Det bästa för Eva i Tyresö ...

Vem behöver kamera! Inte Eva, i alla fall.

Det bästa var i månens sken igårkväll när Erik sköt av de upphittade raketerna från nyåret och tände stubben som han hade med sig från i julas.

Vi satt på Eriks stock och månen var som en strålkastare!!!
Havet brusade svagt.     

Eva i Tyresö i Haverdal

Påskdagsfönstret ...

...speglar sig i en växthusdörr.

Det ser ut att bli en alldeles övermåttan ljuvlig söndag.

Påskafton ...

Det har varit full fart i butiken mest hela dagen .., alla kassorna har varit igång och chefen har fått ringa den som är bakjour för att hjälpa till i mejerikylen. Och den som får avlösning i kassan är trött och säger att åååå Bettan, det har varit såååå mycket, men hjälp, så skönt att nu få komma hem!

Vi är två som arbetar eftermiddag och jag - som varit så orolig för att vi skulle vara för få -, har inte alls samma stress, ty dom flesta kunderna kanske äter middag med sina släktingar eller promenerar på stranden eller deltar i påskdoppet (tre unga töser kommer senare in och handlar och är våta i håret .., jodå, det har varit dopp i havet, precis som på julaftonens morgon) och jag står i kassan och Joakim är på golvet och det är på det hela taget ganska trivsamt.

Kunder kommer och går.

Där är cyklisterna - män i tajta trikåer - som har cyklat tio mil och nu bara måste få i sig en chokladkaka och kanske några bananer .., nu är energin oåterkalleligen slut .., där är stamkunderna och där är min namne, en kvinna i åttioårsåldern och det blir lite småprat och en varm påskkram och där är också en soligt leende Eva från Tyresö!

Den allra sista kunden för dagen är en man i femtioårsåldern kanske .., han är fyrkantig hela han och har de absolut största händer jag någonsin i hela mitt liv har sett!

"Men det var det värsta ....., oj, så stora händer du har!" säger jag och mannen ler lite och vänder och vrider på händerna och säger att joo, hans pappa hade likadana. Lika stora.

Och jag frågar om jag möjligen får ta en bild och jodå, det går bra det, så jag skyndar mig att hämta kameran och min arbetskamrat Joakim - som inte känner till denna min vurm för händer -, han tror väl knappt sina öron eller ögon!

Det visar sig att mannen med de stora händerna - dom är som björnlabbar -, kommer från Kemijärvi i finska Lappland .., han har tre systrar, arbetar som bilmekaniker och är Skorpion.

När jag - efter att bilden tagits -, tar i hand och tackar för vänligheten  (han har lika varma händer som min pappa hade ...), försvinner min hand i den där stoooora och Joakim står intill och ler och skakar på huvudet och sen är det kväller och vi låser butiksdörrarna och åker hemåt.

Jo, men det kändes bra.

// Även i Varberg, lite längre norrut, var det ett påskdopp.

Grannen ....

.... har precis hissat flaggan!

Ja, just det .., nu har deras dotter med små söner kommit på påskbesök.
Och hunden Sigge.
I vanliga fall är harry ganska kaxig mot andra hanhundar, men Sigge är en äldre spaniel med pondus och när han - långsamt och värdigt kommer in på vår gård - står harry alldeles stilla och viftar bara försiktigt på svansen.
Precis så är det.
Gammal är äldst.

Själv spanar jag på en liten fågel som sjunger så ofattbart vackert.
Den håller till bakom grannen Ingers gärsgård ..,sitter inte så högt som jag förväntar mig.
Hämtar kikaren .., och kameran.
Omöjlig att fånga.

Men till slut ..., ååå, är det du, din lilla krabat!

Det kanske är genetiskt ....?

Inlägg på Facebook från min kusin Ulrika.

Ulrika Andersson Jamen du hade ju iaf ett nattlinne på dig....din kära mor tog sitt morgondopp i sjön Fättjaur i "bara mässingen" (som den naturmänniska hon va') när hon å Din käre Far campade vid vår parkering vid vägen,  å hon fick minsann många bilister efter Sagavägen att tappa hakan....för det var inte många plusgrader i sjön den dagen heller.

Dagens fönster ...

