söndag 10 april 2011

Natten mot idag ...


Ja, dom där sista timmarna av natten - då, när fågelkvittret tar sin början - möter jag min pappa.

I snart trettiosex år har han varit död.

Men nu ser jag honom sitta i en Volvo, han sitter på höger sida där framme och jag ska delta i ett springlopp som går runt hela jorden (ja, jag tycker att ska man ändå springa, ska det vara ordentligt ...!) och vinkar glatt till honom.

I bilen sitter också min mamma som, även hon, har återuppstått från det döda .., och när bilen ger sig av, vinkar pappa hela tiden till mig .., han vänder sig om och kastar slängpussar och jag tänker att å, vad jag älskar honom!

När loppet är avklarat - målgången är i Malå -, tittar jag in på Dungers Konditori.

Där arbetar då min före detta arbetskamrat Berit Sandström och där är även min Maria, som tar emot med en kram.

"Mamma, ååå, det gjorde du jättebra, tänk att du orkade springa jorden runt!" säger hon.
(Man kan fundera över om ens barn inte har någon som helst tilltro sin mammas kondition ...?)

Och nu blir det välbehövlig frukost.

Det är ju inte direkt underligt att man är stel i benen idag.

2 kommentarer:

Jenny sa...

Nej det är inte konstigt att du är stel i benen idag, med den löpturen! ;)

Själv så fick jag den stora äran att träffa, och gosa med vår gamla hund "Nalle" inatt. Han har tyvärr varit borta i flera år redan... Men, han kommer och hälsar på ibland. Liksom mormor, farmor och farfar. Morfar vet jag inte, för honom har jag aldrig träffat...

Elisabet. sa...

sportigajenny: det gjorde jag för någon vecka sedan .., i drömmen kom stövaren Silva springande (läs: rusande!) mot mitt ex och hon var så glad och viftade på svansen.

Det är första gången jag har drömt om en av våra hundar och jag var alldels inutivarm efteråt!