Ulrika har besökt Järle station och hade samtidigt med sig fönsterhåven.
Det blev en fin fångst .., och jag börjar med den här bilden.
Tack snälla, rara! säger jag.
Och så har hon flyttat.
Hit.
söndag 22 juli 2018
lördag 21 juli 2018
Lördag ...
Tre unga damer delar rum på övervåningen - i det som var Hildas rum - och nere, i Gunnars rum, där huserar Emil.
Hans finskjortaigger prydligt ihopviken på sängbordet.
Och själv räfsar jag löv, ställer ut skålar med vatten till allehanda djur som känner sig törstiga .., en stor bytta ämnad till det lilla kidet och dennes mamma - om dom nu hittar hit - mindre fat med stenar i till fjärilar och fåglar.
Tar in buketter med mynta .., konstaterar att vi inte får några hallon, däremot svarta vinbär (fyller handen .., vilka barndomsminnen!), med jordgubbar blev det sämre än någonsin .., vindruvorna i växthuset hänger i klasar .., men med övrigt är det skralt.
I rabatten mot söder har precis allt vissnat.
Kanske borde man bara ha lavendel där .., det är det som tycks ha klarat sig bäst?
Och om tre timmar är det dags att ge sig av till affären.
Tre unga damer delar rum på övervåningen - i det som var Hildas rum - och nere, i Gunnars rum, där huserar Emil.
Hans finskjortaigger prydligt ihopviken på sängbordet.
Och själv räfsar jag löv, ställer ut skålar med vatten till allehanda djur som känner sig törstiga .., en stor bytta ämnad till det lilla kidet och dennes mamma - om dom nu hittar hit - mindre fat med stenar i till fjärilar och fåglar.
Tar in buketter med mynta .., konstaterar att vi inte får några hallon, däremot svarta vinbär (fyller handen .., vilka barndomsminnen!), med jordgubbar blev det sämre än någonsin .., vindruvorna i växthuset hänger i klasar .., men med övrigt är det skralt.
I rabatten mot söder har precis allt vissnat.
Kanske borde man bara ha lavendel där .., det är det som tycks ha klarat sig bäst?
Och om tre timmar är det dags att ge sig av till affären.
fredag 20 juli 2018
Kväller ...
Och pv och jag själv har varit på stranden i Särdal och badat förstås.
Druckit kaffe från termos och ätit Marias goda bullar.
"Bara bullpapperet innehåller väl 100 kalorier ...", säger pv.
Vi är inte många på stranden; det är vi, två familjer med ett antal söner till höger om oss och lite längre till vänster .., en pappa med son och dotter.
Det är kanske andra gången någonsin som jag har glömt min baddräkt - jag upptäcker det genast - men struntar i att vända hemåt, utan badar i min ljusblå skjorta, den som är ganska lång.
Jo, det går det med.
Och nu hemma igen.
Ännu inget regn.
För mig är det ångestfyllt ., denna ständiga värme med allt vad det innebär.
Såg ett rådjurskid med sin mamma när jag körde till jobbet i tisdags .., tänkte att det kan inte vara enkelt för dem att hitta vatten .., bäcken här nedanför, den som mynnar i havet, är mer som lera.
Men jag har ställt ut skålar med vatten .., såväl till fåglarna som till andra djur som kanske vill ha?
Så har jag dammsugit, torkat en del golv, städat badrummet och kört duschdraperiet i tvättmaskinen .., hängt upp fler plastpåsar fyllda med vatten (men också sprejat med Radar), för här är det spyflugor så man blir galen!
Fortfarande hes, men mår mycket bättre.
Alvedon ska få träda i tjänst ., och så har jag telefonsurrat med min systerdotter som idag fått knäprotes i sitt vänstra ben. Oj, så ont hon har nu när ryggmärgsbedövningen släppt! Nåja, jag försökte peppa henne och säga att det ordnar sig .., och små blå piller gör susen! I alla fall för mig.
Och pv och jag själv har varit på stranden i Särdal och badat förstås.
Druckit kaffe från termos och ätit Marias goda bullar.
"Bara bullpapperet innehåller väl 100 kalorier ...", säger pv.
Vi är inte många på stranden; det är vi, två familjer med ett antal söner till höger om oss och lite längre till vänster .., en pappa med son och dotter.
Det är kanske andra gången någonsin som jag har glömt min baddräkt - jag upptäcker det genast - men struntar i att vända hemåt, utan badar i min ljusblå skjorta, den som är ganska lång.
Jo, det går det med.
Och nu hemma igen.
Ännu inget regn.
För mig är det ångestfyllt ., denna ständiga värme med allt vad det innebär.
Såg ett rådjurskid med sin mamma när jag körde till jobbet i tisdags .., tänkte att det kan inte vara enkelt för dem att hitta vatten .., bäcken här nedanför, den som mynnar i havet, är mer som lera.
Men jag har ställt ut skålar med vatten .., såväl till fåglarna som till andra djur som kanske vill ha?
Så har jag dammsugit, torkat en del golv, städat badrummet och kört duschdraperiet i tvättmaskinen .., hängt upp fler plastpåsar fyllda med vatten (men också sprejat med Radar), för här är det spyflugor så man blir galen!
Fortfarande hes, men mår mycket bättre.
