På tåget ...

Nästan hela tiden läser jag Håkan Nessers bok vars titel jag alltid glömmer.

Den är mästerligt upplagd .., spänningen stiger sakta, sakta .., så där så man till slut nästan mår illa.

Vid sängdags frågar jag pensionatsvärden hur det hela slutar?

"Det säger jag inte ...", svarar han.

"Nehepp .., då tittar jag i slutet då .., jag uthärdar inte .. jag vågar inte vända blad ... och jag kommer ändå att läsa ut den ..", säger jag.

Men nää.

Han vägrar.

Så då berättar jag vad jag t r o r ska hända .., vem som mördar vem och hur det ska gå.

"Kanske det, ja ...", säger pensionatsvärden som helst av allt vill sova.

Idag ska jag ta mig an resten.

Slutet.

Doktorns vänstra hand ...

Storebror är han ("ja, jag är tvilling, men förvisso storebror ...).

Kräfta.

Vänlig.

En sån som många vill ha till husläkare.

(Och ellis tycker att det är manligt med stora armbandsur .., hmmmm .., det är nånting för en psykolog att forska i det ..., så den här är väl som bäst?)

Lediga-dags-fönstret ...

Åååå, detta ljuvliga landskap som heter Skåne!

Mjukt och kulligt och inbjudande.

Illgula rapsfält som susar förbi tågfönstret.

Kossor, harpaltar, kaniner och rådjur.

Och hästar på bete.

Pling i min mobil!

'
Ett sms från Emma!

Och jag läser blir alldeles inutivarm.

Två gånger har vi rest tillsammans utomlands.

Först en vecka till Kreta (då var hon 9 år ..) och i fjolsomras till Kefalonia (11 år).

Grekland alltsammans.

Och detta .., det är första gången som Emma relaterar till någon av resorna, så där spontant.


Jodå .. , hon som är mormor kommer så väl ihåg när vi satt på serveringen just intill vårt hotell och Emma övade på frasen "kan jag få notan, tack?"

Om och om igen tragglade hon "ton logariasmo, parakalo ...?"

Det är den hon har skrivit om.

(Ååå, du bettankax! Vilken glädje som väntar dig!)

Så olika är det ...

Nästan alltid läser jag dödsrunor.

Mest för att jag tycker att det är så intressant .,. det blir som små filmer där en människas liv fladdrar förbi.

Jag minns en bild av en man i min ålder, sittandes i en segelbåt ., brett leende.
Mannens vänner beskrev honom som en glad kamrat och jag satt länge och tittade på bilden.

Eller kvinnan som hade arbetat som städerska på MAS (sjukhuset i Malmö) och hade varit en sådan mental värmekälla och spridit sådan glädje .., och överläkaren som undertecknade det hela och berättade om saknaden.

Här kommer några avsnitt från dagens Sydsvenska och så några "klipp" från hemifråntidningen.

I norra västerbotten dör alla människor omgiven av sina närmaste och lugnt och fridfullt, i alla fall om man läser tidningens dödsrunor.

Det känns tryggt.

Här kommer sex små "snitt"från sex olika runor.

Tre från Sydsvenskan.

Tre från hemtidningen.

• "Sven var en hjälpsam och noggrann man som alla lyssnade på, med mer inflytande än han själv skulle erkänna. Så var också blygsamheten ett av hans många tilltalande kännetecken."

• "Lennart ägde professorns fulla bildning, hans seminarier och föreläsningar utformades som äventyr av händelseförlopp och fakta i musiken och musikpedagogens historia. Det är många musiklärare och forskarstuderande som fått sin skolning av honom. Alla som hade förmånen att samarbeta med Lennart under många år kommer att minnas honom som en respekterad professor, fin arbetskamrat och en mycket god vän."

• Hannas främsta intressen var förstås matlagning, men även bärplockning. Hon tyckte om att vistas ute i naturen, följa med på fisketurer, då hon sällan fick någon fisk, men nöjde sig med att sitta vid eldstaden, sköta kaffepannan och laga mat. Hon tyckte om att sticka sockar och vantar som hon sedan gladde andra med.

• "Stig älskade livet och sin stora familj. Natur, sång, musik och dans betydde mycket för honom. Han behöll sångarglädjen livet ut och intill sista levnadstimmen gladde han omgivningen med sin stora humor."

• Elma hade tät kontakt med släktingar, vänner och syskonbarn och var nyfiken på livet långt upp i åren och gillade utflykter och resor. Hon antog gärna utmaningar; hon provade på att åka mc som 85-åring. Som barn var hon road av teckning, och som vuxen hade hon som hobby att arbeta med porslinsmålning, brodera, sticka, virka och andra handarbeten så länge hon orkade. Hennes make avled 2000.

