Livet ....
Så här kan det också vara.
En kvinna är tillsammans med en man som är otrogen och medan dom är gifta, gör han en annan kvinna gravid.
Sin hustrus syster, nämligen.
Efter en väldigt massa år får hustrun reda på att barnet som hon tror är hennes egna barns kusiner, nej, dom är i stället halvsyskon!
Då skiljer sig kvinnan och träffar så småningom en annan man.
Den mannen visar sig vara mer än lovligt underlig och efter många år och mycket tvivel, - då somliga av kvinnans barn tagit totalt avstånd av hennes man nr 2 - tar hon beslutet att lämna mannen.
Och så träffar hon en ny man som hon blir förälskad i.
Det fungerar utsökt bra med den nye mannen och hennes tre yngsta barn, ja, de övriga är utflugna.
Men ..., då oppenerar sig dom äldsta barnen, framför allt en av dem.
Ja, han tycker att mamman ska leva i celibat och den nye är inget att ha.
Det barnet,som är en vuxen människa, har i sin tur fått ett barn och nu stundar barndop.
Men se på det barndopet får inte mamman komma, för hon har ju uppfört sig illa och inget av syskonen får berätta för mamman, hon som är mormor, när dopet ska vara.
Nej, mamman ska skämmas.
Och mamman berättar att hon har gråtit så där så att alla tårar har tagit slut.
Hela hennes liv blir bara en härva av elände.
Och hennes barndom var inte ett dugg bättre.
Det var mellan varven ett rent helvete.
Aldrig tar det slut.
Så kan det också vara här i livet.
6 kommentarer:
En del människor får sannerligen mer bekymmer än de gjort sig förtjänta av...
Gripande! Hur tusan kan man lita på någon efter något sådant?
Sen tänker jag på ordet förlåta. Man måste ju kunna förlåta och försonas... precis som de också pratade om på Skavlan ikväll.
Livets inte lätt stundtals och bitvis.
Turtlan surfandes på telefonen medans fina M surfar på min dator. Det är allt bra med en surfig telefon :-))
Jag blir så arg när jag läser detta. Stackars kvinna. Skulle hon kanske kunna gå i samtalsterapi? Det kan hjälpa en väldigt mycket, men det kan vara ett stort steg att ta...
Moster Mjölgumpa: ja, det är så eländigt!
Turtlan: kvinnan ifråga har verkligen förlåtit ..men att vuxna barn kan uppföra sig på det viset .., det övergår mitt förstånd!
Ulrika: hon går i sånt .. och vill få med barnen också.
Det som du beskriver blir allt vanligare. Vi har själva råkat ut för detta också i vär närmaste vänkrets och familj.
Vuxna barn får för sig att på olika sätt markera att de inte accepterar föräldrarnas sätt att leva. Det vanligaste är just att man förmenar dem kontakten med barnbarnen genom att bryta med föräldern.
Alldeles oavsett vad man tycker om sina föräldrars tidigare agerande håller jag med dig Elisabet: det övergår ens förstånd att vuxna barn med egna barn inte förstår vikten av att barnen har rätt till mor- och farföräldrar också. Det är grymt, omoget, barnsligt och fullkomligt egoistiskt att inte tänka ett steg längre.
Men som sagt, tyvärr allt vanligare och vanligare. Passar inte galoscherna av olika skäl bryter man med föräldragenerationen och kvar står förtvivlade mor- och farföräldrar med en barnbarnssaknad som är obeskrivlig.
Monet: ja, jag har inte ord för hur barnsligt och omoget jag tycker att det är .., det här att mormor inte får träffa sina barnbarn och tvärtom. Inte minst tvärtom.
Skicka en kommentar