Långpromenad med hundarna.
Lärkan som sjunger.
Och svällande kastanjeknoppar .., ser ni den lilla rännilen med - kan det vara sav - längst nere till höger på knoppen?
Och veden som gör mig så trygg.
Det måste vara nån i-ryggmärgen-känsla som sitter kvar i generna sedan årtusenden tillbaka.
Känslan av att man inte behöver frysa.
Och Rosenripsen som jag tycker så mycket om!
Om man drar försiktigt med händerna längs bladen .., doftar det svarta vinbär.
2 kommentarer:
Rosenrips skulle jag vilja ha men tyvärr är den nog inte härdig här. ellem
ellem: synd .., för den är så underbar! Blommar ju inte så värst länge, men det är det här med doften för mig .., att var gång jag passerar den, så känner jag doften!
Skicka en kommentar