lördag 20 november 2021

Tre lördagsfönster från Malmö ....


"Hej Elisabet! 
Jag bifogar annorlunda fönster från Malmö teatermuseum. De är dekorerade av elever på Malmö Högskola. 


Hoppas att kvaliten på bilderna är OK - hade svårt att fota utan att få med min egen spegelbild."


Den som hade storhåven redo, det var Carin. 

Stort tack! säger jag.


fredag 19 november 2021

Idag ....


Våldsam blåst, på gränsen till storm!
Själva stranden ut till skäret är försvunnen - eller ligger såklart där under allt vatten - och man får hålla sig nära, nära strandkanten. 
Harry tycker att det är otäckt med all blåst och vill komma därifrån.
Helst genast. 
Min stickemössa blåser iväg. 

Så snart vi vänder hemåt, blir det medvind.

Dagens fönster ....

Om det vore så att jag bodde inne i Halmstad, då skulle biblioteket vara mitt vattenhål. 

Dels ligger det så fint intill Nissan, men det är också så vackert, ja, hela alltet. 


Inifrån .., mycket går i grönt och det tycker jag ju så mycket om.

Dom två övre bilderna har jag tagit, men här är en där man ser helheten. 

Fotograf var Jonas Ericsson.

Lite fakta om biblioteket, allt från Wikipedia: Stadsbiblioteket ritades av arkitekterna Mette Wienberg och Kim Holst Jensen vid Schmidt Hammer Lassens arkitektkontor i Århus, Danmark. Efter en arkitekttävling, där allmänheten fick rösta, så vann deras förslag till nytt stadsbibliotek med bred marginal över de andra förslagen. Resultatet av omröstningen ledde till att vinnande förslag också kom att byggas.

Byggnadens form är helt unik och skapad efter de träd som stod och står på tomtenArkitekterna lade helt enkelt ett papper på markplanen och drog upp byggnadens form efter träden. Fasaden är täckt helt i glas och en del av byggnaden vilar på pelare i Nissan. Det nya biblioteket inrymmer även bibliotekskafé och nyhetsrum, sagorum och föreläsningssalar samt Halmstads Konsthall[1]. Stadsbiblioteket fick Halmstads byggnadsnämnds arkitekturpris 2006.

Bibliotekets totala yta är 8 065 m2 varav 5 700 m2 är tillgängliga för besökare.

torsdag 18 november 2021

När det tryter ....

Ork eller lust, eller kanske både-och. 

Struntade i att alls fundera på att blogga. 

Mötte mig själv i badrumsspegeln och såg min mamma. 

Gick på promenad, men orkade inte gå långt. 

Jag har, tro det eller ej, minst fyra kattungar som spinner i mitt bröst. 

Minst. 

Senare på dagen skrollade jag lite förstrött på svt.play. 

Jag tycker så mycket om dokumentärer och föll pladask för den här - Målbrottskören -. 

Tjugoåtta minuter med unga pojkar/killar/nästan män vilka - till sin fasa - kommit i målbrottet. Ja, någon tycker om det, andra sörjer sopranrösten. 
Någon växer fem centimeter på några månader och vill absolut inte bli längre. Någon annan tränar på gym och vågar inte fråga någon flicka om hon vill gå på bal med honom. Tänk, om hon säger nej. Så många känslor! Var pojkarna hemma i Malå så öppna i högstadiet?

Ja, en ren ynnest att få ta del av dessa ungdomars tankar om livet i allmänhet och målbrottet/tonårstiden i synnerhet. Och framtiden. 

Tack SVT och tack till Ina Homqvist och Martina Carlstedt som gjort den här dokumentären. En liten pärla, enligt mitt sätt att se det.

onsdag 17 november 2021

Kväller ...

Ljusslingor lite här och var. 

Där .., i ekens grenar ..., och fortsätter lite till syrénerna och det är så vackert. 

En annan slinga i det stympade plommonträdet och en mindre slinga i uterumsfönstret; liggande på fönsterbrädan. 

Har ikväll tittat på programmet "Under nålen", där man får följa ett gäng människor vilka arbetar som tatuerare i Stockholm, alla i samma studio. Nu skulle dom ha vernissage och visa upp andra alster än dom vanliga och det var så intressant att få följa med på den "vandringen". 

