I stan ....
Det är inte ofta jag strosar i Halmstad, men idag så.
En sväng på bokhandeln som inte öppnar en enda sekund före utsatt tid ..., och där är tiggaren som sitter mitt emot Handelsbanken och håller en mugg i sin ena hand och det ser ut som om mannen fått halva pannan inslagen - fast inte just nu - .., sedan torget med grönsakshandlaren och inte en enda rödbeta köper jag.
Värmen är tryckande.
På bänkar sitter män i övre medelåldern och väntar på ..,. ja, jag vet inte vad?
Och så klädförsäljarna förstås, såna som säljer exakt likadana kläder - det spelar ingen roll i vilken stad man kommer -, det tycks vara samma modeller överallt.
Vid Strandgatan har jag parkerat.
Nya bänkar.
Nya män.
En långbent herre dricker öl ur en burk ..., och där kommer en kvinna klädd i lilafärgad täckjacka och med stickemössa på huvudet och så snart hon närmar sig mannen ropar han att "låt mig vara för fan, du har ju sagt att jag är totalt värdelös .., stick!", men kvinnan följer efter honom .., hela tiden hör jag hans rop om hur värdelös han är.
Fiskmåsar skriker.
En man putsar däcket på sin båt.
Själv har jag en guldmedalj i min lilla plastpåse och morotskaka i en annan.
Livet.
Så olika det kan vara.
torsdag 1 augusti 2013
Nelly visar Gösta hur man gör ...
Gösta är en strävhårig taxvalp som för tillfället är på semester på Ekerö.
Hos Nelly.
Ja, alltså .. medan Göstas husse och matte är bortresta.
Nelly, hon tar sig an Gösta på allra bästa sätt och visar honom hur det går till.
E g e n t l i g e n.
"Så här ska du göra, Gösta .., titta på mig nu!" tänker hon kanske.
Gösta är en strävhårig taxvalp som för tillfället är på semester på Ekerö.
Hos Nelly.
Ja, alltså .. medan Göstas husse och matte är bortresta.
Nelly, hon tar sig an Gösta på allra bästa sätt och visar honom hur det går till.
E g e n t l i g e n.
"Så här ska du göra, Gösta .., titta på mig nu!" tänker hon kanske.
På frukostbrickan ....
Hemifrångrannen Leina har varit i Irland på semester och oj, vad hon har varit med om mycket!
Och Stefan rullar giftkapslarna mellan sina fingrar och ångrar solandet på 70-talet.
Vill man veta hur det ser ut när katten Vira skrämmer slag på en kaxig tupp .., då kan man klicka in sig här.
Sugen på läckra skor ...? Här finns dom!
Världens gulligaste lilla perrong, ja, den finns i Norrbotten!
Förra veckan besökte AP och Micke Berlin och igårkväll fick jag en lyrisk beskrivning av dagarna där. "Det var underbart!" sa AP och jag loooog (och tänkte att det där nog är genetiskt ...,-) och fick höra om dagarna där .. , hur "opretentiöst" och "härligt" det var och så all denna historia!
Och varmt var det, för att inte säga hett!
Men det är fler som har besökt Berlin och svettats.
Anita, t.ex.
Och här en blogg med tips om vad att göra i Berlin!
Elsa Billgren har också varit där!
Om den tredje dagen i Berlin skrev hon så här och tog vansinnigt läckra bilder!
En blogg med vackra bilder, hittade jag hos Solveig i Dalarna.
Ja, i hennes länklista.
Och fler från hennes lista .., en Eva med filuriga tankar.
Såja, mina vänner .., nu har ni lite att kalasa på den här torsdagen den 1:a augusti, då den rara Eva på Frösön fyller femtioåtta år!
Hemifrångrannen Leina har varit i Irland på semester och oj, vad hon har varit med om mycket!
Och Stefan rullar giftkapslarna mellan sina fingrar och ångrar solandet på 70-talet.
Vill man veta hur det ser ut när katten Vira skrämmer slag på en kaxig tupp .., då kan man klicka in sig här.
Sugen på läckra skor ...? Här finns dom!
