söndag 6 februari 2011

Premiär ...


Hon som säkerligen varit med förr ..., hade med sig ett sittunderlag.

Idag har jag för första gången i mitt 57-åriga liv varit på en riktigt stor auktion, nämligen i Heberg, kanske en mil härifrån.

Klockan var kvart över tio när vi kom dit och Gud vare lovad att vi fick sittplats, ty det hela tog tid!

Sju timmar (och en varm korv senare) åkte vi hemåt igen!



Där fanns inte så där våldsamt mycket som jag ville ha; den här lampan föll dock oss båda i smaken, en flamskvävnad budade jag på, plus en Alvar Aalto-vas, ni, vet den där klassiska för tulpaner!


Vasen.
Det var den minsta modellen, perfekt till vårblommorna.
Men se min ..., blev den inte, trots ihärdigt viftande.


Inget av detta fick jag.

Herr pv var sugen på en luta, men köpte en tavla föreställande en karta där Skåne fortfarande tillhörde Danmark. På köpet fick han ännu en tavla.



Där fanns gott om möbler; den här soffan plus två fåtöljer gick för 1300 kronor!


"Kusinerna ..."

Några fåtöljer vilka säkerligen var släkt på nära håll till pv:s guldbrokadsoffa, fanns också.

Och lampetter, som någon mig närstående säkerligen hade köpt, om denne någon hade varit ensam på plats.

Utan sambo, om man säger så.

Gott om spekulanter var där och efter sju timmar kändes somliga som bekanta från förr.



Så här lät det.
Auktionsförättaren stod i sex timmar nonstop och tog emot bud!
Fantastiskt snabb var han!


Den äldre herren som tillsammans med mig själv budade på en väggklocka, kom efteråt och lade armen om mina axlar och sa att ..., "ja, du ..., såna där ur sålde jag själv för runt 1500, ja, förr i tiden".



Och själv köpte jag en förfärlig tavla för 70 kr (jag skyller på avståndet till podiet, där den visades ...), samt en helt underbar byrå (se bilden här ovanför) för 650 kr och den lika vackra väggklockan för 200 kr (även den på bilden).

Alldeles överlycklig var jag när vi stuvade in detta i bilen och körde hemåt!

Att klockan saknar pendel och därför väl är stendöd, passar mig utmärkt.

Tiden går ändå så fort, lika så gott att bromsa den lite, och åtminstone två gånger per dygn visar den ju rätt tid.



Att bilden är suddig är jag medveten om, men jag är totalt slut på och
orkar inte ta en ny bild.

8 kommentarer:

Tuvstarr sa...

Åh, så spännande. Har aldrig varit på en auktion, hoppas det kommer ett tillfälle någon gång. Fina grejer du fick. Byrån ser vackert ut.

Eli sa...

Grattis till byrån, så vacker den är!

Cecilia N sa...

Behöver nog snarare anordna auktion än gå på en ...

Men i bobyggandets tid gicks det mycket på auktion.

Din nya klocka har en tvilling som jag sett nånstans under min uppväxt, men jag minns inte direkt i vilket hem.

En emma i det tyget (eller ett liknande) hade min mormor. Hon hade en i slät gul sammet också.

Elisabet. sa...

Tuvstarr och Eli: ni anar inte hur lycklig jag är över byrån! Och nu är lådorna fyllda med lakan och påslakan!

Cecilia N: egentligen behövs det nog rensas här också, men det betyder mkt för mig att ha möbler som JAG HAR VALT, möbler som känns som "mina" - och är mina -.

Barnsligt kanske, men så är det.

Steel City Anna sa...

Jättefin byrå! Jag blir dock nyfiken på den förfärliga tavlan :)

Elisabet. sa...

Anna: tavlan är på gränsen till anskrämlig .., många spridda skratt när jag, som enda intresserad, fick den ,-)
Bild kanske kommer.

K a n s k e.

En - som det sades - äkta Zorn gick för bra många tusen. Äkthetsintyg följde med och den såg verkligen äkta ut.

Rexxie sa...

Hur mycket viftade du upp Aalto-vasen i då?

Skall jag vara ärlig så tycker jag inte att den passar så bra till tulpaner; jag får aldrig det att se riktigt snyggt ut!

Elisabet. sa...

Rexxie: det var den minsta vasen jag viftade på, perfekt till vitsippor och tussilago och jag stoppade vid 300 kr.

Den stora vasen är kanon till tulpaner, eftersom jag konsekvent klipper ner dem, jag avskyr "höga" blommor ,-)