• Kjell hade genom sitt giftermål med Gunnel från Arvidsjaur lärt sig att älska och uppskatta både naturen och människorna här. 1985 rekryterades Kjell till en tjänst som flyktingmottagare i kommunen. Vid ett par tillfällen fick han förmånen att se flyktingarnas verklighet med egna ögon. Första resan gick till forna Jugoslavien där han i krigets skugga arbetade i en norsk hjälporganisation. 1997 fick han ett uppdrag av Migrationsverket att delta i ”Sverigeprogrammet” i Rafalägret i Saudiarabien där irakiska flyktingar fått en fristad. Hans stora människointresse, kunskapen, värmen och kärleken han förmedlade gav honom genom arbetet många nya vänner. Under sönerna Per och Lars uppväxt ägnade Kjell all sin fritid åt dem. Han var engagerad i skolan, i Sunnanås föräldraförening, friidrotten, musiklivet. Överallt där barnen var fanns han med.
  

Ett eftermiddagsfönster från ...

... Jämtland .., ett av mina favoritlandskap!

Det är Gunnar i Vaplan, han med fågeltävlingen ni vet .. (ni minns väl vem som vann .., jaså, inte det .., men om ni vill kan jag friska upp minnet hos er ...), som har tagit bilden.

Ni skymtar honom i den vänstra fönsterrutan.



Så här ser Gunnars handlningslapp ut.

Bara så ni vet.

Om ni nu skulle råka hitta den.

Jaså, ni vill veta vilka radioprogram han lyssnar till och vilken musik han föredrar?

Lätt som en plätt!

Klicka här.

Ny kurs!

Den rara Eva på Frösön målade. Det är väl Pelle till höger?
Och mina fönster mot husväggen.

Idag är vi ovanligt få i väntrummet .., där är några kunder från affären som hälsar så vänligt och undersköterskorna som står i den inglasade buren, dom nickar leende .., ja, så har det blivit ., helt otroligt är det ., att man känner sig lite hemma på vårdcentralen.

Och doktorn tar i hand och hälsar och känner igen .., - en gång bodde han inte långt från bloggmadamen - så vi pratar om buslivet på gatan .., om alla bilisterna som kör likt galningar .., och jag får veta att herr doktorn är nyligen hemkommen från ett år i Kosovo och då pratar vi lite om det .., om skillnaden mellan livet här och där ..., och jag berättar om mamma som, när hon hade tillbringat ett tiotal år bland indianerna i Bolivia, sa att "ååå, vad vi har mycket att lära av naturfolken när det gäller mediciner och ååå, vad svenskarna gnäller för småkrämpor!" och lite känner jag mig just då som en "småkrämpa", ja, när jag tänker på Kosovo och allt annat elände i vår värld.

Efter pratet blir det till att lyssna på lungorna och ta blodtryck (för högt .. "konstigt, jag har alltid högre tryck hos doktorn, hos distriktssköterskan ligger det bra!" säger jag häpet .. och då förklarar den vitklädde mannen att det är vanligt .., det finns t.om. ett begrepp för just detta .., vita-rocken-syndromet eller nåt sånt) och jag får berätta om hostan som håller på att göra mig galen.

Men allt låter bra.

Och så sätter sig herr Doktorn vid sin dator och tittar på mina mediciner och jag berättar om njurstenen och att jag kräktes så våldsamt av den smärtlindrande sprutan och lite sånt prat blir det och så säger han plötsligt ..."nä, vet du vad Elisabet, vi sätter ut din blodtrycksmedicin och tar en annan, en dyrare variant, jag tror att det är medicinen som ger dig en sån förfärlig torrhosta!"
(Jag har öht svårt med mediciner. Av värktabletter som Citodon eller Voltaren, kräks jag rakt av! Morfin är inte ens att tänka på! Det är likadant med alkhol; jag tål ytterst lite .., en snaps så blir jag mjuk i benen. Inte ostyrig, men lite ljum-mjuk. Och mina barns pappa brukade alltid skratta och säga att ..."när läkemedelsföretagan ska prova ut nya mediciner, då borde dom testa dom på dig, du får ju direkt biverkningar!")

Just så blir det.

Det finns inte ord för hur glad jag blir!

Inte för medicinen i sig, utan för att det kanske finns en så enkel lösning på problemet.

Sen cyklar jag hemåt.

Jag har på mig en rosalila kjol och den lilafärgade jackan och solen flödar och jag känner mig som den lyckligaste människan på jorden!

I cykelkorgen vilar Apotekspåsen med den nya medicinen.

Tänk .., bara tänk .., om det vill bli bra nu!

