Lördagsfönstret ....
Men att ha den här utsikten går ju heller inte av för hackor.
Vilken glädje!
Jo, nu - efter idogt leteande - hittade jag fönstret jag tänkte på och det var inte från Irland, utan Skottland och bara en häst och inte två. Men diskbänken var ju i alla fall rätt. Vem som fångade utsikten, nej, det har jag ingen aning om!
Det övre fönstret hade den här madamen, när hon var hemma i Skåne och tänk, vilken glädje att hon tog fram håven!
Tack! säger jag.
4 kommentarer:
Underbar utsikt. Jag tänker ofta att det måste kännas som en frihet att ha… folktom utsikt från sitt hus.
Det händer emellanåt att vi sitter på hemnet och tittar på hus på landet. Med kamin ;)
Hittills har det slutat med att vi tycker oss bo bäst här med gångavstånd till dagmamma, bra skolväg och friheten för barnen att så småningom kunna ta sig till kompisaroch aktiviteter på egen hand.
mossfolk: ja, allt det du räknar upp betyder mycket. När vi lämnade lägenheten i Ystad och köpte hus på landet, var det med ett löfte att skjutsa sonen till träningar och kompisar, utan knot. Oj, vad det hade blivit dyrt med dagens bensinpriser! Längs vår väg fanns inga barn, så det fanns liksom inget alternativ.
En vacker vy.
Tony: visst är det!
Skicka en kommentar