Kylig morgon kommer att förvandlas till underbart vacker dag!
Solstrålar från öster mot rullgardinen .., kvistar av kaprifol där utanför .., en  liten fågel som hoppar omkring på grenarna ...., ljustörstande pelargonior .., och från köket: doft av kaffe.

Och idag är det slut på ledigheten.
Jobb från två till åtta och nu är sommarhusgästerna i Haverdal påsklediga; nu blir det full fart!
Det är Joakim och jag och så nån som är jour.

Har man tur, kanske Eva från Tyresö tittar in i affären.

Det finns långfredagar och så finns det långfredagar ...

Åtminstone alla vi som växte upp på 40, - och 50-talet minns nog hur gräsligt låååång själva långfredagen kunde vara! Från radion hördes sorgemusik .., biografer och dansställen hölls stängda .., ja, tanken var väl att vi alla skulle sitta hemma i våra soffor och tänka på Golgata och Jesus på korset.

Det är andra tider nu.

Till exempel så får vi besök av min rödvitrandiga storasyster och hennes dotter och det är vårens hittills bästa dag .., solen flödar och vi kan sitta ute på altanen som inte är inglasad och det är varmt och skönt!

Åååå, det doftar så gott från ugnen, kan vi inte få smaka ...!

Plötsligt blir det tre hundar i huset!
Jag har varit aningen orolig för hur det skulle gå - tänk om den prickiga Tara skulle bli vrång på Nelly - men när det skånska främmandet kommer gåendes in på gården, då springer Nelly fram och morrrrar lite, lite .., så där ja .., då har hon visat vem som bestämmer och sen är allt bra.
Gammal är äldst, så är det.
Tant Nelly håller i taktpinnen.

Och jag har gjort lammstek i ugnen och rotsaksgratäng .., en förrätt har jag drämt till med också och en dessert, ja, det är knappt nån tror sina ögon!

Så där sitter vi, allt medan tre hundar springer av och an .., nosar här och där .., och helt apropå föräras jag försenade födelsedagspresenter, bland annat en underbar halsduk från Klippans Yllefabrik! Som gjord för mig! Ett saltkar i keramik finns i ett annat paket och så två böcker.
Oj, så snällt av dem!

Och så får jag tillbaka Torgny Lindgrens senaste verk.
"Vad tyckte du ...?" frågar jag min syster.
"Njaaa .., inte var det väl hans bästa direkt ...", säger hon.

I fyra, nästan fem timmar, blir vi sittande där ute.
Vad pratar vi om ...?
Jo, om detta med tiggare .., om livet i Ghana .., om sonens och min egen resa dit .., om ett stundande sextioårskalas i september .., om detta att ha höns eller inte .., om kläderna i Gudrun Sjödéns katalog och min syster visar en svartvit klänning som nog gärna hade hängt i hennes garderob .., och vi pratar om utbildning och praktik .., om högskoleprovet och allt möjligt annat, allt vi upptäcker att denidoge grannen har hissat flaggan, som nu vajar så fint i vinden.

Och strax är min fyradagars-ledighet tillända.
Det känns ungefär som om jag hade haft flera veckors semester.
På kylskåpsdörren sitter schemat för april och maj .., och när jag hämtar dom små glasen med pannacotta som stått och tjocknat till i kylskåpet (pannacottan, inte glasen ..), slänger jag ett öga på schemat och konstaterar att den här månaden arbetar jag tre av fyra lördagar.

Nåja, det går väl det med.

// Mer om långfredagen kan man höra här - från Radio Norrbotten -. 

En vinst från Ghana ...

Nej, just det .., vi skulle ju ta ett påskuppehåll med lotteriet, men så får jag ju störstasysterfrämmande idag och plockade ihop lite på bokhyllan och se där .., där låg ju den fina vinsten som AP hade med sig från Accra, ja, till själva lotteriet!

Ååå, men då kör vi ju förstås!

Jag tycker ju att dom här kvinnorna som visats på otaliga bilder, är så otroligt vackra med sin rakryggade hållning .., och här är alltså en målning - kanske i acryl -, målad av någon som signerat med MIS .., och det är kvinnor på rad och ingen enda har svullna knäprotesben!

Bilderna här under är från Marias besök för några veckor sedan.

Det blir den här omgångens vinst!

Nu är ni varmt välkomna med er glädje!
Mejla den bara till bisse151@gmail.com .., det där som värmde hjärtat lite extra mycket.
Ni har t.om. nästa fredag på er.