Här finns en länk till programmet, om någon skulle vara intresserad. 

Det här med tatueringar är ju numera så vanligt, så det är väl knappt någon som höjer på ögonbrynen åt dylikt. Jag tror bestämt att alla mina tre barn har  n å g o n   form av tatuering och jag tror mig vara säker på att ett av barnbarnen har det - i form av någon text - till en älskad lillebror, tror jag. 

För övrigt ..., känner jag någon i min ålder som är tatuerad?

Jo, Ann i Göteborg, hon den STORTARTADE. 

Själv kommer jag aldrig att hamna under nålen. Inte av rädsla, utan det är bara inte min cup-of-tea.


Jag har tänkt så mycket på det förra inlägget, om vad jag kommenterade angående mannen som knivhuggit och kastat ut sina barn från balkongen. Att livstids fängelse vore det enda rätta, tyckte jag. 

Sen tänkte jag ikväll .., men om det hade varit någon av mina barn som i ett anfall av sinnesförvirring (om det nu skulle vara så) hade gjort samma sak .., hade jag då ansett att resten av livet i fängelse vore det enda rätta? För mig själv, om jag gjort det: ja! 
Men barnen ...? Det är klart att jag skulle önska att det fanns bra psykvård och att den som gjort det så småningom skulle få friskförklaras och komma ut i samhället. 

Så svårt det är att veta vad som är rätt eller fel.

Onsdag ...


Alldeles enkelt kan det inte vara för vår rara granne Birgitta. 
Så snart hon bjuder in till surströmming eller nånting annat, så krånglar det. Två år i rad har jag fått tacka nej till strömmingen och nu ville hon bjuda Ecke, Britt och så vi då på en slags "jag-har-flyttat-till-ny-lägenhet-i-stan-middag", men vi vågar inte tacka ja, för tänk .., om vi därmed skulle föra vidare den här eländiga hostan/förkylningen till dom här underbara vännerna. 

"Kanske nästa vecka ..?" säger Birgitta. 

Någon halvtimme senare kommer ett sms. 
Nej, nästa vecka är Ecke och Britt upptagna och kan inte. Och Kammarkören ska ha en extraövning inför advent, så pv vet inte heller hur det blir. 
Vi får helt enkelt se tiden an.


"Here comes the sun ...", sjunger The Beatles just nu i P4 Stockholm. Det gör den i alla fall inte här, för här kom precis regnet. 

Och hallåmannen förvarnar om en kommande ambulanstransport och jag minns också ett sådant meddelande .., det handlade om just en sådan transport som skulle gå till ett barnsjukhus i Stockholm och nu ville ambulansen att bilisterna skulle ge fri väg, det var BRÅTTOM! Bråttom!

Och någon som då var med och satt i sin bil och lyssnade till detta, vittnade om hur hen i backspegeln såg hur den evighetslånga kön av bilar vek åt sidan, ja, ungefär som när Röda Havet delade sig och hur det nästan kändes som om änglar var med och dirigerade det hela! 
Jag glömmer det aldrig. 
Vi bodde i Kungsängen då och  s o m  jag rördes av detta.


Ja, små och stora barn kan sannerligen behöva änglar som skyddar dem .., det tänker jag på när jag läser om barnen i Hässelby, vilka tydligen först knivhuggits och därefter kastats ut från en balkong. Det är så ofattbart hemskt så det går nästan inte att ta in.

Barn kan också behöva grannar som reagerar och bryr sig.

Dagens fönster ...


.... fångades i Eckes lillstuga, men för några år sedan.

tisdag 16 november 2021

En vanlig dag ...


En alldeles vanlig tisdag. Tisdag låter vasst, tycker jag. Onsdag är mjukast, men det var ju i alla år oftast min lediga dag, det kanske är därför?
Inte en enda gång hostade jag natten mot idag och det torde väl ändå vara ett gott tecken! 
Hurra! 