Världens gulligaste lilla perrong, ja, den finns i Norrbotten!
Micke i Berlin ... |
Förra veckan besökte AP och Micke Berlin och igårkväll fick jag en lyrisk beskrivning av dagarna där. "Det var underbart!" sa AP och jag loooog (och tänkte att det där nog är genetiskt ...,-) och fick höra om dagarna där .. , hur "opretentiöst" och "härligt" det var och så all denna historia!
Och varmt var det, för att inte säga hett!
Men det är fler som har besökt Berlin och svettats.
Anita, t.ex.
Och här en blogg med tips om vad att göra i Berlin!
Elsa Billgren har också varit där!
Om den tredje dagen i Berlin skrev hon så här och tog vansinnigt läckra bilder!
En blogg med vackra bilder, hittade jag hos Solveig i Dalarna.
Ja, i hennes länklista.
Och fler från hennes lista .., en Eva med filuriga tankar.
Såja, mina vänner .., nu har ni lite att kalasa på den här torsdagen den 1:a augusti, då den rara Eva på Frösön fyller femtioåtta år!
Gissa ....
... vem som fyller år idag, den första augusti?
Jo, världens bästa Eva på Frösön!
Eva, som har så många gåvor .., som gör vackra kort och målar de allra finaste tavlor .., som skriver böcker och poesi och går på hundkurs med Otis!
En trevlig telefonpratarvän är det också och rar och go!
Grattis, grattis Eva på bemärkelsedagen!
Foto:Sara Grelsson |
... vem som fyller år idag, den första augusti?
Jo, världens bästa Eva på Frösön!
Eva, som har så många gåvor .., som gör vackra kort och målar de allra finaste tavlor .., som skriver böcker och poesi och går på hundkurs med Otis!
En trevlig telefonpratarvän är det också och rar och go!
Grattis, grattis Eva på bemärkelsedagen!
onsdag 31 juli 2013
Rätt man på rätt plats ...
Tänk, vad det betyder med människor som är som skapta för det arbete dom har!
Jag tänker på läkaren på vårdcentralen i Getinge som var så förstående .., eller den vänliga kvinnan på Arlas kundcenter i Stockholm .., och på postens supportpersonal som hjälper oss när det krånglar till sig .., och alldeles särskilt tänker jag på den nye mejeribilschauffören.
Han kommer som en frisk fläkt med varorna!
Alltid leende ., hälsar glatt på alla .., ja, han sprider helt enkelt sån god stämning.
Igår hade jag fullt upp med annat när han ropade det där snälla, så idag bad jag om ursäkt för att jag kanske upplevts som stram .., men det var så mycket annat .., och så berättade jag hur perfekt han är i sitt jobb och hur mycket vi tycker om honom.
Då berättade han att jo, han var rätt ny på jobbet .., hade börjat direkt efter gymnasiet och som han trivs!!!
"Man får träffa mycket trevligt folk och ja, det är fritt, även om jag har en viss rutt att följa", sa han.
Jag frågade efter hans namn?
Joakim Karlsson, sa han.
I morgon skriva ett mejl till den som sköter anställningarna hos Arla och berömma denne unge chaufför.
Det är precis vad jag ska göra.
Tänk, vad det betyder med människor som är som skapta för det arbete dom har!
Jag tänker på läkaren på vårdcentralen i Getinge som var så förstående .., eller den vänliga kvinnan på Arlas kundcenter i Stockholm .., och på postens supportpersonal som hjälper oss när det krånglar till sig .., och alldeles särskilt tänker jag på den nye mejeribilschauffören.
Han kommer som en frisk fläkt med varorna!
Alltid leende ., hälsar glatt på alla .., ja, han sprider helt enkelt sån god stämning.
Igår hade jag fullt upp med annat när han ropade det där snälla, så idag bad jag om ursäkt för att jag kanske upplevts som stram .., men det var så mycket annat .., och så berättade jag hur perfekt han är i sitt jobb och hur mycket vi tycker om honom.
Då berättade han att jo, han var rätt ny på jobbet .., hade börjat direkt efter gymnasiet och som han trivs!!!