Alvedon ska få träda i tjänst ., och så har jag telefonsurrat med min systerdotter som idag fått knäprotes i sitt vänstra ben. Oj, så ont hon har nu när ryggmärgsbedövningen släppt! Nåja, jag försökte peppa henne och säga att det ordnar sig .., och små blå piller gör susen! I alla fall för mig.
Och så en fredag ....
(fast det förra var en onsdag ...)
Ja, alldeles enkelt är det inte att hålla reda på veckodagarna och jag fick titta efter i almanackan .., hade jag verkligen bloggat igår? Nej, det hade jag inte. Det var i förrgår.
Och här har varit fullt hus i flera dagar.
Igår anslöt Emil B och hans flickvän Julia, sen ytterligare två kompisar (unga män) och dom fick fördela sig själva så gott det gick - rumsmässigt - och Maria låg på soffan Ektorp och hennes Peter i husvagnen.
Nu är det annorlunda.
Alla ungdomarna har åkt till Tylösand på After Beach; Emil - "lintotten" - kom med tåg från Göteborg och har nu installerat sig i Gunnars Rum (men även han är i Tylösand) och kvar i huset blir från och med i natt tre töser och Emil .., dottern med make har åkt hemöver, då det vankades jobb.
Det blev fetaostfyllda lammfärsbiffar även idag till lunch och jubel bland töserna, som påstår att detta är det bästa som finns. Det tror jag nu inte, men roligt att dom tycker om det.
Och igår jobb från halv tre till kvart över nio.
Ja, var det tänkt.
Halva personalstyrkan i affären har varit våldsamt förkylda och nu blev det min tur .., så jag fick sluta tre timmar tidigare och åkte hem och mer eller mindre stöp i säng. Idag är jag ledig och jag börjar inte förrän halv tre i morgon, så det blir nog bra.
Det är mer sjukskrivningar i affären, så förmodligen blir det extrajobb en bra tid framöver och blir det inte så långa pass, så har jag erbjudit mig att ställa upp.
Härom dagen fick jag också tackbrev från barnhemmet/skolan i Ghana, det där barnhemmet som först Maria och hennes kompis besökte och sedan även Anders och jag själv. För avtackningspengarna som generösa arbetskamrater bidragit med, blev det myggnät till barnens sängar .., blöjor till dom minsta och nya lakan .., och så räckte det även till cykelreparationer och arbetskläder till dom lite äldre barnen. Helt fantastiskt! Sån glädje!
För övrigt?
Pv målar vindskivor .., jag har frågat honom om vi inte ska åka till Särdal och bada och sola lite .., hans segelbåt är ute på vift med brorsonen Anton (eller tvärtom) ..., och alldeles förfärligt är det med skogsbränderna norröver - vilken katastrof -och jag såg Erik Petré intervjuas, VD för Häradsskog tror jag .., och denne Erik, han tillbringade några år i Malå .., hans pappa var jägmästare och alltså min pappas chef. Båda barnen i familjen; såväl Erik som hans syster Anna, gick i sin fars fotspår.
Och det är deras mamma som skriver så helt underbara brev!
Lyssnade till USA-podden igårkväll .., och förfärades än en gång - för vilken gång i ordningen har jag glömt - av den amerikanske presidenten.
Detta - från Facebook - kom till familjechatten från sonen .., som sett det.
Tänkvärt, i allra högsta grad.
(fast det förra var en onsdag ...)
Ja, alldeles enkelt är det inte att hålla reda på veckodagarna och jag fick titta efter i almanackan .., hade jag verkligen bloggat igår? Nej, det hade jag inte. Det var i förrgår.
Och här har varit fullt hus i flera dagar.
Igår anslöt Emil B och hans flickvän Julia, sen ytterligare två kompisar (unga män) och dom fick fördela sig själva så gott det gick - rumsmässigt - och Maria låg på soffan Ektorp och hennes Peter i husvagnen.
Nu är det annorlunda.
Alla ungdomarna har åkt till Tylösand på After Beach; Emil - "lintotten" - kom med tåg från Göteborg och har nu installerat sig i Gunnars Rum (men även han är i Tylösand) och kvar i huset blir från och med i natt tre töser och Emil .., dottern med make har åkt hemöver, då det vankades jobb.
Det blev fetaostfyllda lammfärsbiffar även idag till lunch och jubel bland töserna, som påstår att detta är det bästa som finns. Det tror jag nu inte, men roligt att dom tycker om det.
Och igår jobb från halv tre till kvart över nio.
Ja, var det tänkt.
Halva personalstyrkan i affären har varit våldsamt förkylda och nu blev det min tur .., så jag fick sluta tre timmar tidigare och åkte hem och mer eller mindre stöp i säng. Idag är jag ledig och jag börjar inte förrän halv tre i morgon, så det blir nog bra.
Det är mer sjukskrivningar i affären, så förmodligen blir det extrajobb en bra tid framöver och blir det inte så långa pass, så har jag erbjudit mig att ställa upp.
Härom dagen fick jag också tackbrev från barnhemmet/skolan i Ghana, det där barnhemmet som först Maria och hennes kompis besökte och sedan även Anders och jag själv. För avtackningspengarna som generösa arbetskamrater bidragit med, blev det myggnät till barnens sängar .., blöjor till dom minsta och nya lakan .., och så räckte det även till cykelreparationer och arbetskläder till dom lite äldre barnen. Helt fantastiskt! Sån glädje!
För övrigt?
