Dagens fönster och "Det orange kuvertet" ....

 

Fönstret fångades nu på morgonen inne i växthuset. 

Det är den tiden nu. Imma på fönstren och spindelväv. 

Dagg i gräset.

Vinrankans blad är så vackra, tycker jag .., men vi har aldrig fått så liten skörd av druvor. 

Sitter i soffan Ektorp och skriver .., och tittar på Nyhetsmorgon och den vanliga reklamen. 

En handlar om att gå i pension lite mer på deltid. 

Rubriken är "Det orange kuvertet".  För mig låter det helt galet!

Nu ska jag dammsuga i mitt sovrum, ty där ska ikväll två småttingar och deras pappa och mamma sova.

Stor glädje!

 

     Oriven .... 

 

Vaknar vid 4-tiden och känner mig ..., just "oriven" inombords. Det är ju underligt att man ena gången lämnar sömnen och upplever sig sååå pigg och alert, medan en annan dag .., då kan det vara precis det motsatta och det förunderliga är ju ändå att man inte begriper vad det beror på. 

Så var det idag. 

Vid 10-tiden ringde friherrinnan och berättade att hon längtade efter Monicas goda bröd, det som bakas på dinkelmjöl och lite annat och hade jag möjlighet att ...? Det hade jag. Tog bilen och körde till Steninge, friherrinnan högläste receptet och jag agerade bagare.

Upptäckte sedan att detta var fullkornsdinkel; det var förstås därför som jag skippade flera deciliter av mjölet .., det hade blivit för kompakt annars.  Diskade undan och passade sedan på att dammsuga med hennes .., ja, en sån här laddbar historia med långt skaft. Det var premiär för min del och ganska tungt, inget jag tänker satsa på, men så här till nöds gick det bra. Efteråt tog vi kaffe ute vid trädgårdsbordet. Grannfrun Madeleine stod på sin altan och småpratade lite med oss. Av katten Tiger såg vi inte en skymt.

Särskilt varmt var det inte, men ändå .., det kändes bra.

Mellan varven gick jag in i köket och kollade till brödet .., tog ut formen och lät patienten avgöra .., ja, då tog vi tio minuter till. Sen till affären, när allt var klart .., jag visste att vi inte hade några hasselnötter hemma.

I kön till kassan upptäckte jag Hilda som en gång (även i sommar) arbetade hos oss. Ett jobbpass återstod.  

Jag frågade vad hon skulle göra sedan?

Jo, hon hade tydligen tillbringat ett år i Los Angeles och nu längtade hon tillbaka - sade sig inte vara klar med USA - och skulle återvända och fortsätta pluggandet (marknadsföring etc).  

"Man har ju bara ett liv, alltså måste man ta vara på det ..!", sa denna rara Hilda.

Själv kände jag mig som vore jag sjuhundratjugotvå år, men om brödet i ugnen blir bra, kanske det bättrar sig.

Åtminstone doftar det gott.

Dagens fönster ...

.... fångades i Estland - närmare bestämt i Tallin - och det var annannan som sin vana trogen hade håven redo. Tack du flitiga fönsterfångerska! säger jag.

Lördagsfönstret ....

 ... har jag visat tidigare, men jag bara älskar det! 

Och SOM jag skulle vilja veta vem som var så påhittig och kom på detta med att låta omgivningen bilda klädsel till man/kvinnofigurerna.

Synnerligen smart design, enligt mitt sätt att se det.

Fönstret finns i servicehuset (innehållande dusch och toaletter) i Limhams småbåtshamn, där vi har övernattat i båten ett antal gånger.

Fräscht och fint är där, med låsbara hytter till duschen.

Underbar film ....

Vi råkade igårkväll komma in i den mer som av en händelse .., och har man haft någon svårt sjuk i sin närhet (i filmen drabbas kvinnan/hustrun av bland annat en stroke) så blir det en hel del igenkänning. Eller "en hel del" - det blir hur mycket igenkänning som helst!

Lägg därtill suveräna skådespelare .., en åldrad Jean- Louis Trintignant och Emmanuelle Riva i huvudrollerna, samt deras dotter - spelad av Isabelle Huppert. 

 

Emmanuelle Riva blev för övrigt vid 86 års ålder Oscarsnominerad till priset för Bästa kvinnliga huvudroll och det kan jag verkligen förstå (men hon vann inte), däremot fick "Amour" i sig en Oscar för Bästa Utländska Film. Året var 2013.

