Kväller ...

Vackert kvällsljus och vitsippor i backen. 

Har hittills aldrig hört så lite fågelsång som den här våren och aldrig sett så få sädelsärlor. 

Men när jag gick ut för att fånga ljuset .., då flöjtades det. 

Och på andra sidan vägen, mot fabrikör Johansson till, ser det ut så här. 

Hoppas att grannarna från Täby låter klippa ner sin nyponroshäck när de kommer i sommar. 

Gun och Göran kapade den varje vår, nästan till botten .., malde kvistarna till nåt slags flis och oj, så fin häcken blev. 

Nu är den mest gles och tämligen ranglig.

När man gått vilse ...

Idag på morgonen somnade jag om, då, när pv givit sig av till jobbet. Sov fruktansvärt djupt och hade de mest fasansfulla mardrömmar. Och alltid samma sak: Jag ska till affären och arbeta, men nu (befinner mig såklart i Malå) vet jag inte vilken av butikerna jag arbetar i ., och utanför Burwalls bok,- och pappershandel har någon grävt en jättelik grop, mer som grunden till ett hus och där håller jag på att ramla ner. 

Så där håller det  på och i drömmen tänker jag att "jaha, nu är det min tur att drabbas av Alzheimer". 

Alltid denna skräck.

Vaknar och är helt "oriven" inombords. 

Så småningom blir det bättre .., och nästan helt bra känns det när jag går ut för att ge fåglarna mat och herr Fasan kommer  springande emot mig och stannar kanske halvmetern från min utsträckta hand, men vågar sig ända fram .., nej, där går gränsen. Fasantuppen fick mig att blir mentalt jordad. Så underbart det var! Och helt ärligt tror jag att han kommer att våga äta ur min hand, jag ska bara ge honom  t i d.

Annat ...? Tv visar Nyhetsmorgon där en familj med trillingflickor berättar om sin tillvaro. Någon i studion har givit töserna gröna överstrykningspennor och A4-papper och allt jag tänker är att oj, oj, dom vita tv4-sofforna löper nog uppenbar risk att bli gröna, men föräldrarna tycks helt lugna. 

Tänk, chansen (eller risken, välj själv) att bli förälder till enäggstrillingar är 1 på 200 miljoner!

Här en bild från gårdagen, när båten skulle fraktas till hemmahamnen i Skallkroken. Ägaren av den lilla marinan - Leif - kom med sin fyrhjulsdrivna bil och bogserade/drog ut båten (den är ju tung, väger nästan 7 ton!) och jag höll andan. 

Helt bekymmersfritt var det inte .., han fick backa in igen, så den inte skulle fastna halvvägs ute.

Glommen är som paradiset. I väntan på kranbilen slog vi oss ned på lastpallar mot söderväggen och framför oss såg vi fyren och där var strandskator och svanar och bara så fint.  Fem äldre herrar (ja, i alla fall äldre än oss) satt och småpratade på några bänkar vid det som tydligen är en liten "kiosk" där man kan köpa kaffe för 15 kronor .., och ett sällskap kvinnor (från Borås, visade det sig) hade tagit en dagsutflykt just till Glommen. Pratglada och rara. 

Hemma igen vid fem-sextiden och då hade båten lyfts i plurret och jag tog emot pv och slängde ut tamparna till honom och Harry blev sååå glad över att husse inte seglade sin kos! 

Nu är båten vaxad och bottenmålad och den är så fin, så fin. Tänk, hur skruttig den såg ut när pv köpte den! 

Och tryggt med ny motor också, även om det var ett eller två år sedan kanske. 

I helgen ska nog masten på komma på plats, om det inte blåser för mycket. 

Jo, det tar sig.

        Lite bättre ....

Det är ju underligt - eller kanske inte - att man ena veckan kan vara sprängfylld av energi, så där så det nästan inte finns några gränser .., för att några dagar senare känna sig mer som en latmask. Kanske berodde det på att jag hade längtat så förfärligt efter resan till Skåne och att det resulterade i någon slags mental trötthet. Efteråt, alltså. 

pElle var också trött mellan varven och allra tröttast var han såklart på sluttampen av sitt liv. Lilla pElle .., du var verkligen en fin katt. 

Någonting helt annat. Igårkväll råkade jag se ett inslag på Instagram .., det var den amerikanske republikanen - tillika talmannen i USA:s representanthus - Kevin McCarthy som under ett besök i Israel höll en presskonferens.  

Denne McCarthy blev då tillfrågad av en rysk journalist, ja, om denne hade fattat det rätt, att McC sviktade i stödet till Ukraina. 

Det kan jag säga att det gjorde han inte och det klargjorde han med besked. McCarthy tyckte att det var bedrövligt att Ryssland angripit Ukraina och borde dra sig ut. 

Detta gjorde mig så innerligt glad - eller kanske mer tacksam och rörd - att det finns andra sorters republikaner än Donald Trump, som ju minsann har aviserat att blir han vald till president, kan det bli andra bullar av för Ukraina - dvs - inte alls samma stöd. 

All heder åt denne Kevin McCarthy och jag skickade ett DM och tackade från hjärtat för vad han hade uttryckt. Om jag tror att han läser hundratusen meddelanden? Knappast, men jag ville ändå ha det sagt. 

Nu kom pv hem från jobbet och nu bär det iväg till Glommen! 

Ajöken, sa fröken.

Onsdagsfönstret ...

Klockan 21.57 kom gårdagens fönster till min inkorg. 

Nästan exakt en timme tidigare, kom det här bidraget! 

Å, så glad man blir!

Avsändaren, som var Turtlan/Annica, skrev så här: 

"Hej!Fångade ett fönster på hotellet (Tylöbäck) i Tylösandsområdet häromveckan. 

Hela hotellet var byggt i enplan på pålar. 

Blev glad när jag såg det här fönstret som nästan blir som en tavla.

Bra att ha brandsläckaren väl synlig också.

//Tack Annica, säger jag.

    En solig dag ...

Och plötsligt känns det  n ä s t a n   som sommar. Nästan. På väg ner till hästhagen blommar slån och det är som naturen badar i vitt! Vitsippor på marken, vitt på buskarna, t.om våra brudspireor börjar blomma. Tänk, att något så fint, kan bli så anskrämligt, då, när blomningen är över.