Pv målar vindskivor .., jag har frågat honom om vi inte ska åka till Särdal och bada och sola lite .., hans segelbåt är ute på vift med brorsonen Anton (eller tvärtom) ..., och alldeles förfärligt är det med skogsbränderna norröver - vilken katastrof -och jag såg Erik Petré intervjuas, VD för Häradsskog tror jag .., och denne Erik, han tillbringade några år i Malå .., hans pappa var jägmästare och alltså min pappas chef. Båda barnen i familjen; såväl Erik som hans syster Anna, gick i sin fars fotspår.
Och det är deras mamma som skriver så helt underbara brev!
Lyssnade till USA-podden igårkväll .., och förfärades än en gång - för vilken gång i ordningen har jag glömt - av den amerikanske presidenten.
Detta - från Facebook - kom till familjechatten från sonen .., som sett det.
Tänkvärt, i allra högsta grad.
onsdag 18 juli 2018
En torsdag ....
Det Nya Livet, eller Annorlundalivet börjar liksom i racerfart.
Först seglingen och sen hemåt och sms från affären och undringar om huruvida man kan hoppa in extra, ja, det är alla möjliga sjukdomar och jag tackar ja och vet sedan tidigare att vecka 29 - som är nu - då har jag redan tidigare i våras lovat att arbeta fem dagar.
Men först räkfrossa på Göstas tillsammans med äldsta dottern med man och dotter och dotterns kompis och så pv:s moster .- Sonja - ja, det var igårkväll det.
Sen ett förmiddagspass i affären till klockan tre och jag var tämligen mör efteråt. Dom här sommarpassen är länge än mina vanliga och lägg därtill tredubbel kundkrets och paket så man nästan svimmar .., så kan ni ju tänka er.
När vi kom hem från räkfrossan satte sig de övriga och spelade Plump och var uppe länge; själv hade jag ont i halsen och huvudet och gick i säng tidigast av alla.
Och så ikväll., då kom äldsta dotterns goda vänner från Upplands Väsby och sedan tidigare då Emma och Fanny och vi var inalles tio personer runt trädgårdsbordet och jag hade stekt lammfärsbiffar med mängder med färska kryddor och Maria stod för ljuvlig dessert och sen satt vi ute och spelade ett slags frågespel där ingen vinner eller förlorar, man bara låter frågorna gå runt.
Om detta ska jag berätta i morgon.
Intressant ändå att höra om andras drömmar och lite annat.
Och medan jag arbetade, ägnade sig pv och mågen (samt Emma och Fanny, som dock tröttnade efter ett tag) åt att försöka fånga krabbor.
Livet känns bra.
Rikt.
Och pv spelar golf och ännu mera golf .., precis varenda dag och kväll.
 |
| Tio personer runt bordet. Det har jag drömt om många gånger. |
Det Nya Livet, eller Annorlundalivet börjar liksom i racerfart.
Först seglingen och sen hemåt och sms från affären och undringar om huruvida man kan hoppa in extra, ja, det är alla möjliga sjukdomar och jag tackar ja och vet sedan tidigare att vecka 29 - som är nu - då har jag redan tidigare i våras lovat att arbeta fem dagar.
Men först räkfrossa på Göstas tillsammans med äldsta dottern med man och dotter och dotterns kompis och så pv:s moster .- Sonja - ja, det var igårkväll det.
Sen ett förmiddagspass i affären till klockan tre och jag var tämligen mör efteråt. Dom här sommarpassen är länge än mina vanliga och lägg därtill tredubbel kundkrets och paket så man nästan svimmar .., så kan ni ju tänka er.
När vi kom hem från räkfrossan satte sig de övriga och spelade Plump och var uppe länge; själv hade jag ont i halsen och huvudet och gick i säng tidigast av alla.
Och så ikväll., då kom äldsta dotterns goda vänner från Upplands Väsby och sedan tidigare då Emma och Fanny och vi var inalles tio personer runt trädgårdsbordet och jag hade stekt lammfärsbiffar med mängder med färska kryddor och Maria stod för ljuvlig dessert och sen satt vi ute och spelade ett slags frågespel där ingen vinner eller förlorar, man bara låter frågorna gå runt.
Om detta ska jag berätta i morgon.
Intressant ändå att höra om andras drömmar och lite annat.
Och medan jag arbetade, ägnade sig pv och mågen (samt Emma och Fanny, som dock tröttnade efter ett tag) åt att försöka fånga krabbor.
Livet känns bra.
Rikt.
Och pv spelar golf och ännu mera golf .., precis varenda dag och kväll.
lördag 14 juli 2018
Lördag i landet Halland ...
Men först var det fredag och jag arbetade extra från halv tre till halv tio.
Det visade sig bli den bästa dagen hittills under året (försäljningsmässigt) och jag överdriver inte om vi gav järnet hela tiden, frånsett tio, femton minuters paus då en kopp kaffe blev så livgivande som den kan bli.
Alla kassorna var bemannade mest hela tiden .., och vi hann inte med nånting annat än att försöka korta köerna! Men jätteroligt samtidigt! Jag tänkte flera gånger på hur oändligt mycket jag älskar det här jobbet - som inte är mitt jobb längre - inte på riktigt.
Trevliga kunder och helt underbara arbetskamrater!
Sista två timmarna var det Hampus och jag själv.
