Hemma igen ...

Nya gipsen på väg ...

Ja, det blev en lång dag, det här!

Först ett letande efter röntgenlokalen som ligger i ett helt annat hus (detta är i privat regi),därefter ett långt och väldigt trevligt småsurrande med en kvinna från Borås, gift med en man från Boliden - som i sin tur kände till några malåbor - och när den kvinnan (som ramlat av sin häst och skadat sitt knä) var klar med röntgandet och jag fått bort gipsen, möttes vi vid omklädningsbåsen och hon var så varm och go och strök mig på armen och önskade lycka till.

Vilka underbara människor det finns!

Inte särdeles lustigt var det att ligga i det trånga utrymmet (jo, hela alltet åkte in, men man åkte inte fram och åter, utan britsen befann sig på samma plats) och i hörlurarna kunde jag lyssna till "Lugna favoriter" och intala mig att det var som att ligga på stranden.

Det där "intalandet"..., funkade väl så där.

Efter detta bar det iväg till ortopedmottagningen för att få ny gips.

Till min oerhörda förvåning märkte jag skillnaden med att ha gips och att vara utan.

Ååå, så ont jag hade så snart vänster hand rörde sig åt något håll,och allra värst om man vinklar handen bakåt/snett.

Nu återstår att se vad röntgenbilden visar.

Sist av allt gick jag till Sonja och Gösta och lade mig på en av sofforna och bara drog djupa andetag, ja, i två timmar blev jag där, innan pv kom och hämtade sin moatjé, nu med ny, glittrig gips.

// Malåbon som mannen från Borås kände, var troligen Owe Lundqvist.
Om någon hemma träffar honom, hälsa från Tommy Teglund, f.d. Boliden.