tisdag 30 juli 2013

Efteråt ...


... när jag har ätit middag, hämtar pv madrass, täcke och en kudde från husvagnen och så lägger jag mig raklång på altangolvet och somnar nästan.

Bara nästan.

Sigge ansluter och lägger sig raklång jämsides med madrassen och jag ligger på sidan och kliar honom på huvudet ..., det är den längsta kelstund vi har haft och det känns ljuvligt.

Så trött jag är!
Det är som att ha dråsat rakt ner i ett djupt håll - en brunn - och så anar man ljuset där uppe, men vet inte var stegen är!

Och jag tänker på den unga tösen som grät så förtvivlat ute på lagret idag .., hon som var med när hennes häst avlivades i morse och när jag ska gå in i fikarummet står hon där i pappans famn och hon gråter alldeles hejdlöst och senare på dagen ska mamman visa mig bilder från sin mobil .., "titta här Bettan, titta, igårkväll fick han vara ute i hagen och äta allt gräs han ville ., titta, han har öronen framåt på varenda bild .., han var så glad, så glad ...!"säger hon.

Det är vad jag tänker på.

En bra stund ligger jag där på madrassen .., sen kommer Elvis matte och husse och några till och det blir prat om jobb och den goda kolatårtan, om tvillingpojkarna som vilar i mattens mage .., vi pratar om Bromma kontra Halmstad (mattens bästa väninna bor just i Bromma, men är på besök i landet Halland) och det pratas bilar, trasiga kullager, segling och allt sånt.

Efteråt, när Elvis lullat iväg tillsammans med de sina, går vi ner till havet.
Fast det är eftermiddag är där många som badar .., några som man känner och småpratar med, många som är helt obekanta.
En tysk husbil - en sån som Mian och Jan har - står en bit ifrån parkeringen.


Det är varmt i havet.
Tjugotre grader, säger en man som vi möter.

Och blåser friskt gör det .., det är svårt att skönja botten och jag är rädd att snava över stora stenar som jag vet finns där, men inte kan se - inte idag -.

Långt ut går jag .., dyker .., dyker ännu mera .., känner svalt vatten mot ansiktet och pannan och vill nästan gråta .., en sån tacksamhet känner jag över att ha detta vatten omkring mig!

Sen går vi hemåt och jag bakar en mjuk pepparkaka, allt medan pensionatsvärden (som nu räknar ner sin ledighet .., nästa vecka återstår, men sen är det slut ., och då har jag min tredje semestervecka ...!) cyklar till affären för att handla det viktigaste.

I morgon är det onsdag och jobb igen.
Mejerileverans. för  n ä s t  sista gången för min del.
På måndag ska jag hissa flaggan.

11 kommentarer:

Kattis sa...

Mjuk pepparkaka, det är min bästa medicin! Lindrar faktiskt det mesta.

mossfolk sa...

Det var evigheter sedan jag gjorde mjuk pepparkaka! Nu blev jag genast sugen.
Och visst är det skönt med vatten. Det saknar jag verkligen här omkring, att man måste sätta sig och åka en bra bit för att komma till ett badställe. Jag har inte rekognoscerat i Hallsberg än, men tror tyvärr inte att det är så värst mycket närmare till någon sjö där.

Anonym sa...

Stackars flickan som var med om det värsta, hon borde fått stanna hemma idag. Och för mig låter det okänsligt med mamman som visar bilder så tätt inpå...
Kramar till tjejen!
/Biggan Sthlm

Elisabet. sa...

Biggan: nej, så var det inte ! Flickan arbetade inte idag och mamman visade mig bilderna när tösen inte var där, så det sköttes bra. Dom var såååå fina mot henne!

Elisabet. sa...

Kattis och mossfolk: det var kungsörnens mix och jag gör den inte godare själv. Av mjuk pepparkaka och kall mjölk blir man varm i hjärtat ....

Mian sa...

Mjuk pepparkaka har jag inte ätit på år och dag. Gud så gott. Precis som du skriver så ska det vara kall mjölk till.

P.S: det är bara en campingbil vi har...kortare än en Volvo 945 faktiskt... men hög är den... :-) DS

Leina sa...

Oj, vilken dag du haft... Att somna på altanen låter grymt skönt... Stackars liten... När djur dör gör ont i hjärtat... Riktigt ont...

Elisabet. sa...

Mian: men den här var inte stor, men hög ,-)
Samma modell.

Leina: jag älskar att lugga på altanen och skulle vilja ha en säng av nåt slag på altanen.

Evas blogg sa...

En säng på altanen måste vara en dröm. Stackars flicka, vilken sorg att mista sin kära vän.

Mian sa...

Inte HUSbil alltså...det var bara det jag menade :-) :-) :-)

Elisabet. sa...

Mian: jag uttryckte mig nog fel .., det var ingen sån heller, utan precis en sån som ni har ,-)