Det är Hampus som läser till läkare och en gång kanske man kommer till honom som patient, ja, vad vet man. Lugn och trygg, en fin kollega, precis som de övriga.
I vanliga fall stämplar vi ofta ut senast tio över nio, men igår visade klockan på halv tio och jag som stämt träff med pv i Skallkrokens hamn (där han har båten) för ett kvällsdopp utanför piren. Nåja, han hade ägnat sig åt att fixa med båten, så det gick bra ändå och det var bara jag som badade.
Ljuvligt.
Ljuvligt.
Ljuvligt.
I icke-motljus såg det ut så här när vi gick mot bilen igen.
Hela natten hade jag så ont i mitt högra knä, men det är ju inte underligt .., om man först sitter tämligen stilla i en båt i en veckas tid och därefter mest filurar på här hemma. Sen står man rakt upp ner nästan sju timmar på raken .., ja, det kan ju vem som helst räkna ut att tar på.
Nu väntar fem dagars arbete nästa vecka, men sen är det lugnare.
Och så har äldsta dottern med man och hund - Charlie - kommit.
Harry blev så totalt vettskrämd så han skrek rakt ut när han upptäckte den här unge tonåringen, men nu håller han väl på att lugna ner sig lite. Han har dåliga nerver, herr Harry. (Dom råkade ju i våldsamt slagsmål sist dom sågs och båda två fick sig några bett/ärr).
Nu håller vi tummarna att dom vänjer sig så sakta vid varandra .., vad gör vi annars?
Men först var det fredag och jag arbetade extra från halv tre till halv tio.
Det visade sig bli den bästa dagen hittills under året (försäljningsmässigt) och jag överdriver inte om vi gav järnet hela tiden, frånsett tio, femton minuters paus då en kopp kaffe blev så livgivande som den kan bli.
Alla kassorna var bemannade mest hela tiden .., och vi hann inte med nånting annat än att försöka korta köerna! Men jätteroligt samtidigt! Jag tänkte flera gånger på hur oändligt mycket jag älskar det här jobbet - som inte är mitt jobb längre - inte på riktigt.
Trevliga kunder och helt underbara arbetskamrater!
Sista två timmarna var det Hampus och jag själv.
Det är Hampus som läser till läkare och en gång kanske man kommer till honom som patient, ja, vad vet man. Lugn och trygg, en fin kollega, precis som de övriga.
I vanliga fall stämplar vi ofta ut senast tio över nio, men igår visade klockan på halv tio och jag som stämt träff med pv i Skallkrokens hamn (där han har båten) för ett kvällsdopp utanför piren. Nåja, han hade ägnat sig åt att fixa med båten, så det gick bra ändå och det var bara jag som badade.
Ljuvligt.
Ljuvligt.
Ljuvligt.
I icke-motljus såg det ut så här när vi gick mot bilen igen.
Hela natten hade jag så ont i mitt högra knä, men det är ju inte underligt .., om man först sitter tämligen stilla i en båt i en veckas tid och därefter mest filurar på här hemma. Sen står man rakt upp ner nästan sju timmar på raken .., ja, det kan ju vem som helst räkna ut att tar på.
Nu väntar fem dagars arbete nästa vecka, men sen är det lugnare.
Och så har äldsta dottern med man och hund - Charlie - kommit.
Harry blev så totalt vettskrämd så han skrek rakt ut när han upptäckte den här unge tonåringen, men nu håller han väl på att lugna ner sig lite. Han har dåliga nerver, herr Harry. (Dom råkade ju i våldsamt slagsmål sist dom sågs och båda två fick sig några bett/ärr).
Nu håller vi tummarna att dom vänjer sig så sakta vid varandra .., vad gör vi annars?
fredag 13 juli 2018
Härs och tvärs ...
(Och nu kommer jag ihåg hur mycket jag saknar hennes blogg som hette just så ...).
Jo, vi åkte till Bårslöv utanför Helsingborg för att hämta loppisbordet som blev vårt och efter att ha klarat av den biten (ung familj som bodde på markplanet i ett område som dom själv beskrev som lugnt, men där det hade skjutits en man för en tid sedan och en kvinna eldats upp i ett dike, ja, mördats helt enkelt -"kärlekstrassel" - förklarade den unge mannen i familjen) så tog vi först en sväng om Margretetorps gästgifveri där det blev lunch i skuggan intill ett vackert tulpanträd!
Och så, sist av allt, eftersom vi ändå var så nära, ett besök hos Antikkulan i Åkersholm.(antikkulan på instagram). Det var i sista minuten innan det stängdes för dagen och kanske just därför som vi var dom enda besökarna.
Blev det några fynd?
Jo, över, - och underlakan för femtio kronor styck, samt ett vackert örngott med spets.
Och tänk, vad det betyder mycket att det är fint förpackat och ligger så här på hyllorna!
Överallt mot den gamla lagårdsväggen växer stockrosor ...!
Den som följer Antikkulan på Instagram, vet att dom här aporna figurerar på nästan alla bilder, ja, dom känns numera nästan som nära vänner. Det är Terese (på bilden) som sköter fotograferandet av på kontot och här står hon med aporna i famnen.
Jo, det här är verkligen ett utflyktsmål att rekommendera, i alla fall för den som är det minsta intresserad av gamla saker.
(Och nu kommer jag ihåg hur mycket jag saknar hennes blogg som hette just så ...).