Sen blir det utomhusjobb efter frukosten .., ja, vi räfsar löv vilka pv plöjer ner i potatislandet. Om ni bara visste hur många träd här finns! Bok, ek, mängder med lönnar, ett par björkar och i slänten även aspar. Själv tar jag mig återigen an rabatterna. Klipper ner och försöker få bort ogräset och "Törnrosas kjortel" som blommat så fint hela sommaren, den hamnar nu på komposten. 

Säger till pv att jag skulle behöva mängder med enris och göra fint med. 
Läste igår att Länsstyrelsen skulle låta gräva upp mängder med just enrissnår ute på Getterön i Varberg och hälsade att om någon ville hämta enris nu inför advent och jul, så var det bara att ta för sig! Det hade varit nånting det.


Medan pv (och harry) är nere vid vägen och tar hand om alla löv, kommer dom här tre herrarna promenerande. Det gör dom nästan dagligen, men det är ju inte alltid man ses och jag blir så glad, dom är nämligen så  h i m l a  trevliga! 
Nu blir det en stunds småprat; mest om kilowattimmar, laddstolpar och elpriser, allt medan Harry lullar fram till mannen längst till vänster och blir omklappad. 


Ja, det är många som anser att elvakaffe eller fika överhuvudtaget är ett oskick, men jag måste säga att jag tycker att det är helt underbart. Har man varit ute och jobbat sig varm - men ändå är lite kall - då är det skönt att slå sig ned och sitta en stund och bara vara. 

På det gröna - innerligt älskade fatet - har även ett tuggben till harry legat och han blir alldeles sprittig av glädje när han upptäcker vad som finns på fatet.

Vad husets herre funderar över, har jag ingen aning om. 
Dithän kom vi inte.


En sista bild. 
Fyra små smultron upptäckte jag under ogräsrensningen. 
Nu, med bara en månad kvar till lucia. Inte ens det.

Dagens fönster ...


Flera fönster faktiskt .., från min mammas barndomshem i Dikanäs. 
I rummet med det öppna fönstret på mittenvåningen, där brukade vi sova, mamma och jag, när vi var på besök. 
Där inne hängde herrkläder på galgar .., förmodligen tillhörde dom kanske Haqvin, han som gifte sig med mormor Betty när min morfar dog så ung. 

Lagården låg nere till vänster, utanför bild.

måndag 15 november 2021

Härlig tv-kväll ....

Klockan 20.00 ikväll visades det första av fyra avsnitt av den här brittiska serien - Farliga familjeband -. Oj, den kan nog bli bra! Vivien (längst till vänster) är änka och träffar ny man och man anar att här kan det bli något förfärligt. Som med andra brittiska serier känns skådespelarna så äkta. (Inte alltid förresten, tyckte aldrig om krim-serien Vigil .., där kände jag det precis tvärtom! Pv däremot tyckte bra om den!).

En timme senare var det dags för Bonusfamiljen där det skulle firas lillejulafton hos Lisa och Patrik. Åtminstone alla som en gång har separerat - gifta eller inte - känner nog igen delar av det hela. S o m  vi skrattade, pv och jag själv. Jag ÄLSKAR Bonusfamiljen! Och så kan man pusta ut och tänka att "ja, så där är det i alla fall inte hos oss!" Alltid en tröst.

Tack SVT för detta!

Äntligen! 


Efter att i precis en veckas tid varit såå knalldåliga och då jag själv hostat mig nästan fördärvad, är det som om livet återvänt! Vilken lycka! Så här sitter vi - husets herre och jag själv - mitt emot varandra och kaffekopparna är urdruckna, ja, det har ju varit elvakaffe, bevars. 

Som synes är jag rädd att missa kvällstabletten, så den har fått en påminnelselapp. Den lilla träbiten med hål i, det är en  nyckelring - julklapp från Emma för en evighet sedan - med texten Mormor inbränt i träet. Och så ligger kortet till Halmstad Filmstudio intill. 
Såklart finns alltid en spik eller skruv på alla lediga ytor i det här huset. 
Det gäller även batterier.

Medan jag skriver detta, lyssnar jag till julmusik av John Rutter (omväxling förnöjer inte) och pv, som först kollat aktierna (det går upp och ner), är nu inne på avdelningen inköp-av-kyl-och-frys. Där - i den avdelningen - har han varit i månader, men så mycket mer blir det inte av det hela. 


Så till avdelningen I-landsfunderingar. 
Jag undrar vad som har hänt med Arlas förpackningar med bland annat grekisk yoghurt? Själva ytterhöljet blir så mjukt och sladdrigt och att efter ett tag få ut innehållet, är nästan omöjligt! (Skånemejeriers förpackning är sååå mycket bättre!)

En sak till: är jag den enda människan som tycker att Wettextrasorna - dom vanliga - har blivit sämre? 


Bilden från Sv.D och med underbar illustration av Josefin Herolf.

Så till avdelningen större problem.
Igår fick vi inte DN, men idag fick vi Svenska Dagbladet, kanske som någon slags kompensation? Läser en artikel om oftast äldre kvinnor som blivit lurade av kriminella (män som kallar sig Daniel eller David .., kanske tror man att det låter förtroendeingivande) vilka säger sig ringa från Länsförsäkringars säkerhetsavdelning och nu vill dom förstås hjälpa kvinnan i fråga att skydda sina pengar, kan hon möjligen logga in ....? 

Och det kan dom. 


Vips, försvinner hundratusen kronor från ett konto i ett huj! 
"Daniel" eller "David" sitter själv någonstans på spanska solkusten och håvar in pengarna, vilka förstås tvättas i mer än fyrtio grader och så kan man köpa sig en stilig Rolexklocka och skratta hela vägen till banken. Det gör däremot inte kvinnorna.
Och många av dom drabbade skäms så förfärligt över sin naivitet och vill därför inte anmäla det hela.

Hur i all världens dagar ska man komma åt detta?
Ja, man kan säga att människor får skylla sig själva, men många äldre tror förstås gott om personer som säger sig ringa från banken och till syvende och sist är det ju förövarna som borde skämmas ögonen ur sig.

Jag säger som min pappa brukade säga: "Fy, så skamligt!"

Dagens fönster ...


Så här skriver fönsterfångerskan: 
"Här kommer tre våningar fönster, en dörr och en katt! Och medan jag skriver kommer katten och undrar om det kan vankas frukost.
Det är porslinssvalor på väggen vid fönstret näst längst upp. Om du undrar."

Avsändare var madamen i Porto och dom där svalorna fick mig att le. 

Så här var det: det var någon gång medan vi bodde i Malå och var på besök hos min dåvarande svärfar Sture i Lycksele. På ena väggen hängde tre porslinsfåglar, nån slags sjöfåglar i flykt och så, precis när vi kom in, skulle svärfar hoppa fram och skrämma oss lite och då - pang! - ramlade sjöfåglarna ner från väggen (farfar var ingen lättviktare) och gick i kras! Vilken antiklimiax för honom och s o m  vi skrattade!

Just det tänkte jag på när jag såg fönsterbilden!
Och tack du skånska madame i förskingringen!

Ps. Tvärringde exet för att höra att jag minns rätt. Jodå. Då berättade han i sin tur att när han och hans fru Karin besökte en god vän i Portugal, ja, då inhandlade dom tre såna här porslinssvalor. Dom limmades sedan fast på husväggen i Bjäresjö, men se, det var nog fel lim, för dom ramlade också i backen och gick sönder! Och det utan att någon hoppade fram. Ds.

söndag 14 november 2021

Mest sport hela dagen ...


Först skidskytte och bäst av allt var ändå schweizaren som sköt fullt på alla fyra stationer och åkte omkring med ett saligt leende på läpparna, så där som hade han vunnit högsta vinsten på Lotto. Nej, han vann inte, men gjorde väl sitt livs lopp. 
Gratulerade honom på instagram. 

Så var det damernas tur och Elvira Öberg vann och det var också härligt! Som lillasyster kan jag ana känslan att vinna över sin storasyster .., det räcker med att vi spelar Fia med knuff eller Yatzy, för att det ska bli på allvar. 
På Allvar. 


Ingen DN fick vi idag. 
Måtte det inte börja om som i våras .., då vi sååå ofta blev utan tidning på söndagarna. Man hann tänka så där som att tidningsbudet varit ute på galej och ..., ja, sånt. 

Nu är det Karjala Cup från Helsingfors (hockey) i tv, därefter damernas OS-hockey-kval och sist av allt match mot Spanien (fotboll och herrarna). 

Har pratat med namnsdagsbarnet Emil som  k a n s k e   skulle titta på matchen .., och han berättade om lite krångel att sälja bilar just nu, då det är brist på olika komponenter - förmodar att han menade till biltillverkningen - och hans mamma, som i vanliga fall alltid arbetar natt, hon kör ett eftermiddagspass idag.


Ja, ungefär så har dagen förflutit. 
Pv har för några timmar sedan cyklat till affären .., jag har gått på en kortare promenad med harry och tänkte att min sista stund hade närmat sig, men det hade den inte. 
Skönt. 
Drack kaffe i stället.

Söndag förmiddag ....

Mejl från min syster i Australien som håller på att bli galen på det eviga regnandet. 

Själva tittar vi på skidskytte .., hostar oss fördärvade .., matar småfåglar ., dricker honungsvatten och konstaterar att Ola Brännholm och Björn Ferry  är så bra som kommentatorer i SVT. 

Idag ska pelargoniorna - dom som är ute - tas om hand. 


Fars Dag idag. 
Kan man skicka en hälsning till himlen eller var man nu hamnar efter ens jordiska tillvaro, så vill jag säga  t a c k   pappa för att du var så underbart fin och rar. Så varma händer du hade. Alltid varma. 

Ord som jag tänker på när jag tänker på dig: Samarin, mazariner, Cloettas Center-rullar, gymnastik, russin, gevär, ryggsäck, sotig kaffepanna, tävlingsinriktad, fotboll, skidåkning, vallaburkar, envishet, kramig, deppig över hårförlusten, Keratin hårvatten, gammaldans vacker handstil, ja, lite sånt.

Dagens fönster ....

... fångades längst ut på piren i Skallkrokens hamn. 

Det var igår det. 

lördag 13 november 2021

En lördag i mitten av november ... (nästan mitten).


Då är det bomupptagning i Skallkrokens hamnförening. 
Upptagning nu i november, och sen ner med bommarna i slutet av mars. 
Så här är det: alla medlemmar i föreningen tilldelas olika uppgifter; det kan vara att vara hamnvärd en vecka under högsäsong, vara nattvakt eller nånting annat och om man inte kan, så får man höra om man kan byta med någon annan eller så får man betala en "straffavgift" och det är väl inte mer än rimligt, då det kanske annars blir så att det bara är vissa som ställer upp. 
Ni anar inte hur tunga somliga bommar är! 
Lägg därtill att bryggorna är såphala!


Själva nedredelen av "tyngden"  flottören (tack båthuspernilla!) är efter sju månader helt övervuxen av musslor. Jobbet att skrapa bort dem tillfaller den som inte kunde vara med på upptagningen. 
Förr om åren byttes bomgänget ut, men det systemet fungerade inte .- då skulle ju dom nya ideligen läras upp -. Nu är det samma "gubbar" som gör det här och dom är otroligt samspelta.
Medelåldern är tämligen hög, men igår togs tanken upp att ta in lite yngre förmågor till det här jobbet.


Två bultar per bomfäste ska plockas bort innan det går att lyfta upp dem och jag kan säga att det är nog rätt så möra herrar som firar lördagkväll. Tänkte på dig walkaboutsweden, när den här bilden togs. 


Så här ser dom ut. 
Omkring åttio stycken var det som plockades upp, säger pv. 
Jag var där och tog några bilder och åkte sedan hemåt. 


Kom hem till nya koftan från Gudrun Sjödén. 
Jag älskar den, ja, kan faktiskt nästan tänka mig att ingå äktenskap med densamma, enbart för knapparnas skull. Och för den gröna kanten där uppe. Åttio procent lammull och resten polyamid. Inget man slänger i maskinen utan vidare .., tämligen opraktisk, alltså. Jag får försöka hålla den ren.


I Bad Doberan där vi för några år sedan tillbringade två nätter, där finns en bronsbyst av Frank Zappa. Konstnärens namn är Vaclav Cesak  Vi såg den aldrig.