Så här såg det ut när Harry och jag själv kom hem efter en sväng till Harplinge och Haverdal. Mesta delen av hans vakna tid sover han, förutom när husse kommer hem från jobbet .., då vet glädjen inga gränser och hur det går till att föryngras sååå på några minuter, övergår mitt förstånd. Då är det full sprutt.

Här syns all slån som blommar i vitt! Syrénerna väntar på sin tur .., det är inte långt borta nu. 

Precis när jag skriver detta ringer pv. Han var på väg till körövning, men hade missat att kolla mejlen. Där stod att läsa att körledaren Karin är sjuk och någon övning skulle det inte bli. 

Nu är han i Halmstad på jakt efter sista omgången solrosfrön till fåglar och ekorrar. Och ja, jag inser att de klarar sig galant utan våra frön, men det är ju så oherrans trevligt att se dem komma flygande var gång jag fyller på åt dem. 

Har för övrigt ägnat någon timme åt att klippa gräset. Roboten i all ära, men på vissa ställen av gräsmattan tar den sämre, så nu fick den elektriska varianten träda i tjänst. 

Bra motion också att gå fram och tillbaka i vad som känns som en evighet.  Ska ta resten i morgon. 

Detta såg jag idag: takläggning med vass från Polen av alla ställen. Passerade först, men vände åter .., tänkte att kanske att allt är klart nästa gång jag kommer förbi?

Mannen på taket förklarade hur det hela går till och att han lägger ungefär 8 kvm per dag och hade han inte suttit så högt upp så det var lite knepigt att höra vad han sa och hade jag nu inte velat störa honom i jobbet, så hade frågorna haglat. 

Då hade jag till exempel velat fråga varför man väljer vass, i stället för halm .., och är den polska vassen särskilt lämpad och i så fall varför? Jag skulle också ha frågat vad som är knepigast med yrket .., hur lång tid det tar att lära sig det hela .., och hur kom det sig att just han började att lägga tak? 

Säkert hade jag också frågat om den där skalan från 1 - 10, hur han trivs med jobbet.

 Tisdagmorgon i landet Halland ...

Vaknar vid halv 5 och kan inte somna om! Lyssnar i stället till det senaste avsnittet av Europapodden som handlar om spänningen på Balkan. 

Vilket otroligt intressant program och jag önskar att jag hade haft en helt vanlig, hederlig karta inom räckhåll, så hade det varit ännu bättre. 

Tänk, om intresset för geografi och historia - under skoltiden - bara hade varit en tiondel av hur det är nu! 

Nu, när man snart är sjuttio, är det ju nästan fullproppat i hjärnans alla arkiv. 

Där ligger hundratals PLU-nummer och skvalpar och där är oväsentligheter som vad alla mina klasskamrater hette (alla deras namn, inte bara tilltalsnamnet!) och  Jacobs tolv söner i åldersordning och så alla andra minnen. Huller om buller är det och ingen ordning alls. Och så .., ska man pytsa in ytterligare kunskaper! Nåväl. Sååå tacksam är jag för Sveriges Radio och allt man får ta del av därifrån! 

Tittar lite förstrött på Nyhetsmorgon medan detta skrivs. Musikrecensenten Jan Gradvall berättar om Pugh Rogefeldt, till vilken jag inte hade någon större relation, eller egentligen ingen alls. 

Och igårkväll, när pv äntligen var klar med rättningen av alla nationella prov i matematik, tog vi oss an det första avsnittet av brittiska tv-serien (3 delar) "Jakten på Raoul Moat".  (Sänds i SVT, vi tittade på play).

Huuuuu, så ruggigt spännande det var och jag kan säga att jag kollade noga att pannrums, - och ytterdörren var ordentligt låsta innan vi gick till sängs. Att serien dessutom är verklighetsbaserad, gjorde det hela än värre. Excellenta skådespelare, som alltid när det gäller brittiska produktioner.

Nu mot diskbänken framåt marsch!

(Bilden på de, i mina ögon, sååå fina små blommorna, togs igår. Minns jag rätt, är detta Rosenbräcka. Någon slags Saxifraga. Den växer så fint i en trätunna - modell lägre - här ute vid rabatten.)

    Dagens fönster ...

... kom seglande till min inkorg klockan 21.57 igårkväll. Upptäckte det nu på morgonen och så glad jag blev! Tack Pernilla! säger jag.

Så här skrev avsändaren: 

"Tog med mig dottern för en hotellövernattning och turistande i vår egen hemstad. Den härliga fönsternischen fem våningar upp från Drottninggatan blev snabbt hennes favoritplats. Särskilt efter att vi beundrat körsbärsblomningen i Kungsträdgården och besökt vikingamarknaden i samma "park" i Valborgsmässoaftonsdagens isande vindar. 

Hotellet är gamla Sergel Plaza som numer går under namnet Downtown Camper och hade ett, på bästa sätt, rätt annorlunda koncept."

/Båthuspernilla

Betydelsen av ett namn ...

Vännen Ingrid ringer från Dalarna. 

Hon berättar att hon har varit i Sveg och fått vara med på dop, ja, det var ett av barnbarnsbarnen, en liten flicka som nu förärats namnet Helmi. 

Helmi. 

Det låter som ett namn som kunde vara vanligt hemifrån. 

När jag googlar visar det sig att Helmi har finskt ursprung och betyder PÄRLA. Men hjälp, så fint! Tänk, att heta något som betyder pärla! 

Helmi förekommer även i Egypten, men då som ett mansnamn och med betydelse av tålamod eller dröm, allt enligt Wikipedia.

Nu vet ni det, om ni nu inte redan hade koll på det hela.

1:a majfönstret ...

Så här skriver avsändaren - Irene Lundmark Alm  - som bor i Hemmingen, hemma i Västerbotten

"En vacker entré med vacker veranda i Åhus."

// Ja, jysses vilken vacker vernda ., tänk, att sitta där och dricka morgonkaffe! säger bloggmadamen. 

Tack Irene!

Måndag i maj ... 

S o m   jag tycker om den här månaden! Minns så väl känslan av att sommarlovet började närma sig .., till och med fröken Hedvig tycktes mindre barsk än vanligt .., man kunde cykla till skolan och vi hade ofta stövarvalpar på våren. Så  u n d e r b a r t   det var!