Jo, vi åkte till Bårslöv utanför Helsingborg för att hämta loppisbordet som blev vårt och efter att ha klarat av den biten (ung familj som bodde på markplanet i ett område som dom själv beskrev som lugnt, men där det hade skjutits en man för en tid sedan och en kvinna eldats upp i ett dike, ja, mördats helt enkelt -"kärlekstrassel" - förklarade den unge mannen i familjen) så tog vi först en sväng om Margretetorps gästgifveri där det blev lunch i skuggan intill ett vackert tulpanträd!
Och så, sist av allt, eftersom vi ändå var så nära, ett besök hos Antikkulan i Åkersholm.(antikkulan på instagram). Det var i sista minuten innan det stängdes för dagen och kanske just därför som vi var dom enda besökarna.
Blev det några fynd?
Jo, över, - och underlakan för femtio kronor styck, samt ett vackert örngott med spets.
Och tänk, vad det betyder mycket att det är fint förpackat och ligger så här på hyllorna!
Överallt mot den gamla lagårdsväggen växer stockrosor ...!
Den som följer Antikkulan på Instagram, vet att dom här aporna figurerar på nästan alla bilder, ja, dom känns numera nästan som nära vänner. Det är Terese (på bilden) som sköter fotograferandet av på kontot och här står hon med aporna i famnen.
Jo, det här är verkligen ett utflyktsmål att rekommendera, i alla fall för den som är det minsta intresserad av gamla saker.
torsdag 12 juli 2018
Dagens fönster ....
... fångades i Bonnstan i Skellefteå och det var ellem som hade håven redo!
Tack snälla, rara!
... fångades i Bonnstan i Skellefteå och det var ellem som hade håven redo!
Tack snälla, rara!
onsdag 11 juli 2018
Tack du rara Kerstin!
Madame Hedgren i Trelleborg läste på Instagram att vi letade efter ett köksbord.
Så skrev hon att där finns en jätteloppis i Trelleborg, hon skulle kunna kolla där.
Toppen! tänkte vi.
Sen tog det bara nån minut, så kom förslag på löpande band - från en facebooksida för Skåne - och se där, där fanns det ju, bordet!
Bord och fyra stolar för 500 kronor (iläggsskiva också)! Perfekt!
Så nu ska vi boka släpvagn i morgon och köra till Bårslöv utanför Helsingborg och så får vi väl måla på lite; säljaren var helt ärlig vad beträffar skavanker, men det ordnar sig.
Nytt tyg till stolsitsarna ska också skaffas.
Madame Hedgren i Trelleborg läste på Instagram att vi letade efter ett köksbord.
Så skrev hon att där finns en jätteloppis i Trelleborg, hon skulle kunna kolla där.
Toppen! tänkte vi.
Sen tog det bara nån minut, så kom förslag på löpande band - från en facebooksida för Skåne - och se där, där fanns det ju, bordet!
Bord och fyra stolar för 500 kronor (iläggsskiva också)! Perfekt!
Så nu ska vi boka släpvagn i morgon och köra till Bårslöv utanför Helsingborg och så får vi väl måla på lite; säljaren var helt ärlig vad beträffar skavanker, men det ordnar sig.
Nytt tyg till stolsitsarna ska också skaffas.
En onsdag i juli ...
Hettan s l å r mig emot mig vid åttatiden på morgonen, ja, så snart jag öppnar ytterdörren. Det är precis som när man har åkt på medelhavssemester och det är den allra första morgonen när man har packat badväskan, gått nerför trappan till hotellets entré och kommer ut i den där brännande hettan! Den som nästan knockar en!
Eller som när vi första gången kommer till Grekland, lämnar flygplanet och går ett antal meter till en väntande transferbuss med öppna dörrar ..., den som ska ta oss till själva flygplatshallen där vi ska visa upp våra pass. Vi står i bussen, en hop bleka nordbor - ihopträngda likt sardiner i en liten ask - och vi håller oss i gummistroppar som hänger från bussen innertak. Hettan är otrolig!
Å, jag minns e x a k t den där känslan!
Eller vintern 199 när planet från Miami har mellanlandat i Perus huvudstad Lima; människor ska kliva av och vi, som ska vidare till Buenos Aires, får stanna kvar i planet och vi står i den öppna dörröppningen och tittar ut och det är så hett så vi fattar inte att det är sant!
Så kändes det i morse.
Någon timme senare blir det ett besök på vårdcentralen i Slöinge.
Det var där jag tyckte så mycket om väntrummet, så där så jag bytte från en annan vårdcentral till den här. Ja, det är galet att ha den prioriteringen, men den hade jag. Nu har dom bytt ut dom hemtrevliga (men kanske opraktiska) möblerna och nu känns det som om man sitter på en galondyna.
Mysfaktorn är lika med noll.
Och ja, jag vet .., det är inte viktigt.
Men lite ändå.
Är jag då sjuk?
Nej, det är blodtrycket som ska kollas.
Rar och vänlig undersköterska som påminner om Carina på jobbet; kanske är det därför jag genast fattar tycke för henne?
För högt tryck igen.
Jaha.
Ja, ja.
Nytt besök om två veckor.
Vid elva kommer friherrinnan på kaffe och någon timme senare åker vi till stranden i Särdal.
Bilden är tagen i motljus, det var verkligen så varmt och soligt!