 Filmen - gjord av Michael Haneke - finns på SVT-play och kan ses fram till den 10:e september.

Nyheterna ....

Översvämningskaos  i Norge. Kung Harald är på besök och pratar med myndigheter och frivilligarbetare. Jag tycker alltid att han ser ut att vara så vänlig och så klok.

Hemma i Malå har ovädret Hans fällt mängder, mängder med träd till marken. En man som heter Martin tycks trygg - kanske är han skogvaktare - och han berättar om faran i att nu befinna sig i markerna där tallar lutar lite hit och dit. Länk här.

Och från Hawaii ser jag tv-bilder med människor i chock .., där är en man i blå tröja som står med ryggen mot en vägg och ser alldeles ...., förtvivlad ut. Ett medelålders par sitter i sin bil och ska titta till om där är något kvar av deras hem .., tre till synes tonåriga barn sitter på flaket. Eld som förflyttas med orkanvindar .., kan man tänka sig något värre ...? President Biden - som numera rör sig allt mer "stappelfött" - meddelar att Hawaii ska få hjälp. 

Tittar på en film från USA - det är på instagram - och från Los Angeles, men jag har sett filmer från andra städer i det förlovade landet där opiatberoende ungdomar vacklar fram eller har liksom frusit till is i sina rörelser .., ligger på trottoarer eller på kartonger eller i små tält .., tycks mera döda än levande. Någon har en hund vid sin sida.

Konstaterar att lyckas man behålla förståndet efter dagens nyhetssammanfattning, får det väl anses som ett smärre under.

 Och så blev det fredag ....

Tänk, att det känns så skönt att  båten kommit hem och nu ligger på sin ordinarie plats. 

De tre herrarna seglade nonstop i sexton timmar - upp i ottan vid sextiden, framme vid halv elva -. 

Allt hade gått bra, förutom att pv:s storebror drabbats av sjösjuka, då när han skulle pyssla med nånting i "salongen" under däck. Dessutom hade det gungat rejält. 

Sådana äventyr ger jag mig aldrig in på  när det är rejäl sjögång. Jag förbereder lunchen och har den i kylväskan där vi sitter på däck; det fungerar bra.

Senare idag åkte vi tillbaka till båten/hamnen, men först ett besök hos friherrinnan. Hon hade önskat sig en sockerkaka och jag bakade två; en med äpplen/kanel, och en helt vanlig sockerkaka. Vi delade dem systerligt. 

En bytta med kokt kyckling, ris, currysås och kokta grönsaker fick också följa med, plus vinbär och vindruvor, samt lite vispad grädde. (Sämsta grädden ever-ever att vispa, den blev aldrig tjock!) Patienten låg på sin säng när jag tittade in och herre min skapare ..,  hur hennes högra arm ser ut! Nästan blåsvart och svullen!

Så Skallkroken, där Pv röjde undan efter herrseglingen .., diskade bort och dammsög, tömde soporna, satte på segelkapellet, ja, lite sånt.

Själv tog jag mig ett dopp i ett svalt hav och Malin i en båt intill hojtade: "Elisabet, tänk på att det har varit översvämningar och vattnet KAN vara mindre rent än vanligt!" Efter doppet spolade jag av mig med den vattenslang som finns på bryggan. Iiiiiiskallt vatten i slangen, men det kunde ju inte hjälpas.

Mötte vänliga människor. En man kom promenerandes med världens sötaste lilla Jack Russel som påminde såå om Nelly, men lite mindre. Liten, fyrkantig, korta ben. Hette Frank och var 3 år ung. 

Ett annat par stannade vid vår båt och småpratade .., kvinnan sa att hon kände igen mig, hade jag inte arbetat på Ankaret, ja, dialekten var det väl mest hon kände igen ..? "Och du var ju mörkare då och hade långt hår ...?"

Jo, så var det ju.

Paret bor i vanliga fall på Lidingö, men hade - precis som Franks husse - tillbringat barndomen i Haverdal hos mor, - eller farföräldrar. Nu var det husbil som gällde.

I morgon blir en spännande dag. Såväl svärson (Peter) som dotter (Maria) ska delta i Cykelvasan. Nio mil på leriga stigar/vägar! Maria har starttid 9:45 och Peter 8:40. Heja, heja!

Men huuuu! Tv-bilderna från Sälen visar eländes-förutsättningar. Vasaloppsappen är dock nedladdad och nu kan jag följa dem i spåret. 