Och så - långt, långt senare - blev jag tvåbarnsmamma just i maj. Den tionde. Allt kändes så enkelt .., jag var tjugotvå år och i familjen fanns då även en liten fyraåring. Jo, somliga börjar tidigt.

Och nu .., ett ynka halvår kvar tills man fyller sjuttio. 

För övrigt? Efter att ha varit så eländig och knappt tagit sig upp i soffan, är nu Harry nästan sig själv igen. Sååå skönt. 

Ingen sol syns ännu, pv eldar i kaminen .., och ska lite senare köra till Glommen och förbereda det sista inför att båten ska i plurret, mest troligt på onsdagkväll.

Kanske är det någon här som ska gå i ett 1:a majtåg någonstans ., kanske någon annan sitter hemma och ägnar sig åt att lösa korsord? 

Själv har jag gått i ett enda majtåg och det var när min syster var på besök i Sthlm och ville ha sällskap, kanske 1974 eller något sånt?

Nu ska jag ta och läsa DN på nätet .., det kan behövas inför fredagens quiz. Och så är det ju pluggandet av olika stater i USA. Ännu kommer jag ihåg att Idahos huvudstad heter Boise ., att huvudstaden i Vermont heter Montpelier, staten New Yorks huvudstad är Albany och - överkurs: - att huvudstaden i Equatorial Guinea (i Afrika) heter Mala  Malabo (tack Gunnel!).  

Ps. Läser på om Idaho och tänk, vad man kan få veta! En tredjedel av all potatis i USA odlas i Idaho och McDonald´s - som är en av världens största potatisuppköpare - handlar den mesta potatisen från just Idaho. Ds.

Over and out! hälsar Elisabet (som för övrigt beställt ett nytt långt nattlinne i 100% bomull, med långa ärmar t.om, då jag ofta fryser om händerna och kan dra in dem i ärmen).

Valborgsfönstret och lite till ...

... fanns här i det gula huset, då, innan alla fönster byttes ut. Och där sitter mamma Ann-Gerd och tittar ut och där är glaset som Emma en gång gav mig i julklapp, med granar och tomtar i papp som är liksom ditklistrade på glaset. 

Gardinen med alla blommorna, förvandlades så småningom till svepning när pElle gick hädan. 

Och sista april idag. Kungen har födelsedag .., det ska eldas majbrasor och Harry är justerad i ena bakbenet, efter att igår ha busat våldsamt med dalmatinern Samba. Pv hjälper sin kusin Maria med att forsla bort grenar och annat .., och jag ska slänga överkasten Indira i tvättmaskinen. Det är bra torkväder idag.

Igår när vi körde från Ystad, upptäckte vi stora ängar fyllda med gullvivor!! Aldrig i mitt liv har jag sett såna mängder! I vår rabatt .., ser det ut så här. Jo, man blir minsann glad av det lilla också.

Och idag ....

... skulle mamma ha blivit 102 år, om inte om hade varit. 

Här sitter hon bland oss övriga i Bjäresjö, där tydligen äldsta dottern med familj kommit på besök. Översta knappen noga knäppt i den turkosfärgade blusen. Så typiskt mamma!

Det var då det. 

Kan man läsa bloggar i himlen, så grattis kära mamma!

Stig finns inte mera ...

Pv fick idag veta att hans underbare farbror Stig Carlsson (gift med Pv:s faster Maj-Britt), gick bort igår. 

Det är inte många gånger jag träffat denne skåning, men oj, så jag tyckte om honom! Han hade en otrolig dialekt (uppvuxen i närheten av Kristianstad, i Bjärlöv) och jag hade ibland svårt att hänga med i pratet. Men vilken glimt i ögat! 

Ja, jag tyckte om honom från sekund 1.

Bilden nere t.h visar när han under ett besök här hos oss, ordnade några slanor som stöd för tomaterna i växthuset.

Lördag med Nutidskryss och lite annat.

Har nu återvänt till landet Halland och efter ett mindre "rejs" då jag gav fåglarna, Sigge och Harry mat, vattnade blommorna och packade upp, däckade jag totalt på soffan Ektorp.

Vi körde på förmiddagen från Bunkeflo via Ystad och Åbergs Trädgård (köpte 2 st Smörbollar + en planta Stormhatt), plus Möllers bageri, samt min syster i Västerstad. Satt hos henne  ute i solskenet och drack kaffe och åt hemgjord tårta, för att fira Nathalie som i morgon fyller trettionio år. 

Hemåt via bokskogar  översållade av vitsippor, ja, det var ofattbart vackert. Passerade Skäralids nationalpark (mängder med besökare!!!) och Spången där Kalle åt så god mat, ja, hjälp .. så vackert där var!

Lyssnade till Sportradion som ofta har så bra musik och jag övade mig på USA:s stater och dess huvudstäder. 

Pv har sååå mycket bättre minne än jag själv har! Jag måste alltid hänga upp minnet på någonting. Att Idahos huvudstad är Boise, t.ex, ja, då får jag tänka på Karin Boye och att det handlar om Idaho - då blir det hennes dikt om dagen som är störst. 

Halvvägs bytte vi chaufför. Pv somnade nästan bums.

Det blev underbara dagar  i Skåne. Att få hämta en 4-åring på förskolan .., att på fredagen ha ansvaret för en snart nio månaders knubbig liten krabat som är som ett solsken mest hela tiden .., men samma dag vakna vid halv sex och få besök i sängen av den knubbiges storebror, han som säger att "farmor, du har prickar ovanför munnen!" 

Efteråt synade jag mig själv i spegeln, tänkte att det måhända var tandkrämsstänk? Det var det inte, det är antingen fräknar eller åldersprickar. Det går med andra ord raskt utför.

Rent av  olustigt var veckans resultat av DN:s Nutidsquiz.

Pv och jag själv hade exakt samma  resultat och hade fel på exakt samma frågor! Sju rätt av 10 till oss båda och fel på frågorna 7 (bankernas vinster), 8 (schackfrågan) samt fråga nr 9 (teater, dragqueens). 

Uselt resultat även på orddelen - för mig i alla fall - men den fixade pv galant. 

Betydligt roligare var morgonens besök i den ganska stora dammen inte långt från där sonen med familj bor. 