Mer att berätta?
Lyssnade tidigt på morgonen till ett program om Frank Zappa. 
Programledare var Gunnar Bolin, denne sympatiske människa ( tror jag, alltså). 
Om denne Frank Zappa visste jag inte så mycket, men nu vet jag. Och vilken fin pratröst han hade! (Pv har däremot en LP-skiva av honom).
Mest minns jag en affisch där F.Z. sitter på en toalett med neddragna byxor. Den affischen satt på väggen hos min före detta svärfar och hans kvinna Rut, ja, det var hennes son Mats-Ove som tydligen tyckte om Zappa och det var i hans rum jag upptäckte affischen.

Mera i P1?
Jo, filosofiska rummet där ämnet porrfilm togs upp. 
Om någon är intresserad, finns en länk till programmet här. 

Ja, ungefär så har lördagen varit, so far.

Lördagsfönstret ....


Kanske någon som varit med här länge minns att jag för kanske tio, tolv år sedan fick ett fönster från .., Irland, tror jag? Det var utsikten från ett köksfönster och där ute stod två hästar och jag fullkomligt älskade det fönstret och tänkte att det måste ju vara härligt att stå och diska och så lyfta blicken ha den utsikten. 

Men att ha den här utsikten går ju heller inte av för hackor. 
Vilken glädje!


Jo, nu - efter idogt leteande - hittade jag fönstret jag tänkte på och det var inte från Irland, utan Skottland och bara en häst och inte två. Men diskbänken var ju i alla fall rätt. Vem som fångade utsikten, nej, det har jag ingen aning om! 

Det övre fönstret hade den här madamen, när hon var hemma i Skåne och tänk, vilken glädje att hon tog fram håven! 
Tack! säger jag. 


fredag 12 november 2021

Pö om pö .....

Så är det. Mellan varven sitter jag i solstolen och tittar på småfåglarna eller på förbipasserande motionärer eller anar skymten av fölet som är i hagen, den på andra sidan vägen. Upptäcker även ett syskonpar vilka kommer cyklande från skolan och svänger in höger vid Eckes och jag hör tösen ropa ..."ååå, så fint fölet är!"

Andra varv tar jag sekatören och klipper ner två av tre klematis och även någon humle och jag förtvivlar över rabatten mot söder, den är rent anskrämlig just nu. Föser undan högen med kvistar och blad och aktar mig för att vinkla vänsterhanden. Klipper ner förruttnade ormbunkar och ångrar att jag alls planterade dem .., kasar så iväg med fyra säckar fyllda med eklöv ..., därefter paus igen och då tänker jag att fem nya spireor borde vi skaffa och plantera. 

Pv har varit till affären och köpt hundmat och lite annat, plus en liten Geisha-pralin till mig.

Själv fortsätter jag räfsandet av enorma mängder lönnlöv .., bär undan stora grenar från lönnen, såna som ligger i slänten ner mot vägen och som pv i ett anfall av gud-vet-vad bara sågat ner och sedan låtit ligga kvar. "Längtan heter min arvedel", den känner man ju till. "Plocka upp ..., det är i alla fall min arvedel". 

Och så kan jag tipsa om ett underbart Tankar för dagen, i morse med Uje Brandelius. 

Här är en länk till programmet.

Dagens fönster ....


Den här här tiden, i november 2009, körde pv och jag själv till ett litet ställe mitt ute i ingenstans och där tittade vi på det här huset. Jag föll pladask, men nu var detta mäklarbilden och det såg lite annorlunda - mer risigt ut - i verkligheten. 
Eller mycket mera risigt. 

Inlägget fick trettioen kommentarer (!!) och det var länge sedan man upplevde nånting sådant och dom allra flesta var galet lyriska. Någon enstaka hyste tvivel. Nog skulle det bli oerhört mycket jobb och någon tänkte på det här med internet .., jaha, det var dålig täckning där ute i skogen och hur skulle jag klara mig då?

Nej, det blev aldrig så att vi lade något bud, men jag måste säga .., att ett vackrare hus - själva proportionerna - tror jag aldrig jag varit i närheten av! Minns jag rätt hette stället  Flahult.

torsdag 11 november 2021

Kålpudding och bad i poolen ....