Och tack snälla AP!

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och tänka sig, det har varit frost i natt!

Glad Påsk ...

.... till alla vänner - kända som okända - som tassar omkring här bland bokstäverna!
Jag hoppas att den - påsken -, blir precis så där som ni vill ha den.

Själv känner jag mig, efter tre dagars ledighet och ännu en som återstår -,  totalt utvilad och i nån slags alldeles lagom harmoni. Ljuvligt. Ljuvligt.

Nu väntar jag bara på att pv ska komma hem.
Middagsmaten (köttfärspaj) har tagits ut ur ugnen ..,. jag har plockat in videkissar och köpt ägg hos bonden i Ullarp. Hans fru stod i fönstret och vinkade när jag åkte därifrån.
Det kändes ..., bra.

Och vill ni dela med av det som har värmt era hjärtan, utan anspråk på någon vinst, är ni mer än välkomna att göra det.

Kanske är det hormonerna ...

För en gångs skull tänker jag ha förrätt, varmrätt och dessert, då, när min rödvitrandiga syster och hennes dotter kommer på långfredagsvisit. Det är mycket som ska handlas hem och således tar jag sikte på affären, men först ett stopp hos friherrinnan som idag fick sin tröstprishandduk, den som Ann i Göteborg har sytt och skänkt till lotteriet. Då blir det kaffe och en laxmacka ute vid hörnan, just där det är lä .., och solen värmer och det är hur härligt som helst!
(Ni kan på störten glömma att man kan titta in hos den madamen utan att bli bjuden på nånting!)

En bra stund sitter vi där ., och på grannens tomt - i ett av träden - ser vi hur herr och fru Skata inreder sitt hem med nytt möblemang. Kvist på kvist hämtas .., och det rättas till och görs fint på alla möjliga vis. Vid häcken smyger en svart katt.

Och så åker vi båda till affären och påskhandlar.
Jag har två tunga papperskassar med matvaror och passerar tiggaren som sitter vid postlådan; han sitter på en slags låda och håller i en skylt där vi får veta vad pengarna går till och i en plastbytta på marken - framför mannens fötter - ligger några guldmynt.
Samvetet gnager.
Än värre är det när jag bär ut tjugokilossäckar med fågelfrö, men inte ger nånting till mannen.
Ger jag aldrig?
Jo, men långt ifrån alltid.
Och jag har lättare att ge till kvinnan som ibland sitter där.
Om detta med tiggeriet och det som nu - på vissa ställen - har blivit ett slags kåkstäder .., vad som är rätt och fel och hur man ska få till stånd en lösning på det hela, pratar vi ofta om här hemma.
Ingen av oss har svaret.

Sen hemåt.
Svänger in vid Särdals Kvarn, vid lilla butiken som finns där, och tänker mig att köpa några små chokladpåskharar. I stället fyller jag en vit papperskasse med den allra ljuvligaste lilla bok - "Humlans blomsterbok"  -, med illustrationer som gör mitt hjärta åtminstone ljummet.

Vakteläggen till höger ...., och en liten rad med små påskkycklingar.

Och så faller jag pladask för en liten kaffekkopp med gröna små fiskar simmandes på utsidan.
Såna fiskar såg jag i Turkiet, i det turkosfärgade havet utanför den lilla staden Kac ..., och en gång målade jag av dem.

Mina blev lite långsmalare ..., men jag tror nog att dom kanske är kusiner?

En liten trådkorg med vaktelägg har jag idag fått av friherrinnan.
Koka upp kallt vatten, lägg sedan i äggen och koka dem i tre minuter! säger hon.
Harry och Nelly blir som galna och vill gärna kalasa på pyttesmå ägg .., men får allt gå och lägga sig i stället. 

En bordstablett av det mer uppfriskande slaget fick också följa med hem från affären, den vid kvarnen. Och te, till pv. Jag vaknade vid femtiden i morse av ett fasligt rafsande i en av kallgarderoberna. Det visade sig vara pv som letade tepåsar, såna som dom haft med till kören och blivit över.