"Man får träffa mycket trevligt folk och ja, det är fritt, även om jag har en viss rutt att följa", sa han.
Jag frågade efter hans namn?
Joakim Karlsson, sa han.
I morgon skriva ett mejl till den som sköter anställningarna hos Arla och berömma denne unge chaufför.
Det är precis vad jag ska göra.
Man kan ju undra ...
... vad det beror på att vissa dagar känns evighetslånga och bara tunga och slitsamma och andra dagar är allt helt annorlunda.
Igårkväll gick jag i säng halv tio.
Somnade bums, vaknade tidigt, steg upp klockan sex .., moppade in till jobbet vid sjutiden .., stannade till där den där mormorsdoften finns och vände kameran mot havet till .., så här såg det ut.
U n d e r b a r t!
Kände glädje över att Dagabbilen var aningen sen; på det viset hann jag röja i mejerikylen, fylla på och dra fram och fronta och ja, allt sånt som ska göras och sen, när varorna väl kom, ja, då var det ju så oändligt mycket enklare!
Malin hjälpte mig att ta varorna och vid tvåtiden var vi helt klara.
Då var beställningarna sedan länge gjorda och jag ler åt mig själv och tänker att hur man beställer varor, det hänger liiiite samman med hur man är som människa.
Jag är ytterst medveten om att med mig är det oftast antingen eller.
"Med Elisabet och Ann-Gerd stämmer verkligen uttrycket dit det bär, dit bär det!" sa pappa ofta.
Så är det.
Antingen har jag beställt hem för mycket creme fraiche .., och så blir det tvärbroms och så blir det lätt för lite. Så är det nu. Men för mycket.
Nåja, nu återstår EN ENDA dag till i mejeriet och jag ska säga att åååå, så jag beundrar alla som sköter om den avdelningen i vilken butik det än må vara! Jessica i Västerås, t.ex, du har väl det ansvaret?
Förudrades också över vilka duktiga sommarjobbare vi har!
Dom är som myror som pilar fram mellan hyllorna, ja, jag är sååå imponerad av dem!
Sen kom jag hem.
Pv - nu fylld av seglingslust - höll då på att rengöra segelbåten och fixa motorn, ja, men det måste man ju förstå .., det är ju ett helt år tills den ska i sjön och det gäller att vara förberedd ...
Snart stundar också löparfesten Prinsens Minne i Halmstad.
Prinsen - det är förstås Prins Bertil som bodde i Tylösand -, eller i alla fall hade sommarhus där.
På bilden här ovanför filmen ser ni två av deltagarna.
Micke, som ska springa halvmaran och AP som tar milen, tillsammans med sin storasyster.
Pv tar också halvmaran och har idag ont i hälsenan efter gårdagens löprunda.
Själv ska jag ägna mig åt hejandets svåra konst.
Och nu, mina vänner, tänker jag bara n j u t a av en ledig torsdag, därefter stundar jobbarhelg, den femte i ordningen.
Nåja.
Det går väl det med.
// Och ikväll ska jag minsann titta på detta i tv och hoppas att få se den där tösen som har ett alldeles eget rum i mitt hjärta. I morse satte hon sig - tillsammans med andra fotbollstöser - på planet till Tel Aviv för en veckas vistelse där. Tre matcher blir det .. mot Serbien, Portugal och Israel. EM-kval för flickor. Lycka till!
... vad det beror på att vissa dagar känns evighetslånga och bara tunga och slitsamma och andra dagar är allt helt annorlunda.
Igårkväll gick jag i säng halv tio.
Somnade bums, vaknade tidigt, steg upp klockan sex .., moppade in till jobbet vid sjutiden .., stannade till där den där mormorsdoften finns och vände kameran mot havet till .., så här såg det ut.
U n d e r b a r t!
Kände glädje över att Dagabbilen var aningen sen; på det viset hann jag röja i mejerikylen, fylla på och dra fram och fronta och ja, allt sånt som ska göras och sen, när varorna väl kom, ja, då var det ju så oändligt mycket enklare!
Malin hjälpte mig att ta varorna och vid tvåtiden var vi helt klara.
