Om Liv och liv ....

Detta är bara en bild från tv-programmet.
Här ser man inte alls hennes utstrålning.


Klicka er fram här till 6:57 .., så får ni se och lyssna till en sån ofattbart vacker och naturligt åldrad Liv Ullman, denna - i mina ögon - så helt underbara och kloka människa!




Och när man ser henne nu, så icke-botoxfylld .., så icke ansiktslyft .., så är hon precis lika vacker nu som då, men på ett annat sätt.

Och så underbart att se en skådespelerska som inte ser ut som en massproducerad Barbiedocka med evigt straaaaam hud.

Dans ledare

Medborgarskolan

Publicerad: 2010-12-06, Annons-ID: 1805753

Kungsbacka (Kommuninformation), 1 plats
Sista ansökningsdag: 2011-01-16

Vi söker dig som har ett brinnande intresse för dans och vill jobba med barn & ungdomar.

Hos oss blir du objekt anställd.


// Ja, men tänk så spännande att bli Dans ledare .., jag undrar vilken Dan det är!

Dag 23 ...."nånting som får mig att må bra"

Eller rentav "bättre".

Jo, småsaker.

En liten plastgubbe som sitter på ett får.

Plastgubben har en gång tillhört ättapjötten och har av någon obegriplig anledning följt mig i flytten .., ja, dykt upp lite här och där.



En man (jungfru, mellanbror och vänster tumme upp) som ligger på en soffa och är snäll mot pElle och sigge nilsson.

Och - när jag fryser nåt hemskt och känner mig hurvig - upptäcka att någon (med vänster tumme upp ...) har bäddat min säng med dubbla täcken i påslakanet!

För mig tyder det på ett stort och varmt hjärta.

Det får mig verkligen att må bra.


Irland.

Att resa och möta andra människor .., se andra vyer.

Bli borstad i håret.

Eller pillad på armen.

Känna att barnen har det bra.

Det också.

Nattens äventyr ...


I drömmens värld befinner jag numera aldrig i Ystad, alltid i Malå.

Helt obegripligt är det.

Och i nattens dröm besöker jag Dungers café på Storgatan i Malå.

Där inne sitter många bekanta från förr och en av dem, en man, tittar på mig och säger med avsmak: "men ser du ut så h ä r numera ..!"

Man kan nästan kalla det för en mardröm.

Tisdagsfönstret ...

.... sitter på en telefonkiosk, allt uti landet England.

Ja, i London.

Flera bilder från London ...

På Portobello Road stod den glatt smajlande soldaten.

"Jaså, från Sverige .., ja, där finns också vår armé!" sa han och log ännu bredare.

Det kändes som ett på-gränsen-till-inövat-leende.



Och genast tänkte jag på ....




Alla är minsann inte vänliga i landet England.

Där finns en " evil, elderly, unchristian male ...."!



Men Nicola Sacco, hon strålade som solen när jag hade köpt mina pärlörhängen.

Två pund, tack.



På en tvärgata till Portobello Road såldes julgranar.

Underbart vackra var dom!



Bäst att ta bilder av gatorna, tänkte jag .., som lätt går vilse.



Frukost åt vi på Giraffe en bit bort från hotellet.

Äggröra, bräckt skinka .., rostat bröd och kaffe.

Servitören hette Patryk .., alla som serverade var för övrigt öststatsmänniskor.

Vänliga och rara.

Ingen cyanid här inte.

Och så skulle det ju betalas ...



Vänligen notera blomman längst bak i sällskapet ....



Adventsgudstjänst i S:t Mary Abbots, församlingskyrkan i Kensington.

"Hit kom prinsessan Diana ...", sa en äldre kvinna lågmält.

"Oj då ...", svarade jag.

Hallelujamoment ...

Bilden visar pElle några timmar efter att han kastrerats.
Däckad av sömnmedel låg han likt en utslagen hjälte i sin korg.
Fyra år sedan, kanske?


Jag har lyckats klippa sex av pElles klor på baktassarna!

