En dag i september ....

... kan man tänka tillbaka på kvällen innan, då, när vi var bjudna till Ecke och Britt i deras hus i Halmstad. Det är ett stort hus i ett plan och helt annorlunda än deras sommarhus här nedanför oss .., där det är mer spartanskt och bohemiskt. 

Att såväl herr och fru Bengtsson är konstintresserade är inte svårt att se och där finns en helt underbar "farfarsklocka" från Edinburgh; alltså som en Moraklocka, men ändå annorlunda.

Och böcker, böcker, böcker! 

Och eftermiddagsljus.

Alltid så fine Ecke! 

Men oj, så krånglig tillvaron har blivit för honom, nu, sedan all syn försvunnit!

Av någon bekant fiskare hade Ecke fått fatt i nyfångad krabba och jag, som - mina sextiosju år till trots - aldrig ätit krabba på det här viset, fick kolla in hur bordsgrannen Jonas bar sig åt. 

Här sitter Jonas - äldste son  i familjen - och vars största intresse i livet är RESOR. Gissa, om han drömt och längtat efter att återigen få ta fram passet och upptäcka världen! 

"I morgonbitti blir det Berlin, men bara ett par tre dagar ...!" sa Jonas och såg glad ut. 

Grannen Birgitta var också bjuden, så det var liksom gänget här från Ejdervägen .., just här där vi bor. Himla trevligt var det också, som alltid! På bilden syns även Britt, nittioett år och så tjusig.

En dag i september kan man också sätta på Sigge ett blått halsband med bjällra och det ska jag säga, att mina förväntningar på att han skulle tycka om detta, dom var låga, för att inte säga helt obefintliga. 

Men se .., det gick hur bra som helst och nu har lille Sigge spatserat omkring här inne och det var väl på gränsen till att han tycktes lite mallig.

Och så kan man gå johanssonrundan och där upptäcka ett anslag nere vid grinden. 

Man kan också känna sig som en fåraherdinna och medan man går uppför den sega backen fösa en stor skock får framför sig .., ja, eller dom föste sig själva.

Sist av allt kan man köra till Ugglarps Grönt och handla broccoli (med mängder av blast!) och blomkål ., och när man kommer hem, koka upp detta tillsammans med potatis (i fiskbuljong) och så blir det en helt ljuvlig lunch, tillsammans med lite aioli. 

Man kan också prata jättejättelänge med en ungdomskamrat och även om det kanske var två år sedan sist, så bara fortsätter pratet. 

Tar sen Harry på promenad i närapå  s t o r m!

Det är KNAPPT att jag kan stå upprätt nere vid havet! 

Tänker idag extra mycket på Eva på Frösön som nu åkt in på sjukhus (covid), samt på friherrinnan som idag på förmiddagen genomgått elkonvertering och nu kommit hem. 

Allt har gått bra!

Ungefär så kan en dag i slutet av september se ut.

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren: "Hej! Nu har vi kollat in det nya kulturhuset Sara. Mycket glas och helt byggt i trä. Det tjugotre våningar höga hotellet i mitten är inte klart än. Det ligger mitt i stan, så man kan inte missa det! 

Ett fint bibliotek, många scener och många fina sittplatser."

Det var alltså ellem i Skellefteå som besökt det nya kulturhuset som fått namn efter Västerbottens kulturella stolthet Sara Lidman. 

Här en länk (på engelska) som visar lite hur det var tänkt.

Tack ellem! säger jag.

Onsdag ....

Igår stod fisksoppa på menyn och aldrig mera i livet ska jag avvika från ett recept som fungerat ypperligt, bara för att testa nånting nytt! Nu var det fänkål som skulle mortlas och tillsättas i soppan, plus färsk fänkål förstås och så saffran. 

Hu! Det tog över alldeles! 

Öste upp det mesta av buljongen och började om och då blev det sååå gott! 

Lax och torsk i bitar, mycket potatis och morötter .., ja, det blev underbart smarrigt! 

Vännerna från Tyresö är nu inne på årets sista vecka i landet Halland och blev här i flera timmar. Nästan all soppa gick åt.

Och idag ...?

Tänkte mig samma promenadsträcka som igår, men så blev det inte. Det blåste och jag hade helt enkelt inte kraft och ork. Slog mig i stället ned i lä på stranden, med solen mot ansiktet och helt ljuvligt var det. Tidigare idag cyklade jag till Haverdal - dels till affären och dels till Eva som glömt såväl mössa som skinnhandskar här igårkväll - det blev kanske två mil allt som allt och det får duga. 

Träffade en man som - i vanliga fall inte säger mycket - lyriskt berättade om ett möte med en räv. När jag cyklade hemåt, slog det mig att jag nog tycker allra bäst om hösten - av alla årstider, alltså -. 

