Bilden tog jag för flera år sedan, under ett besök på äldsta dotterns arbetsplats.
... ni vet, Promenader och Utflykter, läser jag ett som vanligt krumelurigt blogginlägg, ja, det handlar om japaner.
Just då är jag nyvaken och minnets byrålåda står på glänt .., inget är i vägen och plötsligt sköljer minnena över mig! Som en stor våg, är det .., och jag skriver ner kommentaren, som egentligen inte har så mycket med inlägget att göra, annat än att det handlar om en man från Japan.
Det var detta jag skrev och det kan lika gärna få bli ett eget inlägg, ty snart ska jag ta mopeden och åka till jobbet och det är närapå storm ute!
I min ungdom hade vi en japan boende hos oss under några månader; en skidåkare som var i Sverige för att träna och i Arjeplog - på en skidtävling - frågade speakern om det fanns någon som kunde tänka sig att ha denne japan inneboende ett tag?
Min pappa, som inte kunde ett ord engelska - förutom "yes box allright" - han sa väl just det till speakern och med oss i bilen hem till Malå, satt japanen som hette Takashi.
Takashi kom att bo i min systers rum och ägnade sig åt gymnastiska övningar var morgon - ute på Ringvägen -, vilket grannarna fann oerhört förvånande.
Och så lärde han sig att äta långfil med rökt fläsk och tunnbröd och kom på mig när jag kysste kudden i sängkammaren, ja, jag låtsades att det var någon pojke förstås, förmodligen Lars-Gunnar?
I garderoben hade Takashi ett stort svartvitt porträtt av sin syster som hade valts till Miss Tokyo och så småningom hamnade han i Dalarna och kom att gifta sig med en av Vasaloppets kranskullor.
Varje jul fick vi julkort med hälsning på japanska.
Vi tyckte att det var oerhört exotiskt och jag minns det hur väl som helst!
När jag nu googlar på hans namn, ser jag att han bor i Mora och tydligen ännu är gift med kranskullan Kerstin.
Och döm om min förvåning, när jag även hittar detta.