Sen ..., fick han nog och gav mig en rejäl lusing.

Här och nu ...

Underbart vårvinterväder - som i mars hemma i Malå - och jag går ner mot havet.

Luften är hög och klar .., där borta vid rosa pilen syns Falkenberg.



Och som små soldater står sommargräset i givakt.



Överallt syns spår ...!



Och om några månader är det dags att plantera igen.

Tänka sig, att då ska altanen åter bli en grönskande oas.



Släpljus.

Blått ljus.

Mjukt ljus.

Decemberljus.

Dag 22 ... "nånting som gör mig upprörd".


Å, det finns mycket som gör mig upprörd.

Men det finns ingenting - absolut ingenting - som får mitt inre att koka så mycket, som när jag tänker på detta.

Annat man minns ...

I fredagskväll när vi tittade på På Spåret, visade det sig att jag omedelbums kunde svaret på de tre konstnärerna som efterfrågades - det var Renoir, Gaugin och Toulouse-Lautrec.

Mannen intill mig bara gapade av förvåning.

"Men hur i all världen ...?"


Tvätterskan Carmen Gaudier.
Konstnär: Toulouse-Lautrec.
Å, så jag tycker om den här målningen!


Monsieur Lautrec ...


Jo, det är det här med det förunderliga minnet.

I slutet av 60-talet beställde nämligen min mamma ett exemplar av Det Bästas Konstbok.

Det visade sig vara en stor, härlig historia och hur många timmar som helst tillbringade jag liggandes på soffan (som inte hette Ektorp) och så läste jag om alla dessa konstnärer och där var bilder som jag formligen s l u k a d e!


Inte någon Constable det här inte.
Nej, det är den här eleganta herren som hållit i penseln.


Bäst tyckte jag - då, i min ljufva ungdom - om målningar av John Constable, en engelsman med förkärlek till lantliga motiv .., ja, där var kossor och hästar och nästan som i landet Halland.



Och mamma, som 1967 på egen hand reste till New York, där hon i FN-högkvarteret föll pladask för konstnären Marc Chagalls verk, hon har i konstboken klistrat in en bild på just detta.

Det är den som syns här ovanför.



På sidan som handlar om Leonardo da Vinci, har hon strukit under valda stycken.

Och precis som jag satt och studerade hennes gamla sjuksköterskeböcker (hur spännande var det inte med operationsbilder eller svartvita fotografier på människor med de allra mest underliga sjukdomar, så där som elefantiasis ..., eller utvikbara bilder på utsträckta tungor och så diagnosen ..), så fascinerades jag av bilderna i Stora Konstboken.

Och av någon för mig outgrundlig anledning fastnar just detta - bilderna av de olika konstnärernas alster - i ett av minnets alla fack.

Och just därför gapar herr pensionatsvärden av förvåning en fredagkväll i början av december.

// Om vad man minns,"pratas" det på fredagskvällen. AP - mellandottern - skriver i ett sms så här: "Och jag smygtände ljus i öppenspisen och tittade på kartor i böckerna och luktade på sidorna!"

Jag tror att hon menar Bra Böckers lexikon.

Idag ....

... är det precis ett år sedan pv:s mamma dog.

Jag är så glad att jag hann träffa henne.

Och imorgon, minsann, är det trettiofyra år sedan min pappa dog.

ännu en insikt ....


om man tillbringar mest hela söndagen liggandes på soffan Ektorp

"hurven" och eländig

halvsovande

och ibland mera vaken

då

är det kanske inte alldeles underligt

att man - påföljande morgon -

vaknar vid fyratiden

och är superpigg

och man äter frukost halv sex

och passar på att städa undan lite

och dammsuga

en timme senare

vid halv sju

lagom till nyheterna

blir det nog soffläge igen

Dagens blommor ...

Det är mycket man förvånas över här i livet.

Att hyacinter kan vara snittblommor, det hade jag aldrig tänkt på!

Men det hade man i London.

Måndagfönstret ...