I den dammen simmar MÄNGDER med små avlånga fiskar och dessa matades omsorgsfullt av den älskade 4-åringen, men var (eller heter det "vart"?) hade den jättestora fisken tagit vägen .., den som E och pv såg igår? Nu var den försvunnen!

Ledsamt att hela området med den jättelika ängen (och dammen) nu ska bebyggas. Det var där jag fångade bilden med all vildmorot i somras! Och oj, så många hundägare som promenerar där med sina fyrbeningar!

Tolvhundra bostäder - såväl flerfamiljshus som bostadsrätter och villor - ska det bli och det är ju förståeligt, många vill väl komma mer ut på landet. En som nog är lycklig, är väl den ägare av den enda pizzerian intill .., den lär nog öka omsättningen flera hundra procent när allt är klart, vilket väl tar ett par år.

Ja, så har helgen varit och ännu är den ju inte slut. Harry, som gjorde illa sig i busandet med dalmatinern Samba hos min syster, han tar sig med möda upp i soffan .., Pv rättar nationella prov i massor och jag ska nu sätta punkt för det här inlägget. Trevlig Valborg till den som tittat in här och orkat läsa till slutet!

 Kväll i uterummet ...

Tre timmars oavbrutet prat. Grillat kött .., ugnsrostade rotsaker .., pannacotta till dessert, med färska hallon och citronmeliss på toppen. 

Harry i soffan och Sigge på bordet (i alla fall när vi dukat av). 

Finns det - egentligen - någonting som är så trivsamt som att sitta vid ett bord och äta tillsammans. 

Ser ni den lilla gröna äggkoppen, den som står  på bordet? Det var så att pv idag körde in till sitt förra gymnasium och hämtade en pyttepyttepytteliten bit bladmossa av något slag och just den ska eleverna i morgon ska få titta på i mikroskop. 

Mossbiten är minimal, knappt som min lillfingernagel och den hade han lagt i en liten skål på köksbänken, med vatten i. 

När jag dukade av efter maten, lade jag potatis/morots/palsternacksresterna i den där skålen .., tänkte väl inte på att där var något annat än något litet "båss", men höll på att ramla baklänges när jag hörde pv:s förfäran! "Men vad har du gjort ..:!" ropade han. 

Det ordnade sig .., men därefter hamnade mossan i äggkoppen, så där så han hade full koll.  Uppenbarligen är den alldeles särskilt bra, då man tydligt ser klorofyllkornen. Nu vet ni det.

När det flyter på ....

Låg kvar i sängen och lyssnade till P1 nu på morgonen. 

Tänkte att det är helt obegripligt hur skickliga programledarna är .., det ena inslaget efter det andra följde och allt var intressant (och delvis skrämmande) och inte ett enda "hack" .., allt verkligen bara flöt på, likt en liten bäck på väg mot havet. 

Annat krånglar. Kärnkraftsreaktorer som stannar .., liksom pendeltågstrafik och SVT:s morgonprogram och kanske mycket annat. Igår fick den ryske ambassadören information om att fem av ambassadens anställda ska utvisas ur landet. Kanske har det något samband ...? Hmmm.

Ja, det är i alla fall vad jag tror.

Bilden: April. Vitsippetid. 

Just nu i Nyhetsmorgon sitter Pernilla Wahlgren och  berättar om sitt nya hus i New England-stil och arkitekten Thomas Sandell (delvis uppvuxen i Skellefteå) är med och förklarar han också. Ibland när man satt i kassan, kände man genast igen människor som "norrlänningar" - på själva utseendet -. Inte så att dom var bekanta, men det var något visst, helt omöjligt att förklara hur. 

Denne Thomas Sandell .., han är en sån som jag omedelbart skulle förknippa med hemifrån-män.

Här en länk till något intressant som har med dels honom - men mest med arkitektur - att göra.

(Om ni tittar på filmen, så just i början visar han hur det ser ut inuti hans "sjöhus" och där upptäcker jag att filten som ligger på sängen, det är ju en likadan filt - med som trianglar i mönstret - som den jag köpte på loppis, men med annan färgställning. Min är grönaktig. )

Väl bekomme!

    Dagens fönster ...

 "Ett rosarandigt hus. Det är ju något för Elisabet,  tänker jag. Särskilt med ett fönster som extra krydda. Bilden tagen i Sintras historiska del."

Så skriver Bert Bodin som är på semester i Portugal. Ja, "semester och semester", det är ett tjugotal Aktiva Seniorer vilka rest från Luleå och minst 10 km per dag ska avverkas och av bilderna på Berts blogg att döma, så är det rena träningslägret och - som han skriver - garanterat benstärkande! 

Hjälp, vilken kuperad terräng! Och oj, så vackert!

Tack Bert att du tog dig tid att ta fram håven! säger jag.

Om man inte vill vara utomhus ...

.... kan man ju alltid öva sig på USA:s förenta stater och var dessa ligger. 

När jag kämpade med Afrikas länder, började jag från vänster till höger och uppifrån. 

Idag tog jag från höger till vänster ..., uppifrån också. 

Vad är det som gör jag att jag inte startar längst ner? Är det för att vi läser böcker uppifrån och ner?

Nu har jag i alla fall lite koll. 

Försöker dessutom klämma in varje delstats huvudstad .., nej, jag tar nog delstaterna för sig. 

Och hu, vilka brister i ens allmänbildning som uppenbarar sig.

Dagens fönster ... och lite till. 

Så har regnperioden återkommit, om än i mindre skala. Mer som duggregn. Det gör inget. Lite skönt är det ändå. 

Tittar på Morgontv från SVT .., upptäcker därefter ett instagramkonto där man får följa en ung kvinna som - tillsammans med sin far och sin bror - tar hand om sin dementa mamma. forgetmenotroses heter kontot och kvinnan som är drabbad är betydligt yngre än vad mamma var, då, när sjukdomen visade sig hos henne. 

Igår - solsken -. 

Hade först besök av friherrinnan och senare Eva från Tyresö och hennes man. Vi satt ute i säkert 1.5 timmes tid .., och dom hade också varit i Falkenberg och även tittat in på bageriet i Slöinge. I en brun papperspåse ("Här, kan vi ha till kaffet!" sa Eva) dolde sig ett underbart danskt rågbröd och jag kokade ägg till den halvlånge och mig själv (som pålägg .., med Ejderns kaviar till, plus sallad), medan Eva föredrog ost och paprika på sin brödskiva. Eftersom Eva har diabetes gjorde jag en "nödmacka" till henne (plus ett rött äpple i klyftor), att inmundiga innan vi andra började. 