Då var beställningarna sedan länge gjorda och jag ler åt mig själv och tänker att hur man beställer varor, det hänger liiiite samman med hur man är som människa.
Jag är ytterst medveten om att med mig är det oftast antingen eller.
"Med Elisabet och Ann-Gerd stämmer verkligen uttrycket dit det bär, dit bär det!" sa pappa ofta.
Så är det.
Antingen har jag beställt hem för mycket creme fraiche .., och så blir det tvärbroms och så blir det lätt för lite. Så är det nu. Men för mycket.
Nåja, nu återstår EN ENDA dag till i mejeriet och jag ska säga att åååå, så jag beundrar alla som sköter om den avdelningen i vilken butik det än må vara! Jessica i Västerås, t.ex, du har väl det ansvaret?
Förudrades också över vilka duktiga sommarjobbare vi har!
Dom är som myror som pilar fram mellan hyllorna, ja, jag är sååå imponerad av dem!
"Träning inför Prinses Minne", stod det som bildtext. |
Sen kom jag hem.
Pv - nu fylld av seglingslust - höll då på att rengöra segelbåten och fixa motorn, ja, men det måste man ju förstå .., det är ju ett helt år tills den ska i sjön och det gäller att vara förberedd ...
Snart stundar också löparfesten Prinsens Minne i Halmstad.
Prinsen - det är förstås Prins Bertil som bodde i Tylösand -, eller i alla fall hade sommarhus där.
På bilden här ovanför filmen ser ni två av deltagarna.
Micke, som ska springa halvmaran och AP som tar milen, tillsammans med sin storasyster.
Pv tar också halvmaran och har idag ont i hälsenan efter gårdagens löprunda.
Själv ska jag ägna mig åt hejandets svåra konst.
Och nu, mina vänner, tänker jag bara n j u t a av en ledig torsdag, därefter stundar jobbarhelg, den femte i ordningen.
Nåja.
Det går väl det med.
Den där sommaren på Grinda i Sthlms skärgård. |
// Och ikväll ska jag minsann titta på detta i tv och hoppas att få se den där tösen som har ett alldeles eget rum i mitt hjärta. I morse satte hon sig - tillsammans med andra fotbollstöser - på planet till Tel Aviv för en veckas vistelse där. Tre matcher blir det .. mot Serbien, Portugal och Israel. EM-kval för flickor. Lycka till!
Ljuset hägrar ...
Kl. 06:25.
Tänk, om man inte är en morgonmänniska, trots allt!
Tänk, om man - efter två år med nästan enbart eftermiddagspass - har ställt om kroppen!
Eller hjärnan?
På måndag får jag nämligen tillbaka till mitt vanliga schema.
Och även om jag då fortfarande vaknar klockan fyra, fem och sex - men inte stiger upp -, så är det så underbart ljuvligt att på förmiddagen kunna sitta i lugn och ro och titta på Gomorron-tv .., ta harry ner till havet .., tillbringa några timmar på stranden .., och sen, vid halvtretiden, moppa till jobbet!
Det passar mig perfekt!
Och att jag är "dagavill", om detta råder inga tvivel.
När klockan var kvart i sex, bad radiopraterskan om ursäkt för att hon sagt fel tid .., "klockan är bara kvart i sex och det är onsdag", sa hon.
Då log jag.
"Onsdag? Det är ju fredag idag, vet hon inte vilken dag det är!" sa jag till pv och jag tänkte att det är ju skönt att man inte är ensam som tappar räkningen på veckans alla dagar.
Han log också.
Jo, jo.
Det är nog snart dags att ansöka om plats på det där hemmet.
Kl. 06:25.
Tänk, om man inte är en morgonmänniska, trots allt!
Tänk, om man - efter två år med nästan enbart eftermiddagspass - har ställt om kroppen!
Eller hjärnan?
På måndag får jag nämligen tillbaka till mitt vanliga schema.
Och även om jag då fortfarande vaknar klockan fyra, fem och sex - men inte stiger upp -, så är det så underbart ljuvligt att på förmiddagen kunna sitta i lugn och ro och titta på Gomorron-tv .., ta harry ner till havet .., tillbringa några timmar på stranden .., och sen, vid halvtretiden, moppa till jobbet!
