I väntan på grönt ljus.
Då riktas kameran åt höger.
Det finns människor som kan äta samma sorts bröd år ut och år in, ja, det bakas ju nytt förstås, men själva grundstommen är exakt densamma.
Till den gruppen hör inte undertecknad.
Idag, helt plötsligt bara, drabbas jag av akut längtan efter mjukt tunnbröd med bredbar leverpastej och smörgåsgurka som pålägg!
Det där våldsamma längtandet kommer exakt i den stund jag sätter igång kaffebryggaren och utan att tveka avbryter jag bryggandet .., tar på mig jacka och halsduk, hämtar hjälm och mopednyckel och så susar jag iväg till affären!
Nu, - i vägomläggningstider -, (det byggs cykelbana, gissa om pv är glad!) tar det aningen längre tid och där är stoppljus och periodvis ont om plats på vägen och det blåser kuling och är svårt med balansen.
Det tar kanske tolv minuter enkel väg?
Men hjälp, så underbart det är!
På tillbakavägen, just vid Backalyckan, är det rött ljus.
Precis så där så jag hinner ta fram kameran och fånga fölet som alltid håller sig nära-nära sin mamma och sedan åker jag sista biten hemåt, genom Steninge där det doftar tång och vidare mot Skipås där en liten ekorre ligger ihjälkörd på ena sidan av vägen och där ett sällskap skator nu har kalas.
Då är jag nästan hemma.
Det är den sjätte september och tänk, jag är barfota i sandalerna och luften är ljummen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar