Näst sista natten i min lägenhet, med pv liggandes på en madrass på golvet och jag i sängen - och det är hett som i .... -, drömmer jag förstås att jag är på ett vanvettigt högt berg .., jag är i Nepal och står på toppen av berget och ser ut över hela världen tycks det och är livrädd.
"Jag kommer aldrig att ta mig ner härifrån!" säger jag gång på gång, i drömmen.
Tala om att min själ och mitt hjärta skriver ut tydliga meddelanden .., hälsar en smajlande madame.
Och nu är flytten igång.
Soffan, sängen och en massa banankartonger är på plats i släpen.
Människor går förbi och hejar.
Regn i luften. Och på marken.
9 kommentarer:
:)
Kram!
Det blir bra!
Kram
Ta ett steg i taget...allt kommer att ordna sig...du kommer att klättra lugnt nerför berget och till sist är du nere på backen och kan andas ut.
Lycka till!
Och du - vilken härlig bild!
Å, så spännande! Nytt blad vänds i Elisabets bok ;)
Härligt! Nepal! Högt men vackert, och vilken frihet! :)
Vilket äventyr! Nytt och gammalt blandas - klart själen blir litet orolig. Det är naturligt, precis som det ska va'! Härligt, härligt, Elisabet!
Men Elisabet - du har ju nått bergets topp!!! Det är inte alla som klarar det. Och nerför, om du nu prompt måste det, går det alltid lätt.
Stanna där du är och njut av frihet och utsikt. Och insikt.
Ner kommer man alltid!! =)
Skicka en kommentar