Ledig dag ... (eller en vanliga annorlundadag).
Ja, just så var det ju alltid tidigare .., att onsdagar var fridagar.
Men nu är det ju
tisdag, kommer jag på .. haha .., det är omöjligt att hålla ordning på veckodagarna när man inte har nåt särskilt för sig!
Och nu har jag varit fri så länge nu, så jag har nästan glömt hur det är att hoppa in i jobbartröjan, men såväl den som kjol och sprättkniv är redo, om - utifall att -.
En sak som verkligen har förändrats med det nya livet, är att sömnen blivit sååå mycket sämre.
Genast när jag går i säng vet jag hur natten kommer att bli.
Jaha, nu blir det till att ligga och vrida och vända sig fram till fyratiden och när jag inte står ut längre, ja, då lyssnar jag på någon radiodokumentär eller reprisen av Nordegren & Epstein och till slut blir det ju godnatt - om än i godmorgonform -.
Det var ösregn och i det närmaste storm när jag vaknade, långt senare än vanligt.
Fönsterrutan prickig av regndroppar.
Så småningom lugnade det ner sig och jag ropade på Harry och så gick vi ner mot havet till.
På grannens tomt såg - och ser - det ut så här.
I mitten av bilden skymtar Ecke och Britts hus, i alla fall taket och skorstenen.
Kanske hade jag förväntat mig att det skulle vara kyligt ute, men inte då!
Luften var len och sååå ljummen och saltstänkt .., ja, det var helt underbart!
Och
havet i uppror!
(Betänk att det är filmat med min mobilen ..., därav den eländiga skärpan!)
Ingen strand alls - den var helt översköljd - och när man står så här på hällarna, ja, då känns det som om man ska suuuuuugas ut i havet!
Man kan undra hur fiskarna mår när det är så här stormigt?
Och det enkla är som vanligt det vackraste.
Vi tar vägen genom hästhagen när vi vänder hemåt.
Går längs stigen som hästarna trampat upp och där är en liten grop som får mig att le .., det var där som Nelly ofta slog kullerbytta när hon hade bråttom hem och inte såg sig för.
Lilla Nelly, när ska jag sluta att sakna dig?
Varenda gång vi går genom hästhagen är det samma sak .., och när vi kommer till den lilla, lilla bron som inte är mer än en meter bred och går över bäcken - den som mynnar i havet - och jag kommer ihåg hur hon då - plopp bara! - ramlade ner och försvann under brädorna och hur pv skyndade sig och drog fram en aningens förvånad liten madame!
Natten mot idag, när jag inte kunde sova, tänkte jag på hur hon brukade ligga med nosen mot min hals .., och hur jag drog henne närmare mig och då sov så gott.
Tänk, att en liten hund på några ynka kilo kan slå rot så mycket i ens hjärta!
Och så nästan hemma.
Snart kommer friherrinnan på kaffevisit.
Hon tipsade mig igår om en Ektorp-soffa, en 3:sits - bortskänktes i Harplinge, bara nån mil härifrån och det blev brått att höra sig för om den fortfarande fanns kvar? Jodå. (Jag har varit på jakt efter en sån .. att ha i uterummet).
Så vi åkte dit och jag sa att "oh, ja!", ringde pv som var på väg hem från trist vikariejobb (vilken skillnad det är på skolor, det förstår jag nu) och soffan bars ner från övervåningen i det hus som nu är sålt .., så packades den på släpvagnen som vi lånat från affären och så hemåt.
Den så kallade "lounge-gruppen", den vi köpte i våras, den visade sig vara ett så vansinnigt dåligt köp och särskilt soffan som mer påminner om ett pinoredskap! Alldeles för smal och hård!
Nu blev det helt annorlunda!
Och filmen i gårkväll, "Little Wing" var oerhört gripande.
En finsk film, bara en sån sak; en film som vann Nordiska Rådets filmpris förra året.
Här kan man
läsa om den.
Fantastiska skådespelare .., och den filmen får full pott av mig.
Nu hör jag friherrinan komma!