Vid elvatiden kom solen fram och jag slog mig ner ute i solstolen och tänkte att detta är ju nästan för bra för att vara sant. Det kändes som ..., ja, nästan som mars månad! 
Och ekorren kämpade med sina frön i den därför avsedda mataren och i betongfatet plaskade en liten nötväcka omkring .., upp och ner, upp och ner och ruskade av sig! 
Jag  ä l s k a r   att titta på när fåglar badar, om det så är i vattenpölar på vägen eller i ett fint fågelbad. Den gröna skålen som också är vattenfylld, där brukar småfåglarna ta sig en slurk. 


Igår var det helt vegetariskt till middag, men så blir det inte idag. 
Hade ett tillplattat köttfärspaket i frysen och det fick bli kålpudding, vilket är nästan det godaste jag vet. 


Ute blåser det. 
Den där biltvättar-energin från igår, den tackade för sig idag. 
Pv har tittat på svt.play och första avsnittet av Bonusfamiljen. Jag har följt med som vanligt och saknar sååå Petra Mede.

Och så tittade jag på Politikbyrån med Foyad Youcefi som programledare, ja, det handlade om förhandlingarna hos talmannen. Helt ärligt tycker jag att programledaren är på gränsen till tramsig. Kanske är jag bara trött ..? Nej. Jag tycker verkligen så.

Vilket underbart inlägg! 

Det här. 

Fick mig verkligen att smajla.

Dagens fönster ....


Den skånska madamen - hon som i vanliga fall bor i Porto - är, eller har varit, på besök hemma i Skåne. I Lund passade hon på att ta fram fönsterhåven. 

Tack! säger jag.

onsdag 10 november 2021

Vardagsliv ....


Då går jag ut och tar mig an Kian. Aldrig vad jag minns har jag haft en vit bil och förvåningen när vattnet sköljde över lacken och det blev uppenbart HUR lortig bilen var .., ja, den var stor. Den var ju i det närmaste grå! 
Efter en stund anslöt husets herre och hjälpte till och då fick även Toyotan bli fin. 
Dammsög den vita .., den andra tar jag senare idag. 


Under tiden höll Harry koll på småfåglarna vilka plaskade omkring i sin lilla pool. 
Närmade jag mig med kameran, så tackade dom för sig. 


Upptäckte några kärleksört vid husknuten. 
I vanliga fall är dom ofta blekrosa .., ungefär som lampskärmarna (korsettfärgade, som forna tiders rosafärgade korsetter), men nu .., nu var det en helt annan kulör! 


Klematis på sluttampen. Funderade på om jag helt skulle klippa ner den, men nej, den får vara kvar ännu ett tag. 


Maja, dotter till Eva i Tyresö, tipsade om en så härlig barnbok och som jag log när jag kom hit till den här bilden! "Rut och Rocky rådjur" är titeln och boken är författad av Sarah Sheppard. (vilket ursnyggt namn!). Adlibris skriver bland annat så här: "I den här boken möter du Rut och Rocky - skogens supersnobbar. Läs om deras vita varningsrumpor, tjusiga horn, skogsmenyer och trädgårdsplundring". 
Älskar deras trädgårdsalmanacka (bilden)!


Och så här ser det ut när jag tittar ut över grannens nyponroshäck. 
Over and out. 

Dagens fönster ....


 "Oj, är du på väg till Irland, men då kanske du kan fånga några fönster ...?!" skrev jag och jodå, inga problem. 

Anders (Boman i efternamn) är inbiten malåbo som tillbringar oerhört mycket tid i skog och mark .., han jagar och fiskar, har ett stort hjärta och som lök på laxen har han vuxne sonen i Navan, fyra, fem mil nordväst om Dublin. 

S o m  jag log när bilderna kom, ty det kunde jag ju snabbt konstatera att vita-gardinlagen, jodå, den finns minsann kvar! 

(Är man sugen på att besöka Navan, så finns det ganska billiga hotell att ta in på. Här är ett, till exempel).

Tack Anders! säger jag.