Det passar mig perfekt!
Och att jag är "dagavill", om detta råder inga tvivel.
När klockan var kvart i sex, bad radiopraterskan om ursäkt för att hon sagt fel tid .., "klockan är bara kvart i sex och det är onsdag", sa hon.
Då log jag.
"Onsdag? Det är ju fredag idag, vet hon inte vilken dag det är!" sa jag till pv och jag tänkte att det är ju skönt att man inte är ensam som tappar räkningen på veckans alla dagar.
Han log också.
Jo, jo.
Det är nog snart dags att ansöka om plats på det där hemmet.
tisdag 30 juli 2013
Efteråt ...
... när jag har ätit middag, hämtar pv madrass, täcke och en kudde från husvagnen och så lägger jag mig raklång på altangolvet och somnar nästan.
Bara nästan.
Sigge ansluter och lägger sig raklång jämsides med madrassen och jag ligger på sidan och kliar honom på huvudet ..., det är den längsta kelstund vi har haft och det känns ljuvligt.
Så trött jag är!
Det är som att ha dråsat rakt ner i ett djupt håll - en brunn - och så anar man ljuset där uppe, men vet inte var stegen är!
Och jag tänker på den unga tösen som grät så förtvivlat ute på lagret idag .., hon som var med när hennes häst avlivades i morse och när jag ska gå in i fikarummet står hon där i pappans famn och hon gråter alldeles hejdlöst och senare på dagen ska mamman visa mig bilder från sin mobil .., "titta här Bettan, titta, igårkväll fick han vara ute i hagen och äta allt gräs han ville ., titta, han har öronen framåt på varenda bild .., han var så glad, så glad ...!"säger hon.
Det är vad jag tänker på.
En bra stund ligger jag där på madrassen .., sen kommer Elvis matte och husse och några till och det blir prat om jobb och den goda kolatårtan, om tvillingpojkarna som vilar i mattens mage .., vi pratar om Bromma kontra Halmstad (mattens bästa väninna bor just i Bromma, men är på besök i landet Halland) och det pratas bilar, trasiga kullager, segling och allt sånt.
Efteråt, när Elvis lullat iväg tillsammans med de sina, går vi ner till havet.
Fast det är eftermiddag är där många som badar .., några som man känner och småpratar med, många som är helt obekanta.
En tysk husbil - en sån som Mian och Jan har - står en bit ifrån parkeringen.
Det är varmt i havet.
Tjugotre grader, säger en man som vi möter.
Och blåser friskt gör det .., det är svårt att skönja botten och jag är rädd att snava över stora stenar som jag vet finns där, men inte kan se - inte idag -.
Långt ut går jag .., dyker .., dyker ännu mera .., känner svalt vatten mot ansiktet och pannan och vill nästan gråta .., en sån tacksamhet känner jag över att ha detta vatten omkring mig!
Sen går vi hemåt och jag bakar en mjuk pepparkaka, allt medan pensionatsvärden (som nu räknar ner sin ledighet .., nästa vecka återstår, men sen är det slut ., och då har jag min tredje semestervecka ...!) cyklar till affären för att handla det viktigaste.
I morgon är det onsdag och jobb igen.
Mejerileverans. för n ä s t sista gången för min del.
På måndag ska jag hissa flaggan.
... när jag har ätit middag, hämtar pv madrass, täcke och en kudde från husvagnen och så lägger jag mig raklång på altangolvet och somnar nästan.
Bara nästan.
Sigge ansluter och lägger sig raklång jämsides med madrassen och jag ligger på sidan och kliar honom på huvudet ..., det är den längsta kelstund vi har haft och det känns ljuvligt.
Så trött jag är!
Det är som att ha dråsat rakt ner i ett djupt håll - en brunn - och så anar man ljuset där uppe, men vet inte var stegen är!