Efter den inte så långa (läs: väldigt korta) promenaden, vilade jag lite i solstolen (oj, vilket spännande liv detta är - eller inte - ..!) och efter en stund kom Harry och nosade på mattes hand och pv anslöt med ett Conferencepäron i fyra delar (tackade nej till kaffe med något gott) .

Därefter såg jag klart filmen "Gunda" som jag streamade från Triart.se för 39 kr/48 timmar. Man kan alltså se om den om man vill. 

Det vill jag inte, hur vackert filmad den än var. 

Den får full pott för själva fotot, men en ..., ja, stark 3:a för handlingen. 

Vaknade vid femtiden idag och lyssnade till P1 och Vetenskapsradion. Det handlade om den här enorma ESS-anläggningen utanför Lund. Programledare eller reporter var Björn Gunér och var helt suverän i sitt sätt att ställa frågor eller bara berätta. Han var så klar och redig. 

Här kan man lyssna till honom. 

Sms:ade Eva på Frösön nyss och frågade hur det var med henne. 

Stackars krake så hon hostar!!! (Eva fick positivt svar angående covid 19 för någon vecka sedan). Och i morgon är det friherrinnans tur att göra en elkonverting för att få styr på hjärtat! Pv har lovat hålla hennes och A-M:s middag imorgon - det blir fläskpannkaka - och jag kör dit med den. Lycka till kära friherrinna! 

Ja, det var väl lite från den halländska horisonten, den jag knappt ser. 

Bara  a n a r.

Dagens fönster ...

... fångades nere i det som en gång var vänthall/biljettexpedition på Stationen i Ystad. 

Nu är det alltså hotellreception och där finns en soffgrupp med sköna fåtöljer och så utsikten mot havet och färjorna som kommer och går.

Helt ärligt har jag tappat räkningen på hur många gånger vi har övernattat på Stationen och för några år sedan bodde jag där själv - det var i den vevan jag tog tåget till Köpenhamn för att titta på utställningen med Anna Anchers konst. 

Det är inget överdåd vad gäller frukost - men fullt tillräckligt - och brödet till höger på bilden är hembakat och det godaste jag ätit i den vägen! Så saftigt och gott!

Förmiddag ....

Helt ärligt är det väl inte vansinnigt roligt att snöra på sig några slags träningsskor och ge sig ut på en längre promenad - i rask takt dessutom - när man är mer eller mindre tvungen. 

Att få upp konditionen är ju ett måste, alltså har jag inget val. 

Så jag ger mig iväg och går mot havet till och vinklar sedan österut - där är en seeeg uppförsbacke med mängder med små ekplantor, blåbärsris, flugsvampar och gula löv på marken. Björklöv, förstås. 

Många stora sommarhus (och även permanenta) ligger på rad en bit upp från havet och hela våren och sommaren har det byggts ut och stora altaner har kommit upp och här och där har man spärrat av med kedjor vilka hänger lite löst, så där som ett för långt halsband.

Svänger in på Vitabergsvägen och upptäcker det här så vansinnigt vackra trädet. 

Postlådor på rad just innan korsningen till Kustvägen, men där finns även det här gamla postskåpet vilket inte används längre och många av adressaterna har nog flyttat. Men oj, så annorlunda! Så fint! 

Och så .. , nästan hemma. 

Nu väntar dammsugning av uterummet och lika så bra att duka på en gång, så är det gjort. Fisksoppa ska göras .., och kanske, men bara kanske .. hinner jag se en film hos Triart.se.

Annars får det bli i morgon. 

Då är vi bjudna till Ecke och Britt, men i deras hus i stan. 

"Ni ska få krabba och så vill jag höra hur det var i Ystad!" sa Ecke, han som växte upp just där.

Ungefär så. 

Dagens fönster ...

... fångades hos Antik & Auktion (aka Antikkulan på Instagram) och jag föll pladask för färgerna.

Det var tänkt ....

... att vi nu på morgonen skulle få besök av dom som ska installera laddstolpen till bilen, men se, så blev det inte. Den hade inte kommit ännu, meddelades det. Jaha, ja. 

I stället tog vi oss an var sitt projekt. 

Pv monterar en stång att hänga kläder på uppe i det vi kallar mellanrummet. Det var varit livliga diskussioner vilken höjd det skulle vara på stången, men till sist kom vi överens. 

Själv har jag tömt växthuset på tomatplantor och ogräs och det kan jag säga att det blev en svettig historia, men det gick. Skottkärrran är nu långt mer än rågad, jag har sopat och spolat av golvet där inne och nu kan det få bli vinter. 

Slog mig sedan ned i solstolen och lutade mig bakåt. 

Tittade på nötväckan som är så ihärdig med att gömma frön .. och där var talgoxar och pilfinkar, men ingen hackspett och ekorren har redan varit här. 