Så kom Pv hemcyklande och vi blev sittande där ute vid eken (som ännu inte börjat grönska) och pratade bland annat om den undersökning Eva ska genomgå framför. Det är tur att hennes lagvigde är - eller har varit - lärare/professor i kemi på KTH, ty undersökningen tycks nåt så fruktansvärt komplicerad, så inte en chans i världen att jag förstod ens en tiondel av det han förklarade. Den ska i alla påvisa om det finns sådant som inte bör finnas i hennes arma lungor.

Ska idag fortsätta läsandet den bok ("En annan Edith") som handlar om Edith Södergrans bilder, men såklart även om hennes eget liv. Hon drabbades ju av tuberkulos och dog ung, endast 31 år gammal. Medan jag vandrar mellan sidorna, tänker jag ofta på min farmor och farfar (Anna Elisabet och Anders Fredrik Nilsson) vilka dog av samma sjukdom, men fick leva lite drygt tio år längre. Till något sanatorium kom dom nog aldrig.

Om Alfhild från Norsjö ....

Hittar ett urklipp från långt tillbaka .., ja, om långt tillbaka betyder tio år. Urklippet kom från hemtidningen Norra Västerbotten.

"Vår finaste lilla mamma har kvällen den 17 april lugnt och stilla somnat in i  en ålder av 90 år. Mamma växte upp i ett torp på Näset, tillsammans med mamma, pappa, farmor och tre syskon. Senare gick flytten till Sörbyn. På en badstrand 1939 ropade en yngling till henne ”Kom och var med på ett kort!” 

Det var pappa.
Tycke uppstod och det blev bröllop 1 augusti 1943 och sedan kom vi tre barn, 1944, 1946 och 1959. Mamma har alltid funnits hemma hos oss. Hon har under årens lopp hjälpt pappa på bilverkstaden med både kontorsarbete och ibland även vid pappas reparationer av bilar."

Så var det med Alfhild från Norsjö.

      Dagens fönster ...

På minnespromenad bland blogginläggen genom åren, tvärstannar jag vid den här bilden. 

Läser och ler. 

Så här skrev avsändaren .., det var för övrigt den 20:e april 2014. 

"Det kan vara för att det var en solfläck där ögonblicket innan som katten M lade sig tillrätta i fönstret, men jag föredrar att tänka att hon kände på sig att jag talade med dig om husdjur på bloggen. 

Hälsningar annannan (människa) och M (katt)."

Älgvandring och nygifta ...

Seg söndag. Går omkring i nattlinnet under sticketröjan .., bläddrar/läser i boken som Nina Ulmaja skrivit och som handlar om Edith Södergrans bilder.

Det är oerhört mycket text och många kattbilder. 

Mest hela dagen har tv:n varit påslagen - så brukar det inte vara - men eftersom det som visats var "Den stora älgvandringen" - ett program som inte kräver så mycket deltagande - (eller rättare sagt inget deltagande alls), var det lätt att haja till när "Gifta vid första ögonkastet" gick igång. 

Aha. Nu är det nytt upplägg .., (för mig, jag såg inte förra årets) alla fyra vigslar visas och det blev bättre, tycker jag. 

Och så sitter man i soffan och följer paren (alla nervösa förstås) och tänker att "oj, hur ska det där gå ...?" och jag tänker att den lugne konstnären ser så trevlig ut och ett par tror jag verkligen kommer att matcha bra, men det vet man ju sedan tidigare, att oj, så fel man kan ha. Men  h u r  vågar man ställa upp i detta .., det är min ständiga fråga. 

Någon fler som tittat på det här avsnittet? 

Nu hör jag fågelkvitter .., vilket borde innebära att regnet har upphört. Och pv har givit sig av till Helsingborg för konsert (eller Björnekulla, egentligen) och kvar är Harry och jag själv.

Efteråt ...

Ja, efter den här fullmatade veckan då jag varit så sprängfylld av energi, blir det till sist tvärstopp. Tvärstoppet - eller i alla fall inbromsningen - inträffade vid sextiden hos friherrinnan och A-M, då vi njutit av grillad entrecôte med bakad potatis, alternativt vitlöksdoftande potatisgratäng, lägg därtill god sallad och till dessert en blåbärspannacotta. Ett slags knytkalas.

Gott vin också. (När vi kom bjöds det på lite champagne i vackra glas). Och trivsamt var det, förstås.

Vi satt i solen och det var hysteriskt varmt, fram till dess att solen skymdes av en del av taket och då blev det i stället kyligt, så A-M tog på sig jackan och tackade för sig och det dukades av och pv hjälpte till att flytta två bord och sen åkte vi hemåt. 

Däckade på soffan Ektorp, hade sprängvärk i höger långfinger (alltid detta långfinger!!), pv masserade en stund och när klockan var lite över åtta, tog jag två Alvedon och gick till sängs. Lyssnade till ett avsnitt av Sveriges Radios "Familjehemligheten" - eller bara till en del av avsnittet - sen var det godnatt. (Tog resten nu på morgonen. Oj, alla dessa hemligheter .., mammor som aldrig berättat för något av barnen vem den riktiga pappan var, osv).

Vaknade vid fyratiden - pigg som en mört - förstås. Hade haft fönstret på vid gavel hela natten .., och vilken orkester av fågelsång det var där ute! Harry intill mig. Nu är det förmiddag, klockan är nio och pv har kört till Glommen för att måla det sista på båten. SVT visar Älgvandringen .., undrar om dom har lagt ut ett kadaver för att locka fram andra djur än renar och älgar ..,. (mer spännande tv ...?). Har sett såväl järv som räv nu på morgonen, plus ett sällskap kråkor. Min syster i Skåne älskar det här programmet.

Och här utanför faller just nu ett stilla duggregn.

Söndagsfönstret ...

 ... fångades av Turtlan/Annica och visar den där underbara ljusstaken som jag köpte på loppis i Ystad. 

Den - ljusstaken - står i uterummet och där utanför satt Annica och hade det gott i solskenet, någon timme (eller kanske två) innan det var dags för hemresa. 

Själv var jag just då på språng till affären för att köpa lunchmat. Motvind dit, medvind hem. Halleluja för el-cykel!