(Min störstasyster är ju en f.d. sjuksköterska. Så smart av henne! "Jaha .., du hostar inte på nätterna alls ...? När tar du blodtryckstabletten ...? På morgonen ...? Ja, just det .., det är väl därför du hostar mest på eftermiddagarna då .., sen har den liksom inte samma effekt, alltså, om du inte tål den.)

På agendan, sid. 2.

Så snart växeln öppnar, ringer jag vårdcentralen.

På ett inspelat band talar en kvinna på skånska och säger att det är .... elva personer före i kön och om man vill kan man slå in sitt telefonnummer, så ringer sköterskan upp.

Så det gör jag.

Knappar in mitt nummer.

Efter tio minuter ringer telefonen.

" .. jahaja, på det viset .., det låter ju inte bra .., men ..., ja, vi har en tid klockan 11.00, kan du vara här då ..?" frågar sjuksköterskan som heter Agneta (men uttalar det Aggneta och jag blir alltid så full i skratt ...) och är kund i affären.

För henne har jag berättat om den våldsamma hostan .., den som igår nästan tog knäcken på mig.

Det visar sig att min ordinarie läkare har semester.

"Det blir hos Åke L ....", säger syster Aggneta.

Jag säger att det går bra.

Doktor Åke bodde för några år sedan på samma gata som bloggmadamen och handlade då ofta i lilla kvartersbutiken.

Han är värmlänning och oerhört sympatisk .., brukade köra hem till sina gamla föräldrar som bodde - eller kanske fortfarande bor - ute i den värmländska skogen och hjälpa dem med livets nödtorft.

Jo, det blir nog bra.

Och jag är glad att jag tog ett fotbad i landet Halland i söndags.

"Flickor! Kom ihåg att alltid ha rena strumpor!" sa mamma på den tiden hon arbetade på sjukstugan.

Det var tydligen det värsta av allt; att hamna som akutpatient och ha smutsiga fötter!

Tänker jag ..., och ler för mig själv.

Inför badsäsongen ...

En utriven tidningssida med tips på viktigheter.

Och intill, ligger en ihärdigt tränande pensionatsvärd och gör magövningar.

Jo, jo.

(Och ja, han kan börja träna iförd snickaroverallen. Mitt i det han bygger kan han också, helt plötsligt, övergå till att rensa gräsmattan från maskrosor. Femton maskrosor och så på med bygget igen.
Eller magträning i fem minuter.)

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Idag fyller den här madamen år!

Trettioåtta.

Som bäst.

När hon första gången besökte Ystad och satt i soffan Ektorp, då var hon nästan en helt annan människa än den hon är nu.

Nu är hon öppen och som en fladdrande fjäril i solskenet.

På torsdag i nästa vecka blir det kalas på pensionatet .., med present och skönsång.

Kanske Fågel-Gunnar från Jämtland kan klämma i med nånting riktigt vackert också?

Här kommer en stor kram från mig!

(Och ja, man ska nog klicka på bilden ... och ja, jag har förstärkt färgerna lite, lite. Det kallas för Konstnärlig Frihet. Bloggmadamen tog bilden. Ds.)

Tisdagsfönstret ...

... hittar man i Käglinge, i Kopparsmedjan.

Hemifrån-Anitha .., med 46 dagar kvar i Skåne .., skickade bilden.

Insikt nr 150 ...


Hur många gånger har jag sagt samma sak?

Tänkt samma tanke?

Detta att hon har en alldeles egen rytm.

Ett eget språk.


Så vackert att det gör ont.

Ännu ett kvällsfönster ...

Den alltid så omtänksamma och rara madame Hedgren, hon som också bor här i Skåne, har hittat två fönster som hon pytsat iväg genom rymden.

Så här skriver hon:

"Hej!

Här kommer två fönster från fyren i Smygehuk.

Har varit där på lägerskola med alla mina sockertroll från torsdag till fredag!

Härligt (men trööööttsamt ...)!"

Ett kvällsfönster från ellis ...

hos bloggmadamen just nu:

korsordslösande

öppet fönster

fågelkvitter

pulmicort

vattenglas

torunprat

johan wester

rolig historia

tv 2

eu

förbipasserande bilar

hudkräm

Sedan mitten av mars ..

... har jag hostat.

Nu håller jag på att bli galen.

Hela dagen host på jobbet och att försöka att i n t e hosta, det är precis lika kämpigt.

Lika hemskt på tåget hem igår.

Kommer hem i eftermiddag.,. fryser ., känner mig febrig och hostar.

Får avsluta två telefonsamtal .., det går inte att prata och hosta samtidigt.

Nu har jag meddelat den snälle Magnus på jobbet att jag blir hemma i morgon.

Jag ska ringa vårdcentralen och be att få komma upp och få nån slags hjälp.

