Också en insikt ...

Och hela tiden hör jag hästarna gnägga.

Ibland ser jag unga kvinnor (alltid kvinnor, alltid alltid kvinnor) som kommer promenerande längs lilla slingervägen och dom går med en hysterisk fart och armarna svänger fram och tillbaka likt väderkvarnar i orkanstyrka.

Blicken riktad rakt fram.

Nästan osynlig är den, ja, det är som att den unga kvinnan befinner sig i ett tranceliknande tillstånd.

Ofta (läs: alltid) sitter hörlurar i flickornas öron.


Och jag tänker att så där målmedveten skulle jag också vilja vara, i alla fall ibland, när man ser resultatet.

Spänstiga är dom och går med schwung.

Och inte behöver dom oroa sig för sitt BMI eller om midjehöjden har rätt mått.

Själv tänker jag ofta att jag också ska bli en ordentlig människa som går med schwung och som tittar rakt fram, hela tiden rakt fram.

Alltid blåst förstås, när man bor nära havet.

Men så blir det aldrig. 

För plötsligt upptäcker jag ett dike fyllt med gula blommor och där är små blåklockor och mot en mur; utblommad hortensia!

Och så glömmer jag bort mig och tar fram kameran och redan där är schwunget som bortblåst!

Och i en liten vattensamling står två hästar och drar upp sörjigt gräs och då blir jag stående där.

Och lite senare slår jag mig ner vid en bänk nära lilla båthamnen och så sitter jag där och har solen i ansiktet och det är bara så där så man nästan inte kan andas, för man tänker att bättre än så här kan det inte bli.

Och längre fram upptäcker jag ännu flera islandshästar.

Sju stycken är dom och en av dem har lagt sig ner .., ååå, han ligger utsträääckt på marken och jag sätter mig mot en stor sten och lutar mig bakåt och så blir jag sittande där i säkert en halvtimmes tid och bara tittar på hästen.

Ibland möts våra blickar.

Något schwung att tala om, finns inte.

Men å, så lycklig man blir!

Dagens fönster ...

... kommer även det från Portugal.

Helt ärligt drog jag efter andan när den här bilden dök upp bland flera andra från samma fönsterfångare.

Det här är för mig en sån ljuvlig bild, så det är inte sant.

Den har precis allt.

Inlägget som jag länkar till är fönsterfångerskans och det är inte nytt, tvärtom, men det är underbart.

Kanske en insikt ...

Tanke.
Att rätta prov.



Handling.
Lägga patiens.

Precis så ...

marilyn

Och så blev det precis som rexxie skrev i en kommentar.

Det vill säga, man kan knappt lägga ifrån sig den här boken.

Nu har han satt igång ...

... och inte bara med träningen.

Här finns han också.

På ny bloggadress.

efteråt ...

när främmandet har åkt hem

sitter jag i soffan ektorp

och läser GP från första till sista sidan

och dödsannonserna förstås

- fast jag inte känner en enda en av dem som nu inte längre finns till -

bengt och roger och erna gustafsson till exempel

men ändå

på nåt sätt blir man tacksam över att man har sluppit undan

i del 3 finns flera sidor som handlar om skilsmässor

lyckliga skilsmässor finns inte

skriver Sarah

"den som säger att man skiljer sig för lätt, har själv aldrig tillfullo levt i en situation där man frivilligt väljer att såra sitt barn och där man måste lära sig att leva med den skulden.
och kanske måste hantera ett vuxet barn som ställer en till svars för vad man gjort - eller inte gjort."

längst uppe på sidan 85

säger marit paulsen att hon blir förbannad på människor som är oartiga mot servicepersonal

och jag tänker att jag gillar henne skarpt

pv har isolerat innertak

och därefter givit sig iväg på rullskidåketräning

"minst en-och-en-halv-timme", säger han

därefter ska han rätta åttio prov

på sängen i övervåningen

sover sigge nilsson

och på köksbordet ligger den vackra duken från klippan

den som min systerdotter

har förärat sin moster

"det stod moster bisse på den"

sa hon

och log

min syster hade plockat ringblommor

så mycket glädje blev det.

Längtan ....

Kusinerna.

Om knappt åtta veckor kommer jag att åka upp till Stockholm. 