Tittade ikväll på en fantastisk dokumentär om Magnumfotografen Thomas Hoepker!  Valde den i stället för "Duellen" och ångrade mig inte. Vilken film! "Dear Memories" är titeln och den var så sevärd. Inget Sommarprogram har jag lyssnat till heller, ja, inte de senaste dagarna. Ser så fram emot det allra sista programmet med Finlands president Sauli Niinistö.

När husse kommit hem ....

Då kan man sova gott, fast ljudet är på tämligen hög volym under fotbollsmatchen Japan - Sverige. 

Då är flocken samlad.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti .., ja, ni vet ju förstås. 

Och tänka sig, att i skrivande stund  (halvlek i VM-kvartsfinalen ...) strålar solen! Det känns som evigheter sedan. 

Igår var det några timmar med nästan-sol. Passade på och klippte en del av gräsmattan, men det var så TUNGT .., och jag fick ideligen tömma gräsuppsamlaren! 

När matchen är färdigspelad, blir det fönsterputs, gräsklippning och pv ska ta hand om plommonträdet som fälldes av stormen. 

En sväng till apoteket i Getinge ska också hinnas med. Friherrinnan som ska lägga sig på operationsbordet på tisdagmorgon, behöver Descutan (tvätt-skrubb inför operation) och såna här sprutor man ger sig själv .. blodförtunnande, tror jag? (Enda gången jag tyckte det var praktiskt med hull ., lätt att få fatt ett bra grepp inför injektionen.)

Spridda skurar (i ordets rätta bemärkelse ...) från en torsdag i augusti. 

Körde idag till Getinge för att hämta ut strong  pills till friherrinnan och när detta var avklarat, stannade jag till nere vid vägen närmast där vattnet svämmat över. 

Jag var inte ensam. 

Förutom Hallandspostens journalist var där även ett antal äldre herrar och några damer, alla spanandes ut över det som - bara för ett par dagar sedan - var ett grönområde med små dammar och med gångbanor och en bänk att vila benen på, men som nu förvandlats till en stor, vid sjö. 

Vid den där bänken - som knappt syntes - simmade nu ett sällskap gräsänder och jag blev så full i skratt .., tänkte att dom måtte ha blivit rejält häpna över vad som hänt.

 

Tittade  efteråt in hos Ugglarps Grönt och köpte rödbetor, knippemorötter och en örtsås som verkligen var supergod!

Den så kallade "kändiskocken Stefan H", hade jag noll koll på, precis så där som det är med fjällblommor och sländor.

Ack ja, det är illa ställt med den här madamen.

Så här såg det ut.  

Tänk, vad det betyder med ett eklöv bland kantarellerna! 

På Hemköp kostade dessa dyrgripar kring 400 kr/kilot, jag såg inte vad dessa små byttor gick på. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utanför entrén i Ugglarp stod en stor kruka med bedagade sommarblomster.

Kan meddela att våra ser ut ungefär likadana. Jag skyller på regnet. 

Allt som finns hos oss är ringblommor i mängder; ja, det är allt. 

Gurkörten har slagits till marken av regnet och ska klippas ner i morgon. 

Men rosorna - det glömde jag ju - har börjat knoppas igen! 

Bäst idag alla kategorier, det var ändå mötet med det här glada danska gänget utanför affären i Haverdal. 

Min första tanke - när jag såg den ene killen hjälpa den äldre mannen med maten - var att han kanske var sjuk, ja, den äldre, alltså. 

Frågade om dom behövde hjälp? Nej, inte alls!

Det här är morfar/farfar Ib från Silkeborg på Jylland och hans tre barnbarn .., Hans, Jesper och Julius. 

Ib är 82 år och en van cyklist ., nu hade färden gått från Halmstad (dit de kom med färja från Jylland) - en tur på dryga 2 mil - och här var det energipåfyllning. 

Därefter skulle det bära av till Varberg, ytterligare fem, sex mil norrut. 

Härliga ungdomar och en härlig "bedstefar" som var så vänlig och rar och tackade för att jag stannat till och pratat med dem. Observera hans cykelskor. Det är nog någon ny modell, det. 

 

Sist av allt en inköpslista viken kommit susande från landet Värmland och från Eva Eklöf.

"Inköpslista från Ica Kronhallen i Karlskoga", var rubriken. 

Vad tror ni? Man eller kvinna som skrivit listan?  Jag gissar på en rastlös människa, i alla fall.

Tack Eva!

