Så får vi veta .... 

... att vår sommarhusgranne Jockum Catoni, inte längre finns i livet. Den 15:e maj somnade han in. 

Nog hade vi tänkt att det var ovanligt att vi inte sett till dem under hela vintern och inte till påsk heller, ja, förutom en helg i vintras när Sara plötsligt dök upp, då hon ändå var å jobbets vägnar i Varberg. 

Den 14:e maj när vi var i Upplands Väsby, ringde hon och berättade att Jockum var så sjuk och att det nog närmade sig slutet. Ja, hon ville att  vi skulle veta.

Jag höll på att svimma. 

Jockum .., denne superenergiske man .., (nu spelar det ju ingen roll hur energisk man är om man drabbas av svår sjukdom, men jag blev ändå så ställd!)  .., och flera gånger har jag här på bloggen berättat om hans till synes outsinliga energi. Hur han, så snart bilen var tömd, började med gräsklippning av tomten (och nog måtte han ha varit världens snabbaste gräsklippare!), därefter var det trimmerns tur och ogräsrensning bland kullerstenarna (men där kanske Sara skötte det mesta ...) och knappt var det klart, så tog han cykeln och någon av döttrarna med sig och så susade dom iväg. Full fart! Hej å hå!

Eller så var det surfande i bra vågor eller SUP-brädor eller någon slags träning på tomten och sent om kvällarna när jag stod i nattlinnet och tittade ut genom fönstret, såg jag hela familjen - Jockum, Sara och de två tonårsdöttrarna - sitta tillsammans vid bordet i uterummet (som är inomhus) och ägna sig åt något spel och hur många gånger som helst tänkte jag att ..., jag har nog aldrig sett en mer sammansvetsad familj. Allt tycktes dom göra tillsammans.

Vid det här samtalet  fick vi veta att han varit sjuk för två år sedan och nu blev det återfall och metastaser och inget att göra. 

Dagen efter samtalet var det alltså slut. 

Femtiofyra år ung blev denne man, han som alltid tycktes så fylld av glädje till livet. 

Bilden tog jag ikväll och visar kullerstensgången till sommarhusets baksida.Till och med maskrosorna tycks bedrövade.

Titta-in-tips ...

Att smaken är som den berömda baken, det vet vi ju alla. 

Mig faller i alla fall Gebbe Björkmans alster i smaken! 

Här kan man ta en titt på dem. (Glöm inte att klicka upp bilderna!)

Här den tavla jag själv köpte jag av denne herr Björkman och som jag tycker så mycket om.

Tyvärr sitter den lite avigt till, ovanför byrån här till höger om mig, men åt det hållet faller inte ofta blicken. 

Den borde få en bättre plats.

(Lyssnar just nu till Mix Megapol. Så mycket bra musik ., det är nästan så att fingrarna mot tangenterna följer takten i musiken. Just nu Avicii med Without you ...

Ebba var sig inte lik ...

 Bilden: Strandskatan som ruvar på ägg. Tre stycken senast jag tittade. 

Igår, när pv kommit hem från jobbet (han räknar ner nu .. aldrig mera en fast tjänst!) blev det ett par timmar i Skallkroken. 

För varje vecka blir det fler båtgrannar att heja på.

Igår var Anders där, han den pratglade med skägg .., han som alltid drömmer om att finna den rätta - dvs en kvinna som delar hans intresse för segling, skidåkning och annat -. Alldeles enkelt är det inte. 

Anders har en tik (fågelhund) som heter Ebba och Ebba och Harry har alltid haft sån bra relation och ofta står Harry vid Anders båt och vill sååå gärna hoppa över till den där fina och smidiga Ebba. 

Igår var det helt annorlunda. Ebba låg under vindskyddets bord och när Harry närmade sig, var det nästan så att hon högg mot honom! Jag såg direkt att hon inte var sig lik och Harry tycktes så förvånad .., "men vad har hänt nu .., vi som är såna kamrater ...?" tycktes han tänka och lommade motvilligt därifrån (och vågade sedan inte gå förbi nära där hon låg). 

"Vad har hänt med Ebba ...? Hon ser inte frisk ut ...?" sade jag till hennes husse. 

Det visade sig då att hon, vid nio års ålder, nu har drabbats av cancer i bukspottkörteln och är under behandling. Stackars lilla Ebba .., så trött och slut på hon var. 

En vanlig måndag i slutet av maj var nio av tio ställplatser upptagna (bilden är från i höstas) och några av bilarna hade kommit från Tyskland. 

Vilken inkomstkälla dessa ställplatser är för Hamnföreningen!  Här finns en länk till Skallkroken med sååå fina bilder! 

Numera är det förtidsbokning av platserna som gäller, vilket nog är bra. 

Förr hände det ofta att husbilar stod i kö och väntade på att någon skulle ge sig av .., k a n s k e  kunde det bli någon ledig plats med utsikt över havet och härlig solnedgång till kvällsdrinken?

Just nu pågår en utbyggnad av piren .., en ramp byggs vid inloppet och det kan ju bli perfekt för två - inte alltför stora båtar - att där ligga långsides! 

Allt arbete sker på frivillig basis .., det är äldre män - förmodligen pensionärer allesammans - som bygger och har sig. 

Inkomsterna från ställplatserna gör att ekonomin i föreningen är väldigt stabil .., förutom detta (och rampen på andra sidan, den som syns på bilden), byggs nu också en mindre stuga, typ för hamnkapten/hamnvärden, ja, lite sånt.

Här under ett utdrag från föreningens hemsida.

"Tack vare flera pionjärers arbete kunde hamnplanerna förverkligas i mitten av 1970-talet. Grundkostnaderna med gjutarbeten, stolpar och annat hade beräknats till 4.5 miljoner av kommunen. Men genom att föreningen byggde i egen regi och oavlönat blev kostnaden bara 450 000 kronor. Genom ett system med arbetsplikt gjorde båtägare med olika yrkeskunskaper ovärderliga insatser. Alla kunde bidra med något.
I och med att det mesta utförts ideellt är hamnen idag skuldfri och dessutom ägare av hamnområdet. Det köpet blev klart 1996 till en kostnad av 240 000 kronor."

Dagens fönster ...

... fångades i fjol, när vi tillbringade några dagar i Berlin. 

Det här var bara någon halvminuts promenadväg från Transit Loft - hotellet där vi bodde - och jag tyckte så mycket om husen och själva gatan. 

Där fanns ett café ., några restauranger, en blomsterhandel och lite annat och ganska mycket - påminde det om Regementsgatan i Ystad ., i husen mitt emot gamla Sparbanken. 

Tänk, vad jag tyckte om Berlin! Eller: tänk, så jag tyckte om  stadsdelen Prenzlaurberg, där hotellet låg och såklart ännu ligger.

Nu är det kväll när detta skrivs. 

Klockan närmar sig elva och jag är trött. Har klippt mycket gräs idag .., och vi har varit i hamnen och fixat med båten. Kaptenen tilldelade mig såväl skruvmejsel som hylsnyckel och så dirigerade han vad som skulle göras. Det gick bra det med. Efteråt dopp i havet. Kanske femton grader varmt i vattnet. K a n s k e. Skönt efteråt - som alltid -.

   Ack, om man hade en hammock ...!

 

Femåringar ..., vilken underbar ålder!

Till min namne .... 

 

 ... som jag i ett inlägg för någon vecka sedan kallade för "Kristina" .., om du bara visste hur dessa frön av sorten Ponderosa växer och har sig!

Dessutom har det blivit plantor över till friherrinnan och hennes väninna i Steninge.

Nu ska det bli spännande att se vad det blir för ljuvligheter av dom små fröna - dom som låg tillsammans i ett melittafilter!

Nu säger jag det igen: TACK, du rara Elisabet!

      Dagens fönster ....... 

.... fångades i Lilla Stensjö för ett antal år sedan och det var jag själv som hade håven redo. Tack Elisabet, det var snällt av dig att tänka på fönsterleverans, då, när du passerade där på andra sidan kustvägen.

Världens bästa Sonja har födelsedag .. men inte idag!

Nej, i morgon uppnår hon den aktningsvärda åldern av nittio år. 

Hurra, hurra, hurra  för dig Sonja! 

Jag vet inte många som är så GENUINT snäll och omtänksam, som denna Sonja. Och vilken mormor! Tänk, att långt upp i åttioårsåldern var hon mellan varven dagmamma åt sin dotters tvillingpojkar, vilka nu är nio år fyllda. 

Sonja har arbetat som distriktssköterska ..., hon är inte den som tar plats .., kanske tog Gösta (lika underbar han) den platsen, men inte i negativ bemärkelse. 

Sonja är som navet i släkten numera. Idag blev vi bjudna på lunch på Tylöhus och det var hennes två barn Mats och Maria (fina Ann finns inte mera, det är hon som är på bilden längst uppe till vänster .., hon har randig tröja) med barnen Martin (med flickvän Hannah från Växjö, rar och fin och lite rödhårig, ska göra tjejklassikern i år) och Marias söner Alfred och Elliot, samt Mats, Marias och även pv:s kusin Olof med barnen Sara och Simon. Och så pv och jag själv. Alltsammans så trevligt!

Att komma in en ny släkt när man är femtiofem år, är inte alldeles enkelt, men det har gått hur bra som helst. Tänk, vad det betyder mycket .., den biten.Tidigare ikväll upptäckte jag min före detta svåger Connys dotter Martina på instagram och jag skrev och undrade hur hon hade det numera. Jo, hon hade sagt upp sig som förskollärare och susat iväg till San Francisco och arbetade nu - och stortrivdes - som au pair hos en rar familj. Hon berättade då att hon hade ett särskilt konto för USA-delen. 

Jag frågade om det kontot var för enbart de allra närmaste - vilket jag såklart hade förstått - men o m  så inte var fallet, så vågade jag i alla fall fråga om det gick att följa henne. Fick följande svar: "Det är klart du får Elisabet, du tillhör  ju också vänner/familjen, så det är självklart!"  

Hur mycket betyder inte det? Svar: hur mycket som helst!

Nu kom jag på avvägar som vanligt .., det var Sonjas födelsedag det gällde, men också detta med att komma in i en ny släkt.

Här en bild från den eländiga pandemitiden, då, när vi hälsade på Sonja som då hade hamnat på ett korttidsboende efter en höftoperation. 

Det var knappt att vi hörde vad vi sade och inte fick man krama om varandra heller .., ja, det kändes som om man besökte ett fängelse. Nåja, tanken var ju god.

Och här i Skallkroken, året var 2019, med en av tvillingpojkarna - Alfred eller Elliot -. Nu, när dom är äldre, ser jag skillnad på dem, men det var värre förr. Jo, Alfred är det nog.

  Dagens fönster ... 

 Så här skriver avsändaren, som är Kattis i Närke: "Ikväll här en fönsterspegling i vår teve."

// Tack Kattis! Så glad jag blev!

         En bra lördag ...

 Idag blev det en sån där dag då det hände mycket. Först till återvinningen i Falkenberg (aldrig sett så många människor där!) och så till Varberg för att köpa plantor på torget. Det är helt otroligt så många stånd där finns och så mycket bra .., och billiga och frodiga plantor är det också. 

Av någon outgrundlig anledning tycker jag att människor är så mycket mer öppna i såväl Falkenberg som Varberg. Vi körde kustvägen och där var så vackert, så där så man nästan tappade andan och jag tänkte att detta ... vägen där man har havet på ena sidan - med stora gröna ängar/hagar mellan havet och vägen och röda, små längor med snickarglädje .., ja, men det är ju nästan ofattbart så fint det är! 

Efter att ha spenderat en hel del på torget (luktärter .., pelargoner, sockerärter .., sallatsplantor, en broderad tavla på loppis, samt sex nysilverskedar som var sååå vackra - kvinnan som sålde hette Britta, plus någon slags svindyr Brieost med getostsmak - tur att friherrinnan tyckte om den -), svängde vi in i Galtabäck där det finns en liten, grund hamn där vi - tyvärr - inte skulle kunna gå in med båten, men oj, det hade jag verkligen velat! 

Sååå gemytligt där var! Bilderna i collaget är därifrån. 

Och här kan man ta del av "Galtabäcksfyndet".

För två år sedan, när vi hyrde en liten enkel stuga på Vindön i Bohuslän, då hade jag också köpt plantor i Varberg och dessa fick följa med på liten holiday och jag ställde dem på rad på den lilla stugans träräcke och oj, som dom växte på tre, fyra dagar!

Bilden här ovanför är från stugan. 

Vi låg i varsin nederslaf i en våningssäng och det var trångt och bökigt och något hett kärleksliv blev det inte ., det var mest att lösa korsord eller läsa någon bok. 

Här utsikten från stugans "bro", eller veranda som många säger söderöver. Någon toalett eller dusch fanns inte i stugorna, men servicehuset låg inom räckhåll - kanske 1 minuts promenad det - så det gick ju bra ändå. 

Lägger in en länk till campingen, om någon skulle bli intresserad. Här är den.

Nåväl. Så kom vi idag hem till Stensjö och satte igång och planterade det mesta, men inte allt. Friherrinnan kom och drack kaffe med oss och fick - som tack för hjälpen med Sigge - ta med sig plantor och brieost hem och det blev en trevlig pratstund. 

Fortsattes sedan planterandet. 

Pv byggde en slags blomlåda i vilken socker, - och luktärter ska få slingra sig upp längs uterumsväggen och jag fick ont i ryggen och har i flera dagar haft ett bekymmer med höger höft, men det går väl över. 

Satte mig i solstolen och halvsov .. harry låg intill mig och sigge jamade och jamade .., han icke allenast önskade sig fisk till middag, nej, han KRÄVDE fisk och fick det till slut, då jag helt enkelt inte uthärdade det ständiga knorrandet. Sedan blev det  t y s t  på honom. 

Nu hockey .., Sverige mot Frankrike och tämligen ointressant, då di svenske leder med 4-0 i andra perioden. Det var väl det mesta det.

Igenkänningsglädje!

Nu finns underbara dokumentären "Solens mat" med Bo Hagström att se på svt.play. 

S o m  jag fullkomligt älskade den serien!

Här fick man som tittare följa med på den italienska landsbygden och Bo Hagström tycktes genuint intresserad av människorna han mötte och så var det då allt prat om mat. 

Här en länk, om någon känner för att titta.

Hemma igen .., DN:s Nutidsquiz och lite annat.

 

Efter att ha suttit i evighetslånga kö inför broöppning i Södertälje och därefter ännu längre köer efter en trafikolycka i närheten av Nyköpingsbro och så - sist av allt - en bloggmadame som totalt missade korsningen till Nissastigen (pv sov gott, det blev till att vända om någon mil), var vi så hemma vid sjutiden. 

Aldrig är väl vårt land så vackert, som i försommarskrud! Skir grönska .., blommande rapsfält .., maskrosor ..,  vilande kor och kalvar i hagarna .., lycracyklister i mängder och vattenglitter från små eller större sjöar. 

Men vilka underbara dagar vi har haft! 

Kom hem till äppelblom och ovanligt sen välkommen-hem-middag hos Eva och den halvlånge, nu på plats i Haverdal. 

När Eva (liten och tunn) stod vänd mot spisen - iklädd sin gröna sportväst - kunde man tro att hon var sjutton år, i stället för snart åttio!