Ja, ni kan ju gissa var det kommer ifrån.

Jepp.

Från London.

Och titta, vilken vacker spetsgardin!

En trappa ner ...

Bilder från London.

Och tänk .., vad blommor kan göra för att skapa trivsel!



Det är vad jag tänker.

Det här med vad man minns ...

I Malå fanns i min ungdom Lundgrens Café och Bageri.

Det var beläget intill Storgatan och var morgon när bästa kamraten Gunilla och jag själv gick till skolan, ja, då passerade vi baksidan av bageriet och där ute stod då, i alla fall vintertid, backar med nybakade limpor och småfranskor som skulle svalna lite.

Ni kan ju bara tänka er hur gott det doftade ....

Ägare till bageriet var Sören Lundgren och herr bagaren hade två söner, Anders och Fred, och den senare kom att bli konstnär, ja, ett smakprov på hans alster ser ni här.

Det är gott om hästar på hans tavlor.



Igår hade jag en hälsning från denne Fred på Facebook och jag skrev tillbaka och ikväll hittar jag ett nytt meddelande och det är när jag läser den hälsningen, som jag återigen slås av insikten av att det vi människor lägger på minnet, oftast är oväsentligheter.

Så här skriver nämligen Fred:

Fred wrote:

"Hej Elisabet!

Din far Ivar mins jag, för min far var kompis med han när jag var liten.
Har ett minne av dig när du gick förbi bageriet en morgon, jag blev stucken av en geting och du kom då förbi bageriet just då.
Ha så bra. Fred."

Är det inte helt obegripligt!

En ung man blir stungen av en geting och en ung flicka passerar i den stunden och just det kommer den unge mannen ihåg; getingsticket och den som då gick förbi.

Krumelurigt, är ordet.

Här och nu ...

Lätt snöfall ... en liten knubbig ängel (från London ..., tack Kerstin!) med rund rumpa.



Och full fart runt fröautomaten.

På den hängande ljusslingesladden, ses ibland små talgoxar sitta.



I backen mot öster stod i morse två rådjur och åt frukost.

Hardy Nilssons pappa ...

Man kan tro att vi var femton personer på konserten.
Så var inte fallet, men som vanligt sitter åhörarna så långt bak som möjligt.


Nej, knappast .. men mannen som satt i raden framför mig - igår på Västanvinds julkonsert -, han hade i alla fall kunnat vara Hardys pappa, åtminstone av utseendet att döma.

Han såg norrländsk ut och pratade någon slags ångermanländska.

Kanske.

Och som han levde sig in när det sjöngs om den där nåden .., den gränslösa.

// Om någon inte kommer ihåg denne Hardy, så var han hockeyspelare från Skellefteå AIK och sedemera blev han förbundskapten i hockeylandslaget. Han kallades "Hårde Hardy". Och pv hälsar att det är inte han som sjunger fel där i början ....



Inte bara kören deltog, även Halmstads Underhållningsorkester.
(Vilket underbart namn på en orkester! Det låter som nånting som deltar i Frukostklubben ...).

Det slår mig ofta att körsångare ser så förskräckligt allvarliga ut när det sjungs.., det är inte direkt så där så man tror att det dom sjunger om handlar om nånting trevligt .., mer som vore man på begravning.

"Det är nog för att många är så koncentrerade ...", förklarar pv.

Han är dock ett undantag .., rör sig nästan hela tiden och ser i alla fall engagerad ut.

En av kvinnorna i orkestern, Eva nånting, hon bytte instrument ungefär som man byter strumpor .., horn, trumpet .., ja, vad som helst nästan!

Så duktig var hon!

Dagens fönster ...

... fyra stycken, till på köpet, finns i London, på Craven Road.

Bilden togs i ett mäklarfönster, men där stod inget om priset.

"Ja, ja .. skåningar och snö ...!"

Foto: Karin Eikedahl

"Det vet man ju hur dom överdriver ....".

Bilden från Bjäresjö, utanför Ystad ..., bilden togs i helgen.