minns jag nu alldeles rätt, så var det gallstensmadamen Ulrika som skickat den här bilden?
Jo, så var det nog.

Krya på dig, Ulrika!

(Jo, så var det. Så här skriver Ulrika: Inne hos grannen Agneta och lånar toaletten (eftersom det är stopp i mitt avlopp och läcka i källaren, hurra) och passade på att fånga ett fönster till dig.

Utsikten är det inga större fel på inte).

Det bästa för Walkaboutsweden ...
(eller Barbro i Brämhult ...)

Ja det måste ju bara bli att maken gjorde sin sista arbetsdag i torsdags (fast han är öppen för att jobba lite extra, i någon form, framöver) , då han gick i förtida pension.

Fredagen spenderades med diverse sysslor, som han kände för att ta tag i. På kvällen satte han sig ned och njöt av en god öl, friheten, naturen och fågelsången.

Han säger att han inte riktigt kan "ta in" att han nu har slutat arbeta efter 46 år. Helt förståeligt.

Det fantastiska vädret gör också att det känns som om han bara har sin vanliga sommarsemester.

När man vet bakgrunden så tycker jag att hans bild blir extra fin. 

Foto denna gång är alltså taget av Tony, som finns på Instagram som @bytonyd

Kram/Barbro

Det bästa för Kerstin i Dalarna ....
(lifelivingitnow på instagram)

...måste bli den här räkmackan på Siljans Konditori i Leksand. Så underbart god ♡

Hoppas att livet lättar lite efter den här veckan, som förhoppningsvis blev brytpunkten på längre tids liv i icke räkmacke-land.

Kram Kerstin i Dalarna

En fredag ....

Vi har stämt möte klockan fyra på eftermiddan i Skallkrokens hamn och där är även Eva från Tyresö och hennes man och i en grön kylväska har jag middagsmat och nu ska den långe mannen (inte han på bilden) hjälpa pv med nånting med masten; att flytta förstaget lite framåt, så ska det vara.
Och så skulle genuan sättas på. Ett segel, alltså.
Inte kan man tro att mannen på segelbåten snart är pensionär! Han ser ut som en yngling!

Först så körs båten från sin plats över till kajen där mastkranen finns och Eva och jag tittar på och kommer med små uppmuntrande ord. Ja, lite i alla fall.

Den Långe håller i linan .., och han, som inte är van seglare eller inte seglare alls, är inte heller nån gasell vad gäller att ta sig ombord på det där trappsteget som pv byggt.
Nej, det blir ett bredare ett .., det fungerar inte.

Gasellen själv klättrar längst upp på stegen och ordnar med den där linan eller repet.

Och sen fladdrar det hejvilt i den vind jag inte visste fanns, men det gjorde det tydligen.
Sist av allt tar vi oss ett dopp i havet.
Det är garanterat tjugoen-tjugotvå grader varmt i vattnet, men det är den enda svalka vi får.

Jo, det är underbart med värme, men jag är sååå nöjd om det håller sig kring tjugo grader:
I vår rabatt är allt uttorkat .., spireabuskarna är snart bruna .., för att inte tala om gräsmattan! 

Och nu väntar jobb från två till nio (sommaren medför en timmes längre öppethållande) . Tretton ordinarie pass har jag kvar- detta inräknat -. Och det blir stora förändringar i butiken i höst .., Erik har sökt in på en ekonomiutbildning i Linköping eller Örebro, Kalle till läkarlinjen (där redan hans bäste kompis Hampus går) , Malin och Madeleine läser till sjuksköterskor och hur det blir med Brooks vet vi inte.
Och jag slutar och Carina och Anne-Marie har gått i pension.
Det känns ungefär som "Hela havet stormar!"

Olika gardinlängder ...

Enligt gängse normer ska man förstås ha gardiner i samma längd.
I alla fall i samma fönster.

Det har inte vi.
Inte överallt i alla fall.

Helt ärligt avskyr jag att fålla upp gardiner; att mäta så dom blir exakt lika långa och egentligen gör det mig inte så värst mycket att den högra spetsgardinen är 2 dm längre än den vänstra.