Och tänk, då kommer jag att kunna borsta Emmas långa hår och vriiiida om det så där som hon tycker så mycket om och dra allt vad jag kan .."hårdare mormor!" säger hon då och jag draaaaar allt vad jag kan och vet själv hur gudomligt skönt det är.

Totalt tre kvällar får jag tillsammans med Emil och Emma.

Sicken outsäglig lycka.

Här är hon på landet med lillkusinen, den allra senaste i raden.

Ett mitt-på-dagen-fönster från ....

Avskavt. Vackert.

... ja, det känner ni nog igen?

Titta på kaklet.

Jodå.

Det här fönstret lyfte från Portugal, susade norrut ..., och landade i ett gult hus på en kulle i landet Halland.

Avsändare ..., den här madamen.

Vind från sydost ...

Hedgrenskan - Tvilling -.

Och vi går längs havet ner till småbåtshamnen och jag visar Kerstin den lilla båten som ligger där och guppar i vattnet.

Man kan fråga sig när åka-ut-och-fiska-modet ska komma seglande till mig?

Tänk, om det aldrig uppenbarar sig!

Det är en underbar höstdag. 

Vinden från sydost.

I pannan lockar sig håret.

Och jag tar en bild av Kerstin där hon står i blåsten - glad och skrattig - med sitt fräkniga ansikte och den bruna baskern .., hela hon utstrålar  h ö s t f ä r g e r .., och med klipphällar och ljunghedar i bakgrunden, skulle man kunna tro att vi befann oss på Irland.

Det är skönt med gäster som är som "en i familjen".

Så är det med Kerstin.

Utan knot tar hon siesta på soffan Ektorp och pElle hoppar genast upp och lägger sig tillrätta på hennes slanka mage (det är nästan så han ramlar ner .., han är van vid ett betydligt bredare liggunderlag ..) och själv tar jag Joyce-Carol-Oates-boken och slänger mig på soffan i lilla gästrummet och läser en stund.

Just så kan det vara.

Det är alldeles helt perfekt.

Frukost at pensionatet ....

Och tända ljus ...

Och det blir frukost och mera frukost .., och "På Minuten" (från köket hörs pv skratta gott ..., själv tycker jag sällan att det programmet är roligt och då tänker jag att ... är jag konstig på nåt vis ..?) och madame Hedgren som gör sig klar för promenad längs havet.

"Då känner jag att jag har varit här ...", säger hon.

Himlen är ljust, ljust blå.

Det är söndag i början av oktober.

Dagens fönster ....

Och Emil är liten och letar lakritsstenar på stranden.

.....var en gång mitt och finns i Ystad.

Kväller ...,.

Icke allenast har hon en röd telefon ...

Och så blir det besök från Skåne x två .., först min syster och hennes dotter och efter någon timme kommer även madame Hedgren från Trelleborg.

Vi äter underbar lammstek som legat i marinad över natten och halva dagen och till detta en sås gjord på skyn, plus trattkantareller till .., och så potatisgratäng och sallad.

Hjälp, så smarrigt!

Till efterrätt blev det pv:s ljuvligt goda äppelkaka med glass och sen en massa prat och skratt.

T.ex pratade vi om ....

... när man egentligen börjar minnas (min syster visar sig ha ett minne ungefär i klass med AP  - som minns allt från fosterstadiet, alternativt befruktningsögonblicket - och framåt.)

..... vilka frågor som man helst vill ha vid TP eller vid en quiz (systerdottern väljer allt som har med kändisar att göra ...)

..... spelregler .., vilka som  e g e n t l i g e n  är dom rätta - madame Hedgren hävdar bestämt att alla familjer minsann har sina egna regler - och min syster berättar om hur vi, när vi växte upp, ofta ägnade oss åt frågelekar där man skulle räkna upp så många saker av en sort som man bara kunde, ja, det kunde vara hundraser (valde jag), eller sjukdomar (valde mamma som var sjuksköterska), olika byar i Västerbotten (valde pappa.som dessutom gärna fuskade och hittade på de mest underliga byanamn som vi aldrig hade hört talas om och ingen annan heller ....) och filmstjärnor (valde båda systrarna).

.... vi pratar även indignerat om andra trafikanters beteende och madame Hedgren vittnar om att hon minsann blev omkörd på höger sida på sin resa längs E6:an!!

Ja, sånt. 

