Mormor Bettan ....

I morgonbitti arbetar jag för ovanlighetens skull inte med cowboy-Maria, hon den evigt lugna och underbara, utan med Magnus.

Han är precis tvärtom.
(Ja, han är underbar han också, men han är absolut inte lika lugn.)

Magnus tar sig fram med bråttomsteg; nästan springer fram genom affären.

"Men då du Bettan .., då blir det alltså gofika på förmiddan .., helst ägg och bacon!" säger han filurigt smajlande när jag är på väg hem.

Han tror förstås inte att han ska få det.

Men se ..,. att han ska.

Lördagsfönstret

... finns i Ystad, på kultförklarade Fritidsbaren.

Saknad ...

Mammas hand och min.

Femtiofemochetthalvtår är jag och ligger på soffan och tänker på min mamma.

Det är mer än ett år sedan hon dog.

Ibland glömmer jag nästan bort henne och då får jag förfärligt dåligt samvete och tänker att .., jaha, är det så här det ska bli .. man lever ett långt liv och så är man borta och det är inte mer med det.

Men ikväll är det annorlunda.

Jag tänker på natten i Dikanäs när vi sov på övrevåningen och med så mycket mormor i väggarna och jag tänkte på alla gånger jag var där tillsammans med mamma och nu var allt annorlunda och jag tänker på när personalen från Ejdern ringde och sa att jag måste skynda mig dit för nu var slutet nära och mamma, varm och go när vi kom fram, sonen och jag .., och hur jag höll henne i famnen och pussade på kinden och alldeles borta var hon; som utflugen ur rummet.

Blicken tom.

Ibland önskar jag att hon hade fått ligga i ett fack i ett kylrum och så kunde man dra ut lådan och sitta och prata lite och stryka henne över tjocka håret.

Småprata bara.

"Om jag ligger alldeles, alldeles, alldeles prick stilla kanske jag kan höra eller på nåt sätt känna henne ...?" tänker jag och så gör jag just det .., ligger alldeles stilla på soffan Ektorp och medan mörkhyade kvinnor springer runt, runt i en tv-sänd friidrottstävling, försöker jag få nån slags kontakt med mamma.

Inte det minsta vill det sig.

Hon är väl någon annanstans, förstås.

Kväller ...

Nej, bild och text hänger inte ihop.
Men det behöver dom ju inte heller göra.
Det var i Rögla hos Hasse och Tina som den lilla katten tittade ut genom hålet i väggen.
Det var då det.
Nu är Hasse och Tina skilda och själv har jag seglat ensam sedan 2003.
Mer eller mindre.
Mest mindre.

Friidrott på tv ....., räkskal på en tallrik.

Bilar som kör förbi.

Tangentknatter.

Och levande ljus och telefonprat.

Bloggvännerna förgyller ens tillvaro.

På söndageftermiddag kommer den här madamen på besök .., då blir det middag nere på Marinan eller kanske på Fritidsbaren och säkerligen massor av prat.

Två dagar senare anländer den såå rara Bente fra Norge, tillsammans med sin son.

Det är bara att hoppas att vädret står sig .., att det inte blir hällregn och elände.

Tänk, att få visa Österlen!

Baskemölla, Kivik, Skillinge .., och picknick i Sandhammaren!

Och imorgon kommer yngsta dottern med man och lilla Nelly!

Och har man tur, dyker Jämtlands-Gunnar upp vad det lider.

Eller ner.

Lite guldstjärneglitter i juli månad.

Så blir det.

Till er som har Dagens Nyheter:

Ni har väl sett den där lilla spalten som ibland finns på Familjesidan, den med rubriken "Så träffades vi" ...?

Är man inte inutivarm när man börjar att läsa, så blir man det efteråt.

Det är läsare som har skrivit in och berättat om hur det gick till när dom träffade den som skulle bli deras partner och ni anar inte hur fantastiskt livet ibland kan vara!

Och hur många modiga människor det finns!

Fredagsfönstret ...

.... blir ett reprisfönster, bara för att jag tycker så mycket om det.

Det kan ha varit Maria i Oslo madamen i Sydfrankrike som stod som avsändare.

