Nere vid havet ligger båtar uppdragna på land.
Upp-och-ned.
Men där finns liv ..
Vid 55 års ålder testar jag för allra första gången att köra bil med hjälp av en GPS-navigator.
Det är den teknikglada Anna-Karin som .., vis av mitt förra försök att hitta till Kärleken (ja, så heter området där hon bor ...), glatt lånade ut denna tekniska finess och oj, så lätt det blev att hitta rätt.
In till stan, till biografen Röda Kvarn, körde den teknikglada alldeles själv och jag fick pröva på att hämta ut biljetterna genom ett finurligt system där man har betalat dem via nätet och så drar man bara sitt betalkort i en automat och vips, så kommer biljetterna!
Vi såg filmen "Män som hatar kvinnor" och fick plats uppe på balkongen.
Noomi Rapache i rollen som Lisbeth Salander var m a g n i f i k .., och bloggmadamen, som i vanliga fall inte är någon större fantast av Mikael Nyqvist med q eller k .., ja, jag tyckte nog att han var bra i den här rollen.
Jättefint foto var det .., många närbilder .., musiken .., om det var någon .., jo, det var sån här typisk spänningshöjande musik .., annars tänkte jag inte på den .., och har man läst boken så tycker jag att mycket .., ja, stämde med den bilden som jag hade, faktiskt väldigt mycket .., men för mig var den för lång .., och på en skala från ett till tio, så ger jag den ..., mittemellan.
När det var dags för hemfärd var det mörkt ute och den ihärdigt pratande GPS-damen blev nästan hysterisk när jag inte ville svänga in på en väg till höger .., nä, jag vände om och bestämde mig för att helt lita på magkänslan .., tog stora vägen genom stan, passerade sjukhusskylten ..., kände igen mig .., och hittade hem galant.
Detta var första gången som jag hade en k ä n s l a av hur jag skulle hitta och det var skönt.
Och jag loooog för mig själv .., det är så typiskt den här madamen .,. att till slut ändå göra precis som hon själv tycker .., och GPS-damen hon guidade på så gott hon kunde och slutade att beordra mig att göra u-svängar hit och dit .., och hem hittade jag.
Pensionatsvärden, han ligger sjuk och har våldsam feber!
Stackars krake.
(Tidigare i afton besök hos pv:s moster och morbror som bor i Haverdal. Vet ni hur det känns att ringa på dörren - jag var ensam - och sedan mötas av glada leenden och klapp på kinden? Likadant är det när man träffar pv:s mamma och syskon. Jo, man blir så vanvettigt inutivarm!)
5 kommentarer:
God bedring til PV.Nå må du ta fram dine biträde kunnskaper.
Love and tender care.....
-B-
Åh, vad jag har kommit att älska din blogg! Den känns precis som den varma klappen på kinden och som att mötas av ett leende...Jag kommer höra av mej så småningom om du fortfarande är intresserad av min historia...hälsningar Madam Katt
Kul att få en ordentlig och trovärdig recension av Filmen. Som det inte verkar som om vännen och jag hinner se än på ett par veckor.
Vasaloppsåkaren måste helt ha kört slut på motståndskraften - stackaren.
madame Ordförande: jag har vidarebefordrat din hälsning till honom!!
catwoman: ja, jag vill jättegärna att du berättar den! Hör av dig när det passar bara.
londongirl: åååå, han är så sjuk .., skyhög feber .. nästan så man bränner sig när man nuddar honom.
Kärleken, jojo. Det heter ju så. Det sägs att det gick en busslinje tidigare i Halsmtad som skyltades Kärleken-Lasarettet-Kyrkogården. Jag vet inte om det är sant, men det kan mycket väl vara det, för platserna ligger så geografiskt. Kolla GPS:en! ;)
Skicka en kommentar