Hormonerna då ...?
Ja, precis som att man ibland - ungefär en gång i månaden - drabbas av ett våldsamt, nästan oemotståndligt sug efter köpehamburgare med pommes strips (men nästan aldrig köper), så kan jag på samma sätt bli oerhört köpsugen på just såna här saker!
Mina egna hormoner är väl sedan länge försvunna .., kanske håller jag på att förvandlas till man ..., så egentligen är väl det där skylla-på-hormonerna tämligen ologiskt?

Men nu är det gjort.
Tjopp, sa det från mitt konto!

Och nu ska jag dricka kaffe ur fina fiskkoppen!

Här och nu ...

Mörkblått - nästan åskblått - mot havet till.
Isiga vindar, men varmt mot kinden när solstrålarna når fram.
Den vänstra kinden.
Så den vänder jag till.

Och hela tiden lärkan som drillar .., över åkern där till höger.

Bussen till Falkenberg bakom oss ..., några vita bilar.

Nelly på efterkälken .., kajor på lagårdstaket .., två och två sitter dom .., jag räknar till tio par och så finns där några som sitter en och en .., som inte hittat nån eller kanske valt att vara ensamseglare och slippa detta med att samla kvistar och pinnar och leta upp en fin skorsten och inte behöva jaga efter mat till små kajbarn som gapar mest hela tiden och vill ha mera-mat, mera-mat, så där som Lotta på Bråkmakargatan när hon satt uppflugen i körsbärsträdet, eller möjligen äppelträdet och matades med småplättar.

Dagens fönster ...

... finns i Hedemora (Stadshotellet) och fångades av Ulrika.

Intresserad av att övernatta just där?

Då kan ni klicka in er här.

Idag ...

Långpromenad med hundarna.
Lärkan som sjunger.
Och svällande kastanjeknoppar .., ser ni den lilla rännilen med - kan det vara sav - längst nere till höger på knoppen?

Och veden som gör mig så trygg.
Det måste vara nån i-ryggmärgen-känsla som sitter kvar i generna sedan årtusenden tillbaka.
Känslan av att man inte behöver frysa.

Och Rosenripsen som jag tycker så mycket om!
Om man drar försiktigt med händerna längs bladen .., doftar det svarta vinbär.

Dagens fönster och en massa år ...

Jag satt och räknade år igårkväll.
Ett år på Malmvägen i Sollentuna.
(Ja, inte just på själva vägen, men i en fin 3:a, och jag var hemma med en liten ljuslockig tös).
Sen fyra år i Kungsängen utanför Stockholm.
Och arbete i lika många år på B&W stormarknad.'
Vi satt tjugofem kassörskor på rad och jag hade - lätt som en plätt - kunnat arbeta gratis .., detta var det roligaste jag hade varit med om!
Därefter min pappas plötsliga död ..., mitt barndomshem som blev vårt .., totalt femton år hemma i Malå, varav fjorton på Ica Nilahallen.
Det var frukt,- och grönsaksutbildning i Umeå .., textkurs i Luleå .., personalfester i Byske eller på Malå Hotell .., det var underbara arbetskamrater med namn som Adele, Gerda, Marica, Marita, Lena, Jonny, Greger och Berit.

Målning av Eva på Frösön ....

Så ..., flytten till Ystad.
Korsvirkeshus och vintergäck.
Havet!
Sjutton år totalt.
Av dessa tillbringades tretton år i lilla kvartersbutiken på Regementsgatan.
Småttingar som - det första året - kom och handlade i pyjamas .., blev tonåringar och fick barn .., vi var som en enda stor familj. Det blev fyra ägarbyten och till sist konkurs.
I mellantiden blev jag ensamseglare.

Och sen Ica Supermarket i fyra år.
Det var där jag nästan fick hjärnsläpp när chefen meddelade att jag skulle bli ansvarig för kassadelen - schemaläggning, räkning och bokföring av kassorna, frimärksbeställning och växelansvarig -.
Jag tyckte att Ansvaret dignade över mig och fasor, om jag skulle göra fel.
I två dagar låg jag däckad hemma och tänkte att"detta blir min bleka död".
Chefen, som talade gotländska, trodde att jag drabbats av maginfluensa och efteråt sa jag att "nä, inte alls, jag var bara vettskrämd!"
Men tänk, att man överlevde!
Och under värsta skräckdagarna fick jag ett mejl från en vän som hade känt den där räddlivade fröken sedan tonåren - det var då, säkerligen fyrtio år sedan vi sist hördes av - och mejlskrivaren hade på min blogg läst om min skräck och skrev lugnande rader och jag tänkte att detta var då verkligen sann vänskap.