Det känns som om jag har alldeles för lite luft i mina lungor.

Så är det.

Och ja, det här är rena gnällbloggen just nu.

Dagens fönster ....

Vännen Ellis har varit på upptäcktsfärd och skickat en hel drös med fönster; det ena vackrare än det tredje!

Här är det första.

Och idag är en lång dag på jobbet .. från sju till fem och jag är ofta där en kvart innan jag börjar, så nu får ni vila ögon och öron från bloggmadamen prick hela dagen.

Ni glömmer väl inte att läsa Joms underbara reseberättelse?

Nu är han i Kambodja och berättar så fantastiskt levande om sina öden och äventyr!

Ett sent kvällsfönster från ...

... den här madamen.

Hon som bara har fyrtioåtta dagar kvar att sitt livs äventyr i Skåne.

Och fönstret hittade hon i Kopparsmedjan i Häglinge.

På agendan ....

Vilka härliga dagar som nu väntar!

Först arbete i två dagar (ringa vårdcentralen och boka tid för ultraljudsundersökning av njuren ...., order från den isländske läkaren i Halmstad) .., därefter tågresa till Halland .., middag hos pv:s granne Göran med hustru och liten terrier ..., hemresa och arbete hela helgen.

På lördageftermiddag biltur till norra Skåne och hemifrån-Anitha och hennes Per-Erik och så papegojan som jag inte kommer ihåg namnet på. Om det nu är en papegoja.
Nu återstår endast 48 ynka dagar av deras år i Skåne, därefter blir det Västerbotten igen.
Där, i norra Skåne, blir det middag.

Nästa vecka: på tisdag kommer ellis ., och på kvällen är det träff med den hurtiga madame Hedgren!

Onsdag åker jag till Halland, ellis stannar i Ystad.

Torsdag blir det middag hos pv = ellis och Gunnar från Jämtland (fågel-Gunnar, ni vet).

Fredag ska jag laga all maten inför bloggträffen nästkommande dag/kväll.

Lördag bloggträff.

Alla rum på vandrarhemmet lär vara uppbokade och ikväll har den rara Bente lovat att Hedgren får dela rum med henne.
Bra! Så ordnade det sig.

Söndag .., blir det fint väder hoppas jag kunna ta med den som har lust på den där härliga längs-havet-möta-hästarna-promenaden och efteråt blir det kanske kaffe och nygräddade gifflar på pv:s pensionat.

Och sen, tänk ..., är det mindre än en månad tills vi åker hemöver på semester.

Som en enda lång räcka av guldstjärnedagar känns det!

Till Anna-Panna ...

Och ja, jag säger fel.
Dr Böhlander kom för att hälsa på sin lillasyster.

I högstadiet uppmanades vi av vår musiklärare att sjunga en sång inför honom, ja, klasskamraterna fick vänta utanför i korridoren.

Jag tilldelades "Billy Boy" .. , ni vet .., "ohhh, where have you been, Billy Boy, Billy Boy ..?"

Den skulle jag sjunga.

"Aldrig i livet!" sade jag och tänkte på Johnny, Dan, Gunnar och dom övriga pojkarna i klassen som hade lovat/hotat (fast filurigt smajlande ...) att stå bakom dörren och smyglyssna och jag som var så blyg!

"Elisabet, det är så här, att om du inte sjunger så får du sänkt betyg i musik ...", sa musikläraren bestämt.

"Jaha, då får det bli så ...", svarade den unga bloggmadamen och så blev det.

Från en medelmåttiga trea till en eländig tvåa.

Men ..., något måste ha hänt under årens gång .., för nu sjunger samma madame gladeligen inför alla bloggvännerna och faktiskt inväntar hon nu bara telefonsamtal från den här mannen.

Just så.

Men det viktigaste av allt är ju ändå att hela inlägget tillägnas födelsedagsbarnet!

Söndagsfönstret ...

När jag kommer hem från landet Halland och öppnar min inkorg, ramlar jag nästan baklänges!

Där svämmar nästan över av de allra mest ljuvliga fönster!!

Nu tar jag dem i ordning.

Först ut är madamen som trivs så bra ute till havs; i skärgården.

Och i London, inte att förglömma.

Här är hon!

Och så här skriver hon:

"Hej Elisabet!

Efter en morgon då vi vaknade till det härliga ljudet av regn så blev
det efter ett tag strålande sol igen.
Frukost på lilla glasverandan och melodikryss.
Sen bar det av till affären för att köpa morgontidning och mjölk.
Då tänkte jag att jag skulle skicka dig ett av mina båtfönster idag.
Ha det gott och hälsa PV och Pelle!
Kram ... Londongirl!"

// Och tack snälla alla som har skickat fönster! Ni är ena riktiga ä n g l a r!