Nu ska jag ge mig för ikväll och i stället skriva till min syster i Australien.  

Ajöken, sa fröken.

En annan Bert ... 

Lyssnade på hemvägen till reprisen av SVT:s tidigare korrespondent Bert Sundström, som var dagens sommarpratare. Så hörvärt! Så oändligt mycket denne man har varit med om! 

Så fin musik! 

Här en länk om någon är intresserad.

I vattnet ....

Ibland går det inte som planerat. Så blev det idag. Tanken var att pv, hans bror och den för mig okände Thomas skulle sammanstråla i Göteborg och därefter ta två olika bussar från Gbg till Skärhamn. Det var tanken. 

När jag skjutsat pv till Falkenberg (där skulle han hoppa på tåget från Halmstad med sin bror ombord) fick jag på hemväg telefon, där pv berättade att troligtvis skulle inga tåg alls gå till Göteborg. Översvämningen förstås. 

Då var jag nästan hemma .., så jag satte bilen på laddning, rastade Harry och inväntade nya besked. Jo, nu skulle jag hämta upp brodern här i Stensjö, därefter pv i Falkenberg och den för mig okände Thomas från trakten av Gränna, han satt på en buss på väg till Gbg. 

Sagt och gjort. 

I Falkenberg stod pv och väntade oss och intill honom stod en ung kvinna, ja, hon hade fått löfte att lifta med oss till Göteborg. Hon kallade sig Sharon ("det är mitt engelska namn", förklarade hon) och var från södra Kina och hade nu besökt Köpenhamn och hade tänkt sig till Oslo ikväll, men det gick om intet.

Innan vi kom till Gbg blev det milslång kö och en hastighet på 2 km/h .., ingenstans stod vad som var orsaken .., det kollades busstider och den ena efter den tredje avgången missades och jag sa att nä, inne i Göteborg kör jag INTE, så vi beslutade att sikta på järnvägsstationen i Lindome. 

Dit kom vi .., det var trångt på parkeringen och i ett huj försvann mitt sällskap i en taxi på väg till terminalen i Gbg och själv styrde jag kosan hemåt. 

Kom på en annan väg .., och möttes av något jag i många år hade madrömmar om .., en helt översvämmad väg! Vattnet nådde garanterat en halvmeter upp på bilen och det gällde att hålla sig så nära mitten som möjligt, då man inte hade en susning om var vägkanten var - det var som att köra i en sjö -! Har jag någonsin hållit så krampaktigt i ratten?

Mötande bilar körde sakta, sakta .., en stor, hög bil stänkte så mycket vatten över vår Kia, att det var som att befinna sig i Statoils tvättanläggning, ni vet, med den här snurrborsten som åker fram och åter över bilen!

Nåväl, tog mig vidare .., konstaterade att jag hade järnvägen på min vänstra sida och tänkte att jag håller mig åt det hållet. Kom till Kungsbacka och så ut på E6:an och hem. Sex timmar inalles blev det i bil idag. 

 Pv har nyss ringt. 

Kvinnan från Kina hoppade av på centralen i Gbg (hade lyckats boka ett hotellrum i närheten) och önskades lycka till och så tog pv och brodern bussen mot Stenungsund, där blir det byte och en halvtimmes rast och så då sista sträckan till Skärhamn. 

Där, under kapellet i båten (men utan nyckel att ta sig in i ruffen eller "salongen") sitter den okände Thomas och väntar (han har hunnit handla också, "köp gärna några wienerbröd!" hojtade Tommy när dom pratades vid) och själv har jag rastat Harry i blåsten (såååå många nedfallna trädgrenar i hästhagen och sååå strid lilla bäcken var!), tagit mig en rostad macka och ska nu bara njuta av att vara hemma. 

Såg hur många översvämmade åkrar som helst .., och idag såg verkligen Viskan och Ätran ut som de halländska floder man en gång tragglade i skolan! Som  f l o d e r, alltså! Sååå vida! Ungefär som här i Skottland, nära Bonar Bridge. Så såg Viskan och Ätran ut!

Ja, så var det. 

(Bilden längst upp togs i Tejn på Bornholm, hos den rara kvinnan Anette och har inget med texten att göra).

Nionde augusti ...

Här och nu.

Pv skriver mejl till Vägföreningens medlemmar (199 st) angående vändplatser för sophämtningen .., allt medan jag tittar på en SVT-dokumentär som handlar om Kerstin Ekman. 