Och det är långgrunt, så där så man - om man känner för det - nästan kan promenera till Danmark.
Ytterligare några timmar senare hämtar jag upp pv i Skallkrokens hamn och vi åker till Kretsloppan på Knäredsgatan i Halmstad på jakt efter ett lagom stort eller litet bord till uterummet. Nej, inget bord i dag heller (igår missade vi uthuset där möblerna finns!). Nåja, det blev ändå bra .., två dynor till båten (dubbla, med ryggstöd) för 15 kronor styck (179:- styck hos C.O) .., en blåvit trasmatta som nu snurrar i tvättmaskinen .., en stor rostfri hundskål, en vit trähylla modell mindre ...
.... och så den där barometern.
Nej, vi vet inte om den fungerar .. , men pv tyckte att den var fin och hoppas väl.
(Lite senare: han är förvissad om att den fungerar!)
Totalt för allt detta: 80 kronor.
Ja, jag älskar återbruk!
Så hemåt igen, men först till Skallkroken där pv lämnat cykel och cykelkärra.
Han ska förstås cykla hem till Stensjö igen (har kanske cykelabstinens ...).
Den här mannen vid sin tyska husbil, han har nog suttit där hela dagen.
Och husbilarna - framför allt dom tyska - påminner mera om l a s t b i l a r, eller rent av bussar.
När vi tittar mot himlen ser det hotande ut - eller lovande - kanske, äntligen .., att vi får regn?
Men det är bara inåt land molnen är mörka och någon nederbörd blir det inte.
Inte ännu.
Och snart är det semifinal i fotbolls-VM.
England - Kroatien.
Jag håller inte på nån av dem.
Till sist ett tips angående sommarpratare: jag har somnat ifrån dom flesta (vilket kanske säger mer om hur trött jag varit på kvällarna, än om själva programmen), men det finns några som jag hållit mig vaken till.
Katarina Wennstam är en sån sommarpratare!
Har ni inte lyssnat, så förvänta er inget mysigt gullande; här handlar det om blodigt allvar.
Eller som när vi första gången kommer till Grekland, lämnar flygplanet och går ett antal meter till en väntande transferbuss med öppna dörrar ..., den som ska ta oss till själva flygplatshallen där vi ska visa upp våra pass. Vi står i bussen, en hop bleka nordbor - ihopträngda likt sardiner i en liten ask - och vi håller oss i gummistroppar som hänger från bussen innertak. Hettan är otrolig!
Å, jag minns e x a k t den där känslan!
Eller vintern 199 när planet från Miami har mellanlandat i Perus huvudstad Lima; människor ska kliva av och vi, som ska vidare till Buenos Aires, får stanna kvar i planet och vi står i den öppna dörröppningen och tittar ut och det är så hett så vi fattar inte att det är sant!
Så kändes det i morse.
Någon timme senare blir det ett besök på vårdcentralen i Slöinge.
Det var där jag tyckte så mycket om väntrummet, så där så jag bytte från en annan vårdcentral till den här. Ja, det är galet att ha den prioriteringen, men den hade jag. Nu har dom bytt ut dom hemtrevliga (men kanske opraktiska) möblerna och nu känns det som om man sitter på en galondyna.
Mysfaktorn är lika med noll.
Och ja, jag vet .., det är inte viktigt.
Men lite ändå.
Är jag då sjuk?
Nej, det är blodtrycket som ska kollas.
Rar och vänlig undersköterska som påminner om Carina på jobbet; kanske är det därför jag genast fattar tycke för henne?
För högt tryck igen.
Jaha.
Ja, ja.
Nytt besök om två veckor.
Vid elva kommer friherrinnan på kaffe och någon timme senare åker vi till stranden i Särdal.
Bilden är tagen i motljus, det var verkligen så varmt och soligt!
Och det är långgrunt, så där så man - om man känner för det - nästan kan promenera till Danmark.
Ytterligare några timmar senare hämtar jag upp pv i Skallkrokens hamn och vi åker till Kretsloppan på Knäredsgatan i Halmstad på jakt efter ett lagom stort eller litet bord till uterummet. Nej, inget bord i dag heller (igår missade vi uthuset där möblerna finns!). Nåja, det blev ändå bra .., två dynor till båten (dubbla, med ryggstöd) för 15 kronor styck (179:- styck hos C.O) .., en blåvit trasmatta som nu snurrar i tvättmaskinen .., en stor rostfri hundskål, en vit trähylla modell mindre ...
.... och så den där barometern.
Nej, vi vet inte om den fungerar .. , men pv tyckte att den var fin och hoppas väl.
(Lite senare: han är förvissad om att den fungerar!)
Totalt för allt detta: 80 kronor.
Ja, jag älskar återbruk!
Så hemåt igen, men först till Skallkroken där pv lämnat cykel och cykelkärra.
Han ska förstås cykla hem till Stensjö igen (har kanske cykelabstinens ...).
Den här mannen vid sin tyska husbil, han har nog suttit där hela dagen.
Och husbilarna - framför allt dom tyska - påminner mera om l a s t b i l a r, eller rent av bussar.
När vi tittar mot himlen ser det hotande ut - eller lovande - kanske, äntligen .., att vi får regn?
Men det är bara inåt land molnen är mörka och någon nederbörd blir det inte.
Inte ännu.
Och snart är det semifinal i fotbolls-VM.
England - Kroatien.