 

Häpnade över hur det formligen hade exploderat i rabatterna

Oj, vad allt har vuxit och ändå har det inte varit särskilt fint väder här hemma. 

Planen är att köra till Varberg i morgon och köpa plantor .., aldrig har jag haft finare blommor än de jag köpt där på Torget. Billiga är dom också! 

Som synes har familjen Ormbunke/Bräken fullkomligt tagit över i rabatten. Nu ger jag nog upp .., slutar att jaga alla skott som tittar upp .., och testar och ser vad som blir av det hela. 

Om inte annat är det himla vacker grön färg på bladen! Nästan lite limefärgade.

Bilden. Inne i Eva och makens badrum, sitter den här inplastade teckningen på väggen. Jag ÄLSKAR den! Det är deras barnbarn Karin som står som konstnär och det var flera år sedan .., nu är hon ganska nyss fyllda tolv. 

Nutidskrysset gick förvånansvärt bra, trots att det varit skralt med nyhetsläsande under kvällarna i Väsby. Såväl pv som jag själv hade 9 rätt av 10. Båda hade fel på fråga 6 (Världen).

Sämre på orddelen: där hade jag 9/12. Pv har nog inte gjort sitt, men torde ha fler rätt. 

Så var det med det.

     Dagens fönster ...

 ... fångades i det gula huset på kullen och det var i maj för sex år sedan.

Lyssningstips ...

Låg nu på morgonen och lyssnade till Europapodden, vilken handlade om torkan i framför allt södra Europa, men även här, hos oss. O t r o l i g t  intressant och lika oroande. Nästan så att jag började förstå ungdomar som limmar fast sig på asfalten och retar livet ur bilister och andra. (Gäller mig också).

Inte visste jag t.ex att majs är en av de grönsaker som kräver mest vatten vid odling och det mesta av majsen går till djurfoder ....

Programmet tar upp så mycket kring detta .., där är intervju med en mangoodlare i Spanien som inte har det lätt just nu ..., och jag låg blick stilla i sängen och lyssnade. 

Här en länk till programmet, om någon är intresserad.

 Sista kvällen för den här gången ...

Då tar vi sikte på restaurang Nonnos vid Infracity. Anna ansluter och Emma också (hon har ju lägenhet i Solna) och så blir vi fem kring det runda bordet. Så underbart trivsamt! 

Ägaren är en pratglad herre som känner till Emma och Emil (och övriga familjen), men för oss andra är det första gången vi är där .

Det blir en sån fin kväll med ljuvlig antipasti med vitlöksbröd .., och därefter olika pastarätter (min med bläckfisk, musslor och scampi) och var man inte mätt redan efter olika ostar, skinka, burrata, ljuvliga små gröna oliver och annat .,. så blev man det. 

Det skiljer 21 år mellan Emma och Anna, men dom är verkligen nästan som syskon. 

Det där att sitta runt ett bord och äta tillsammans .., jag undrar om det finns nånting som jag tycker är trevligare? 

Är det egentligen inte det som är själva meningen med livet? 

Mycket surr förstås. Om vinster - eller inte vinster - på Triss, aktier eller Postkodlotteriet .., om sparande, vätgas, Libanon, Turkiet och Stocksund .,. om uppväxt med många syskon, om ägarens pigga 94-åriga mamma som nästan var dag kommer med taxi och äter lunch hos sin son, ja, allt möjligt handlade det om!

Och allt eftersom fylldes det med på med gäster och genom fönstret kunde vi se närapå karavaner av bilar vilka körde norrut, måhända till lantställen för att fira helg lite tidigare än vanligt?

Nu är klockan kvart över tio och vid köksbordet sitter Emil och Pv och spelar backgammon. Ställningen just nu 10 - 9 till pv:s favör, men ännu är inte matchen slut. (Jo, nu! Det står 12-11 till pv).Avgörande match i morgonförmiddag innan vi åker.

Hemresa tidigt i morgonbitti. 

Ajöken, sa fröken.

 Krångel med lite av varje ..

