måndag 8 november 2010
På soffan Ektorp ...
Så här är det:
Det absolut bästa pElle vet, det är att bli masserad (helst av matte) i nacken, eller när sigge nilsson slick-putsar honom på huvudet.
Ååååå, så skönt det är!
För att komma dithän, till detta ljuvliga tillstånd, brukar pElle hoppa upp och lägga sig nära-nära sigge och så buffar han lite på honom .., och blir det då ingen reaktion ,. då börjar pElle själv att putsa sin kompis och när han har ägnat sig åt detta en stund, ja, om han då har tur, då återgäldar sigge vänligheten.
Just så var det nu på morgonen.
Problemet var bara att sigge var trött.
Trött och sur.
Och inte hade han nån större lust att behaga pElle heller.
Och då blev det som det blev.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Och så Sigges blickar mot matte för att checka av om hon skulle börja rya åt honom ...
Cecilia N: precis .-)))
Vilken uppsyn på Sigge Nilsson. Och vilket oskyldigt putsande pElle ägnar sig åt - nä, JAG har då inte besvärat någon. Någonsin.
Helt annan fråga: kan man få tigga att folk går in och läser på min blogg om det konstiga med att köpa resplusbiljetter. Bert t ex får väldigt gärna komma med tips.
cruella: haha ...! vilken klarsyn!
Cecilia N: visst får man det. Jag kan länka också.
Nä, men stackars pElle-katten- Han ville ju bara ha lite mys på morgonkvisten! Varför var Sigge Nilsson så sur? Ni hade väl inte glömt att ge honom morgonosten?! ;)
mossfolk: nädå, han var bara LESS. pElle är så enveten .., han kan sitta i soffan och stirr-glo på mig i 20 minuter .., ja, för att få tillåtelse att hoppa upp och ligga i mitt knä och få nackmassage.
Men han är ju så tung, så ibland vill jag inte .-)
Eller så kan han sätta sig och glo rakt fram på matskålen.
Då vet man.
Ha ha, vilken etologistudie! Så kul att du fick med hela förloppet på film.
Tänk så intressant det är att leva med djur :-)
haha skitsur han ser ut Sigge!
Haha, vilket kroppsspråk! TYDLIGT och talande. ;)
Vad det är spännande att studera katternas betéende! Jättegulligt av dem att hjälpa varann, men det är klart. De måste visa var gränsen går. Just nu sitter min katt i knät, men här är det jag som får klappa och behaga :)
christina, baratradgard, Anitha och BrittMarie: ja, det är enkelt att läsa av dem .., otroligt vad man förstår utan verbal kommunikation.
Skicka en kommentar