Halv elva bjuder dom alltid så idoga grannarna på kaffe med dopp.
I familjen finns - men bara tills ikväll - även hunden Simson som inte är så där värst sällskaplig.
Simson är en amerikansk cocker spaniel på åtta år som inte tycker om när gäster kommer på besök.
Uppriktigt sagt har jag en våldsam respekt för honom.
Nu tar grannen med sig Simson till oss, ja, innan vi går till dem .., jaha ja, på det viset blir vi inga inkräktare och det hela går bra, Simson får vara bunden och ligger en bit ifrån oss övriga.
Han tycks så där måttligt road över arrangemanget.
Vad pratar vi då om?
Jo, mest om den kommande veckan då grannarna ska ta hand om hus och hem och blomster och morgontidningen. Sigges omvårdnad hamnar hos den omtänksamma friherrinnan.
Och vi pratar om Irland och att köra på "fel sida av vägen" och om vänliga människor och om staden Newport och den rara hotellreceptionisten.
Om fönsterrenovering, tv-program, hunduppfostran, elcykling och mycket annat pratas det också.
Och så blir det prat om jobbet.
Om schemaläggning som går om intet .., om sjukdomar och semestrar.
Chefens svärfar, den alltid så glade Sven-Åke, ja, han får representera affären - i alla fall här och nu -. I alla fall på bild.
Här ska vi bo. |
Lite prat om Bornholm; om Sandvig, Allinge, Svaneke och Nexö, blir det också.
Och Ystad och Hörby.
Och inte att förglömma .., vandrarhemmet i Steninge som har börjat servera frukost till den som så önskar och jag säger till pv att på söndag, då kan vi väl ...?
(Det visar sig sedan vara fullbokat .., eller rättare sagt abonnerat under lördag och söndag).
"Elisabet, du kommer att älska vandrarhemmet nu när det är omgjort, du anar inte så vackert där är, ja, så c h a r m i g t!" säger grannfrun och ser nästan lyrisk ut.
Hon har nämligen varit där på besök.
Nya ägare har satt sprutt på olika kringarrangemang och där är nästan alltid fullt med bilar på parkeringen.
Sen blir det påtår ("nej tack, jag tar bara en halv kopp") och jag tänker att vänliga grannar är en gudagåva.
Just så.