Vid sidan om stolen låg harry och sov. 

Det här var alltså kaffeburken som jag köpte hos Antikkulan igår. Berättade jag om den, tro?

Jag tänker mig att ha müsli i den. 

Kanske. 

Eller nånting annat. 

Kärnkaffet producerades i Helsingborg och köptes så småningom upp av konkurrenten Zoègas och efter en tid lades produktionen ner. Men burken var ju fin i alla fall. 

Måndagsfönstret ....

... kom susande genom rymden, sladdade förbi det gula huset och sökte sig i stället till Regementsgatan i Ystad - det var där jag befann mig just då - för att slutligen landa i min mobil. 

Det visade sig vara madamen i Porto som hade håven redo. 

En mer detaljerad bild följde också med. 

På den övre bilden tycker jag att det ser ut som fingrar. 

Tanken  k a n s k e  är att man ska få illusionen av att dom är fastklämda?

 Lite smått och gott från två dagar i Skåne ...

Först fredageftermiddag till Malmö och övernattning hos sonen, som då arbetade och Maja och minstingen hade rest till Öland ty där var det bröllop, så vi hade huset för oss själva, pv och jag. Ett formidabelt helvete var det att fixa tv:n .., ja, alltså att begripa sig på dom tre fjärrkontrollerna! Jag vågar knappt försöka, då jag är livrädd att sabotera några inställningar. 

Nåja, det löste sig. 

Lördag  vid elvatiden tog vi sikte på Ystad och där lämnade vi Harry hos exet och Karin. 

Oj, så glad han blir över att se .., ja, främst reservhusse, men även nytillskottet - tillika energiknippet Lykke -! Lykke ser mest ut och rör sig som en bordercollie och jag tror ALDRIG att jag sett en snabbare hund! 

Hann med lite stadsvandring innan vi skulle installera oss på Stationen B&B. (Gamla järnvägsstationen, alltså). Strosade omkring på Regementsgatan där jag en gång bodde .., en man kom fram och sa "men hej, är du här, har du återvänt ..?!" och jag visste så väl vem han var, men vad heter han? 

Mötte även en äldre dam som handlade i lilla närbutiken .., jag tittade in på innergården .., tog en massa bilder .., köpte  eftermiddagsfika på Möllers och konstaterade att Milanokakorna - mina favoriter under ystadtiden - inte längre finns med i bageriets sortiment.

På kvällen - då hade syster och systerdotter anslutit - körde vi till Abbekås för födelsedagsmiddag. Där var  p a c k a t  med matgäster och en ljudnivå vars like jag knappt varit med om tidigare! God mat, mycket mat .., och många "förlåt, vad sa du ..?" 

Men såå trivsamt och såväl Tommy som Karin gjorde oss sällskap.

Tidig kväll gjorde den här trion - plus pv -.  Vi är verkligen världens sämsta festprissar! (Gäller iaf min syster och jag själv). 

För kanske ett halvår sedan var vi tre gäster på Stationen, nu var alla rum uthyrda! Där var ett stort finklätt sällskap och i sällskapsrummet fick vi sällskap av ett gäng män i vår ålder vilka strålat samman i Ystad och kommit på motorcykel. Lugnt och fridfullt hela natten. 

Vid tiotiden i morse packade vi ihop våra pinaler och min syster och systerdotter tog sikte på Sjöbo och några butiker där (sen hem till Västerstad) och själva hämtade vi Harry och körde hemåt, via Antikkulan utanför Ängelholm. (215:- mindre på kontot ...).

Nu är pv på körövning .., jag har ätit en färsfylld paprika och ska strax ta harry på promenad. Mobilen är sprängfylld med ystadbilder, men jag ska för en gångs skull försöka att behärska mig. 

Så här såg vi i alla fall ut innan vi kramade varandra och sa hejdå! 

En underbar födelsedagsfest/träff blev det i alla fall. 

Min syster var tretton år när jag föddes och när hennes dotter kom till världen, var jag själv just tretton år. Det var tider det.

(På bouppteckningen efter pappas död, tittade boupptecknaren på mig och sa: "Och vad är du för bortbyting? Du är ju inte lik nån i familjen!" Kanske dags för ett DNA-prov :) 

Dagens fönster ...

"Hej,

Här kommer ett sensommarfönster från Roslagen igår. Min bästa väninna sen 60-talet bor i den lilla skärgårdsbyn Refsnäs någon mil från Norrtälje i ett underbart gammalt hus med hortensiabuske nedanför köksfönstret.

Här åt vi skaldjurs- och laxmiddag och pratade om glädje och sorg klockan till var nästan midnatt. Så idag är vi lite trötta…
Hälsar Monet". 

// Och tack och bock! säger jag.