Och vi bar ut mamma. Tillsammans. Det kändes sååå bra. Fonusdamen längst till höger hade bråttom.
Ville väl ha lunch.

2008 dök en småländsk pensionatsvärd upp ..., några månader senare dog min mamma och hamnade som aska i en liten miljövänlig pappkartong några decimeter under jorden .., och efter ytterligare två år sade jag upp mig från ett fast arbete ("är du galen .., vid femtiosex års ålder!" sa en kvinna) .., jag packade blommande pelargonior i tomma bananlådor, sa hej och tack till Ystad ..., lättade ankar ..., och tog sikte på landet Halland.
Det är fem år sedan.

Efter några månader i det nya landet stegade jag in i en Hemköpsaffär, sade till chefen (som sa att sorry, men där finns inte några lediga jobb) att det kanske kommer en dag när ni har varit på personalfest, ätit räkor och blivit dåliga allihopa, ja, men då kan ni ju ringa mig, så kommer jag som ett skott.
Någon elegant utbildning att ståta med, det hade jag ju inte - nej, jag hade inte ens stått på ett lastbilsflak och sjungit att jag tagit studenten, fy f*n, vad jag är bra -, men jag bad några före detta arbetskamrater och en kund att skriva ned det som eventuellt var bra med den där räddhågade arbetskamraten och dom skrev (som alla förstår gällde det här att välja rätt jobbarkompisar ,-) och tänka sig, det fungerade.
Vykort med snällord från tidigare kunder kopierades och lades till ansökningshandlingarna, ja, har man ingen examen, gäller det att vara påhittig.
Har jag inte sagt det förut, så ..., tack Marica, Marita, Åse, Karina, Malin, Berit, gotländske chefen Thomas och kunden Ingalill från Ystad! Tack också till snälla Sonja Falkman!
Hur hade det gått utan era vänliga rader?!

Flyttdagen

Nu har alltså fem år passerat.
Tiden bara susar iväg!
Och landet Halland kom så småningom - nej, inte på studs - att dela hjärterum med såväl landet Västerbotten som landet Skåne ..,. och nästan varje dag i det där gula huset på kullen - det som speglar sig i Eckes fönster -, det som är på bilden längst uppe, tänker jag tacksamma tankar över att jag faktiskt vågade släppa taget och segla vidare.
Ungefär så.

Den första av fyra ...

Man skulle kunna tro att jag avskyr mitt jobb - så som jag räknar varje ledig dag -, men så är inte alls fallet. Tvärtom. Men ändå .., jag tycker att det är så vansinnigt härligt, detta att själv få styra över sin tid .., att kunna ta bilen och susa iväg till Harplinge och hämta ut ett paket .., att sedan, när det är dags för återfärd, välja Hålevägen som är smal och aningen slingrig på vissa håll - nästan så att två bilar inte kan mötas - .., och sen titta in i affären och säga hej till fina töserna Louice och Felicia som arbetar tillsammans (Felicia är idag Bettan; jag har därmed transformerats till storlek 34 ...) och en sväng på Börjes kondis hann jag också med, mest för att göra pv glad.
(Detta är ren och skär lögn. Det är också för att göra mig glad.)

Det var längs den grusvägen jag upptäckte den vackra björkdungen.

Och sen hemåt ..., och jag passerar fältet mitt emot affären där det ikväll ska bli cirkusföreställning och vi har sålt hur många biljetter som helst och från bilen ser jag kameler eller kanske dromedarer och en massa ponnys och vid en husvagn står en ung flicka och ser aningen less ut.

Kommer hem .., tar hundarna på långpromenad .., en hare springer upp ett tjugotal meter framför oss och harry får spatt ..., - blir ivrig och draaaar i kopplet -, allt medan Nelly lullar på lite för sig själv och inte alls är med på vad som händer.

Motljus över havet.
Jag hör ejdrarna (som är färre än någonsin, men dom kanske kommer ...?) och från fågelholmen är det ett fasligt skriande från fiskmåsar ..., och sen sneddar vi genom hästhagen .., Nelly är nu lååångt före oss och springer inte längre, utan skuttar - som en kanin - och jag ler för mig själv och tänker att såna här dagar, dom är dom allra bästa.