Jag håller inte på nån av dem.
Till sist ett tips angående sommarpratare: jag har somnat ifrån dom flesta (vilket kanske säger mer om hur trött jag varit på kvällarna, än om själva programmen), men det finns några som jag hållit mig vaken till.
Katarina Wennstam är en sån sommarpratare!
Har ni inte lyssnat, så förvänta er inget mysigt gullande; här handlar det om blodigt allvar.
Dagens fönster ...
... finns i ett uterum allt uti landet Halland.
Och i det uterummet kämpar pv med att skära till dynor från en sprillans ny madrass, så där så man ska ligga lite skönare i segelbåten. Det var ungefär som att ligga på cement, med mellanrum på dynorna (som ju är en sittplats dagtid).
Jo, men det blir nog bra.
Och man kan kommer ut på morgonen och hettan formligen s l å r emot en!
Det känns precis som när man semestrat kring Medelhavet och går till stranden.
Och i det uterummet kämpar pv med att skära till dynor från en sprillans ny madrass, så där så man ska ligga lite skönare i segelbåten. Det var ungefär som att ligga på cement, med mellanrum på dynorna (som ju är en sittplats dagtid).
Jo, men det blir nog bra.
Och man kan kommer ut på morgonen och hettan formligen s l å r emot en!
Det känns precis som när man semestrat kring Medelhavet och går till stranden.
tisdag 10 juli 2018
Vi tänkte oss ett bord ...
Det var tanken det.
Ett mindre bord än det vi har till det inglasade uterummet, alltså.
Så vi körde först till Kretsloppan .., där jag föll pladask för en vacker (och somrig) duk för fyrtio kronor.
Sex ljuvliga koppar med fat (Thomas ivory, Bavaria) fick också följa med hem.
"Men var ska vi ha dem ...?" undrade pv.
Jag sa att det löser sig.
Vi testade att dricka ur dem hos friherrinnan som bjöd på kaffe.
Jo, jättefina, men man får räkna med påtår. Dom är inte pyttepyttesmå, men inte stora heller.
Därefter bar det av till Erikshjälpen som öppnade klockan tolv.
Lång kö redan kvarten innan och närapå trängsel för att komma in genom den gyllene porten.
Något bord hittade vi inte där heller, däremot ett tryck av Isaac Grünewald (300:-) och alla inköp var - som vanligt - mina.
En salladsskål i glas fick också göra oss sällskap .., den ska vi ha i båten så slipper vi använda oss av dom i mina ögon så urrista (men väldigt praktiska) plastbyttorna (gäller bara att få den stadigt på plats så den inte går sönder ., skålen, alltså).
Det var tanken det.
Ett mindre bord än det vi har till det inglasade uterummet, alltså.
Så vi körde först till Kretsloppan .., där jag föll pladask för en vacker (och somrig) duk för fyrtio kronor.
Sex ljuvliga koppar med fat (Thomas ivory, Bavaria) fick också följa med hem.
"Men var ska vi ha dem ...?" undrade pv.
Jag sa att det löser sig.
Vi testade att dricka ur dem hos friherrinnan som bjöd på kaffe.
Jo, jättefina, men man får räkna med påtår. Dom är inte pyttepyttesmå, men inte stora heller.
Därefter bar det av till Erikshjälpen som öppnade klockan tolv.
Lång kö redan kvarten innan och närapå trängsel för att komma in genom den gyllene porten.
Något bord hittade vi inte där heller, däremot ett tryck av Isaac Grünewald (300:-) och alla inköp var - som vanligt - mina.
En salladsskål i glas fick också göra oss sällskap .., den ska vi ha i båten så slipper vi använda oss av dom i mina ögon så urrista (men väldigt praktiska) plastbyttorna (gäller bara att få den stadigt på plats så den inte går sönder ., skålen, alltså).
Jag hade fel ...
Kvinnan som bjöd mig att i augusti komma och titta på teater i hennes kök i Steninge, hon har inte alls varit chef för någon teater i Oslo, som jag skrev.
Hon har varit skådespelerska.
Tack bästa friherrinnan som kom på namnet!
Kvinnan som bjöd mig att i augusti komma och titta på teater i hennes kök i Steninge, hon har inte alls varit chef för någon teater i Oslo, som jag skrev.
Hon har varit skådespelerska.
Tack bästa friherrinnan som kom på namnet!
 |
| Bild från i juni ... |
Riktigt trevligt var det att arbeta igen efter två veckors hel ledighet. Ja, det är ju inte mer än hur det är i vanliga fall när man har haft semester, men ändå, lite annorlunda kändes det. Nu är man ju ändå borta från det ordinarie schemat.
Efter ynka två veckors frånvaro hade jag "deletat" en hel del plu-nummer från hjärnkontoret, men dom kom snabbt tillbaka och sen var förstås allt som vanligt. Det blev mest kassajobb och jag visade sommarjobbarna hur det här med porto och skrymmande brev och olika vikter fungerar och Viktor fick lära sig att ta emot dagens leverans av postpaket, scanna in dem och fördela på hyllorna och så blev en sväng i frukten och mejeriet och rengöra pantmaskinen och få kramar av vänliga kunder och lite sånt. Arbetade sista två timmarna tillsammans med rara, fina Johanna - butikens klippa -!