Lördagmorgon ...

Och så här såg det ut igårkväll när vi - tillsammans med Turtlan/Annicka från Karlstad - satt i uterummet och kalasade på vårens första grillmiddag. 

Hon berättade om kursen/konferensen hon och andra sjuksköterskor deltagit i här i Halmstad (egentligen i Tylösand) och det handlade om astma och allergi, om jag förstod det rätt.

Hämtade upp henne vid hotell Tylöbäck, inte långt från det mer kända Tylösands hotell. 

En härlig kväll blev det .., vi satt i uterummet och surrade om allt och inget, allt medan Annica fick sms-meddelanden från SJ att tågresan blivit krångligare än vad som var tänkt (för hennes kurskamrater på väg hem till Karlstad och annorstädes i Värmland), då en terrängbrand utbrutit mellan Mellerud och Åmål och tåget skulle ersättas med bussar. 

Själv ska hon ta 15.00-bussen till Falkenberg, fvb till Göteborg och så hemåt med SJ-tåg sista biten.

 Lördagmorgon ....

Och med Early Bird - posten kom den här boken - en tjock och välmatad historia - författad av Nina Ulmaja. 

Här finns läsning så det räcker och blir över och det ska bli intressant att ta sig an den. 

Till Edith Södergran har jag inget särskilt förhållande, annat än att jag känner till henne rent allmänt. 

Boken innehåller mängder med Edith Södergrans egna bilder och i boken skriver Nina Ulmaja liksom brev till denna Edith, som ju varit död sedan länge. 

Boken beställde jag från Adlibris och jag har ännu en som jag hoppas på, men den är helt annorlunda. 

Den är författad av Richard Bergström, den svenske vaccinsamordnaren. 

Spännande!

Här under en beskrivning av vad som väntar mig - texten från Adlibris -.

"Följ med bakom kulisserna under den desperata jakten på vaccin mot Covid-19.

Våren 2020 står världen handfallen inför en pandemi utan motstycke i modern tid. I det läget utsåg regeringen en nationell vaccinsamordnare som fick uppgiften att säkra Sveriges tillgång till de covid-19-vaccin som ännu bara fanns på papperet. Uppdraget gick oväntat till en okänd apotekare uppväxt i Länsmansgården på Hisingen – Richard Bergström.

Snart stod det klart att vägen till vaccinerna skulle gå via EU-samarbete. Richard tog en ledarroll i den lilla grupp som förhandlade direkt med vaccintillverkarna. Richard berättar nu om det okända spelet bakom kulisserna när han och EU-förhandlarna, genom en väl avvägd vetenskaplig helgardering, säkrade vaccin till Sverige, Europa och stora delar av den övriga världen."

Dagens fönster ...

.... skymtar till vänster om skorstenen .., ja, om man nu inte räknar bihotellets alla små rutor som fönster, alltså.

Bilden togs genom tågfönstret när vi var på väg till eller ifrån Gdynia i Polen.

En ovanlig fredag ... och Nutidsquizet.

Vilken dag .., har hunnit praktiskt taget hur mycket som helst och känner mig ändå inte trött. Vilken glädje! 

Kan börja att berätta om eländet med DN:s nutidsquiz. Nej, det gick inte särskilt bra. Hade 7 rätt av 10. Fel på fråga 6 (teater), fråga 9 (författaren), samt sportfrågan (10). 

Pv hade 8 av 10. Vet inte vilka han missade, då han har glömt mobilen hemma. 

Det gick inte särskilt mycket bättre på orddelen, som skulle vara "medelsvår". 

Nej, bara att bita ihop. Nu kan ni andra få briljera ,-)!

Betydligt trevligare var det att plocka in vitsippor  som blev till två små vaser. Sååå fina!

Och trettiofemårskalaset igår, blev  en trivsam historia. Tre småttingar (4.5, 6 och 8 år), samt sex vuxna. Att vegansk pizza kan vara hur smarrigt som helst, det visste jag inte - men nu vet jag -. Zucchini, aubergine, ananas, färsk svamp, veg.skinka och tofu, veg.färs .., allt jättegott och den smälta osten var av sorten kokosost (hade jag aldrig hört talas om!). Man lär så länge man lever, men tydligen inte tillräckligt får att få höga poäng på DN:s quiz.

Ketchupeffekten ....

Den här veckan är inte som alla andra. I vanliga fall är det mest besök till affären eller en sväng till Slöinge som gäller .., men nu minsann rullar det på. I eftermiddag har vi varit på trettiofemårskalas hos Hilda och så väldigt trevligt det var! Tre barn och fem vuxna och prat om allt möjligt; så där som hur vi har trivts - och trivs - med våra yrkesval. Intressant att bland annat ta del av hur det går till på Kvibille mejeri, ni vet, där cheddarosten tillverkas (och inte minst Kvibille gräddädel). Någon hade hyst drömmar om att bli "känd", någon annan hade lockats in i sitt gebit av sin mor, och en fjärde hade valt rätt från början.

Och i morgon får vi värmlandsfrämmande av Turtlan/Annica som ska övernatta i "Gunnars Rum" och oj, så trivsamt det ska bli. 

På lördag har pv målning av hela undervattensdelen av båten på programmet och på kvällen blir det grillat hos friherrinnan och A-M. 

Söndag har Kammarkören konsert i Björnekulla kyrka utanför Åstorp (i närheten av Helsingborg), men då blir jag hemma - det är samma musik/sång som i Morup -. 

Tänk, så ofta det är just så: tomt-tomt-tomt på programmet och därefter full fart. 

Kul!

Fredag i morgon och quiz och det blir nog till att läsa ikapp i kväll.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

 

... fångades när vi besökte "båthuset" i Glommen, då, när pv skulle hämta några verktyg vilka befann sig ombord på båten. 

I helgen ska den bottenmålas. 

Sen är det inte länge till förrän den åker i sjön.

När det känns som vår ....

... glömmer man att lägga in det dagliga fönstret (giv oss idag) och i stället klipper man ner lite i rabatten. Mest hos kattmyntan, men också lite vid en på tok för spretig lavendel. 

