måndag 5 april 2010

Och nu ....



... bär det iväg mot jobb, igen.

Sju till fem.

Vid halvfyratiden nu på morgonen, vaknade jag av herr Koltrasts flöjtande.

Så helt ljuvligt var det och jag låg där under täcket och tänkte att nog är livet generöst som låter en lyssna till sånt här, alldeles gratis, dessutom.

Och jag somnade om och drömde att min mamma och pappa återuppstod från de döda och mamma berättade att jag hade tumörer i min mage och jag blev rosenrasande på henne för att hon inte hade sagt nånting förut ...., och pappa - som jag inte har drömt om på evigheter - han stod där trygg och varm som förr om åren, då, i ett annat liv.

Och plötsligt befinner jag mig vid en hög mur och pensionatsvärden är där och håller i sigge nilsson och vi klättrar upp för en stege och längst där uppe kurar en uteliggare som helt sonika blir skjuten.

Det är väl ungefär då som jag vaknar och tänker att det är lika så gott att man stiger upp.

Så det gör jag.

Och nu iväg på cykeln.

Ajöken, sa fröken.

3 kommentarer:

Steel City Anna sa...

det där pettsonkortet har jag inramat på väggen :)

Mian sa...

Jag drömmer helskumma drömmar periodvis jag också, intressanta men oerhört konstiga.

Elisabet. sa...

Anna J: visst blir man glad av den bilden!

Mian: ja, det är ruggigt med såna hemska drömmar .., jag hoppas verkligen att det inte är sanndrömmar ...