Och jag tänker på den unga tösen som grät så förtvivlat ute på lagret idag .., hon som var med när hennes häst avlivades i morse och när jag ska gå in i fikarummet står hon där i pappans famn och hon gråter alldeles hejdlöst och senare på dagen ska mamman visa mig bilder från sin mobil .., "titta här Bettan, titta, igårkväll fick han vara ute i hagen och äta allt gräs han ville ., titta, han har öronen framåt på varenda bild .., han var så glad, så glad ...!"säger hon.
Det är vad jag tänker på.
En bra stund ligger jag där på madrassen .., sen kommer Elvis matte och husse och några till och det blir prat om jobb och den goda kolatårtan, om tvillingpojkarna som vilar i mattens mage .., vi pratar om Bromma kontra Halmstad (mattens bästa väninna bor just i Bromma, men är på besök i landet Halland) och det pratas bilar, trasiga kullager, segling och allt sånt.
Efteråt, när Elvis lullat iväg tillsammans med de sina, går vi ner till havet.
Fast det är eftermiddag är där många som badar .., några som man känner och småpratar med, många som är helt obekanta.
En tysk husbil - en sån som Mian och Jan har - står en bit ifrån parkeringen.
Det är varmt i havet.
Tjugotre grader, säger en man som vi möter.
Och blåser friskt gör det .., det är svårt att skönja botten och jag är rädd att snava över stora stenar som jag vet finns där, men inte kan se - inte idag -.
Långt ut går jag .., dyker .., dyker ännu mera .., känner svalt vatten mot ansiktet och pannan och vill nästan gråta .., en sån tacksamhet känner jag över att ha detta vatten omkring mig!
Sen går vi hemåt och jag bakar en mjuk pepparkaka, allt medan pensionatsvärden (som nu räknar ner sin ledighet .., nästa vecka återstår, men sen är det slut ., och då har jag min tredje semestervecka ...!) cyklar till affären för att handla det viktigaste.
I morgon är det onsdag och jobb igen.
Mejerileverans. för n ä s t sista gången för min del.
På måndag ska jag hissa flaggan.
Glädje ...
Idag var det födelsedagsfirande på jobbet.
Johanna - denna klippa i kassan - fyllde år och bjöd på en alldeles omåttligt god kolakaka!
Mera glädje!
Underbare och alltid så vänlige och omtänksamme Fredrik som jag arbetade tillsammans med på Ica Supermarket i Ystad, tittar förbi - bara så där i förbifarten -.
Numera arbetar Fredrik på Hemköp i Lund och ska bli pappa i november.
Alltid lugn och trygg var han .., och det säger mycket om honom att när vi nu stod där och surrade på lagret, så kom en krumryggig liten tant och skulle låna kundtoaletten.
Det tog två sekunder, så hade Fredrik flyttat på palltrucken där bakom honom .., så inte tanten skulle snava.
Och vet ni hur glad man blir när en knappt trettioårig ung man med sin rara fästmö kommer och tittar förbi - utan att handla -, bara för att hälsa på!!
Mest hela tiden hem loooog jag.
Och sist av allt .., det här (bilden) var den där hemska dagen, eller någon annan förfärlig mejeridag.
Arlachauffören, han kommer minsann ihåg min fasa när jag såg leveransen och småpratar alltid så glatt när han kommer.
Och när jag då sitter i fikarummet och njuter av kolakakan .., kommer han smajlande förbi dörren och hojtar "hej gullet, idag är det precis lagom mycket i leveransen!"
Sånt blir jag glad av.
Vanlig vänlighet.
Snällord sagda med glimten i ögat!
Och nu är jag hemma och ska få pasta med köttfärssås till middag.
Det kan man också bli glad för.
Ps. Sen somnade jag rakt av ute på en madrass på altanen. Jag undrar när i mitt liv jag någonsin har känt mig så slut på, som nu? Ds.
Idag var det födelsedagsfirande på jobbet.
Johanna - denna klippa i kassan - fyllde år och bjöd på en alldeles omåttligt god kolakaka!
Mera glädje!
Underbare och alltid så vänlige och omtänksamme Fredrik som jag arbetade tillsammans med på Ica Supermarket i Ystad, tittar förbi - bara så där i förbifarten -.