Fyller på med jord gör jag också. Och går på promenader med Harry och håller utkik efter ormar. Besöker Trädgårdskompaniet i Haverdal och köper världens minsta fågelbad - eller mer som fågelservering av vatten - som ska hänga i trädet. Det är nästan så att jag ångrar mig när kör hemåt. Nog var det väl ändå ganska onödigt?

En bit av gräsmattan, den nära växthuset, översvämmas av nunneört och i slänten prunkar vitsippor!

"Vill du ha med dig en bukett ..?" frågar jag Eva från Tyresö när vi sitter vid trädgårdsbordet och äter våfflor. 

Det vill hon, men det hela glöms bort.

En tisdag i april ....

Då blir det promenad med Harry förstås .., vi går längs grusvägen och så söderut på kustvägen och hem igen. Vid tiotiden kör jag till Slöinge och kollar blodtrycket på Vårdcentralen. Så enkelt det är! I ena hörnet av väntrummet finns en vikskärm och bakom den kan man själv kolla sitt tryck .., bara vila ett tag och in med armen i som en tunnel och trycka på den gröna knappen och vips, får man ett kvitto på hur det står till, ja, i alla fall med trycket. 

Mitt var 130/55. Det var i alla fall inte för högt. 

Därefter ett besök på biblioteket i Harplinge, där jag hämtade boken "Vänligen, bygg inga berg", författad av Lina Arvidsson. 

Denna Lina har tidigare arbetat som kassörska på en Icabutik i Malmö och oj, så mycket igenkänning det blev!

Kanske är den här boken särskilt intressant för den som delar hennes erfarenheter, jo, men så tror jag nog att det är.  

För mig var den underbar, helt enkelt! 

Hann även med ett besök hos såväl Lantmännen i Harplinge, som på Hemköp i Haverdal. Köpte penséer och extrapris-liljor, en kruka timjan och lite marockansk mynta, plus fyra säckar jord. Upptäckte att jag tappat något alldeles förskräckligt i styrka .., jag som har varit stark och lätt som en plätt bistått äldre kunder med just säckar med jord! Aj, aj. Det är väl bara till att börja styrketräna! 

Lägger in en större bild av den som är i collaget.

Så här är det i boken. Korta strofer. Mer som fragment. 

Passar mig perfekt.

Om Lina Arvidsson kan man läsa här.

På instagram skrev jag om detta när man berättar om sitt yrke, vilket jag ju onekligen har gjort ofta här på bloggen. 

Men inte bara här .., alla tre män som jag varit tillsammans med, har fått höra hur mycket som helst om hur dagarna på jobbet har varit. 

På samma sätt har jag fått ta del av deras tillvaro. Den förste var polis (väldigt intressant, särskilt när han började polisskolan och jag på kvällarna förhörde honom i rättskunskap och annat) ., nr 2 var lokförare och det var ju en helt ny upplevelse, ja, jag fick t.om åka med i hytten och förundrades över hur mycket dessa förare ska ha kunskap om, lååångt mer än jag hade förväntat mig! Och så pv då som är mattelärare .., ja, men hur ofta har han inte kommit hem och vittnat om sin dag på jobbet! Öht tycker jag att det är intressant med andra människors yrkesval och hur deras dagar ser ut. 

Lade ni märke till de två affischerna på den övre bilden? Inte ..? Åtminstone en av dem kunde väl vara från Gröna-Vågen-Tiden på sjuttitalet? Dessa satt på Harplinge biblioteks anslagstavla.

   Dagens fönster ...

Ja, flera stycken i ett svep .., och alla kommer de från Arvidsjaur.

Då anar ni kanske vem som hade håven redo .., just det, Herr Jonsson! Måhända var det under någon av promenaderna runt samhället, som Guy passade på.

Det tackar jag för!

 Första vackra dan i maj ....

Eller inte första kanske, men någon fin dag även i april ..., hoppas jag att vi tar bilen och  kör till Glommen .., slår oss ned någonstans där det känns bra och tar fram ryggsäcken, där vi har något ätbart med oss. 

Kaffe i termos, förstås.

Kanske där borta vid fyren vid/på Morups Tånge? 

Men jo, jag vet .., det gäller ju bevars att leva i nuet. Det har jag verkligen gjort idag. 

Cyklade till affären och tillbaka och såg svarta och vita lamm i hagen i Särdal .., och citronfjärilar fladdrade förbi mig och jag hörde gransångaren nästan hela tiden. Han, den enjängde.

Kom hem. 

Tog därefter cykeln och hade kassen i cykelkorgen och brassestolen i min högra hand och lite vingligt var det till en början, men det gick bra. 

Satt ensam på stranden .., kände hur kall vinden var .., flyttade till en lite mer skyddad plats - men också ganska enskild - och tänkte på unga flickor ., skulle dom våga sitta ensamma där jag satt - utom synhåll från vägen till hamnen ? 

Det räcker ju att man tänker på den danska flickan som blev utsatt för någon man som tydligen förgripit sig på henne. Hu, så hemskt. Som snart sjuttioåring tror jag mig inte om att locka några män, men fy, så hemskt att vara ung och kanske hela tiden behöva vara på sin vakt. Att inte kunna känna sig helt trygg.

     Igårkväll .., i Morup.

Vi hade kanske en kvart på oss att strosa runt på kyrkogården i Morup, ja, igårkväll alltså. Det visade sig vara en stor kyrkogård - eller den kändes stor -. 

Somligt grep tag i en, mer än annat. De enkla, vita korsen, till exempel. Väl hemma igen sökte jag på nätet och fann  en hel del om vad som hänt de arma sjömännen vilka mött sitt öde ute till havs. 

Här, t.ex finns. Att läsa texten är som att inom sig se en film rullas upp. 

Framför Ivar Nilssons gravsten stannade jag också upp. Ivar Nilsson var även min pappas namn och den här mejeristen Nilsson hade nästan samma handstil som min pappa, särskilt på förnamnet, ja, förutom den nedre svängen på I:et. Här till vänster min pappas namnteckning.

Pappa, som inte inte hade många års skolning, tog någon gång en Hermodskurs i välskrivning och just I:et i Ivar, hade kunnat skrivas av pappa. (Ser nu att även r:et är annorlunda). Ja, ja. 

Bilden längst ner till vänster, är från kyrkogården i Harplinge och togs för flera år sedan. Jag tycker att texten är så ömsint och fin, särskilt den sista raden. 