Och nu är klockan sex och jag har varit vaken i en timmes tid .. ,hängt upp arbetströjan på tork i tvättstugan (handtvättade den igårkväll och den var rejält fuktig nu på morgonen ...) och jag har lyssnat till P1 (som ibland är fruktansvärt tjatigt om man lyssnar hela dagen .., samma saker återkommer hela tiden!) ... och ska nu göra mig i ordning.

Om en timme är det dags att arbeta.

Fredag och måndag är mina längsta dagar.

Det är ingen direkt höjdare, om man säger så.

Å andra sidan finns det dom som har det ännu värre.

Från Inger som arbetar på hemtidningen ....

Så här skriver hon.

Läser i en notis i Norran i morgondagens tidning att Ica-Kristallen i Malå hade oväntat besök.
Minst två tjuvar hade brutit sig in via taket och skurit upp ett kassaskåp.

"Minst 3 000 kr i pengar och varor, mest cigaretter, för flera tusen har försvunnit berättade en av delägarna, Elisabeth Eikedahl!!"

Ja, det minns jag tydligt, det var nämligen bloggmadamen som hade uttalat sig.

Det hände nog för tjugofem år sedan .., det är därför det blir en notis under den rubriken.

Jag kom först till affären och fattade för mitt liv inte varför det stod en massa öppnade läskburkar vid kassaskåpet (hade använts för att kyla ner svetsen som öppnade kassaskåpet) och varför var proppskåpet helt öppet och varför var lyset tänt ..?

Sen förstod jag ju och ringde till Gerda, min arbetskamrat.

"Men ring för f-n polisen!" sa hon.

Polisen, det var min man det.

Och inte begrep vi var tjuvarna hade tagit sig in .., alla dörrar var ju låsta.

Jaha, ja.

Genom takkupolen!

Och så ....

... har jag Luktärter i en vit vas på bordet.

Bara en sån sak.

Ett älsklingsfönster till mig själv ...

Kanske bodde man i sitt förra liv på Irland eller Skottland?

Nej.

På Irland.

I ett litet hus byggt av sten och med fönster ut mot ängen och havet.

Kanske satt man var morgon när regnet inte vräkte ner .., på trappan av sten och med kaffekoppen i högerhanden och tittade ut över den lilla del av världen som var ens egen.

På höns och kattungar och en lurvig hund med viftande svans.

Kanske hade man en kattunge i knäet?

Efteråt .., när man hämtat in färska ägg ..., tog man koppen med sig och gick in och diskade.

Stod där med förklädet om sig och tittade ut genom fönstret, medan vattenkranen porlade.


Det är vad jag tror.


(Minns jag rätt var det Madelene Nattfrost som tog bilden.)

Till dig Madame ..

... som jag har telefonsurrat med ikväll - länge, länge - vill jag bara säga .., å, vad jag är glad att du finns!

Nu ska jag försöka kurera huvudvärken.

Jag har inte druckit en enda kopp kaffe sedan igårmorse och det är nog det som känns.

Tror jag.

I min mobil ...

Skyltfönster i Malmö.

... har jag ett meddelande från Telenor.

Jag har missat att betala en faktura på 333:- och ombedes nu att snarast göra min plikt.

Absolut!

Det ska jag verkligen!

Om en liten stund bara.

Faktiskt avskyr jag autogiro.

Jag vill ha vanliga räkningar på papper i ett kuvert som kommer nerdimpande på mitt rumsgolv.

Då blir det ordning och reda.

På kvällen ...

.. när jag har kämpat mig svettig med ett krångligt korsord (utan att fixa det), tar jag med mig en stor, tjock bok med röda pärmar och kryper ner under blommiga täcket.

Femhundranittioåtta tämligen fullmatade sidor.

Den här boken är det.

Och jag känner igen hemifrånpratet.

Men inte lika solklart som hos Torgny Lindgren.

Ännu ett torsdagsfönster ...

Och hur jag än vrider och vänder på huvudet, får jag inte till det.

"Ett laptop-fönster", skriver avsändaren, som är den här madamen.

Och låten är underbar!

Lust att hälsa på ...?

Klicka här då.

Det är vännen Gunnar i Jämtland som hittade detta.

(Gunnar har även den här sidan, med webbkameror från hela vårt land och med tusentals besökare per dag!!)