Numera arbetar Fredrik på Hemköp i Lund och ska bli pappa i november.
Alltid lugn och trygg var han .., och det säger mycket om honom att när vi nu stod där och surrade på lagret, så kom en krumryggig liten tant och skulle låna kundtoaletten.
Det tog två sekunder, så hade Fredrik flyttat på palltrucken där bakom honom .., så inte tanten skulle snava.
Och vet ni hur glad man blir när en knappt trettioårig ung man med sin rara fästmö kommer och tittar förbi - utan att handla -, bara för att hälsa på!!
Mest hela tiden hem loooog jag.
Och sist av allt .., det här (bilden) var den där hemska dagen, eller någon annan förfärlig mejeridag.
Arlachauffören, han kommer minsann ihåg min fasa när jag såg leveransen och småpratar alltid så glatt när han kommer.
Och när jag då sitter i fikarummet och njuter av kolakakan .., kommer han smajlande förbi dörren och hojtar "hej gullet, idag är det precis lagom mycket i leveransen!"
Sånt blir jag glad av.
Vanlig vänlighet.
Snällord sagda med glimten i ögat!
Och nu är jag hemma och ska få pasta med köttfärssås till middag.
Det kan man också bli glad för.
Ps. Sen somnade jag rakt av ute på en madrass på altanen. Jag undrar när i mitt liv jag någonsin har känt mig så slut på, som nu? Ds.
måndag 29 juli 2013
Och luren blev varm ...
En pratkväll.
Med min storasyster i Lund ..., äldsta dottern ..., samt födelsedagsbarnet bettankax..
"Jag tror bestämt vi såg din Anders på Lilla Torg i Malmö i lördagskväll vid sjutiden .., han var så fin, så fin!" säger gårdagens jubilar.
Underbart prat.
Mycket skratt.
Glädjen sitter kvar långt efteråt.
Efteråt ...
När jag hämtat pv vid järnvägsstationen i Halmstad och konstaterat att han mest av allt liknar en pepparkaka - sååå till den grad har fyra dagar till havs tagit på! -, hör jag honom berätta om seglatsen, ja, från Halmstad till Stensjö.
Allt får jag veta om storfocken och genuan och om hamnen i Allinge och algblomningen i havet .., och om fotbollen på Pilekroen och den enorma tröttheten som kom över dem just den kvällen.
Femton timmars segling tar på krafterna.
"Men vad i all världens dagar pratar ni om i fyra dagar ...?" säger jag.
Ja, allt möjligt.
"Om lumparminnen .., om barn och barnbarn .., om våra jobb ., om segling förstås .., ja, det var hur trevligt som helst!" säger pv.
Idag har det telefonsurrats med Ystad (det handlade om inköp av rullfock) och pv har tittat på nätet efter ett kapell att sitta under .., och till min stora förvåning upptäckte jag att han idag hade börjat med rengöring av segelbåten, den som står på land.
Seglarglädjen smittar!
(Pv tog en film där man ser självaste Kaptenen sitta vid rodret .., på pv:s Ipad syns det hur fint som helst, men överförd till Youtube, blev det bara sudd. Men ungefär så här var det väl.
Och suddfilmen ser ut så här, men jag varnar för illamående och ni har inte drabbats av synfel heller. Det ÄR suddigt! Filmen togs när herrarna var på väg hem till Ystad. Fort gick det .., mer än åtta knop och det blev hastighetsrekord för båtinnehavaren. Detta är verkligen En Film Med Handling ,-) Eller inte.)
När jag hämtat pv vid järnvägsstationen i Halmstad och konstaterat att han mest av allt liknar en pepparkaka - sååå till den grad har fyra dagar till havs tagit på! -, hör jag honom berätta om seglatsen, ja, från Halmstad till Stensjö.
Allt får jag veta om storfocken och genuan och om hamnen i Allinge och algblomningen i havet .., och om fotbollen på Pilekroen och den enorma tröttheten som kom över dem just den kvällen.
Femton timmars segling tar på krafterna.
"Men vad i all världens dagar pratar ni om i fyra dagar ...?" säger jag.
