Fyrtiofem minuters promenad i gråväder och på glashal slingerväg.
Vid lilla båthamnen stannar jag till .., tar några bilder .., spanar ut över världen och känner en sådan oändlig tacksamhet över att jag - återigen - har vattnet nära.
Den som en gång har vuxit upp vid en aldrig så liten sjö, eller vid havet .., vet vad det betyder.
Inte en endaste sjöfågel ser jag till.
Tystnaden är närapå total.
7 kommentarer:
Friskvård va ordet! Och kära du den bästa som finns.(tror jag)
Salta bönor i salt väder...
Ja du har rätt i det där med sjön/havet....det känns som en absolut nödvändighet i livet.
....och i samma stund som jag tänker den tanken så tänker jag att det finns så många på vår jord som inte ens har en gnutta vatten!!!
Fin bild, Elisabet! Vacker komposition!
Åja sjø eller hav måste det vara....jag klarar mig inte utan. Nu bor jag ved en sjø, men har oxå havet næra....då får jag andas : )
Inkan: det blir spännande det här med friskvårdandet .., om tre veckor ska jag tillbaka till VC och kolla att det går åt rätt håll ,-)
Dvs: neråt.
Londongirl: ja, arma människor! Och somliga får för mycket av det goda.
Guy: tack du .-)
Julie: sjö/älv går också bra för mig, bara det är vatten.
Underbar bild!
Finns det någon allmän längtan inom människor efter hav/vatten tro?
Jag som är uppvuxen i inlandet älskar att komma ut till havsbandet och funderar ibland på om känslan vore lika stark om jag bodde vid kusten permanent.
Kanske, kanske inte...
Varma vintervita hälsningar!
Oh, så vacker bild. Friskvård....javisst
Skicka en kommentar