Söndag, Ivar-dagen ....
Min pappas namnsdag och sonens och säkert många andras.
Namnet förekommer även i Norge, Estland, Island och Lettland.
Den finska formen av Ivar är Livari.
Nåväl, det var en utvikning det.
I fredagseftermiddag tog vi sikte på Skåne, i akt och mening att pv skulle försöka hitta en ny bil. Eller en begagnad - laddhybrid -. Försäkringsbolaget vägrar bekosta reparation av bilen efter rådjurskrocken, däremot löser dom in den och han får en engångssumma och så skrotas den.
Det vimlar inte av begagnade laddhybrider, i alla fall inte här.
Kanske i Malmö?
Men nej, det blev inget köp där heller och jag föreslog pv att bara reparera det allra viktigaste på den bil vi nu har .., med silvertejp kommer man långt.
Vi får se hur det blir.
Lägger in samma bild igen och berättar kortfattat.
Lördag eftermiddag blev det: bad ute på Ön i Limhamn. Det var sonen och jag själv och räcket ner till havet var helt igenisat och istäcket runt själva räcket var nästan 1 dm tjockt. Nåja, det gick bra ändå. Glädjen att sonen gjorde mig sällskap var sååå stor.
Tidigare på dagen blev det utflykt till Sibbarbs camping och dit kom då sonens svärföräldrar, dessa underbart rara människor vilka lämnade Småland för Malmö.
Dom hade, förutom kaffe och annat, med sig grillpinnar och tältstolar så vi kunde sitta med rimligt avstånd från varandra och minstingen sprang runt, runt och fiskmåsar cirklade runt omkring oss och en tämligen modig skata åthutades ideligen av gapiga måsar.
Claes hade fixat grillpinnar och den här var ju alldeles genialisk, då kunde vi värma bröden samtidigt.
Aldrig någonsin har jag sett så många promenerande människor - ensamma eller i mindre grupper - och där var små och större hundar kors och tvärs och den här lille filuren kom och viftade så glatt på svansen och lät sig villigt klappas.
"Han är fjorton år, men jag har haft en Jack Russell som blev nästan tjugo!" sa kvinnan och berättade att den här hanhunden är drabbad av artros (inte svårt att se, han var väldigt stapplig när han gick) men för övrigt pigg.
"Ja, han får ju smärtstillande medicin förstås ...", förklarade hon.
Ett trevligt litet möte blev det.
Idag skulle vi så dra oss hemöver.
Vaknade till snöfall (som vanligt när vi besöker Skåne vintertid) och jag hade beslutat mig för ett dopp - oavsett väderlek - och fick sällskap av sonen och minstingen och så pv, förstås - vi skulle köra raka spåret hem efteråt -.
På Ribbans parkering stod den här underbart målade bilen. Det hela är reklam för en restaurang kring Lilla Torg. Sååå finurligt! Ser ni stockrosorna? Å, så fin den var!
Jag skulle nästan kunna tänka mig att bo i eller omkring Malmö; inte enbart för att där finns delar av familjen, men hjälp, vilken lycka med dessa långa, härliga bryggor med stegar ner till vattnet! Inte bara en enda .., utan många!
Här är en familj på väg ut till där man badar (sommartid kan man även gå i från stegar närmare land, men inte nu) och en kvinna som jag mötte sa, när jag frågade var hon badat, att "gå bara rakt fram, välj stegen till höger, den vänstra alldeles intill är så isig!"
Så det gjorde jag.
Där till vänster längst fram, finns ett stor U-format vindskydd (tänk er ett U på längden) och där satt människor som tydligen badat och nu värmde sig med nåt varmt från en termos.
Det här var utsikten från stegen.
Alltså det finns inget som är så vackert som när havet är lite grönt .., och där låg jag och plaskade nån dryg minut bara och jag hade lätt kunnat ligga längre, men hade glömt att byta till neoprenhandskarna, utan gick i med vanliga fingervantar och åååå, så kallt det blir!
Och det blev djupt på en gång, så där så man nästan drog efter andan när man inte nådde botten efter sista trappsteget.
Efteråt.
Den där nästan euforiska känslan.
Badskor och dyblöta fingervantar.
Fotavtryck.
Glädje.
Det förunderliga är ..., jo, att i vanliga fall brukar jag vara iiiskall om fingrarna i ett par timmar efteråt, men inte idag! Idag blev jag varm på en gång!
Hur kan det gå till?
Varierar blodcirkulationen så mycket?
Annat trevligt?
Att på lördagförmiddagen bjudas på nybakade scones och fredagskvällen var det marinerad fläskfilé .., ett ljuvligt salladsfat, samt potatisgratäng och gott vin. Mera glädje.
Och en superspeedad liten kille som visade alla sina bilar.
Besökte även en Ica-Maxibutik.
Oj, vilken spegeleffekt i fruktdisken! Så här minns jag att det var i Australien 1986 och då bara h ä p n a d e vi.
Kom hem till små primulablommor i minsta vasen .,. en glad katt (som fått mat av friherrinnan) .., DN i postlådan (heja, nu fungerar det tydligen!) och så en massa skidåkning på tv.
Vilka duktiga sprintåkare vi har!
Och solen flödade och det var som den vackraste marsdag.
Och snart vankas handbollsfinal.
Alldeles nyss ringde vännen Ingrid från Falun.
"Elisabet, brukar du se tv-programmet Min Sanning? Om inte, gör det! Där medverkar en svensk polis med ursprung från Libanon och det var sååå intressant!" sa Ingrid som inte hade tid att prata, middagen väntade.
Jaha, nu förstår jag .., det är Nadim Ghazale - som även medverkar i Veckans Brott - som hon menade att jag skulle lyssna till. Det ska jag också göra.
Och så var helgen.
Det blev ett långt inlägg som vanligt, men det är ju det här med dagbok och .., ja, ni vet.