Hur kan det komma sig?
Att man inte bryr sig, menar jag.

Ja, hur kan det bli så?
Jag tycker liksom inte att det är så himla viktigt.

Men nu kommer som sagt min syster.
Och symaskinen (den för inte så länge sedan inköpta) står några meter bort.

Kanske ändå.

(Men nu kom jag plötsligt ihåg! Dom här gardinerna fick vi av friherrinnan och dom hade suttit i olika fönster, det var därför dom var olika långa och vi har inte brytt oss om att ....).

Förra veckans bästa för Ulrika i Närke ...

Förra veckan var sannerligen inte en av de bättre: trasig bil, stor avloppsläcka i källaren och så avslutningen med inflammerad gallblåsa och akut sjukhusvistelse. Men visst fanns det guldkorn också!

 Ett kvällsbad i ny sjö och en fin kväll i stan tillsammans med Chrille, t.ex. :-)

Hälsningar Ulrika. 

(Egentligen skriver hon inte "hälsningar Ulrika", men om jag bara skriver Ulrika, då fungerar inte länken här ...).

värmeslag i landet Halland ...

Åker och köper bröd i Slöinge.
På väg tillbaka blir jag så darrrrrrig så jag får stanna bilen och vila en stund.
Känns som kräkanfall.

Svänger förbi friherrinnan med ett danskt rågbröd och så hem igen.
Ligger på soffan.
Dricker vatten i mängder.
Tittar på morgon-tv och tänker att Ted Vigren, ja, han är nog den bäste av dem alla.
Tänk, om han finge vara ordinarie i Morgonstudion!
Och eminente utrikeskorrespondenten Lars Moberg går i pension.
Tack herr Moberg för alla reportage du skickat hem via rymden!

Harry vid mina fötter.
Har på mig en ljusblå älsklingsskjorta och vita gammaldags bomullstrosor.
Inget mera.
Behån hänger ute och fladdrar i vinden.
Att ha behå i den här värmen är som att ha ett våtvarmt omslag.

En vattenflaska på bordet.
Fåglar kvittrar.
Räknar till sju flugor som surrar omkring.
På bordet ligger flugsmällan.
Snart ska det bara vara tre flugor kvar.

Får sms från jobbet.
Kan jag arbeta mellan två och sex?
Å, arma stackare! Nu är nog nån sjuk igen.
För andra - kanske tredje gången - i mitt yrkesliv tackar jag nej.

Duschar sen i iskallt vatten.

En onsdag i maj ....

Då blir det ett besök på sjukhuset - det första på sjutton år på gyn - och läkaren är rar och vänlig och kommer från Grekland och ingenting onormalt hittar han i den stora, tomma katedral som är mitt underliv. Allt är okej. 

Senare på dagen blir det middag hos Eva från Tyresö och hennes man.
Det är Evas vänstra hand som syns på bilden.

Eva är mästerlig när det gäller matlagning och den här kycklinggrytan var så vanvettigt god!
Det gula som skymtar, är bitar av djupfryst mango.

Till grytan serveras ris och sallad och saltkaret är från Grekland.
Tänk, så roligt det är med såna småsaker som man tagit med sig från någon resa.

Medan vi sitter ute på altanen och dricker kaffe, slänger Eva ut brödbitar till hungriga gråsparvar, ja, där är en nästan tam talgoxe också och Eva känner igen sina bevingade vänner.  Och så berättar hon om en helt underbar bok som hon tror att jag skulle tycka om; den här ovanför.
Den ska jag försöka få fatt i, om inte annat på biblioteket.
En hög med Vi-tidningar får följa med hem .., å, sån härlig läsning som väntar mig!

Efteråt blir det en sväng till Skallkrokens hamn, där pv påbörjar monteringen av det som ska bli ett slags trappsteg så man (läs:jag) lättare ska ta sig ombord, ja, därifrån också.

Ja, pv han skuttar helt obehindrat fram och tillbaka och här begrundar han sitt påbörjade bygge.
Just då kommer en kund från affären förbi och stannar till lite ., jodå, han förstår precis, i fjol dråsade han själv i vattnet, trots att han är van seglare, ja, på väg ombord.
Aj då. Det var inte vad jag ville höra.