Ja, allt möjligt.
"Om lumparminnen .., om barn och barnbarn .., om våra jobb ., om segling förstås .., ja, det var hur trevligt som helst!" säger pv.
Idag har det telefonsurrats med Ystad (det handlade om inköp av rullfock) och pv har tittat på nätet efter ett kapell att sitta under .., och till min stora förvåning upptäckte jag att han idag hade börjat med rengöring av segelbåten, den som står på land.
Seglarglädjen smittar!
(Pv tog en film där man ser självaste Kaptenen sitta vid rodret .., på pv:s Ipad syns det hur fint som helst, men överförd till Youtube, blev det bara sudd. Men ungefär så här var det väl.
Och suddfilmen ser ut så här, men jag varnar för illamående och ni har inte drabbats av synfel heller. Det ÄR suddigt! Filmen togs när herrarna var på väg hem till Ystad. Fort gick det .., mer än åtta knop och det blev hastighetsrekord för båtinnehavaren. Detta är verkligen En Film Med Handling ,-) Eller inte.)
Vid 7 - tiden ...
... på morgonen känner jag den där doften igen.
Den där som på några sekunder för mig baklänges i tiden.
Helt obegripligt är det!
Det doftar lagård och jag hör lagårdsdörren öppnas och där är mamma som har med sig mjölkhinken och tar fram pallen som hon sitter på och jag är kanske fem, sex år och känner mig alldeles trygg, för mamma är inte rädd för nånting, nej, inte ens tjuren som ibland tar sig loss - då tar hon bara dynggrepen och ropar att jag ska springa upp på loftet - men hon fixar det.
Pappa stannar oftast hemma när vi hälsar på hos mormor, men det förstås, han sköter om hundarna.
Allt det där - besöken hos mormor i Dikanäs och barndomskänslan som är så stark -, hinner jag tänka på dom där få sekunderna när jag passerar området som doftar precis så.
Men i morse stannade jag till .., vände blicken åt andra hållet .., såg grusvägen som går rakt ner mot havet .., och tänkte att jag ska fånga den där känslan på bild.
Så det gjorde jag.
... på morgonen känner jag den där doften igen.
Den där som på några sekunder för mig baklänges i tiden.
Helt obegripligt är det!
Det doftar lagård och jag hör lagårdsdörren öppnas och där är mamma som har med sig mjölkhinken och tar fram pallen som hon sitter på och jag är kanske fem, sex år och känner mig alldeles trygg, för mamma är inte rädd för nånting, nej, inte ens tjuren som ibland tar sig loss - då tar hon bara dynggrepen och ropar att jag ska springa upp på loftet - men hon fixar det.
Pappa stannar oftast hemma när vi hälsar på hos mormor, men det förstås, han sköter om hundarna.
Allt det där - besöken hos mormor i Dikanäs och barndomskänslan som är så stark -, hinner jag tänka på dom där få sekunderna när jag passerar området som doftar precis så.
Men i morse stannade jag till .., vände blicken åt andra hållet .., såg grusvägen som går rakt ner mot havet .., och tänkte att jag ska fånga den där känslan på bild.
Så det gjorde jag.
Det bästa för Eva i Tyresö ...
Så fint på Sven-Harrys konstmuseum!!!
Vid Vasaparken i Stockholm har den rike byggmästaren Sven-Harry byggt ett fint "guld"hus med museumdär hans konst finns. 150 milj.
Han har samlat hela livet och hängt konsten i sin herrgård på väl valda ställen.
När han nu byggt ett museum vill han att tavlorna ska visas på sina vanliga platser i rummen.
Därför har han gjort en kopia av flera rum i herrgården och hängt tavlorna på precis rätt ställen.
Mattorna stolarna byråerna allt står som i herrgården.t.o.m. ytterväggen.
Konsten var fantastisk...Scherfbeck Josephsson Hill Strindberg Berg Munch ja oj så fint.
Utsökta vackra tavlor som vi nästan aldrig sett.
Och mycket vackra rum!
Våra radhus är byggda av denne man som nu är 82 år och i livet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)