Och nu, efter Här är ditt liv (som ingen av oss föll pladask för) och Robins (där alla skriker), har vi tappat styrfarten.

En har redan gått i säng .., två funderar på att göra samma sak.

Det kan vara vinet som gör oss trötta.

Möjligen.

Idag kommer hon ...

När sonen var liten och jag började städa som allra värst, då ställde han alltid samma fråga:

"Kommer moster Rigmor och hälsar på idag?"

Så var det också.

Och är även idag.

Således har jag farit omkring som ett jehu i huset och medan jag dammsuger golven, städar badrummet, plockar in de få blommor som finns att sätta i vaser .., fixar två lammstekar i ugnen ..(potatisgratängen gjordes igår), ägnar sig herr pv åt eldning.

Och Melodikrysset.

(Är inte gardinen bara UNDERBAR!).

Verkligen en insikt.


En efter en faller dom ifrån.

Dom där som man minns från sin barndom.

Martin Ljung .., vilken härlig en!

Och vem minns inte Ester .., och "Herr Larsson!" (i kupén .., herr Larsson, jag kan inte sova!), för att inte tala om Fingal Olsson som "rör på sig".

Och så den härlige Tony Curtis!

S o m   jag skrattade när jag första gången såg "I hetaste laget" och "Stoppa pressarna!"

Lördagsfönstret ..

.... kommer från Dalarna eller Västmanland, jag kommer inte ihåg vilket.

   Men det gör kanske Ulrika, fönsterfångerskan?

Livet ....


Så här kan det också vara.

En kvinna är tillsammans med en man som är otrogen och medan dom är gifta, gör han en annan kvinna gravid.

Sin hustrus syster, nämligen.

Efter en väldigt massa år får hustrun reda på att barnet som hon tror är hennes egna barns kusiner, nej, dom är i stället halvsyskon!

Då skiljer sig kvinnan och träffar så småningom en annan man.

Den mannen visar sig vara mer än lovligt underlig och efter många år och mycket tvivel, - då somliga av kvinnans barn tagit totalt avstånd av hennes man nr 2 - tar hon beslutet att lämna mannen.

Och så träffar hon en ny man som hon blir förälskad i.

Det fungerar utsökt bra med den nye mannen och hennes tre yngsta barn, ja, de övriga är utflugna.

Men ..., då oppenerar sig dom äldsta barnen, framför allt en av dem.

Ja, han tycker att mamman ska leva i celibat och den nye är inget att ha.

Det barnet,som är en vuxen människa, har i sin tur fått ett barn och nu stundar barndop.

Men se på det barndopet får inte mamman komma, för hon har ju uppfört sig illa och inget av syskonen får berätta för mamman, hon som är mormor, när dopet ska vara.

Nej, mamman ska skämmas.

Och mamman berättar att hon har gråtit så där så att alla tårar har tagit slut.

Hela hennes liv blir bara en härva av elände.

Och hennes barndom var inte ett dugg bättre.

Det var mellan varven ett rent helvete.

Aldrig tar det slut.

Så kan det också vara här i livet.

Litet brev från pElle ..

Så här trött var jag efteråt.

 Hejsan, det här är pElle som skriver! 

Idag har jag varit med om nånting roligt må ni tro!


Det var nämligen så att matte skulle köra bilen till Haverdal och handla sånt som hon hade glömt och då frågade hon mig om jag "ville hänga med?"
(pv tyckte att det var "jäkla onödigt och inte det minsta miljövänligt" att hon skulle åka till Haverdal, hon hade ju varit i Getinge också - tidigare idag -, men matte sa att nu skulle han inte hetsa upp sig, för totalt sett förbrukas det så lite bensin i det här huset när han nu cyklar hela veckorna och då slutade han att tjata om det där.)

"Nå, vill du det, pElle?" sa hon och jag följde efter henne till bilen och hoppade in i baksätet och så åkte vi iväg.

Ni kanske tror att jag var tvungen att sitta i den där blå kattburen, men det var jag inte, jag fick göra precis som jag ville, så jag lade mig uppe på det som kallas hatthyllan och så låg jag där och tittade ut, medan matte körde.

Först passerar man Skipås, sedan Steninge (ååå, då kände jag hur tårarna brände bakom mina ögonlock, för jag tänkte på Gunvor och hur bra vi hade det ihop, hon och jag ..) och sedan kommer man till Särdal och där finns en stor väderkvarn på vänster sida och sen, inte långt efteråt, svänger man höger och kör in på en liten byaväg och då är man nästan framme.