Dagens fönster ...

.... från innergården i Ystad.

Där gick jag varje morgon på väg till jobbet.

I veckan ....

... blir det ingen dragning i uppmuntringslotteriet .., men ni får mer än gärna dela med er ändå, det vet ni ju. Själv tänker jag försöka ta bilder av varje-dags-värme.

Jag börjar med igårkväll.
Aldrig tycker jag så mycket om pv, som när han sitter koncentrerad med glasögonen på nästippen och rättar eller förbereder prov.
Eller står i kören och sjunger - lika koncentrerad där -.

Och här på bilden i fina skjortan, den som han köpte alldeles på egen hand.

Idag-glädje.
Att åka och köpa sista säcken solrosfrön till alla småfåglarna och på hemvägen svänga in hos den lokala bagerskan och hämta veckans bröd - ett bonusbröd följde dessutom med - nu när det är påsk och allt.
Lika väl som man köper bröd i affären, kan man ju välja att göra så här.
Jag tycker att det är helt perfekt.
Verkligen en win-win-grej.

Den 23:e november utbröt brand i muren och skorstenen - det blev brandkårsutryckning och en hel del rädsla -, och sedan dess har bagerskan fått hålla sig varm på andra sätt.
Minst tusen värmeljus har gått åt och mängder med stearinljus.
Och ett elektriskt element.
Nog är det tur att det har varit en mild vinter.

Men idag, precis när jag kommer in i hennes farstu, står hon där och drar smilbanden så långt det går mot nacken och jag fattar ingenting - tror för ett ögonblick att hon har skaffat protes -, nej då, nu har sotaren varit där och provtryckt skorstenen/muren och allt är okej och så tänder hon den allra första brasan för i år!
Har jag sett henne så sprudlande lycklig någon gång?
Tveksamt.
Det är inte långt ifrån att tårarna kommer.

Utan det för "lokala bageriet" ser det ut så här.
Påskpyntat och fint.

Sist av allt .., glädjen över att återigen ha Nelly i huset.
Nu är hon spralligare än nånsin .., här hos oss alltså .., springer och skuttar när vi går längs havet och jag bara ler för mig själv.
Och när vi närmar oss postlådorna och vår uppfart, drar hon iväg som en liten raket .., som en sån här smällare som snurrar och har sig på marken (häxpipor, tror jag att dom kallades ..) och när jag öppnar ytterdörren, fortsätter hon att springa - nu runt-runt-runt - och så här ser det för några sekunder ut.
Glöm den fåniga bonusmattens röst.

Varm i hjärtat blir jag också av AP:s så uppenbara glädje över att ha varit hemma i dryga veckan.
Det har varit stallet för hela slanten och fikastunder med vänner och bekanta och en massa värme.
Och glädjen över att kunna gå ute hur som helst ..., över tall och gran och en massa frihet.
I morgon blir det British Airways och Det Andra Livet.

Ännu lite glädje .., kakorna som friherrinnan bakat och som igår postades till vinnaren.
Det blev Helena - jämtska från början - som fick den lilla asken med totalt tjugo kakor i.
På bilden håller självaste bagaren i det hela.
Och Anne i Mantorp som sååååå drömde om kakor till kaffet .,. får tråna ännu ett tag.
Håll ut bara!

Dagens fönster ...

Så fina, så fina ..., finns i Hedemora, i Dalarna.

Ulrika fångade dem.

Matte 3 .....

Medan jag gör mig redo att gå i säng, ägnar pv tid åt att förbereda morgondagens mattelektion.
På golvet här intill sitter en liten Nelly, som i eftermiddag återvände till landet Halland.
Vilken oändlig glädje!

Å, hur varm i hjärtat blev jag inte av att välkomnas av en svansviftande liten madame ...., då, vid halv nio när arbetsdagen var tillända.

En helt ljuvlig arbetsdag för övrigt, med sååå många intressanta och trevliga samtal .., öppenhjärtiga kunder och prat om vad man skulle vilja arbeta med, ja, om inte om hade varit?

En sån där dag när man så tydligt känner att man älskar sitt jobb.
Eller man och man.
Jag.

Godnatt!

(Själv skulle jag vilja arbeta som receptionist/läkarsekreterare eller sjukhusvärdinna.)