fredag 1 oktober 2010

Litet brev från pElle ..

Så här trött var jag efteråt.



















 Hejsan, det här är pElle som skriver! 

Idag har jag varit med om nånting roligt må ni tro!


Det var nämligen så att matte skulle köra bilen till Haverdal och handla sånt som hon hade glömt och då frågade hon mig om jag "ville hänga med?"
(pv tyckte att det var "jäkla onödigt och inte det minsta miljövänligt" att hon skulle åka till Haverdal, hon hade ju varit i Getinge också - tidigare idag -, men matte sa att nu skulle han inte hetsa upp sig, för totalt sett förbrukas det så lite bensin i det här huset när han nu cyklar hela veckorna och då slutade han att tjata om det där.)

"Nå, vill du det, pElle?" sa hon och jag följde efter henne till bilen och hoppade in i baksätet och så åkte vi iväg.

Ni kanske tror att jag var tvungen att sitta i den där blå kattburen, men det var jag inte, jag fick göra precis som jag ville, så jag lade mig uppe på det som kallas hatthyllan och så låg jag där och tittade ut, medan matte körde.

Först passerar man Skipås, sedan Steninge (ååå, då kände jag hur tårarna brände bakom mina ögonlock, för jag tänkte på Gunvor och hur bra vi hade det ihop, hon och jag ..) och sedan kommer man till Särdal och där finns en stor väderkvarn på vänster sida och sen, inte långt efteråt, svänger man höger och kör in på en liten byaväg och då är man nästan framme.

Hela tiden låg jag där uppe. 
Jag såg fyra hästar och två föl också och några människor som cyklade och en farbror som var ute och rastade sin hund och matte pratade med mig och det var himla spännande, ja, ni vet .., jag är ju nästan bara alltid hemma hos matte om dagarna, jag och sigge nilsson och han vill bara ligga för sig själv, han är ganska tråkig, tycker jag.

Nu har jag berättat för er.

Faktiskt tänker jag vila nu.





5 kommentarer:

Anonym sa...

Man känner sig faktiskt som en gammal katt efter att ha läst detta:-)

Helen sa...

Hej pElle! Oj, vilken spännande resa!!Så cool du är, som bara ligger och observerar omgivningarna. Mina katter brukar bli jätteoroliga och gråta när de ska åka bil. I och för sig åker de väldigt sällan iväg på något, det brukar väl vara när de ska till veterinären...kanske det är därför de gråter?...

Vila nu upp dig, min vän.

Kram!

Anonym sa...

Ibland behöver man egentid med varandra!
Göra en liten resa eller så.

Turtlan

Cecilia N sa...

Hej pElle. Det var länge sen du skrev något så det var roligt att höra av dig.

Elisabet. sa...

Anonym: ja, du mår du himla bra, alltså -)

Helen, Turtlan och Cecilia N: ja, så roligt att ni hörde av er! Jag kommer aldrig åt datorn numera, matte har ju nästan bosatt sig där!