Allt fler båtar har kommit på plats och lite längre ut på bryggan vimlade det av småbarn och deras föräldrar och det var bad i havet och prat och en hund som heter Sally som lullade omkring lite.

Så här såg det ut, t.ex.
Och ni kan ju förstå hur lågt vattenstånd det är !! Högt tryck puttar ut vattnet, så enkelt är det.

Nu är det torsdag; den andra lediga dagen av tre och i morgon, den första juni, ändras affärens öppettider .., ja, i tre månaders tid stänger vi klockan 21,00 i stället för 20,00. Det innebär att man är hemma vid halv tio, tidigast.

Just det.

Dagens fönster ...

Så här skriver Helena/Cruella:

"Hej! 

Slingrar mig till jobbet på ovanliga vägar i värmen. Det här fönstret finns på Bastugatan långt ned mot Slussen, ett område med många bevarade 1700-talshus."

//Elisabet skriver: Tack snälla  Helena! säger jag. Om ni som skickar fönsterbilder bara visste hur glad man blir när en sån - eller flera - kommer susande genom rymden! 

Nu har jag inte varit så mycket på söder i Stockholm ..., men kanske var det där vi - 1973 - köpte en tresitssoffa hos Smålands Bohag, eller minns jag fel? På den tiden fick man flyttbidrag om man flyttade söderut. Fanns det nån enda människa som gjorde det omvända, tog sitt pick och pack och bosatte sig i Norr, - eller Västerbotten? Kanske.

Men se herr Sven Månsson, säkerligen bördig från trakten av Lund, han har skådat Södermalm.

Jag lånar din film Sven och hoppas att det är okej.

Den här filmen på åtta minuter visar lite av Södermalm.

Innan jobbet ....

Varmt och fuktigt.
Och eftermiddagspass på affären.
Räknar med ett kvällsdopp så där vid halv nio, på väg hem.

Och så vackert ute nu att det känns som om hjärtat ska brista.

Ungefär vid klockan kvart över ett på bilden, vid vägbulan, där går sigge nilsson.
Så gör han ofta när jag tar harry på promenad .., då följer sigge oss - ivrigt jaaaamande - så där som "vänta på mig!", men om vi väntar på honom, kommer han ändå inte ända fram, utan håller sig hela tiden på tio meters avstånd.

Väl framme vid parkeringen, just där naturreservatet börjar, där blir det tvärstopp för herr Nilsson.
Så vänder han och går hemåt.
Eller nånstans.

Älskar bra reklam ...

Som den här.
Så enkel och så talande.

Ja, hur många av oss har inte gömt husnyckeln i en tom blomkruka .., eller under soptunnan eller som hemma i Malå på 60-talet, då gömdes den inte ens, den kunde hänga i en krok intill dörren eller ligga i postklådan.

Det bästa för Cecilia N ...

Det bästa var ungefär hela veckan. 

Men fredagen får ändå stå ut med promenad i Herrgårdsparken, rundtur med bilen på jakt efter offentliga utsmyckningar och lunch ute i skuggan med en svag vind och inte frysa. 

 

På det hela taget en bra liten semester. 

Cecilia

Dagens fönster går till Hedgrenskan ....
(som fyller år idag!)

Jo, så är det .., just idag fyller Kerstin Hedgren år och den här fina bilden kom från henne för två år sedan då hon besökt Köpenhamn och Glyptoteket.

Kerstin är en sån där mental doppvärmare som ofta kommer med små och såååå varma hälsningar på messenger eller så plingar det till i mobilen och där är ett rart meddelande och jag undrar om hon till fullo förstår vad sånt betyder?

Och idag är det alltså hennes födelsedag.
Grattis fina Kerstin  ..,du med dina fräknar och ditt röda hår och glada skratt!
Jag hoppas att du får en riktigt fin dag!
Kram på dig!

Det bästa för Babsan i Uppsala ..

I lördags en underbar konsert med Stina Wollter.Vilken tjej och vilken röst👍👍👍

Kram Babsan