Det var ett tips från Eva Grelsson (f.d. Eva på Frösön, numera Rödön), men den är filmad med så många rörliga närbilder, så där så att jag har svårt att fästa blicken och tappar så småningom styrfarten. 

En lagom liten eld brinner i kaminen. 

Regn och blåst ute. 

Ser fram emot dagens Sommarpratare, SVT:s Bert Sundström. Den mannen skräder sannerligen inte orden när han rapporterar från Ukraina. 

Nu har pv tagit paus i skrivandet och säger att "ja, det vore ju inte dumt med lite elvakaffe ...?" Han har tagit Harry på promenad i ruskvädret och i tre dagar - kanske två - blir det min tur med promenaderna, då han i eftermiddag tar tåg och buss till Skärhamn för att segla hem båten. Som sällskap har han sin bror och en gemensam bekant. Thomas, Tommy och Thomas. Kanske var dessa namn de mest populära i Småland på 50-talet?  

Sigge har lämnat uterummet och väljer nu att ligga inne på soffan Ektorp. Allra mest nöjd blir han om min ena hand får vara huvudkudde. Det får den, men inte så länge. 

Min mjuka sticketröja har jag själv lagt dit; själv bryr han sig nog inte. Jag tänker att det blir mjukt och skönt. 

 

Dagens fönster ....

Och inte bara ett fönster, utan många! 

Och där är en balkong där någon - en kvinna tydligen - kanske har varit på stranden och badat (tänker på badhandduken)? 

Balkongdörren står öppen. 

Jag tänker mig musik som hörs lite på avstånd, där inifrån. 

Det borde vara svalt i rummet med den öppna dörren .., når solen alls in i lägenheten? 

Kan de pyttesmå fönstren tillhöra det som är badrum?

Bilden togs i en by norr om Rom och det var Erik som tog bilden.

Britt ...

Idag blev det eftermiddagsfika hos Ecke och Britt. Hela juli månad har dom bott i huset i stan, men nu är det Stensjö som gäller - i alla fall så länge det är okej med dem båda -. 

Senare på hösten, blir det Halmstad igen. 

Vi satt som vanligt kring köksbordet (finns det öht mer trivsamma ställen att umgås på ...?) och Britt hade bakat en jättegod äppelkaka och så blev det kaffe till detta. 

I vanliga fall ler hon alltid, men här diskuterades något .., Ecke sa en sak och Britt skakade på huvudet och menade att så var det inte. 

Här sitter hon troligen och begrundar vem som egentligen hade rätt. 

Britt är en flitig bokläsare. På bordet låg "Den vassa eggen" av W. Somerseth Maughan. 

"Det är nästan min favoritbok alla kategorier ...", förklarade Britt, som nu läste om boken som hon haft så länge. 

Bokmärket har hon målat själv.

Om Britt kan också nämnas att hon ALDRIG missar radions helgmålsringning och längtar att åter en gång få besöka Nässjö där hon växte upp. 

"Problemet är att alla vänner numera är borta ...", konstaterade hon.

Tisdagsfönstret ....

Ja, det kan ni hitta om ni besöker Tallin och där promenerar omkring och plötsligt  - utan att ni kanske tänkt det - kanske blicken fastnar på ett fönster som det här. 

Eller rent av: det här fönstret. 

Vår minisemester i Gdansk i Polen blev lyckad; jag tyckte verkligen om att strosa omkring, ta lokaltåget ., besöka marknaden .., ja, att se människor och andra matvarubutiker och smaka mat som var lite annorlunda - om inte mycket -. 

Samma sak i Berlin. 

"Ja, vi kanske skulle ta en resa till Tallin ...?" säger pv när jag berättar om fönstret. 

 

 

 

 

 

 

Känner jag några estländare? Jo, den allra bästa av lärare som jag någonsin haft: Klara Öberg, född Tui, hon var född i Estland men hamnade i Malå. Här står hon på den översta raden i mitten, med vit krage och leende. Alltid leende. Bilden togs troligen 1956/1957 och visar elever från byaskolorna vilka hamnat i en enda klass i Malå.

Mera Estland: till exempel Tiina Sarap i Skåne, men ofta om somrarna i Malå, då hennes pappa arbetade åt Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och då blev det några veckor, ibland längre än så, som vi var tillsammans.("Var tillsammans" = cyklade till badstranden, ägnade oss åt seanser i vår sommarstuga .., låg i tält!)  