Hela tiden låg jag där uppe. 
Jag såg fyra hästar och två föl också och några människor som cyklade och en farbror som var ute och rastade sin hund och matte pratade med mig och det var himla spännande, ja, ni vet .., jag är ju nästan bara alltid hemma hos matte om dagarna, jag och sigge nilsson och han vill bara ligga för sig själv, han är ganska tråkig, tycker jag.

Nu har jag berättat för er.

Faktiskt tänker jag vila nu.

I Getinge ...

På ett hus nära Konsum.

Apropå inlägget lite längre ner ..

... så kommer via AP:s mobil några ögonblicksbilder.

Här ovan Taurus som tittar ut över vattnet, ja, han står i sin trailer förstås.

Nu ska det åkas färja!



Och hästmadamerna på väg!

Nog tror jag att flickor/kvinnor som håller på med hästar, förvandlas (eller kanske är från början?) till Starka Kvinnor, det är vad jag tror.

I säkert en halvtimmes tid har jag kämpat med Den Nya Versionen av Blogger, för att lägga in bilderna.

Det tar ibland evigheter att ladda upp dem och det lär ju vara så fantastiskt bra(obs. ironi!) att dom inte kommer på rad, uppifrån och ner - sägs det - (Ulrika visade mig - i den gamla versionen - hur man lätt som en plätt gick in i redigeraren, kopierade den bild man ville flytta på och vips, hade man den där på rätt plats!) men hur jag än har försökt med detta nya, så den bilden som kommer undertill, tro inte att den har gått flytta upp ett steg, så jag har fått den till att bli nummer 1.
Och texten, den kommer lite hipp som happ. 
Jag kanske inte alls vill ha någon liten bildtext, men att då försöka komma direkt och skriva som vanligt under bilden, det går ibland, andra gånger inte alls!

Fredag i landet Halland ...

Bild från en annan resa. Höga Kusten. Sommaren 2009.

Blir till en bra dag. 

So far, alltså.

Det blir telefonprat med sonen som är fri från arbetet och just då ligger i sängen ("men jag har uppstigningstid senast klockan 10.00", säger han) och det blir prat med AP som är skvitterglad, ty hon ska på träningsläger och jag tror - eftersom hon tidigare har pratat om Vansbrosimmet -, att det är ett simläger, så jag frågar om dom ska hålla till utomhus (kanske med våtdräkt för att få det mera realistiskt?) eller i bassäng ..., och hon, i sin tur, tror att mamma har fått spader och hjärter eller allt på en gång.

Det vsiar sig vara ett ridläger i tre hela dagar.

Ååå, så lycklig hon är!

Nu ska Taurus in i trailern och så kör dom tillsammans, fyra, fem kvinnor i olika åldrar (några i 45-årsåldern, AP själv som är trettiofyra, och yngst är hon som är född 1989) alla med var sin häst.

"Vi ska köra tillsammans och hon som är yngst, ja, det är första gången hon kör trailer själv!" säger AP glatt.

Det handlar om Sammanhållning och Kamratskap, så mycket förstår jag.

Och i inkorgen hittar jag ett mejl från dr Böhlander.

 Hon planerar inför resan till London i slutet av november.

Fyra stycken blir vi; dr Böhlander, hennes väninna Jennie, Jennies mamma Kerstin och så jag själv.

Och jag, som inte trivs med att gå ut och in i butiker (läs: det värsta jag vet ..), föreslår adventsgudstjänst i S:t Paul´s Cathedral, klockan 18.00 pip på söndagkväll, ja, den första advent alltså, och jag skickar med julpsalmer på engelska och av bara farten - Fader Vår också -, ja, det är lika så gott att vi övar redan nu .., och jag säger att förhör av psalm och bön kommer att ske kvällen innan, förslagsvis när vi sitter på någon härlig pub och utan att någon har bett om det, tar jag osjälviskt på mig rollen som förhörsledare.

Det är inte långt ifrån att jag redan nu börjar känna mig som Hedvig Näslund, vår stränga småskolefröken.

Ps. Någon som känner för en rundtur i katedralen? Inga problem! Klicka här, bara. Ds.