Ännu mera love story ...

Underbar bild: Eva på Frösön.
Och när man har läst texten, förstår man att fönstret öppnades.


Från dagens "Så träffades vi" i DN.
Fullkomligt underbar läsning.


På sommarverandan juli 2004.

Min syster läser Steinbecks "Travels with Charley".

"Det där är ju min gamla bok", säger jag.

"Just det - och här står att du fick den av Paul hösten 1964. Vem var han?" frågar hon nyfiket.

"Ah - Paul! Vi träffades på en kibbutz sommaren 1964."

Så berättar jag om vår vänskap, vår självklara närhet, vårt gemensamma intresse för litteratur, bokpaketen från USA som gladde mig under 1964 - 65. En lycklig tid! Men båda var vi redan förlovade på var sitt håll.
Jag gifte mig och tappade kontakten med Paul.

Augusti 2004.

Tusentals mejl har samlats under min datorfria semester, mest spam.
Men - plötsligt: bland allt skräp ett kort anrop från just Paul.
Efter 40 år - och avsänt exakt samma dag som samtalet på sommarverandan ägde rum.
Vad nu?
Är det detta de kallar synkronisering?

Han söker kontakt med finländskan som plockade potatis på Lhavot Havivia sommaren 1964. Han har hittat mig genom Google.

Paul är änkling, jag frånskild.
Vi skriver ett oräkneligt antal brev denna höst 2004.

Den 1 november står jag ohyggligt nervös på Arlanda. Hjälp, ska han faktiskt bo hos mig i två veckor? Är han förändrad? Känner jag ens igen honom?
Mitt 63-åriga hjärta uppför sig tonårsaktigt.

Snart dock ett djupt lugn.
Vi är ännu mer "soul mates" än väntat.
När Migrationsverkets kvarnar malt klart flyttar han hit.

Vi två nygifta pensionärer sitter i solen på verandan, suckar "it´s a rough life .." över våra drinkar - och böcker.

Och ler.
Cirkeln är sluten.
Jag är hel.

Monica Thelestam."