 Går inte att lägga in bilder .., tv:n krånglar .. ,men mobilen fungerar. 

 Ösregn ute. 

 Trötta hundar men husse och matte är pigga.

Hästkrafter ...

Jo, jag har verklig respekt för hästar. Titta bara på låret och baken .., man kan ju tänka sig vad en kickspark bakåt kan göra. 

Eller när den sätter av i vild galopp (om den nu gör det). 

Och hur mycket fascineras jag inte av hur lättviktiga tjejer hanterar såna här ekipage med den äran! 

Det måste vara oerhört lärorikt och inte ett dugg förvånad är jag över att ungdomar som vuxit upp i stallet och lärt sig hantera hästar, ofta får ledande befattningar. 

I alla fall flickorna.

(Killar får det väl av bara farten ändå).

Dagens fönster ...

... fångades av äldsta dottern, som just nu befinner sig på efterlängtad semester utanför Marbella. 

Tack Maria! 

Det var snällt av dig att tänka på din åldriga moder.

(Enligt SMHI behagliga +22 i Marbella idag. Skulle vara helt perfekt för min smak! I landet Uppland har det duggregnat.)

Spridda skurar från en måndagkväll på Färingsö ... 

Så trevligt det blev, detta att köra från Upplands Väsby till ridhuset/stallet i lantlig idyll, med postadress Skå på slutet.

Intressant bara detta att se det stora projektet "Förbifart Stockholm" och efter Drottningholm blev det enfilig väg och vi såg mängder av cykelgäng och som alltid fascineras jag av såna här projekt där stora trafikleder ska synkroniseras och tunnlar byggas och ja, det är bara så imponerande! 

Ingenjörer - ni har min fulla beundran -! 

Kom fram lagom tills Annas ridlektion skulle börja (dressyr) och i ridhuset stod då vänner och andra ryttare och tittade på. 

Mycket surr blev det .., om allt och inget.

Efteråt tårtkalas på en bänk utanför själva  stallet. S o m  jag log när jag tänkte på friherrinnan ; hon som alltid har med sig fin duk när det är dags för utflykt och det är väl bara tända ljus som fattas (om det nu vore vindstilla) .. , här är det rationellt värre och att en skata flög i väg med en assiett (hann hon norpa sig en bit av tårtan, tro ..?) vållade inga bekymmer. En sak är säker: hästtjejer måtte ha ett synnerligen gott immunsystem! Mod också! Och styrka. 

Såååå trivsamt var det!

Tre hundar fick vi träffa. Här på bilden Gus som är amerikan från början och som av och till är hos Anna, när matte Karin är upptagen med annat. 

Såg en ljuvlig bild igår där Annas två katter och denne Gus stod och väntade när hon var i sitt badrum .., alla tre på rad. 

Förutom pv är alla ryttare på bilden. 

Ja, det blev en sååå trevlig kväll och fort gick det att köra hem ., då hade trafiken  f r å n   Sthlm lagt sig, det var hur lugnt som helst. 

Emil var hemma när vi kom .., deppade efter den oavgjorda AIK-matchen mot Göteborg och något backgammon-spelande blev det int. Ställningen är fortfarande 4-2 till ynglingens favör. 

Om en timme är det klipptid för mig .., har ännu inte bestämt mig för hur mycket som ska åka av. Minns ännu chocken från i fjol när jag var så otroligt kortklippt och lockig och inte kände igen mig själv .., men hur jag någon månad senare trivdes sååå bra i det hela. Vi får se.

Ps. I mejlet från min syster i Australien, berättar hon om mannen som hon anlitat för att klippa gräset. Det visade sig att han är gift med en kvinna som är uppvuxen i Halmstad och tillbringar somrarna hemma i Halland! Ds.

Dagens fönster ...

Ännu ett bidrag från hedgrenskan i Trelleborg, men när håven togs fram, befann hon sig i Helsingör i Danmark. 

Tack Kerstin! säger jag.