Efter äventyret i Morup (måste bara berätta hur rar pv är ...., jag blev kvar lite i kyrkan efter all musik och kom att prata en stund med prästen ., undrade varför han bar kippa, t.ex  och lite annat, väldigt sympatisk var han och när jag kom ut kyrkan stod pv, Eva och väntade på mig. "Hello darling!" ropade då pv högt och log så glatt när jag kom.) - ja, det blev en lång partentes. 

Nå, efteråt körde vi till Glommen, där pv i "båthuset" skulle hämta några hylsor eller nåt liknande och Den Halvlånge gjorde oss sällskap in för att titta på båten. 

Ägaren till det här båthuset är en före detta tandläkare som vunnit priser i USA för sitt värv, haft egen mottagning och numera är han pensionär och ägnar väl det mesta av sin tid åt att fixa med båtar. En väldigt sympatisk man.

I en bytta på ett bord låg diverse ..."verktyg" och som jag log när jag upptäckte vad det egentligen var. 

Just det: tandläkarinstrument!  Och på golvet i fikarummet, där stod en handdriven borr ..., en såns om användes för hundra år sedan kanske! Huuuuu!

Eva var trött och satt kvar i bilen; hon har haft en tuff höst och vinter med ideliga besök hos olika läkare och det har varit undersökningar hit och dit och dagar och nätter i akutrum och sjukhussalar.

Nu hoppas vi att några veckor i landet Halland och närheten (någon minuts promenad bara) till havet, ska göra henne gott. I höst fyller hon åttio år. 

Klockan är snart åtta det här skrivs. Sov underbart gott natten mot idag - rakt av till halv sex!! - och solen flödar redan .., och jag ska strax cykla till affären.

    Dagens fönster ...

.... fångades i Skåne och den som höll i håven var den här madamen - då på besök hemmavid -.  

Tack! säger jag.

Lite annorlunda ... 

Kyrkogården i Morup .., å, den var så fin. Morup ligger ju inte långt från Falkenberg, bara mer inåt landet och på var och varannan gravsten visar sig lantbrukare vara den vanligaste titeln. 

I Ystad var det olika grader av militär rang, apotekare, handlare, skådespelare, ja, inte så många med "arbetaryrken". 

På kyrkogårdar i Bohuslän vimlar det av sjömän och har en död kvinna alls någon titel, så är det lärarinna eller barnmorska. Ibland någon sjuksköterska. Detta gäller generellt, inte bara i Bohuslän.

Tänk, vad gravstenar kan berätta om livet där och då. Som här på bilden ., Frans August Löndahl som blev 51 år gammal. Vet ni hur många barn han och hustrun Hedvig begåvades med?  Jo, fjorton!! Födda 1864, 1865, 1866, 1868, 1869, 1870, 1871, 1873, 1874, 1876, 1877, 1880, 1883 och 1884. Hans hustru Hedvig måtte ju ha varit gravid i princip nästan hela tiden från och med 21 års ålder.

Själv uppnådde hon en ålder av 65 år. Det är ju ändå otroligt.

Av barnen blev Sofia Cecilia bara 6 år .., Tibertius blev 1 år .., Knut Robert Gerhard född och död samma år 1877, men övriga fick förhållandevis långa liv.

       En underlig natt, men hörvärd ....

Bilden från en bok med text och illustrationer av Lena Larsson. 

Natten mot söndag blir en nästan sömnlös historia. För att inte nöta ut lakanet när jag snurrar runt, runt, lyssnar jag till olika avsnitt av Söndagsintervjun i P1. Intervjuare är Martin Wicklin. (Och ja, jag inser att det är precis vad man  i n t e  ska göra, man ska ha lugn och ro und so weiter ...). 

Först ut är den kända Dominika Peczynski - före detta medlem i Army of Lovers, numera kanske lika känd som maka/sambo till före detta finansminisistern Anders Borg. Det blev ett underligt program. Jag tänkte mellan varven att snart går hon sönder .., hon lät så otroligt nervig, eller rädd att inte vara till lags. Och samtidigt är det ju det hon inte  v i l l  vara, till lags .., "som alla andra". Lyssnade till hela programmet, men kände mig mest ..., förundrad, efteråt. 

Därefter tog jag mig an intervjun med spaningsledaren inom Sthlms-polisen, Mats Lindström. Det blev av naturliga skäl ett helt annat program. Fantastiskt intressant och vilken människa! 

Men nu var jag väl ändå trött? Icke! Jaha, då tog jag nästa, det var intervjun med skådespelaren Tomas von Brömssen. Ja, men det var ju helt otroligt .., nu blev det ytterligare någonting helt annat! Denna underbare man fyller åttio år den åttonde maj och det blev en tillbakablick från uppväxten i ett arbetarkvarter i Göteborg .., om skolgången i Östra Real bland elever från helt annan uppväxtmiljö .., och det handlade om trångboddhet, om Albert & Herbert .., om den enorma  populariteten i Norge .., och mycket annat. Efteråt var jag så rörd inombords. 

Vid det här laget hade Harry krupit upp närmare matte (vilket inte händer ofta) och han torde väl vara landets mest allmänbildade hund vad gäller radioprogram som han tvingats lyssna till ..., men nu snarkade han gott. Det gjorde inte hans matte. 

Sist ut blev intervjun med Thomas Hammarberg - den förre riksdagsledamoten (s), diplomaten .., ja, han har varit utrikeskommentator för såväl Expressen som Dagens Eko, samt ordförande för den svenska sektionen av Amnesty. Då började jag äntligen att bli lite sömnig och hann faktiskt inte lyssna klart; det ska jag göra idag. Nå, jag hann i alla fall ta del av när han berättade om mötet med Putin - vilket var intressant -.  Att denne Thomas H var född i Ångermanland, det hade jag ingen aning om.

Ett annat avsnitt som jag tänker lyssna till, är detta. 

Otroligt nog känner jag mig tämligen pigg just nu, när klockan närmar sig tolv. Om tre timmar ger sig pv av till Morup för konserten i kyrkan och dit får jag - några timmar senare - sällskap av med Eva och den halvlånge. 

    Dagens fönster ...

   Ett tredje fönsterbidrag från herrn i Arvidsjaur, det kommer här. Ovanligt med såå långa fönsterfoder, tror aldrig att jag sett den varianten tidigare.

    Tack Guy!