Själv kom denna Tiina att arbeta som landskapsarkitekt/professor på Alnarps lantbruksuniversitet i Skåne. Här kan man läsa om denna alltid så rara kvinna med estländskt påbrå.

Hjärnans arkiv har en tendens att bevara så underliga minnen! I den lägenhet där Tiina och hennes syster Kiisu och föräldrarna tillbringade veckorna i Malå, krånglade ofta toaletten .., ja, jag minns hur en sån här "gummi-tjopp-rensare-propplösare" alltid stod redo. 

Många, många år senare skulle jag besöka dem i Stenhamra i Solna. Kanske var året 1967? Där, i föräldrarnas sovrum, fanns en  e n o r m  spegel vilken täckte halva väggen - den mitt emot dubbelsängen - och det var liksom inte på höjden, utan den var monterad vågrät. 

I Kiisus rum stod krukor med ormbunkar i fönstret och det var så grönt och vackert. 

Sånt kan man också komma ihåg .., när minnets luckor öppnas och allt detta tack vare en  fönsterbild från Tallin. Tack annannan!

Platt fall ...

Ja, jag lägger in ett soligt fönster, ty det är nog den enda sol vi får se. 

Det bara regnar och regnar och regnar. Och blåser.

Kan i alla fall meddela att i lördagskväll, efter ett besök hos goda vänner en bit bort och på väg hem, ramlade friherrinnan platt till marken och fick därmed en fraktur på höger  axel. 

Det tog lång tid innan ambulansen kom och fick henne på båren - Eva (som hon besökte) nämnde en dryg timmes väntan, liggandes raklång på stigen! 

Har  pratat med Lena idag, som väntade på ännu en röntgen och därefter besked huruvida det skulle bli operation och då, i så fall, på ortopeden i Varberg. Ja, fy sjutton vilket elände! 

Fick idag också veta att pv:s bror med sällskap vilka skulle låna segelbåten och upptäcka Bohusläns skärgård, i stället blev kvar hemma i Småland, då hårt väder inte lockade till någon segling. Tanken var att vi själva skulle lösa av dem, men nu vet vi inte alls hur det blir. Mycket som hänger i luften. Tur att vi är pensionärer och inte beroende av tider.

Måndagsfönstret ...

... fångades i Italien, närmare bestämt i Velletri (ligger 33 km sydost om Rom) och den som lyfte mobilen och tog bilden, var Erik, barnbarn till Eva från Tyresö. 

Grazie Erik! säger jag och tänker samtidigt att den som är innehavare av dessa kläder vilka hänger på tork, är i alla fall en människa som tycker om färg och mönster.

Här kan ni få se lyckliga människor just i Velletri, jo, minsann!

Vykort från herr Rindå ....

Till någon av mina inkorgar kom foton från Gunnar Rindå (tidigare Vaplan, numera boendes i Krokom), som uppenbarligen inte fick nog av tågluffandet i södra Europa, nej, nu har han för 499 kronor köpt ett slags likadant kort - ett Tågsemesterkort - men hos Norrtåg. 

Följande står att läsa på Norrtågs hemsida: 

"Med Norrtågs Tågsemesterkort tågluffar du under två veckor för bara 499 kronor i Norrtågland. Ta dig mellan skärgård och fjäll, från dopp i svala sjöar till adrenalinfyllda äventyr på ett klimatsmart sätt.

Se mer av regionen för en rimlig peng och satsa på att maxa semestern under långa ljusa sommardagar och nätter."

Nu var han i alla fall kommen till Boden och titta, vilken drömlunch - eller möjligen middag - han fick sig till livs! Grattis Gunnar! (Och en sådan resa skulle jag lätt kunna tänka mig att göra .., kanske nästa sommar/höst om ett liknande erbjudande finns även då).

Skellefteå (eller var det Missenträsk?) hann Gunnar också besöka och skickade då den här bilden - ett brev författat av Sara Lidman i juni 2002. Nej, han ringde nu ..., det var i Umeå, i en slags mur på en tunnel som detta fanns!

"Jag tokgillar Sara Lidman och hennes texter och böcker!" skrev Gunnar.

En till ....

Det vill sannerligen till att ha moståndskraft för att inte vilja ha en valp med sig hem - om den nu varit leveransklar - .., men nej, vi har ännu inte bestämt oss för om vi, när den dagen kommer, ska ha ännu en hund när inte Harry längre är i livet.

Om någon undrar, så är dessa godingar en blandning av border collie och australian shepherd, ja, jag vet inte om det är ytterligare någon ras med i blandningen.