En kvinna; hon är från Oslo är - och har varit nån slags teaterchef där - (alltid klädd i blått) frågade mig om jag var intresserad av att komma och titta på teater i hennes kök i sommarhuset.
Jag förstod ingenting!
Jo, det visade sig att hon tydligen ska spela hela rubbet själv och det är "Shirley Valentine" som jag bara sett som film och som jag ä l s k a d e!
Jag tackade genast ja och skrev upp mitt telefonnummer på en kvittoremsa! Så roligt!
(Underbara Pauline Collins spelade huvudrollen och bar upp hela filmen! Den var underbar!)
Annat trevligt ..., jo, såklart att träffa Liv, 7 år och en av älsklingskunderna och när jag fyllde in bananer sa en kvinna plötsligt att hon har en väninna i Lund som troget läser den här bloggen (arma kvinna, det är ju så enjängt här!) och kvinnan heter Gunilla och nu vinkar jag lite till dig Gunilla i Lund .., för oj, så glad jag blev!
I våras när Marie kämpade med semesterschemat, frågade hon om jag kunde tänka mig att hjälpa till med vecka 29, som var ett problem att få ihop. Jodå, det går bra, sa jag. Nu är det snart vecka 29.
Då blir det jobb tisdag, onsdag (förmiddagspass båda två) och så tre kvällspass: torsdag, lördag och söndag. Jo, men det ska nog gå bra.
I det förra inlägget blev det lite diskussion angående det här med att arbeta efter att man sagt upp sig och Monet menade att det var gräsligt att känna ett tvång att arbeta extra för att få ihop ekonomin, eller att man i så fall borde byta inriktning helt.
Så ser jag inte alls det!
Jag har ingen annan än mig själv att skylla på att min pension blir väldigt låg. Det är svårt, nästan hopplöst, att få en heltidstjänst i en livsmedelsbutik (i alla fall i dom butiker där jag har arbetat), men jag har också själv v a l t att i n t e ha heltid, så mycket har jag värderat detta att ha en extra dag ledig per vecka. Jag har också själv valt att arbeta i butik och med löner som inte är nånting att hurra för, men jag har ju verkligen älskat jobbet.
Och nej, jag har inte pensionssparat heller, ja, då får jag acceptera att det blir sex tusen kronor mindre per månad och även om vi är två, vill jag inte leva på pv och då är det perfekt att kunna ställa upp om man blir tillfrågad. Det är ju en ren ynnest!
Och ja, jag kommer säkerligen att vara dödens slut på nästa söndagkväll, men det kan jag köpa när det rör sig om bara en enda veckas heltid; det är ju ingenting .., det finns barn runt om i världen som har det långt mycket värre!
Apropå ingenting, så råkade jag nu på morgonen lyssna till dom här unga männen som intervjuades i Morgonstudion. (Ja, jag är väl snart den enda människan - förutom Rexxie - som tittar på SVT:s morgonprogram) och som gör så - i mitt tycke - roliga youtubefilmer.
Här är en!
Nu frukost, tillsammans med pv (som ju för övrigt också tackar för sig och slutar kring den andra september och har erbjudit sig att arbeta som vikarie).
Det blir nog bra, får vi hoppas.
Dagens fönster ....
Så här skriver Renée från Malå (änka efter Martin, klasskamrat till mig från första klass till nionde):
"Hej! Skickar lite fönster från vårt ( jag och svägerskans) hotell på vår semester i Podgora, Kroatien. Vilket för övrigt är ett land som jag kan rekommendera varmt. Kommer att skicka en bild på fina blommor med.
Och här är den bilden!
Tack snälla Renée! säger jag.
Så här skriver Renée från Malå (änka efter Martin, klasskamrat till mig från första klass till nionde):
"Hej! Skickar lite fönster från vårt ( jag och svägerskans) hotell på vår semester i Podgora, Kroatien. Vilket för övrigt är ett land som jag kan rekommendera varmt. Kommer att skicka en bild på fina blommor med.
Och här är den bilden!
Tack snälla Renée! säger jag.
måndag 9 juli 2018
Pling i min mobil ...
Kan jag möjligen hoppa in och ta ett eftermiddags/kvällspass, från halv tre till kvart över nio?-
Kollar snabbt spelschemat för fotbolls-VM.
Ingen match idag eller ikväll.
Ja, det kan jag.
Friherrinnan gapskrattar när jag berättar om det hela, ja, det har hon förstås hela tiden anat, att jag inte skulle kunna vare sig tacka nej eller hålla mig hemma. Hon bestämde sig helt när hon slutade; inte en enda timme till på jobbet och det har hon verkligen hållit. Men hon har kanske mer ut i pension än vad jag får, så jag knatar på när det ges tillfälle.
Nu halvett-kaffe!
Kan jag möjligen hoppa in och ta ett eftermiddags/kvällspass, från halv tre till kvart över nio?-
Kollar snabbt spelschemat för fotbolls-VM.
Ingen match idag eller ikväll.
Ja, det kan jag.
Friherrinnan gapskrattar när jag berättar om det hela, ja, det har hon förstås hela tiden anat, att jag inte skulle kunna vare sig tacka nej eller hålla mig hemma. Hon bestämde sig helt när hon slutade; inte en enda timme till på jobbet och det har hon verkligen hållit. Men hon har kanske mer ut i pension än vad jag får, så jag knatar på när det ges tillfälle.
Nu halvett-kaffe!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)