Nu har jag ju sett till att jag bara jobbar mellan 9-13 på måndagar, men varje måndag blir jag påmind om livets oförutsägbarhet när jag åker ut till skolan dit min kollega aldrig kom fram den där första halkdagen i december... SÅ tungt att dels passera och nu se plåtskräpet från kraschen när snön tinat nu i diket, dels känna tomheten i klassrummet när jag hämtar min elev.
Så nu när jag vaknat från min middagsslummer ska jag gå ut och lukta på våren och vara tacksam över att jag kan gå ut, och att jag får vara med.
2 kommentarer:
Nu har jag ju sett till att jag bara jobbar mellan 9-13 på måndagar, men varje måndag blir jag påmind om livets oförutsägbarhet när jag åker ut till skolan dit min kollega aldrig kom fram den där första halkdagen i december... SÅ tungt att dels passera och nu se plåtskräpet från kraschen när snön tinat nu i diket, dels känna tomheten i klassrummet när jag hämtar min elev.
Så nu när jag vaknat från min middagsslummer ska jag gå ut och lukta på våren och vara tacksam över att jag kan gå ut, och att jag får vara med.
Bloggblad: ja, just så! Man tänker till ett varv extra. Bara detta att man alls får vara med.
Skicka en kommentar