Och dessa underbara möten ...

Eva och Magnus och den nybakade sockerkakan.

Den här sommaren går till historien - i alla fall min historia -, som bräddfylld av härliga möten!

Och där finns t i d att mötas, inte minst.

Mitt på söndagen kommer bloggmadamen från Medelpad, men just nu på liten holiday i landet Halland, och med sig har hon make och son och det blir bara så trevligt!


Evas vänsterhand.
Mer om Eva, Magnus och sonen Lucas, finns här.

Det är första gången vi träffas.

Jag har bakat sockerkaka, pv har vispat grädde och där finns vaniljglass och så sitter vi ute på altanen, under det gröna parasollet, och allt möjligt hinner vi prata om.


Fast pv pysslar också om.
"Ååå, husse .,. du vet då verkligen vad jag tycker om!"

Det blir prat om yrkesval .., sjukdomar ., (borde alla människor kallas till hälsokontroll vid 45 års ålder, eller blir det då bara en anledning till oro ...?), vi pratar om pElle och katten Morris och om en brusten blindtarm under en resa till Island .., och det surras om Getterön, om en förutseende morfar, om händer som liknar andra släktingars händer .., och vi pratar om glädjen i att arbeta.

Och tvärtom.



Någon strålande sol är det inte, men bra ändå.

Mest hela tiden blir pElle ompysslad av Eva - hon är en kattmänniska, det märks -, och sigge nilsson som har hållit sig borta, han kommer lommande från övervåningen så snart gästerna har åkt sin väg.

Och han strääääcker på sig och tycks tänka .., "jaså .., vad då .., har ni letat efter mig ..., ja, men jag låg ju där uppe och vilade mig bara ...!"

Just så var det.

En guldstjärnestund.