Då förstår ni också varför jag från sekund 1 föll pladask för Ystad.

Och nu håller herr jämtlänning på att vackla .., sen han sett filmen.

Kanske gör han ett besök i Ystad och det tycker jag verkligen att han ska göra!

Dagens fönster ...

... speglar sig i min köksdörr.

Efter några timmar på stranden ...

Ja, jag vet att det är mindre hälsosamt att ligga där med ansiktet vänt mot Moder Sol.

Men jag gör det ändå.

Jag tycker att det är så himla skönt.

Tre dopp i havet blir det.

Tre dyk under ytan.

Kallt vatten mot pannan.

Sedan prat med Sparbankskvinnan som en gång gav mig ett lån.

Hon som nu kommer upp ur vattnet och drar med händerna över höfterna och jag tänker på när
jag var nyskild och rotfyllningarna stod som spön i backen och nu - som var då - satt jag mitt emot henne i det lilla bankrummet och när hon meddelade att det var okej, att lånet var beviljat, rann tårarna nerför mina kinder.

Trots att jag var i totalt underläge, bemötte hon mig med sådan respekt.

Alltid när jag möter henne fylls jag av värme.

Så vi pratar lite.

Mest om hennes nya liv som pensionär.

Hon berättar att hon idag har gjort stuvning på blomkål.

Och så cyklar hon hemåt och jag tar ännu ett dopp.

En slags förunderlig lycka är det.

Faktiskt.

(Och nä, jag har inte klippt mig, bara satt upp håret, som vanligt, men med ett dåligt spänne som gör att håret kasar ner. Tänk, att det kan vara sån skillnad på spännen och spännen.)

Och fönstret står på glänt ...

Det är ledig idag.

Har jag berättat det?

Nån slags avsikt, kanske ...?


"Jaha, ja .., här sitter du och lapar sol Bettan .., ja, det är ju onsdag idag .., då är du ledig, ja ..", säger mannen som dyker upp där jag sitter nere vid hamnen.

Jag sitter på en bänk av trä - utsikt över havet - och kämpar med ett gammalt korsord från DN.

"Kenozoikum" - tre bokstäver.

"Stad i Mesopotanien" - två bokstäver.

Vinden kommer från väster.

Solen mot min kind.

"Ja, just det ., precis ...", säger jag.

Mannen tar i hand och hälsar artigt.

"Hej, hej ...".

Och så frågar han hur det är på jobbet?

Trivs jag?

Är det många turister nu i affären?

Mannen är storvuxen och har gråsprängt hår.

Smårutig skjorta.

Han tycks veta en hel del om bloggmadamen.

Jo, så är det.

Och det är väl det som är nackdelen med att blogga öppet.

Förstås.


// När jag kommer hem kollar jag.
Stad i Mesopotanien på två bokstäver är UR.
Ur och Skur.
Och kenozoikum .., det blir kanske "era".
Då vet man det.

Ett blått fönster från Kambodja ...

... närmare bestämt från Kampot.

Det är den där foto-glade herrn från Norrbotten som har tagit bilden.

Och ända sedan den 21:a juni har fönstret legat och vilat i min inkorg.

Nyordning ...

Sedan mer än ett år tillbaka har jag tillbringat varannan helg i landet Halland.

Eller rättare sagt så här: i tre års tid har jag rest varannan helg till Helsingborg och i snart ett och ett halvt års tid, till landet Halland.

Då har det, såklart, blivit lite si och så med mitt eget boende.

Ingen riktig ordning.

Men nu ska jag vara här i Ystad i minst fem veckor på raken och då blir det genast annorlunda.

Så jag cyklar till Stortorget och köper en vacker rosa Pelargonia och några blå Petunior och det ser inte ut som på bilden, men nästan.

Ännu en kruka ska få komma på plats .., då blir det tre.

Och några vackra stenar och en pinne från stranden.

Och tänka sig .., att där pilen pekar .., där upptäcker jag att Madame Stockros har tittat upp från sandiga jorden!

På två ställen, till och med!!

"Så fiiint! Det ser ut som vid Medelhavet!" säger en stockholmskvinna som passerar här utanför, just som jag vattnar blommorna.

Och så står vi där och surrar en stund.

Mmm.

Det känns bra.