fredag 4 februari 2011

I hagen ....


Titta! Som bomullstussar är det som flyter på vattnet!

Och så tar jag på mig anoraken - den så innerligt älskade - och jag har klänning under och kalasbyxor och halsduk virad om halsen och så ut i vinden och solen!

Det är såna gånger man är tacksam för att man bor på landet.

En enda människa möter jag och det är en joggande man med glasartad blick, måhända tror han att jag är ett spöke?



Idag svänger jag av ner mot havet till.

Grusvägen är i det närmaste bar och det frasplaskar under skorna.

Broddarna är hemma, men stavarna är med.



Åkrarna ser ut som mindre sjöar.

Det knoppas i buskarna.



I lilla båthamnen rör sig isen ..., det sprakar och har sig.

Fiskmåsar skriker.



Sista biten genom hagen, där är stigen delvis istäckt och jag får kryssa över klipphällar och ljung och jag fastnar i taggiga björnbärssnår och trampar i hästlorthögar från i höstas ..., men åh, nu känner jag mig hemma här, jag känner igen mig och vet genvägarna,och just här, där vågorna slår så häftigt mot land, stannar jag till och jag tänker att det är nästan ofattbart hur kärvt vackert här är och hjärtat fylls av en sån ofattbar tacksamhet och jag vet att man blir less att läsa om lyckliga människor, men det hjälps inte, detta är för mig inget annat än paradiset.

Och nu är kinderna varma av solvärmen och jag ska göra mig en kopp kaffe och vila vänsterhanden som värker av och till.

Ungefär så,

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker du verkar så lite klädd när du är ute. Har ni verkligen så där varmt? Här är det långt kvar till vår.... ellem

Elisabet. sa...

ellem: man blir ju varm av att gå och klänningen är av tjockt linne och en tröja hade jag också .., nej det var enbart skönt och oj, vad töar!

Lena sa...

Jaa, det är paradiset

garnlivet sa...

Vad härligt din promend känns. Knoppar, åhh...längtar. Mitt "hav" Storsjön i Jämtland är istäckt och lär så förbli några månader till. Min värsta tid på året är när sjöar och vattendrag stängs igen av isläggning. Det känns som att vattnet dör. Du kan ju tänka dej hur det känns för mej i april/maj när isarna släpper och de första vattenblänken syns. Lycka.

Monica sa...

Åh så fina knoppar:-), ser helt annorlunda ut hos dig än här i stockholmstrakten, vaknade idag till snöstorm!

Elisabet. sa...

Lena: ja, du vet ju verkligen!

garnlivet: idag kändes det som vår ...

Monica: tack och lov för att vi slapp snöstorm!